Keps, mobil och jacka – välkommen på lektion!

Under höstlovet hade vi kollegialt besök från ett gäng förstelärare från en närliggande kommun. En av dem ställde frågan:

Men hur gör ni med kepsarna?

Vårt spontana svar löd ungefär:

Hurdå menar du? Om vi har dem vända fram, eller bak eller åt sidan? Vänligen precisera frågan!

Nej, skämt och sido – men vi följer förstås Skollagen. Om en keps stör undervisning och arbetsro, då ska den förstås bort/omhändertas. Självklart! Men såhär långt har vi hittat väldigt få kepsar som stör… Vi lägger istället vår tid och kraft på viktigare frågor.

 

Detta påminde oss om blogginlägg här saxat från förstelärare Karins blogg Karin bygger undervisning:

Under hela min lärarkarriär har kepsen och senare mössans vara eller icke vara varit en mycket närvarande fråga. Diskussionen har funnits kollegor mellan, i tidningar och media i stort samt med de personer som jag privat mött och fått veta att jag är lärare.

Får de verkligen ha mössa och keps i klassrummet?

Har själv alltid flaggat för kepsen på och mössan likaså. Till viss del för att jag nog alltid velat se mig själv som en inkluderande person men även för att jag helt enkelt tänkt, det finns större och viktigare strider att ta.

Nu med mer erfarenhet och förhoppningsvis lite mer klokhet på det så har jag även insett att kepsen, mössan och bubblaren i sammanhanget- luvan- är en trygghetsfaktor inte ens värd att diskutera. Klart eleverna får ha det på sig. Solglasögon är en annan diskussion, om de inte behövs pga synnedsättning eller annan ögonrelateradorsak så ska de av. Dina ögon vill jag se. Märkligt nog ska jag erkänna, på skolan där jag jobbar nu är kepsar, luvor, mössor en intet fråga – ha dem om du vill. Ska sanningen fram så har jag nog aldrig varit på en skola som har så få elever med något på huvudet.  Bland de vuxna däremot där finns alla varianter av huvudbonader ständigt närvarande.

Jackan, ja vad ska jag säga. Inte är det fräscht och det kan inte heller vara bekvämt.

I skolresturangen ska den naturligtvis av, olika miljöer olika villkor. Men i klassrummet, nej inte heller där tar jag diskussionen om jackan. Ibland tar jag helt allmänt upp samtalet kring pubertet, kroppens förändringar och allmän hygien men diskussionen om jackan nej. Faktum är att även här så utan diskussionen så är det förvånansvärt få som faktiskt behåller den på. På vår skola har vi istället både kuddar, sittkuddar, fåtöljer och filtar om någon känner att de fryser eller vill gosa in sig för en stunden.

Mobilen – få ämnen väcker väl så starka känslor i skolvärlden som den privata världen i samtal om skolan som mobilen.

På  min skola har vi också olika lösningar. Vissa årskurser samlar in, vi samlade in en period i våras för att markera att det sociala chattandet ställde till för mycket oro i elevgruppen. I dag har eleverna fri tillgång till sina mobiler om det funkar. Funkar det inte så tar jag definitivt samtalet.

Din mobilstör genomgången, ditt lärande, dina årskurskamrater eller vad det nu må vara.

Jag föreslår att jag kan ta hand om den resten av lektionen alternativt att den läggs undan så att varken elev eller andra störs av den igen. Båda alternativen brukar accepteras lika ofta.

Ibland tar jag mobilen och lägger den längst fram i klassrummet så eleven vet var den är, ibland stoppar eleven den i fickan och ibland stängs den helt enkelt av.

Är relationen med eleven där så blir det aldrig ett större problem. Javisst kan jag se att den stör elevernas lärande och visst kan jag förstå att den är många gånger mer spännande än min genomgång av grundlagarna. Men jag ser hellre att eleven lär för livet än att jag punktmarkerar med förbud. Att ta samtalet om vad kunskaper ska användas till och vilka konsekvenser fel prioritering av tid leder till ger ofta mycket mer. Alla vill lyckas med sina studier och används tiden fel så blir de egna studierna lidande och de argumenten förstår majoriteten av mina elever.

Vissa elever vet jag dessutom tar hjälp av sin telefon vid genomgångar genom att sitta och måla i en app eller spela enformiga spel för att på så sätt faktiskt ta in och lyssna hela genomgången igenom. Skulle jag som lärare i dessa lägen ta bort telefonen så tar jag även bort den elevens möjlighet till inlärning och då är jag väldigt tokigt ute i min förmåga att anpassa och få eleverna att lyckas. På senare tid har introducerandet av stressbollar, kuber och annat pill-material fått eleverna att själva lägga bort sina mobiler och istället haft händerna fullt pysslandes vid genomgångar. Allt utan tjat och övertalande från min och kollegornas sida.

Hörlurar däremot – under genomgång och i samtal ska de alltid av, visa att du är med i samtalet eller genomgången.

När samtalet eller genomgången är slut så använd gärna hörlurar om de hjälper dig i dina studier. Skulle jag däremot märka att valet av musik eller justering av volym upptar hela din tid så tar jag gärna samtalet återigen.

Så är kepsen och jackan på med mobilen i handen, välkommen på lektion!!!

/Karin Boberg, förstelärare i demokrati

 


Anpassningar i skolan?


Nedan är saxat från förstelärare Karins blogg här på Pedagoghuddinge:

Ordet anpassningar kan få oss lärare att svettas floder. Ett till papper som ska fyllas i mer uppgifter som ska göras till en redan överfylld attgöralista. Ordet anpassningar åt sidan och istället fokus hur jag lägger upp mina lektionspass så blir anpassningarna några av de verktyg jag under åren lagt i min verktygslåda.

Ständiga finslipningar så att alla pass jag gör anpassas  för att passa de allra flesta. Här är en handfull anpassningar som ständigt följer mig i min undervisning.

  • Något som har högsta prioritet där jag bedriver undervisning är lugnet. Här är det inte den totala knäpptystnaden jag strävar efter utan den arbetsro som gör att studiefokusetkan hållas. För att skapa lugnet så är det oerhört viktigt att sätta ord på det självklara. Var förväntas av dig under genomgången?  Hur begär du ordet?
  • Allt materialsom behövs tillgängligt för mig och eleverna innan passet börjar. Material sombåde kan läsas, tittas, översättas och lyssnas på. Ger jag alla tillgång till material med möjlighet till olika studievariation underlättar jag för både mig och eleverna. Mer om det i nästa veckas inlägg.
  • Få, tydliga och begränsade uppgifter. Eftersom jag undervisar på högstadiet så är allt vi gör indelat i tre olika svårighetsgrader ständigt. Varje uppgift kan växa i tre olika riktningar. Oftast är dessa i sin tur indelade efter vecka och pass. Allt för att begränsa så att det som ska läras inte känns som ett oöverstigligt berg. Känslan av att faktiskt också blir klar och se att det finns ett slut på uppgiften underlättar även.
  • Varje  lektion ska ha ett tydligt mål och syfte. Inte att jag varje gång pratar om läroplanens syfte och mål utan mer att varje lektion har en ram. Idag pratar vi om diskriminerginsgrunderna eller de svenska grundlagarna. Tillsammans ska vi lära oss att förklara tydligt och ge exempel eller se vilken av grundlagarna som har mest betydelse i din vardag. Till det så inleder jag alla arbetsmoment med att lyfta ut ord som är viktiga och samtidigt kan vara nya och eller knepiga att förstå. Här bistår även vår fantastiska specialpedagog med bildstöd för att ytterligare förtydliga för alla.
  • När passet väl är igång är det viktigt att ha tydliga tidsangivelser. Här fick jag senast i veckanfeedback från samma specialpedagog att det här kan förtydligas ytterligare. Efter observation i klassrummet märktes det att när passet gick in på halvtid så var det många i gruppen som fokuserade på när pausen skulle komma för de var inte angett på tavlan som inramning av passet.
  • Slutligen och för mig en återkommande bekräftelse och för eleverna en möjlighet att i begränsad form visa vad de kan. En kunskapskoll eller temperaturmätning. Hur har veckans kunskaper landat? De här är korta och återkommande avstämningarna där eleverna får visa vad de kan. När avstämningarna kommer ofta och är tydliga så ger det många möjlighet att lyckas. Ett extra knep jag tar till är när gruppen är ny så lägger jag nivån på dessa så att även den elev med minst förtroende på sig själv lyckas. Förvånade tittar eleverna på mig när jag förtroligt berättar att det här gick hur bra som helst.

-Va? Klarade jag mig, blir ofta svaret. Javisst, lita på dig själv, det här kan du.

Därefter så märker eleverna att om de gör vad de ska när vi jobbar på lektionerna så fixar de kunskapskollerna utan större bekymmer och kunskapsbasen när det börjar dra ihop sig till slutmoment är precis där den förväntas vara.

Så en handfull anpassningar för allager de allra flesta möjlighet att lyckas.

/Karin Boberg, leg förstelärare i demokrati

 

Anpassningar del 2 – många språk i ett klassrum, men med digitala möjligheter

Jobbar på en skola där många olika språk samsas. Vissa elever har varit här hela sitt liv, andra i tre år, några kom i mars och några kom i augusti. De flesta pratar mer än ett språk hemmavid. Språkbasen är således väldigt varierad.

I samhällskunskap använder jag helst material som samhället själv har producerat.En extra bonus som jag märkt sedan jag började jobba på den här skolan är att majoriteten av de språksom mina elever pratar faktiskt finns som översättningsval på myndighetssidorna. Något som underlättar enormt när eleverna precis anlänt till Sverige och det svenska språket är långtifrån så stort som det behövs för att delta i undervisningen på samma villkor som de andra i gruppen. Till dem kan jag ändå ge uppgifter om den svenska demokratin, diskrimineringsgrundernaoch Sveriges grundlagar. Toppen helt enkelt. Även Om detta må ni berättafinns på de språk som majoriteten av mina elever behärskar.

Att anpassa behöver således inte vara särskilt knepigt. Lärplattan lär sig eleverna behärska på några minuter och sedan så blir de väldigt självständiga på sidorna där deras hemspråk finns.

I veckan så kom dock ett gupp i flytet kring språken. Två elever pratar språk som finns på den europeiska kontinenten men inte i de översättningar som våra myndigheter gör. Att ett av språken dessutom har eget alfabet underlättade inte dilemmat.

-Jag förstår inte det här Karin, sa eleven, vad ska jag göra?

-Oj, jag trodde jag tänkt på allt. Hur gör jag nu?

Materialet fanns inte på ryska. Ryska behärskar jag definitivt inte och alfabetet de använder är helt obegripligt för mig. Vad heter det här på ryska?Kan inte mitt i allvaret låta bli att börja skratta lite.

Hur mycket jag än försöker att anpassa och förbereda så är det så lätt att glömma något.

Ropar till mig kollegan i rummet för att höra hur dennes ryska kunskaper är och även hon ler, nej det går lite utan för min kunskapsram.

En elev tittar ut från en av rummen och säger glatt.

-Jag kan ryska.

-Kom kom sa jag, vad heter det här på ryska?

 

-Inte vet jag svarar eleven. Jag har inte gått i rysktalande skola och kan inte skolorden. Den var svår…

– Ja, jag förstår det, det här är inte enkelt. Hur gör vi nu?

Två andra elever dyker upp med sina lärplattor. Ryktet har gått på hemvisten, Karin har problem.

-Här Karin! Så här skriver man ordet på ryska. Men vi vet inte hur man uttalar det, säger de undrande.

Jag svarat med ett fnissigt leende;

-Nämen vet ni inte det – de var konstigt, sa jag skämtsamt. Men helt fantastiskt att vi kommit en bit på vägen.

Visar för den ryskspråkiga eleven som skiner upp. Lite förvånade över allt som hände runtomkring och skratten som vårt bekymmer gav. Vi skrattade ju inte åt någon utan åt situationen. Karin är helt villrådig och fler elever kommer till hjälp. Samtidigt som ingen av oss egentligen vet hur vi ska hitta informationen på ryska.

Nu har vi kommit ett steg på vägen, nästa fundering. Hur hittar vi tillförlitlig information på ryska om det vi behöver? Fungerar Wikipedia? Mina teknikkunniga elever visar på råd och hittar det ryska wikipedia, den rysk och svensktalande eleven kommer till undsättning.

– Jo, det här blir en bra text.

Puh äntligen i hamn. Vi jobbar med ett otroligt allvarligtoch viktigt ämnemed men mitt i allvaret utbröt en stund av pedagogisk förvirring och glada skratt när alla inte kunde jobba och ansvariga lärare helt enkelt inte visste på råd.

Tillsammans fixade vi det, några med hjälp av sina språkkunskaper, andra med sina teknikkunskaper och de två ansvariga lärarna fnissandes över hur det kan gå när vi i vår iver att göra bra anpassad undervisning missar en viktig detalj som inte kan lösas utan att vi faktiskt kan ryska.

Av eftermiddagen bär jag fortfarande med mig ett stort leende och i eftertanken att en stund som började med en miss av mig ledde till fint samarbete och möjlighet att använda kunskaper hos eleverna som inte alltid får utrymme i vardagen.

/Karin Boberg, leg förstelärare i demokrati

 


Oro för att gå till skolan?

Vi önskar så klart att alla våra elever ska känna sig trygga i skolan och de allra flesta gör ju det, men tyvärr så finns det här, liksom på alla skolor, en eller några elever som inte alltid gör så.

Det är självklart vårt ansvar att se till så att alla elever är trygga och att de mår bra i skolan. Vi jobbar för att finnas där och arbeta så nära eleverna som möjligt för att skapa en trygg miljö samt en god och tillitsfull undervisningsrelation mellan elev och personal. Trygghet byggs långsiktigt och kan göras på många olika sätt. En fördel vi har av att organisera oss i team är att det alltid finns flera personer att vända sig till.

En utmaning i vårt arbete är att vi inte alltid räcker till och att vi inte alltid får reda på om någon elev mår dåligt eller om någon blivit utsatt. Det kan handla om att eleven inte vill berätta eller inte vågar. Därför är det så viktigt att skola och hem har ett gott samarbete med varandra och att vårdnadshavare litar på att vi gör det bästa för ALLA våra elever.

Något som vi har uppmärksammat är att när en elever känner sig otrygg i skolan så händer det att eleven stannar hemma från skolan. Visst kan alla behöva en paus och tid för återhämtning, men det som är viktigt att tänka på om man låter sitt barn stanna hemma på grund av att något hänt är att vi vuxna genom att i all välmening tillåta det lätt förstärker elevernas oro och rädslan byggs lätt bara på. Det blir lätt ännu svårare för eleven att ta steget tillbaka till skolan. Vi brukar att säga och jämföra detta som

”en dag borta från skolan är lika stor som en hel vecka borta från gruppen”.

Så lång tid kan det faktiskt ta att komma tillbaka till gruppen för ett barn!

Kommer ert barn hem och berättar saker eller om ni får höra något från någon annan och ni känner oro eller har information som vi behöver så kontakta skolan omgående (mejl, årskurstelefonsvarare, sms, kom förbi – kontaktuppgifter på årskursblogg). Gå inte hemma och grubbla och samla på er en större oro och frustration. Vi finns här för er och för alla våra elever. Prata inte om oss utan med oss om det skulle vara något som ni funderar över.

Många gånger så pratar vi vuxna med varandra utan att tänka på att våra barn sitter och lyssnar.

I slutändan leder till att barnen behöver att ta ställning ”gilla skolan eller inte” pga vad de fått höra av andra. Om vi har synpunkter på skola och samhälle bör vi ta det med andra vuxna som berörs, inte med våra barn respektive elever – dubbla lojaliteter tjänar inte barnen bra.

Vi från skolan kan förstås inte prata om andra elever eller andra vårdnadshavare med er föräldrar,

precis som vi inte pratar med andra vårdnadshavare om ert barn eller vad vi har för samtal med er

– men bara för att vi inte berättar om det så samtalar, utreder och arbetar vi förstås kring händelser som uppstått med andra helt enligt Huddinge kommuns riktlinjer. Vi är en kommunal skola satt att prova nya vägar, men här går vi på beprövad erfarenhet – och har gott om samlad sådan i huset, plus fler än vanligt med adekvat utbildning. Fler och fler skolor anställer idag socialpedagoger, men oss veterligen är vi den enda med en i varje årskurs. Skolan har dessutom en tydlig satsning på en särskild elevhälsochef. Vi har också mycket gott stöd från förvaltningen i detta centrala arbete.

Vi förstår till fullo att vårdnadshavare känner en frustration när deras barn blir utsatt eller drabbats av något.

Det finns förstås en vilja att som förälder vilja stötta sitt barn i det som händer, men det behöver göra på ett sätt som är långsiktigt gynnsamt för framförallt det egna barnet men även blir bra för andras barn – vilka barnet faktiskt på ett eller annat sätt kommer dela liv och samhälle med. Att föra konstruktiv och vuxen dialog med andra barns vårdnadshavare är ofta en mycket bra väg framåt, att gemensamt försöka komma fram till en någorlunda samstämmig bild av läget och inte minst gemensamma lösningar och levande dialog framåt.

Att komma till skolan och försöka medla mellan elever eller tala elever till rätta är däremot en riktigt dålig ide, inte minst ur juridisk synpunkt då skolan inte är någon offentlig plats. Som vårdnadshavare har man inte samma relation till eleverna som vi personal har, samtidigt som maktställningen är ojämn. Vi kan och bör som vuxna normalt säga till i stunden, men kliv inte bara in i en konflikthantering som sker på plats i skolan. Här i skolan har vi personal mandat, relationer och kunskap för att medla.

Ni är alltid välkomna att höra av er till oss med frågor och ni är normalt mer än välkomna att vara med i skolan.

/ Vänliga hälsningar från socialpedagoger, lärare, ledning, elevhälsa, fritids och övriga  på Glömstaskolan som gemensamt bär trygghetsarbetet med er föräldrar, andra signifikanta vuxna och samhället i stort.


Alla dessa studiebesök…?

Ja, vi har nu enligt uppgift passerat 100 studiebesök på två år. Det låter ju väldigt mycket och som det tar en massa tid och kraft från verksamheten.

Men dels är det inte 100 unika tillfällen, då vi snabbt uppnådde en viss mättnad (majoriteten av studiebesöken var första 18 månaderna) erbjuder vi numera endast några få öppna tillfällen per termin, då vi drar ihop ett antal studiebesök och gör en presentation för femtio istället för att göra det för fem personer.  Ibland är det rektor, ibland någon lärare eller pedagogiska utvecklingsledare, ibland skolans arkitekt, Huddinges skolstrateg eller fastighetsbolaget som presenterar, beroende på studiebesök och möjligheter.

Ibland bistår elever i att visa runt. Detta ett ytterst konkret sätt att öva på viktiga delar av kunskapskrav i svenska, med något som uppenbarligen känns meningsfullt och begripligt genom att faktiskt vara viktigt på riktigt. Vi har flera exempel på elever som blommar ut i och med detta – man kan få kämpa med ett muntligt nationellt prov i svenska, men veckan efter på egen hand guida runt Gävles skolchef och rektorer… 

Ett av flera studiebesök från Sydkorea – ytterst nyfikna och uppenbarligen mycket inspirerade.

Dessutom visar eleverna en stor stolthet över sin skola, många av våra besökare vittnar spontant om våra trevliga, hjälpsamma, nyfikna och framåt elever.

Ibland består studiebesöket av att man som kollega (eller forskare) är med i verksamheten och följer en pedagog (eller rektor, eller skolsköterska…). Detta är ofta väldigt givande för båda parter, att se respektive visa en kollega ”in action” i arbetets alla aspekter och tillsammans få reflektera över det.

En stor anledning till att vi tar emot en del besök är just möjligheten de ger oss att reflektera över vår vardag.

Alla är överens om hur viktig reflektion, vetenskaplig förankring i lärande organisation och kollegialt lärande är i skolans värld, ändå är det så lätt att det åsidosätts av annat ”så länge”. Men tack vare studiebesöken kommer vi inte undan! Kollegor kan ställa nog så viktiga frågor, utbildade journalister och forskare är tränade att ställa genuina frågor vilka ger oss möjligheter att verkligen få perspektiv på det vi gör.

När vi hör oss själva berätta, får vi själva syn på vad vi faktiskt gjort och gör – man blir ju väldigt snabbt hemmablind.

Ibland skriver också studiebesöken någon rapport eller bloggpost, det ger oss möjligheter till ytterligare fördjupning. Vi har också i omgångar sökt medel för följeforskning, men än så länge inte kommit igenom nålsögat hos Skolforskningsinstitutet. Kvibergsskolan har dock lyckats (om än från annat håll), och när de var här hade de även med sig sina följeforskare, vilka bjöd oss på en riktigt givande lärmiljöworkshop som tack för besöket. En till sak som tillför är att de flesta besök också självklart får betala för sig. Skolgårdsläraren och eleverna skulle tyvärr inte ha den mångfald av rastleksaker vi idag har utan besöken, lunchen på studiedagar inte vara fullt så riklig… Apropå rekrytering har vi även fått flera nya medarbetare genom att de antingen kommit med något studiebesök, eller bara hört sina f d skolledare eller kollegor som varit här berätta och sedan sökt sig hit av nyfikenhet.

Så länge studiebesök av olika slag ger oss mer än de kostar kommer de vara en naturlig del av vår vardag. Lärande organisation och kollegialt lärande får inte bara tomma ord utan innehåll, viktig dela-kultur uppstår inte av sig själv. Däremot är vi väldigt noga med att påpeka att vi aldrig någonsin sagt eller säger

Gör som oss, så blir allting bra!

I rätt sammanhang och med rätt utgångspunkt berättar vi gärna om hur vi gör, och varför / varför inte. Men sedan måste var och en utforma sin verksamhet, utifrån sin kontext, sina behov, sina förutsättningar. Men vi kommer trots allt längre tillsammans! #sharingiscaring

 

 


Skapar vi Inomhusgenerationen?

Vi funderar en hel del kring nedanstående och försöker göra vad vi kan på den tid vi har hand om eleverna, utifrån de möjligheter vi har (stadigt utvecklingsområde). Om ni som har dem större delen av året och dygnet (samt bibringar gynnsamma förhållningssätt kring kläder och utevistelse) drar åt samma håll kommer vi sannolikt längre. Tillsammans skapar vi framtiden!

Vidamin D3 bildas enbart när vi är i dagsljus utomhus – fönster filtrerar bort nödvändig UVB.

En dagsljuslampa kräver att vi sitter och tittar rakt in i den i 60 minuter, för att vi ska tillgodogöra oss samma ljusintag som en kvarts promenad utomhus. /Marie-Calude Dubois, docent LU

Johan Faskunger, huvudförfattare för rapporten ”Klassrum med himlen som tak” (metastudie med ca 200 forskningsrapporter som grund)  inledde mycket uppskattad föreläsning såhär:

Blunda i två minuter. Tänk på ett riktigt gott minne från din barndom. Försök återskapa minnet.

– Nu vill jag att alla ni som tänkte på ett minne utomhus räcker upp handen… (nästan alla hundra räcker upp handen)

 


Glömstaskolan är invånarnas favoritbyggnad

Nominerad till Huddinges byggnadspris 2018. Glömstaskolan

Ja, vi vann Huddinges byggnadspris i år! Vi är hedrade och stolta över att få förvalta en så viktig byggnad och fylla den med liv och bildning. Glömstaskolan är en byggnad som på många sätt sticker ut, en modig märkesbyggnad byggd på en hästhage. Vi brukar påminna om att ex Matteusskolan vid nuvarande Vanadisplan också byggdes innovativt för sin tid, på en hästhage tänkt att göra motsvarande intryck och avstamp för folkbildningen i ett expansivt område.

– Ett stort grattis till Glömstaskolan och alla som varit en del av att ta fram denna innovativa byggnad. Det är också roligt att så många Huddingebor ville vara med och röst /kommunalråd Malin Danielsson 

Baserat på en gammal lokaltidningsrubrik florerar från tid till annan ett rykte om att Glömstaskolan skulle sakna klassrum – samtidigt som vi har 25 stycken rum för undervisning som alla är exakt 60 kvadratmeter stora… (och några som är större, vilket vi för övrigt gärna skulle vilja se fler av – men samtidigt absolut inte tror på öppen planlösning). Vi har glas där det är ändamålsenligt (ex i grupprum sker ofta fel saker eller inga saker om där saknas insyn), men gott om väggar – varav drygt 1,1km är beklädda med whiteboardväggar. Vi har nu tagit emot 100 studiebesök från hela världens hörn, vilket tillfört en hel del perspektiv och kloka frågor till vår fortsatta utvecklingsresa, samt bidrag till rastleksaker mm. Det har inte varit hundra unika tillfällen, vi samkör ofta flera besök samtidigt för att effektivisera och även skapa goda möten i sig. Vi är nu ganska mätta, men tar fortfarande emot besök om än mer sällan. Vi bidrar också till olika typer av aktuell forskning.

Förutom traditionella klassrum, där eleverna kan välja mellan att sitta på golvet, i saccosäckar eller vid bord, finns små ”amfiteatrar” där eleverna kan plugga själva och få undervisning.

– Amfiteatern är bästa stället att undervisa på. Annars kan elever långt bak bli osynliga, men inte här, säger Magnus Blixt i Mitt i Huddinge.

Läs hela lokaltidningsnotisen som även fått låna ut sin rubrik till detta blogginlägg.

– Det är jättekul, det är ju en väldigt läcker byggnad. Många som kommer hit säger ”wow, värsta Guggenheimmuseet”. Men den är mer än häftig arkitektur, den är funktionell för eleverna./Rektor Magnus, Stockholm Direkt, Vi i Huddinge

Läs lokaltidningsnotisen om ”skolan utan klassrum vinner byggnadspris”

Om Huddinges byggnadspris

Huddinges byggnadspris ska gå till en byggnad eller anläggning som förtjänar uppmärksamhet för sitt bidrag till ett expansivt och vackert Huddinge. De nominerade bidragen utses av rådet för fysisk planering och vinnaren röstas fram av Huddingeborna. Priset delades för första gången ut 2017.


Studietips från elever på gymnasiet

Förvaltningen har gjort en kartläggning med framförallt elever i åk 1 i Huddinge gällande övergången mellan grundskola och gymnasieskola. Vi har bett dem även göra film av materialet, men i väntan på den kan vi förhålla oss till tipsen i text, som en del i att växa och lära:

Många elever upplever att det är ett stort kliv mellan grundskolan och gymnasieskolan, framförallt är det studietakten och tempot i kurserna som upplevs högre men också att lärarna ställer högra krav i gymnasiet på förmågan att kunna planera och organisera studierna, allt enligt eleverna själva.

Nedan tipsen från gymnasieelever, riktat till elever i grundskolan:

Planering

  • Lägg ifrån dig allt, mobil etc. en timme, var 100% fokuserad en kort stund istället för splittrad en lång stund, blir spilltid
  • Gör upp en planering
  • Lämna in i tid! Låt det inte samlas på hög!
  • Prioritera – är jag nöjd med hur jag fördelar min tid och vilka resultat jag får?
  • Gör! Tänk inte så mycket på om det är jobbigt! Skjut inte upp! Sätt igång!
  • Ej sista minuten plugg
  • Reflerktera över vad du gör.
  • Planera att få in fritid
  • Prioritera
  • Organisation och struktur
  • Att göra uppgifter direkt. Skönt att ha gjort den i tid för det kommer nya uppgifter.

Studieteknik

  • Pressa dig inte för hårt
  • Ta vara på lektionstiden!
  • Anteckna för hand under lektionen, och för in i datorn efter lektionens slut. På så sätt repeterar du och kan gå tillbaka till ämnet vid behov. Fråga om du inte vet.
  • Ta initiativ! Ta eget ansvar!
  • Bra studieteknik, lär dig att plugga och om det känns tungt så ta hjälp av föräldrar, syskon, kompisar, lärare, stöd på skolan – det är OK även om det här är typ en elitskola
  • Ta en sak i taget
  • För varje uppgift specificerat vilka kunskaper
  • Studera effektivt, hitta ditt sätt att studera; generellt först, begrepp etc. sen fördjupa i det man inte förstår
  • kolla på rubrik och sammanfatta i punkt form det som står under. Gör små häften att plugga i.
  • Färger i anteckningar
  • Göra checklistor

Motivation

  • Plugga, men ta det inte för seriöst
  • Tänk positivt! Bli inte nedslagen om det går dåligt, utan inse att det oftast kommer fler tillfällen att visa vad du kan
  • Hårt arbete lönar sig! Tappa inte sugen! Håll ut i ettan- du vänjer dig vid lärarna, kraven, hela skolan!
  • Skjut inte upp saker för mycket men sätt inte heller skolan före allt annat i livet
  • Våga misslyckas lite. Hitta en gräns så man orkar med! Lär dig hitta rätt mängd plugg. Hitta din nivå.
  • Ha kvar dina fritidsintressen
  • Ge aldrig upp. I vissa perioder är skolarbetet tungt, men det blir bättre.
  • Ställ frågor till dig själv kontinuerligt, så blir det tydligt vad du har förstått och missat.
  • Gör saker som får dig att slappna av
  • Hitta vad som gör just dig motiverad till att plugga.
  • Lärarna motiverar, intressanta att lyssna på. Ämnen som intresserar. Att kunna ha en bra framtid
  • Roliga ämnen, att klara alla ämnen.
  • Nå godkända betyg, Känslan att omdömena är bra, ökad kunskap, kunna plugga vidare
  • Kunskap motiverar, bra att kunna saker!
  • Intresserad av utbildningen. Koppla skolan till framtida yrke.
  • Att bli bättre i ett ämne
  • Att kunna plugga vidare. Lära sig nya saker, som intresserar.
  • Att få jobb

Relationer i skolan och privat

  • Var aktiv, skapa kontakter med lärare och elever
  • Hitta på kul med kompisar och familj. Laga middag tillsammans.
  • De bryr som om att få ett bättre betyg
  • De hjälper
  • De pushar till högre prestationer
  • Ja, de är rättvisa. Ingen favorisering av elever
  • Ja, de hjälper till. De visar att man vill lyckas
  • Får mycket hjälp. De bryr sig om mig.
  • Ja, speciellt med vissa lärare/ämnen
  • Alla lärare är snälla och bryr sig
  • Lärare kommer fram och frågar hur det går. Frågar om det behövs hjälp. Stöttar vid motgångar.

Övrigt

  • Se till att du kommer igång
  • Plugga lite hela tiden
  • Måste hinna med dig själv också, ligga i fas i ditt arbete.
  • Att inte underskatta pluggandet. Gör det som behövs i tid! Viktigt med sömn. Otroligt viktigt.
  • Visa framfötterna från början, göra sitt bästa. Det sätter standarden och du visar läraren att du är att räkna med

 


Rektorsinfo #5

Glömstaskolan vinnare av Huddinge kommuns byggnadspris 2018

Ny skolbyggnad

Nu är det verkligen på gång – grundarbeten och inledda – sprängningar startar vecka 43! Skolan har veckovisa avstämningar med byggprojektet, vi ser mycket fram emot att få flytta in i nya byggnaden inför ht 2020. I väntan på att huset färdigställs gör vi det bästa av det fina hus vi har. Vi vet att parkeringssituationen är mycket ansträngd, men har i dagsläget tyvärr ingen annan lösning än en frisk och stärkande promenad en bit ifrån om  det är så att man behöver ta bilen.

Hur vi gör med lokalen till hösten återkommer vi med, dialog förs med förvaltningen om olika alternativ – men vi ser inte att vi får in även en tionde årskurs i huset på ett rimligt sätt. Vilken årskurs som får ta ett år utanför byggnaden är inte klart, men inför skolvalet har vi tydligt besked.

Rekryteringar

Socialpedagog Jacob Franzen och leg lär Jakob Tasci har båda börjat, Jacob F i G11 efter Johanna och Jakob T med engelska för mellan- och högstadium. Leg lär Sofia Boman och leg lär Ylva Lindblad har tyska, resurs Kiran knuten till G13. Leg lär Magdalena Kofa börjar efter höstlovet, Leg lär Ann-Kristin Andersson efter jullovet.

Vi fortsätter växa och behöver framöver fortsätta rekrytera goda krafter, tipsa gärna goda krafter om att komma förbi och se hur vi har det!

Skolinspektionen

Som ni vet var Glömstaskolan och Huddinge först ute med Skolinspektionens nya giv med regelbundna kvalitetsgranskningar där de även lyfter positiva saker bredvid utvecklingsområden. I skrivande stund är inte rapporten klar än, men bara deras frågor har redan gett oss kraft att jobba vidare med både styrkor och utvecklingsområden. Så snart vi får rapporten får även ni ta del av den, förstås.

Unikum & Utvecklingssamtal

Vi har ännu inte fått något slutligt besked från förvaltningen när samtliga vårdnadshavare kan tänkas få tillgång till Unikum, men det verkar bli snart och vi har hela tiden varit tydliga med vårt behov som är ju förr desto bättre. Det blir bra när det blir klart!

Framåtsyftande elevledda utvecklingssamtal kommer nästa gång i januari/februari, så har vi terminen på oss att arbeta med satta mål och annat innan skriftliga omdömen/betyg i slutet av läsåret – och nästa samtal i september.

Pulsträning och kläder efter väder – vilka kan bli kladdiga

I rådande ekonomiska läge har vi för närvarande inte längre möjlighet att bemanna pulsträningen morgontid. Morgonfritids utomhus fram till 08.00 (frukost 07.00-07.15), ibland kommer tältet öppnas.

Erfarenhetsvis vet vi att det först blir regnigt & kladdigt och senare kallt & halt på gården. Kläder efter väder gäller varje dag! Vi ser också hellre att barnen är med och leker – och därmed blir leriga och erhåller blåmärken/modighetsmedaljer – än att de inte får utveckla sin fysiska litteracitet och sin samarbetsförmåga.

Att hålla ordning på sina egna kläder tänker vi är ett gynnsamt förhållningssätt och ansvar barn tjänar på att få med sig hemifrån. Kläder som hamnar på fel ställe samlas förutom på hemvisten i särskilda lådor bakom trappan i ljushall. De läggs så småningom upp på ”tårtan” för att till sist skänkas till välgörenhet – bland annat på elevinitiativ. Håll utkik på bloggen!

Mobiler

OM du som vårdnadshavare väljer att skicka med ditt barn en mobiltelefon kan det på förekommen anledning vara klokt att skapa beredskap för hur du ev svarar om ditt barn ringer hem under skoltid. Gäller det konflikter och incidenter blir det i allmänhet så mycket bättre om du bistår ditt barn i gynnsamt förhållningssätt att söka upp och prata med vuxen som är på plats än att rusa åstad. Väldigt få – om ens några – situationer är så akuta så att förälder måste nå barn under skoltid – och vice versa.

Vi svarar när vi har möjlighet, men vårt första fokus är på eleverna som är på plats. Vi erbjuder inte service av typen ”skicka ut mitt barn till parkeringen”, ”se till att hen är färdig när jag kommer”, ”Jag vill prata med mitt barn nu”. /saxat ur SåHärGörVi

Skolråd

Höstterminens andra Skolråd – ett forum för samverkan mellan hem och skola på ett mer övergripande plan och med helheten i fokus – fredag 26/10 kl 7.30-8.30. Minnesanteckningar från de tidigare hittar du här, skolrådet nås via skolrad @ glomstaskolanbloggar.se. Vi söker ännu några representanter (vi beaktar mångfald o spridning) som önskar bidra till helheten men har barn i G18, G12, G11, G10. Mejla rektor vid intresse.

Låna skolans lokaler

Flera föräldrar har eller planerar för gemenskapsaktiviteter i årskursen (halloweenfest, disco, pepparkaksbak…). Det går bra att låna skolans lokaler för dylikt, så länge man förstås lämnar dem minst lika fina som de var när man kom. Inbjudningar till dylikt sprids också gärna på årskursbloggen. Framförhållning underlättar.

Rektor Magnus finalist som Årets ledare, Framtidsgalan 2018.

Planering framåt

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Vi gör det bra tillsammans!

Frågor, funderingar, konstruktiva synpunkter och tips mottages tacksamt – bättre tala med oss än om oss. En hel del svar hittar du även i vår levande sida SåHärGörVi.

/Rektor Magnus


Rektor finalist ”Årets ledare”

Årets Ledare är en person som med sitt engagemang motiverar sina medarbetare att arbeta mot samma mål. Årets Ledare är handlingskraftig, målmedveten och en förebild för sina kollegor.

Rektor Magnus har i år blivit externt nominerad till Framtidsgalan i kategorin ”Årets ledare” – och nu även gått vidare till att bli finalist. Det hela avgörs på Framtidsgalan 20/11. Förra året vann förstelärare Anna Sterlinger-Ahlring utmärkelsen ”Årets insats” vid samma gala. 

Det är roligt och viktigt att olika insatser lyfts fram, vilket förstås inte på något sätt förminskar andra goda insatser som görs såväl här som på många, många andra skolor land och rike runt.


“Ta hand om varandra flickor” var moderns sista ord på perrongen i Auschwitz.


Årskurs 7 och 8 (G11, G10) fick den 10 oktober besök av Livia Fränkel. Hon hade blivit inbjuden till skolan för att berätta för eleverna hur det var att växa upp och leva som person av judisk härkomst i Rumänien på 1930- 40-talet i Europa. Livia berättade om de förändringar och inskränkningar som skedde i det vardagliga livet för henne och hennes familj fram till att de tillslut deporterades till Auschwitz-Birkenau.

Efter Livias föreläsning fick eleverna själva dela med sig av sina tankar om eftermiddagen.

Det var jobbigt att få höra vad hon hade fått gå genom. Elev G10

Jag fick se en mer personlig sida av förintelsen. Hennes historia var väldigt sorglig och hemsk och den berörde mig extremt mycket. Elev G10

Det känns helt otroligt att titta på Livia och att veta att den personen har gått igenom så himla mycket hemska saker. Jag tänker också på att jag ska försöka ha civilkurage. Jag kommer berätta hur fantastiskt det var att få se en person som upplevt det hon gjort och hur fantastiskt det är hon berättar det vidare. Elev G11

 

Förut jag trodde att mitt liv var jättesvårt men efter föreläsningen så kan jag märka att det fanns och finns folk som hade det mycket svårare än mig. Elev G10

Jag är väldigt rörd av det jag har hört. Det är en helt annat upplevelse är man hör det i verkligheten. Elev G10

Jag tycker att det var jättebra att Livia Fränkel kom till oss och berättade sin historia till oss. Det enda jag inte kommer glömma är att jag var i samma rum som henne och träffade henne och hon såg mig och jag såg henne. Det är speciellt för att det är någon som har överlevt andra världskriget och fått gå igenom så mycket hårda saker och fortfarande varit stark. Elev G11

Livia har under många år åkt runt på skolor och pratat med media om främlingsfientlighet och rasism. Något som Livia understryker noga och exemplifierar från sitt eget liv är hur hon saknade civilkurage från sina grannar när de såg hur livet för Livia och hennes familj snabbt försämrades på grund av de antisemitiska lagar som infördes.

Den delen av föreläsning som är viktigast för mig att föra vidare är från den stunden hon för första gången upplevt antisemitism till den delen hon befriades. Anledning till det är för att människor måste förstå hur mycket skada allt orsakar bara för att man känner att alla inte är lika värda bland annat på grund av tro, nationalitet och utseende. Den delen är också viktig att föra vidare för att människor ska kunna första att samma misstag inte får upprepas. Elev G11

Att det här verkligen har hänt och att det finns överlevare som vågar att berätta om händelserna. Också hur allt startade. Det är viktigt att man för det vidare, annars vet man inte orsaken till varför krig händer och vi kommer inte märka det nästa gång. Elev G10

Den viktigaste är att man ska alltid vara med den som blir mobbad och man ska alltid ståupp för den Elev G10

De viktigaste för oss att föra vidare är nog hur kriget startade. Elev G10

 

Den viktigaste delen i föreläsningen som jag kommer föra vidare är om vad hon började tänka när den där kvinnan sa till henne med hög röst att hennes föräldrar ligger i det där huset och brinner och att hon aldrig kommer få se dom igen. Elev G10

Den del av föreläsningen som är den viktigaste för mig att föra vidare är hur människor delade in människor i raser och mördade dem kallblodigt. Det är viktigt för att det aldrig ska hända igen. Elev G11

Den viktigaste delen för mig att föra vidare är hur mycket människor som skadades och hur många människor som inte hade nog med civilkurage till att göra något. Elev G10

En bok om förintelsen

I våra förberedelser inför Livias besök har eleverna läst i Om detta må ni berätta… Titeln är så talande. Livias besök på skolan hjälper oss alla att föra vidare de hemskheter som historien bär så att vi alla kan göra vårt för att bidra till en bättre framtid.

Jag tror att Livia väljer att berätta detta för oss så vi kan dels sprida detta och förstå allt mycket bättre. Elev G10

”Där är det viktigt att vi tar ett ansvar och säger ifrån. Man ska visa att man har civilkurage och vågar ingripa vid orättvisor. Det är väldigt viktigt att ta ställning och reagera istället för att bara se på.” Elev G10

Livia berättar sin historia för oss för att vi ska förstå att det är viktigt att respektera alla vem man en är och att alla är lika mycket värda. Elev G11

För att vi inte ska glömma och så att vi kan föra vidare berättelsen även när offren inte finns kvar. Dessutom vill hon nog att något sånt här aldrig ska ske igen. Elev G10

 

Jag tror att Livia väljer att dela med sig av hennes livshistoria för att den nya generationen ska få veta vad som har hänt, denna händelse är väldigt viktig att ha koll på eftersom den skakat om världen. Och de flesta människor som överlevt under andra världskriget är väldigt gamla så i framtiden så kommer de inte att kunna sprida vidare historien. Elev G10

Jag tror att Livia vill fortsätta berätta om sin historia för att föra vidare kunskapen om dåtiden. Det är viktigt så att vi kommande generationer inte gör om misstag som de innan oss gjort. Elev G11