God kultur vs Listor med regler

HallbartIhop2Nyligen en intressant upptäckt i skolans restaurang. En sexåring gjorde som sexåringar stundtals gör när de ännu inte tränat tillräckligt på att bära sin tallrik: Eleven tappade tallriken som gick i bitar (det är godare äta på riktiga tallrikar istället för plast, värt detta intermittenta besvär att sopa upp).

IMG_3627En relativt ny elev nära tonåren gjorde då som den eleven var van vid på förra skolan: applåder! Inte uppskattande applåder, utan lite sådär lagom kymiga och retfulla.

Det intressanta nu var att hens kamrater, som på förra skolan säkerligen skulle ha applåderat med, men som nu varit här hos oss i ett par veckor, tydligt satt med armarna i kors och med kropsspråk visade att detta näppeligen var ett sätt att visa:

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Eleven slutade mycket snart applådera när den upptäckte att kulturen här är en annan. Dessutom var en lärare och en fritidspedagog snabbt på plats med ett tydligt men vänligt ”så gör vi inte, när vi vill varandra väl och gör varandra bra. Hur skulle du själv tänkas vilja ha det om du var sexåringen som lär sig hantera tallrik?”.

Det är så konstigt på den här skolan, det finns bara en regel – ändå får man inte göra nå’t!

– som en elev uppbragt sa en av de första veckorna det väl sjunkit in att det här med att det saknades långa listor med regler verkligen inte innebar att det var fritt fram – tvärtom! Vår enda regel har hittlils räckt som vägvisare i en dialog om det som händer, kan tänkas hända, har hänt. Helt klart tar det i början lite längre tid att ta denna dialog, men i förlängningen så sparar det tid när det satt sig och det egna ansvaret är på plats. Tillsammans med tydligt ledarskap från närvarande vuxna som har mandat och ansvar fatta de beslut som krävs.

Hur ska ansvar kunna tränas om man inte får chans att träna det?

Kultur är ju inget som uppstår eller sitter i skolväggarna. Kultur är något vi bygger. Tillsammans. Precis som med andra byggen är det bra om det görs medvetet och med stadiga material, vänliga för såväl den som bygger som för den som sedan ska verka i byggnaden och även dess omgivning.

Grupptryck är högst mänskligt. I matsalen var det intressant att se hur det även kan fungera positivt, när kulturen är positiv. Nedan ett sevärt klipp om hur svårt det kan vara att motstå grupptryck:


Ansvarskultur och möjlighetsmissar

Att starta en ny skola innebär många utmaningar och möjligheter. För att ta vara på möjligheterna och ta oss igenom utmaningarna jobbar vi med att skapa en ansvarskultur på Glömstaskolan. Men vad innebär det egentligen? Och vad behövs för att en ansvarskultur ska kunna få fäste?

– På Glömstaskolan jobbar vi med ansvarskultur. Här kommer aldrig íngen´, ´någon´, ´vem´ eller ´man´att få jobb. Vi tar gemensamma beslut utifrån organisationens bästa – du har mandat att ta beslut!
– Men så bra, det har jag verkligen saknat.

Exakt de orden i den kombinationen har vi kanske aldrig sagt, men det är inte långt i från verkligheten när vi ser tillbaka på alla de anställningsintervjuer vi haft sedan våren 2015. Vi har med tryck och emfas framhållit att vi önskar skapa en organisation som är mindre toppstyrd än vad vi är vana traditionellt och att det innebär att vi måste leva och andas en ansvarskultur tillsammans. Något som ideligen mötts av applåder.

Men finns det då ingen baksida med en ansvarskultur?

Som med allt så finns det så klart situationer där ansvarskultur upplevs som främjande och uppfriskande och situationer då det känns tungt och omöjligt. För att leva i en ansvarskultur innebär också att jag måste stå till svars för mina beslut. Jag måste ta ansvar för mina handlingar – eller de handlingar jag faktiskt valde att inte göra. Och det är få saker som kan upplevas så betungande som att ta ansvar för sina misstag.

– Ann, hur tänkte du nu? Varför prioriterade du att skriva ut foton istället för att på ett närvarande sätt möta upp eleverna när de kom in från utevistelsen?
– Jag tänkte att vi behöver få bilderna utskrivna om eleverna ska arbeta med dem under kommande undervisningspass.
– Men nu blev det rörigt för eleverna då de inte visste vad de skulle göra när de kom in och det inte fanns någon närvarande vuxen som fångade upp dem. Då kunde vi ändå inte arbeta med bilderna, eftersom att halva lektionen gick åt till konflikthantering. Något vi kunde förebyggt om du var mer närvarande. Blev det bra?
– Nej.
– Vad har vi lärt oss av det då?

En mycket positiv sak som kommer med vårt arbete för att skapa en ansvarskultur, är att vi öppnar upp för samtal som dessa. Att mötas av en kollega som frågar hur jag tänker i en viss situation ska vara helt naturligt och accepterat. Vi gör det för att vi vill varandra väl och gör varandra bra. Inte för att sätta dit en kollega. Vi utvecklas tillsammans. Vi skapar en kultur där det är okej att göra misstag och vi tänker på samma sätt med vår egen utveckling som vi tänker kring elevernas utveckling; misstag är missar som ger oss möjligheter att få syn på hur vi borde gjort istället och på så sätt bidrar det till vårt lärande och vår utveckling. Misstag är helt enkelt möjlighetsmissar.

Skavsår är utveckling

Nu är det så klart inte alltid så att ansvarskultur landar klockrent i en överenskommelse om vad som är rätt och vad som är fel. Det finns också situationer där jag kan tycka att jag gjort helt rätt prioritering, medan någon annan upplever att jag gjorde helt fel prioritering. Och kanske har vi båda rätt utifrån våra egna perspektiv. För att det ska fungera gäller det att skapa en kultur där olikheter och oliktänkande är accepterat. Där vi kan få bli lite irriterade på varandra för att vi inte ser på saken på samma sätt, men där vi hittar vägar att samarbeta ändå, på väg mot vårt gemensamma mål. Det handlar om det där höga taket som så många pratar om, men som ofta är så svårt att hitta. En kultur där det är okej att det skaver lite ibland, för att vi vet att när det skaver utvecklas vi. Finns det inga skavsår så står vi stilla.

Att starta upp en ny skola är en prövning. Det är också lika roligt som det är svårt. Lika utvecklande som det kan vara frustrerande. Det är ett tätt samarbete där alla i organisationen gnuggas mot varandra och friktion uppstår, och det är den utmanande friktionen utanför bekvämlighetszonen som utvecklar oss som mest. Att jobba med att skapa en ansvarskultur innebär att vi arbetar med att både stå för våra egna möjlighetsmissar och att acceptera andras – även när vi inte håller med varandra om vad som är en miss eller inte. Vi vet att obekvämt kan också vara bra, för utanför bekvämlighetszonen sker den största utvecklingen.

Inlägget publicerades ursprungligen på Lärarförbundets Förstelärarblogg.


Odaltande återkoppling snäll i längden

Man kan säga mycket om formatet för Idol, odaltandemen den återkoppling som ges är ofta i högsta grad rak, direkt och ofta nog framåtsyftande. Vi är glada att vi i skolan slipper ett format där man ofta gör sig billiga poänger på den återkoppling som ges, här kan vi fokusera på att göra den framåtriktad och konstruktiv för den som är mottagare av den, utan att behöva tänka på publiksiffror.feedback

Odaltande återkoppling är snäll på riktigt –
i längden. För nog tycker vi ganska synd om alla de som ställer upp i Idol fast de faktiskt inte kan sjunga, men därforhallningssatt välmenande föräldrar och ”vänner” har lurat i att de faktiskt har kvaliteter som de uppenbart saknar. De har helt säkert andra kvaliteter, men att dalta med dem när det gäller musik var inte särskilt snällt när de sedan får löpa gatlopp på bästa sändningstid

Denna vecka har vi på mellanstadiet haft elevledda utvecklingssamtal. Eleverna kommer från tolv olika skolor och är nya för oss, så de har handlat ganska mycket om förhållningssätt kontra skolans statliga kunskapskrav.
De har gett mycket god energi och vi har verkligen försökt vara tydliga i vilka förhållningssätt som är gynnsamma och inte. Många elever har fått en nystart och vi har även pratat om ”fjärilar” utifrån Austins butterfly:

Flera av Idol-deltagarna har uppenbara problem att ta emot återkoppling och levererar ursäkter istället för att ta till sig konkreta råd från de som faktiskt har bevisad kompetens att uttala sig om olika kvaliteter. Det är tråkigt, framförallt för dem och deras framtid.

Jag har redan ett i allmänhet bra jobb med snart rimlig lön. Jag får ungefär lika mycket betalt oavsett hur mycket du lär dig eller inte, men du kommer att få det olika i framtiden beroende på hur du väljer att engagera dig idag. Dessutom är det kul på riktigt att faktiskt kunna saker.

I undervisning har vi återkommande visat Michael Jordans ”Maybe it’s my fault” som ett underlag för en diskussion om att vi är mer intresserade av att se engagemang och konkret ansträngning istället för ursäkter (Nota Bene att världens genom tidernas bäste basketspelare ursprungligen inte blev uttagen till basketlaget, men då bestämde sig för att träna mer och bättre istället för att ge upp):


Grunden för detta blogginlägg publicerades ursprungligen på Magister Magnus blogg.


Kulturskapande? Vi får det att funka 6

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och försöker gestalta:


HallbartIhop2Varför kulturskapande – hur gör vi det #hållbartihop?

Vi på Glömstaskolan pratar ofta med våra elever om hur vi vill ha det tillsammans, utifrån att vi alla vill ha det hållbart ihop. Detta gäller generellt och är lika applicerbart på IKT som på annat. Innan man introducerar ny teknik, nya moment och kollaborativt skrivande är det klokt att ha en öppen, saklig och allsidig dialog utifrån frågorna:

  • beaty”Hur vill vi ha det tillsammans?
  • Hur gör vi det bra, hur gör vi varandra bra?
  • Vilka risker finns och hur kan vi försöka minimera dem respektive lyfta om de ändå händer?”

När arbetet sedan är igång är det lämpligt att återkommande lyfta frågan, påminna om hur vi ville ha det och vad som nu kan krävas för att få det så.

Utbildning handlar om att skydda i verkligheten inte ifrån den!

/Anne Marie Körling

När vi är i mål vid något ska vi inte heller slarva över utvärderingen; ”vad lärde vi oss egentligen av detta, både konkret och på ett högre plan? Vad tar vi med oss i nästa arbete och vad lämnar vi bakom oss?”

Detta fungerar både på system-, grupp- som på individnivå. Att förmå och inspirera elever att själva välja sådant som bottnar i gynnsamma förhållningssätt slår vilka tekniska filter och spärrar som helst. Jag är personligen helt övertygad om att dessa i förlängningen snarare stjälper än hjälper, de visar brist på förtroende och uppmanar närmast till försöka att hitta vägar runt dem. Samtidigt ska vi inte sväva på målet; närvarande vuxna bestämmer, vilket är såväl ett mandat som ett ansvar som är oss givet i kraft av att vi är vuxna i allmänhet och lärare i synnerhet.

”Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära” /Läroplanen Lgr 11, kap 1

 


Kritiskt tänkande? Vi får det att funka 5

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och försöker gestalta:


HallbartIhop2Varför kritiskt tänkande?

Att källkritik och kritiskt tänkande blir viktigare desto mer uppkopplad världen blir känns självklart. Flera studier har också visat hur viktigt det är att tidigt träna denna förmåga, då elever annars lätt vaggas in i en auktoritetstro där någon innehar ”det rätta svaret” istället för att på allvar lita till sin egen förmåga att ifrågasätta på saklig grund. Inlärd hjälplöshet är i förlängningen livsfarlig, ett kritiskt tänkande och förståelse för andras och ens egna val och dess konsekvenser är i förlängningen det enda hållbara förhållningssättet.

23 sep. 2016 06-22-23”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig…

Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.” /Lgr11, kap 1


Kreativitet? Vi får det att funka 4

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och försöker gestalta:


IMG_3236Varför kreativitet?

Kreativitet är en förutsättning för fungerande problemlösning. Att samhället är i behov av människors kreativitet i stort och i smått tror jag de flesta inser och anser. Kreativitet bygger på att kombinera sådant man vet och kan på nya sätt, här erbjuder digital teknik ofta stora möjligheter i sin asynkronitet och multimodalitet.

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet…

Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. ” /Lgr11, kap1

23 sep. 2016 06-22-23


Kollaboration? Vi får det att funka 3

Ett till utdrag från Magnus Blixt ur antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag):

Varför kollaborativt arbete?

”Kollaboration innebär att samarbeta med andra för att lösa en gemensam uppgift.”

(Wikipedia 160330). Det kan stundtals ha en negativ konnotation (fiendevän, quisling) men om vi håller oss till dess grundbetydelse handlar det om

  • samarbete med andra
  • lösa en – gemensam – uppgift

Och här finns det förstås mycket att tjäna på gott kollaborativt arbete i skolan. Dels vet vi att vissa saker lärs bäst tillsammans med andra (exempelvis när det kommer till betydelse av begrepp blir de tydligare när de får frotteras med andras tankar), dels är läroplanen tydlig i att eleverna ska tränas i samarbete. Det kan knappast göras på andra sätt än att faktiskt samarbeta med varandra, eller hur? Här ger digitala verktyg nya möjligheter, både till nya kollaborationsytor, där tid och rum inte längre behöver vara lika viktiga och till nya uppföljningsmöjligheter när dessa färdigheter tränas och utvecklas.

”Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där… Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet” /Läroplanen Lgr11, kap1


Kommunikation? Vi får det att funka 2

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och gestaltar:

IMG_3287Varför kommunikation?

För att hjärnan ska minnas något behöver det först tänkas (Anna Tebelius Bodin). Kommunikation är ofta ett bra sätt att få elever att tänka – och därmed att minnas bättre. Kommunikation kan göras på många olika sätt och en fördel med digital teknik är dess multimodala möjligheter bortom tal och skriftspråk. Den ger helt andra möjligheter till såväl spridning som smidig dokumentation. Att det finns en äkta mottagare bortom mig som lärare triggar många elever. Jag minns ännu när min första tvåa redan på 90-talet skulle få sina arbeten om dinosaurier publicerade på det då ganska nya World Wide Web (dvs det som i dagligt tal idag ofta kallas internet). Det gjordes med hjälp av en medieklass i åttan, som därmed fick ett äkta externt producerat material att träna hemsidestillverkning på. Mina elever arbetade så engagerat och stolt utifrån

hela världen kommer att kunna läsa min text”…

När jag undervisade sexåringar såg jag också till att föräldrarna och jag hade mejlat innan vi introducerade dem för hur e-posten fungerade. Oj, vad många som gick igång när de öppnade e-posten och där hittade ett riktigt meddelande! Jag kunde förstås inte springa runt och hjälpa alla att läsa, så de fick motivation att försöka både på egen hand och tillsammans. När de väl läst ville de förstås också svara – äkta kommunikation med äkta mottagare. Plus en påminnelse om den uppenbara kompetensen hos lärare med yngre elever att kunna läsa texter med ljudenlig stavning utan mellanrum mellan orden…

För sexåringarna var det inte heller något konstigt med att de mejlade artisten Laleh och frågade om hon ville komma och sjunga på skolans invigning, då en av hennes låtar blivit ”deras sång”… Även om det på invigningen istället blev energigivande Panetoz som stod för musiken, inkl vår låt. Musik är också ofta en form av kommunikation!

”Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.” /Lgr11 kap 1


Vi får det att funka – del 1

Bokmässan i Göteborg lanserades boken ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Det är en antologi där olika lärare skriver varsitt kapitel om hur de använder sig av IKT i sin undervisning. Ett kapitel är skrivet av undertecknad, här kommer delar av det att presenteras.  Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har tydlig och direkt bäring på det vi tänker och gestaltar:IMG_3109


För oss är IKT inte någon trend, någon bestämd hårdvara eller särskilda program, vi vägrar fastna i något ”app-träsk” eller tro att det inte längre skulle handla om en medveten balans eller om god undervisning:

”…sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”

Skolans uppdrag enligt Skollagen SFS 2010:800

När vi idag får frågan ”om vi arbetar med IKT” svarar vi allt som oftast

”Ja, Glömstaskolan har dessutom dragit in rinnande vatten och el, belysningen är tillräcklig till varje elev, de behöver inte dela på eller boka glödlampan…”

IKT är som jag ser det inget spännande och nytt, utan idag absolut självklar infrastruktur. Precis som det är i övriga samhället och förvaltningen, inte skulle vi komma på tanken att be tjänstemännen på exempelvis Gatukontoret dela dator med varandra?

IKT möjliggör för asynkront arbete oberoende av tid och rum, för såväl elever som lärare. Dessutom finns det multimodala möjligheter, så att elever som inte har sin styrka i skriftlig kommunikation kan få komma mer till sin rätt. IKT ger mig möjligheter till en annan form av uppföljning, kontroll, styrning samt utveckling av min undervisning utifrån de data som samlas in och synliggörs. Men den ger också delvis nya möjligheter till distraktion hos elever! Allt detta går att lära sig att hantera, med hjälp av nyfikenhet, medvetenhet, träning och engagemang kan man komma långt!

”Den lärare som kan ersättas av en dator, bör ersättas av en dator”/Madeleine von Heland

Lärmiljön är en helhet

För att en lärmiljö ska fungera måste den utgöra en helhet; det fysiska, det psykosociala, det organisatoriska och – i den mån det ännu ska vara en fråga år 2016 – den digitala.

Det handlar mycket mer om förhållningssätt än vilka fysiska lokaler, möbler eller digital utrustning vi har. Utan en stödjande kultur och en vettig organisation påstår jag med stöd i forskning att ett omedvetet utdelande av digitala lärverktyg bland elever snarare kan hindra än stödja lärande. Precis som det i en medveten lärares hand kan få undervisning att stretcha ut längre, för fler elever. Jag tror det är viktigt hur vi talar om verktygen; mer av lärverktyg, träning, lärande och mindre av plattor, spel, kul, appar, görande. En institution som säger sig värna bildning för framtid tar förstås sitt ansvar för att förbereda eleverna i en genomdigitaliserad värld. 

Fem pelare för hållbar kompetens

Vi kan inte säga att vi säkert kan sia om framtiden, samtidigt som vi med historien som backspegel i en alltmer föränderlig värld ändå kan ana att vissa kompetenser, förmågor och färdigheter med största sannolikhet kommer att vara minst lika viktiga som de är redan idag: kommunikation, kollaboration, kreativitet, kritiskt tänkande och kulturskapande kommer alla att krävas för en mer hållbar värld. Såväl på individ- som på grupp- och samhällsninvå.

Fortsättning följer!

För dig som inte kan vänta går boken att köpa i bokhandeln alternativt ladda ner här.


Kommunikationsdax ja, men hur?

Jag har verkligen gillat att skriva veckobrev. Mina veckobrev har alltid varit fina produkter, fyllda med info och fina bilder. Men för det första har de tagit ganska mycket av min begränsade lärartid och för de andra har de inte blivit så lästa som de borde…

På Glömstaskolan provade vi istället att upprätta ett mer tidsenligt kommunikationskontrakt med elevernas vårdnadshavare och föräldrar:

Vi skriver allt ni behöver veta på bloggen. Ni läser där.

Som förälder med barn här behöver du inte leta efter borttappade lappar. Inga upptejpade lappar på dörrar. Inga massmejl. Det finns ett ställe att leta information på. Du kan enkelt prenumerera på nya inlägg så du får dem via e-post direkt när de kommer.

4 sep. 2016 07-25-05Ganska snart insåg vi att det behövs två bloggar: en för info som gäller hela skolan och en som gäller respektive årskurs. Information som gäller fritidshemmet ligger så här långt på hela skolans blogg (rubrik i inlägg ska tala om att den som inte har inskrivna barn inte behöver fortsätta läsa).

Blogginlägg görs på respektive blogg när det finns något som utifrån en professionell bedömning är sådant som elevernas föräldrar behöver veta. Varje inlägg ska i princip handla om ett ämne. Detta gör att det ibland kan dröja länge mellan inlägg, liksom att det ibland kan komma flera inlägg samma dag. Vi håller oss till bloggarna, kontraktet behöver förstås upprätthållas åt båda håll. 

Vi informerar när det finns något som det behöver informeras om, vi använder inte vår eller er tid och kraft bara-för-att.

När det gäller information om vad som händer, sker och lärs i skolan har vi ett flöde på Instagram. Ett för skolan och ett för respektive årskurs (delvis arbetslag nu i början när vi inte har fulla årskurser) . Här är det tänkt att föräldrar och andra intresserade enkelt och utan inloggning eller något särskilt konto ska kunna följa lite av det som sker och händer. Vi söker tillstånd att publicera elevers ansikte utifrån PUL, men publicerar aldrig namn. Framförallt fokuserar vi på att visa verksamheten, det som görs/lärs/tränas. Innan publicering görs alltid en professionell yrkesetiskt grundad bedömning vad bilden tillför och inte.

instagramflodeEn bild säger mer än tusen ord.

Istället för att behöva vänta till fredag för att få veta vad barnet gjorde i måndags (inte alltid mina barn ens kommit ihåg måndag kväll) så kan du som förälder, mor- och farförälder mfl direkt fråga om det som hänt, gjort och lärts med bilder som underlag. Smidigt och funktionellt!

Det bästa med Instagram är att det är så smidigt för mig som lärare. Två klick med mobilen, så är bilden iväg.

Vi använder bloggarna, instagram, twitter och Facebook främst för envängskommunikation.

  • Bloggarna riktas till elevers föräldrar och vårdnadshavare
  • Övriga sociala medier riktas till andra intressenter i första hand

På bloggarna besvarar vi förstås kloka kommentarer, övriga kanaler ser vi inte i första hand som arenor för dialog. När det gäller kommunikation med en enskild elevs vårdnadshavare använder vi förstås mejl, telefon och personliga möten.

Vi har även ett levande dokument ”Så Här Gör Vi” där vi samlat en del om hur vi tänker att vi gör och tänker här på Glömstaskolan. Det är klokt att läsa igenom innan man funderar på att välja skolan (som elev eller medarbetare), vi försöker vara tydliga med vår del av kontraktet.

Så tänker vi för närvarande kring kommunikation, men vi lär oss ständigt. Hur tänker du?

Varför? Varför inte?