“Ta hand om varandra flickor” var moderns sista ord på perrongen i Auschwitz.


Årskurs 7 och 8 (G11, G10) fick den 10 oktober besök av Livia Fränkel. Hon hade blivit inbjuden till skolan för att berätta för eleverna hur det var att växa upp och leva som person av judisk härkomst i Rumänien på 1930- 40-talet i Europa. Livia berättade om de förändringar och inskränkningar som skedde i det vardagliga livet för henne och hennes familj fram till att de tillslut deporterades till Auschwitz-Birkenau.

Efter Livias föreläsning fick eleverna själva dela med sig av sina tankar om eftermiddagen.

Det var jobbigt att få höra vad hon hade fått gå genom. Elev G10

Jag fick se en mer personlig sida av förintelsen. Hennes historia var väldigt sorglig och hemsk och den berörde mig extremt mycket. Elev G10

Det känns helt otroligt att titta på Livia och att veta att den personen har gått igenom så himla mycket hemska saker. Jag tänker också på att jag ska försöka ha civilkurage. Jag kommer berätta hur fantastiskt det var att få se en person som upplevt det hon gjort och hur fantastiskt det är hon berättar det vidare. Elev G11

 

Förut jag trodde att mitt liv var jättesvårt men efter föreläsningen så kan jag märka att det fanns och finns folk som hade det mycket svårare än mig. Elev G10

Jag är väldigt rörd av det jag har hört. Det är en helt annat upplevelse är man hör det i verkligheten. Elev G10

Jag tycker att det var jättebra att Livia Fränkel kom till oss och berättade sin historia till oss. Det enda jag inte kommer glömma är att jag var i samma rum som henne och träffade henne och hon såg mig och jag såg henne. Det är speciellt för att det är någon som har överlevt andra världskriget och fått gå igenom så mycket hårda saker och fortfarande varit stark. Elev G11

Livia har under många år åkt runt på skolor och pratat med media om främlingsfientlighet och rasism. Något som Livia understryker noga och exemplifierar från sitt eget liv är hur hon saknade civilkurage från sina grannar när de såg hur livet för Livia och hennes familj snabbt försämrades på grund av de antisemitiska lagar som infördes.

Den delen av föreläsning som är viktigast för mig att föra vidare är från den stunden hon för första gången upplevt antisemitism till den delen hon befriades. Anledning till det är för att människor måste förstå hur mycket skada allt orsakar bara för att man känner att alla inte är lika värda bland annat på grund av tro, nationalitet och utseende. Den delen är också viktig att föra vidare för att människor ska kunna första att samma misstag inte får upprepas. Elev G11

Att det här verkligen har hänt och att det finns överlevare som vågar att berätta om händelserna. Också hur allt startade. Det är viktigt att man för det vidare, annars vet man inte orsaken till varför krig händer och vi kommer inte märka det nästa gång. Elev G10

Den viktigaste är att man ska alltid vara med den som blir mobbad och man ska alltid ståupp för den Elev G10

De viktigaste för oss att föra vidare är nog hur kriget startade. Elev G10

 

Den viktigaste delen i föreläsningen som jag kommer föra vidare är om vad hon började tänka när den där kvinnan sa till henne med hög röst att hennes föräldrar ligger i det där huset och brinner och att hon aldrig kommer få se dom igen. Elev G10

Den del av föreläsningen som är den viktigaste för mig att föra vidare är hur människor delade in människor i raser och mördade dem kallblodigt. Det är viktigt för att det aldrig ska hända igen. Elev G11

Den viktigaste delen för mig att föra vidare är hur mycket människor som skadades och hur många människor som inte hade nog med civilkurage till att göra något. Elev G10

En bok om förintelsen

I våra förberedelser inför Livias besök har eleverna läst i Om detta må ni berätta… Titeln är så talande. Livias besök på skolan hjälper oss alla att föra vidare de hemskheter som historien bär så att vi alla kan göra vårt för att bidra till en bättre framtid.

Jag tror att Livia väljer att berätta detta för oss så vi kan dels sprida detta och förstå allt mycket bättre. Elev G10

”Där är det viktigt att vi tar ett ansvar och säger ifrån. Man ska visa att man har civilkurage och vågar ingripa vid orättvisor. Det är väldigt viktigt att ta ställning och reagera istället för att bara se på.” Elev G10

Livia berättar sin historia för oss för att vi ska förstå att det är viktigt att respektera alla vem man en är och att alla är lika mycket värda. Elev G11

För att vi inte ska glömma och så att vi kan föra vidare berättelsen även när offren inte finns kvar. Dessutom vill hon nog att något sånt här aldrig ska ske igen. Elev G10

 

Jag tror att Livia väljer att dela med sig av hennes livshistoria för att den nya generationen ska få veta vad som har hänt, denna händelse är väldigt viktig att ha koll på eftersom den skakat om världen. Och de flesta människor som överlevt under andra världskriget är väldigt gamla så i framtiden så kommer de inte att kunna sprida vidare historien. Elev G10

Jag tror att Livia vill fortsätta berätta om sin historia för att föra vidare kunskapen om dåtiden. Det är viktigt så att vi kommande generationer inte gör om misstag som de innan oss gjort. Elev G11


Lärmiljö på vetenskaplig grund?

Suzanne de Laval introducerar dagens gå-tur för elever

Skolor har byggts, byggs och kommer att byggas.

Vad kan vi lära av de erfarenheter som redan är gjorda av huvudmän runt om i Sverige? Hur används skollokaler och byggnader som finns i dag? Vilka forskningsresultat inom t.ex. arkitektur, didaktik och pedagogik kring skolbyggnaden och lärmiljöns betydelse för lärandet finns, och vad saknas? 

Dessa och andra frågor kommer att bearbetas i projektet Ifous fokuserar bygga skola.

Projektet är tänkt dels som en förstudie inför fortsatta studier inom ett område där mycket lite forskning finns, och dels som en praktisk tillämpning av en metod som sedan kan användas i kommunernas kommande planerings- och utvärderingsarbete.

I projektet kommer vi att studera Glömstaskolan.Vi kommer att göra rundvandringar med skolpersonal och skolelever då vi noterar hur skolan används och vad deltagarna tycker om skolmiljön. Detta kommer att göras v 40, 2-5 oktober 2018.

Studien genomförs i samverkan med kommunen och Ifous som är ett fristående forskningsinstitut som verkar för att skapa nytta för svensk skola och förskola. Ifous gör det genom att samordna praktiknära forskning och konkret utvecklingsarbete där lärare och skolledare tar aktiv del i kunskapsbyggandet. Forskare från Högskolan i Gävle medverkar i projektet samt experter från SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten). Projektledare är Suzanne de Laval, Arkitekturanalys sthlm AB.

All medverkan i studien är frivillig, både för personal och elever.

I enlighet med personuppgiftslagen, och GDPR kommer ingen personlig information att lagras i detta projekt. Materialet anonymiseras.

De utsagor deltagarna gör kommer att dokumenteras. Deltagarnas anteckningar under rundvandringen sparas under projektet och anonymiseras. Deltagarnas diskussion och kommentarer spelas in på en ljudspelare och används endast som forskarens anteckningar.

Om barnens målsmän godkänner det vill vi gärna dokumentera utvärderingstillfället med fotografier av deltagarna under rundvandringen och diskussionen. Det går bra att delta även om ni inte tillåter fotografering. Då respekterar vi detta.

Hör gärna av dig med frågor eller funderingar!

Med vänliga hälsningar

Suzanne de Laval

Har du frågor – kontakta gärna:
Anette Jahnke, anette.jahnke@ifous.se, 0730-695695
Karin Hermansson, karin.hermansson@ifous.se, 0760-334810
Suzanne de Laval, suzanne.delaval@arkitekturanalys.se, 0709-708131

 


EXPO besöker G10/Åk8

Varje skoldag är fylld av spännande kunskaper att upptäcka. Oftast i möte mellan personer som redan finns på skolan. Ibland åker vi på studiebesök och ibland får vi besök utifrån.

Torsdagen 20 september hade G10 besök från EXPO. Vi läser om demokrati, yttrandefrihet och tryckfrihet och snart även om världskrigen. I det beslöt vi oss att bjuda in organisationen EXPO att föreläsa för oss.

“Denna föreläsning var väldigt intressant och lärorik och jag tror att den är viktig att fler elever på skolor får höra för att EXPO ska kunna sprida deras budskap. På det sättet som informationen var upplagd gjorde också att det var lätt att hänga med eftersom det inte var rörigt.” /Elev G10

“Jag har lärt mig om Expo och vad de gör för att minska rasism, bland annat gör de det genom att sprida kunskap. Jag har också lärt mig en del historia bakom rasismen, dess konsekvenser och varför det är så viktigt att liknande inte upprepas. “ /Elev G10

I anslutning till föreläsningen fick eleverna som alltid anteckna. Anteckningarna används dels för att behålla fokus på föreläsningen men även för att ha som stöd vid vidare studier.

En sak som jag aldrig ens lagt märke till tidigare var de rasistiska och olämpliga uttrycken som Walt Disney hade med i filmen som visas varje Julafton. Vilket gjorde mig chockad och arg för varför hade man med dessa bilder från början. Jag fick lära mig att under 1950 talet forskade man kring olika folkgruppers beteenden utifrån ”ras”. Jag lärde mig också att i uppslagsböcker förr så beskrevs bland annat samer som smutsiga och lata.” /Elev G10

Föreläsaren tryckte på vikten av att förstå det ansvar som yttrande- och tryckfriheten ger oss.

“Han menar att vi behöver inte utnyttja våran yttrande och tryckfrihet på ett negativt sätt genom att uttrycka saker som är onödigt. Bara för att man får uttrycka sig fritt i tal och skrift så behöver man inte låta det gå över gränsen. Om man tex är ute och surfar på Instagram där någon lagt upp en bild där personen kan ha på sig en tröja som man själv kanske inte tycker är så fin. I detta sammanhang så kan man ställa sig själv frågan:
Är det nödvändigt att jag kommenterar det till personen eller håller tanken inom sig. För det är inte nödvändigt att sprida den negativa tanken eftersom det är ens egen åsikt som bara kan sprida negativitet om den uttalas. Men om det däremot handlar om något som tex diskriminerar en viss folkgrupp så kan det vara bra att utrycka sina åsikter. Annars är det bäst att hålla det inom sig och inte skapa onödiga konflikter.” /Elev G10

Efter föreläsningen så fick alla elever ge feedback till föreläsaren.

“Jag tycker att föreläsningen var oerhört bra. Han tog upp alla viktiga delar, han beskrev jättebra och förklarade, argumenterade bra om rasismen. Han glömde rasten i några minuter fast det gör ändå inget. Föreläsningen var inte för lång och inte för kort.” /Elev G10

och

Skulle gärna vilja ha en till föreläsning.” /Elev G10

En bra förmiddag full av nya kunskaper.

/Karin Boberg och eleverna i G10 (åk 8)

 

 


Arbeta med demokrati – nu även förstelärare

Sverige har precis avslutat en av våra mest omfattande och återkommande demokratiska inslag – valet till riksdagen. I tidningar, tv-program, sociala medier, skolor och andra arbetsplatser har det pratats om valet.

I dagsläget vet vi inte hur Sverige kommer att styras de närmaste fyra åren men det svenska folket har fått säga sitt.

Huddinge kommun har en internationell strategi som anger den övergripande inriktningen för kommunens internationella arbete. I skolans värld så är demokrati och internationalisering något som vi ständigt jobbar med. Inte alltid helt synligt och uppenbart för våra elever men det demokratiska arbetet är alltid närvarande. I anslutning till valtider så är det ofta det rent praktiska och lagliga aspekterna av demokratin som avhandlas men i det dagliga arbetet lägger vi grunden för ett hållbart samhälle. I det fortlöpande arbetet kommer arbetet med exempelvis diskrimineringsgrunderna, yttrande- och tryckfrihet och arbetet med de normer synliga som osynliga som påverkar vår vardag.

På Glömstaskolan är elevrådet en självklar del av skolans fortlöpande arbete som värnar om vår demokrati. Elevrådet arbetar exempelvis med skolan enda regel Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra ute i varje årskurs.

I undervisningen kommer demokratiarbetet in på flera plan. Dels i elevernas möjlighet att vara delaktiga i att forma sin undervisning, det här kan vara i enkla beslut som att själv få besluta vilken övning de ska göra först, till mer avancerade beslut som att lägga upp hela arbetsområden med både innehålls- och redovisningsval.

För att ytterligare stärka skolans arbete kring demokrati har Glömstaskolan nu även utsett en förstelärare i demokrati som dels kommer fortsätta utveckla skolans elevråd för att ytterligare stärka skolans gemensamma grund med regeln som utgångspunkt.  Rollen kommer även att arbeta med att binda samman Glömstaskolan med världen runtomkring och då i synnerhet det europeiska samarbete som Sverige har med övriga EU-länder.

Skolans uppdrag är att göra våra elever redo för framtiden och ett samhälle i förändring. På Glömstaskolan bidrar vi varje dag i mycket men är alltid angelägna om att försöka göra lite mer, att arbeta ändå mer aktivt med demokrati är ytterligare ett steg på vägen.

/Karin Boberg, leg lär och förstelärare i demokrati


SåHärGörVi – nu blev det tydligt?

Uppropet 2018 fick de nya eleverna i förskoleklass börja innan alla andra och som en liten kort mjukstart äta lunch själva i matsalen (ofta en stor omställning jämfört med förskolan). Alla förväntansfulla och ganska pirriga samlades på fritidsgården. Först tittade vi på film där en elev i förra årets förskoleklass berättar om sin upplevelse av skolan, sedan tog personalen upp barnen till hemvisten för upprop och introduktion och lämnade föräldrar med rektor och skolsköterska, vilka gjorde en tydlig presentation av hur vi tänker och gör – som du kan se (i sammandrag) nedan.

Det som sägs i presentationen gäller ofta rent allmänt för vårdnadshavare som valt Glömstaskolan för sina barn, inte enbart förskoleklass.

”Rättigheter och skyldigheter

Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan. Det är inte minst viktigt som underlag för den enskildes val i skolan. ”/Läroplan Lgr11, kap1


Sjösättningsdax!


När segelbåten tar fart och verkligen skär igenom vattnet, surfar på vågor så att skummet yr och det känns som man flyger fram – då lever livet. Dessa ögonblick uppstår för mig några gånger per år varje sommar, men ger kraft att leva på resten av året. Men de uppstår då verkligen inte bara av sig själv.

  • Det krävs en massa kompetens och gjorda erfarenheter. I synnerhet när man är två, som är beroende av tillit till varandra.
  • Det krävs dessutom en båt, med funktionellt segel, alla linor och tampar på rätt plats och i rimligt gott skick. Självklart även flytväst, gärna även seglarhandskar och i detta fall även våtdräkt (RS Fevan har stora hål i aktern, så att vattnet kan rinna ut).
  • Det krävs även en lagom hård vind. Helst ska den också blåsa någorlunda åt rätt håll, det kan bli väl bra om det blåser ut till havs om något går fullständigt på tok.

De två första punkterna kan vi tvivelsutan påverka. Den första genom övning, övning, övning – att göra misstag men inte fastna vid dem, utan se dem som erfarenhetsunderlag för reflektion och lärande. Det går att ta sig upp ur lärandegropen, och man måste helt enkelt igenom den för att gå vidare. En lärare eller tränare kan ibland hjälpa till, men jobbet måste göras och ansvaret för det är först och främst mitt.

http://www.ulricaelisson.se/tag/larandegrop/

Att skaffa fram en båt är inte lika enkelt, men har man väl tillgång till det gäller det att hålla den i gott skick. Saker slits och behöver bytas ut, olika lösningar prövas. Vid sjösättning är det alltid lika intressant vad man kommer ihåg fel från förra året och vad som blivit slitet.

Det är ju inte så att man bara kastar i båten och ger sig iväg ut på havet. Nej, först kollar man att allt är på plats och både man själv och båten är redo att ta sig an havets nyckfullhet.

På Glömstaskolan tänker vi lite likadant. För att lyckas i skolan krävs det en hel del kompetens, vilket utvecklas genom lärarledd undervisning vilken lägger grund för egna gjorda erfarenheter och resor ner och upp ur lärandegropen. Arbetet måste göras – närvaro är en nödvändig men ej tillräcklig förutsättning. Engagemang och ihärdighet krävs också om det ska bli riktigt bra.

Sjömannen ber inte bara om medvind, han lär sig segla.

Vi inleder dessutom varje läsår och termin med en sjösättningsvecka, där vi gör oss redo för undervisning genom att lägga en grund utifrån den centrala frågan:

Hur ska vi ha det tillsammans?

Trygghet och trivsel är nödvändiga, men ej tillräckliga förutsättningar för kunskap och lärande. Det är förstås något vi behöver arbeta med kontinuerligt över hela läsåret, men just i början lägger vi lite extra fokus i syfte att skapa en god och stabil grund. Vi gör oss helt enkelt redo och undervisningsbara. En del elever har fortsatt träna läsning och annat under sommaren, andra har tyvärr tappat den viktiga rutinen. En del har vuxit och tillägnat sig mer gynnsamma förhållningssätt, andra behöver fås att inse att sommarlovet faktiskt nu är slut nu och för ganska många är det nog så skönt att vardagen återigen rymmer rutin och människor som faktiskt på riktigt bryr sig.

Nu fortsätter vi bygga stadig grund grundtillsamma!


Fortbildning – tid för insikt till min egen vardag

Har precis haft en veckas fortbildning. Att vara på fortbildning ger ju såklart  nya kunskaper i massa olika ämnen. Men det ger också alltid perspektiv på min egna yrkesvardag. Saker jag egentligen vet men i vardagslunken så glöms de lätt bort.  Uppenbara sanningar som behöver en annan betraktares ögon alternativt att bli sedda genom en annan person vardag för att bli verkliga och påtagliga.

När jag hör andras arbetsvardag så tänker jag hur snabbt jag blivit van vid det jag har.

Som strutsen på bilden stoppar jag ibland huvudet i sanden och tänker om min skola ändå kunde vara lite annorlunda.

Visst det är saker som behöver utvecklas på min arbetsplats men när jag hör om andras normer, likt strutsen på bilden som faktiskt tittar upp,  och jämför med mina så märker jag hur mycket jag verkligen uppskattar min egen arbetsvardag och den norm vi satt upp där.

Min vardag och norm på Glömstaskolan är den här. Jag har alltid en team av kollegor att få stöd och hjälp av i olika situationer. Om det händer något oväntat och jag känner att just idag så är jag inte i form att ta det samtalet eller den konflikten då finns det andra. Jag behöver inte känna att jag står själv med det hela ansvaret. Även i undervisningen har jag en mycket kompetent kollega som förstår mina ämnen och som jag kan planera tillsammans med och vet precis vad eleverna ska göra varje pass. Är jag eller kollegan inte på plats så märker knappt eleverna det. Ibland undrar jag om de ens vet vem som heter vad?

Flexibla lokaler. Vi har tre stora klassrum, 6 grupprum, en föreläsningslokal, möbleringsvänliga möbler, djupa fönster och massa möjligheter att anpassa varje rum så det passar just det passet som jag ska hålla just då.

Flexibla grupper. Eftersom vi så gott som alltid är två lärare på en större mängd barn så kan vi styra grupperna som vi vill. Är det projekt och knepigt för vissa elever men de flesta är självgående så kan jag ta 50 elever utan problem. Alla vet ju exakt vad de ska göra. En stöd fråga här och hjälp till fokus där. Mängden elever är inte ett problem. Min kollega kan ta 10 elever och verkligen ge dem exakt det som de behöver.

Pulspass – min skola erbjuder eleverna pulspass innan skoldagen börjar. Det finns ett gym för vissa raster och en motionscykel står alltid redo på hemvisten om någon har extra energi över. Hur bra är inte det här för elevernas inlärning?

En Skolgårdslärare som aktivt arbetar med det som händer mellan lektionerna. Eleverna vet hur det blir på rasten. Det finns aktiviteter att gå på om de önskar. En bänk att häng om det är vad eleven vill. Ett bra sätt att få alla att lyckas även i det som lätt kan bli konfliktfyllt.

Stort mandat i min vardag. Vi arbetar med självledarskap på min skola. Frustrerande som attan ibland men härligt som oftast. Jag har ett enormt stort mandat i min vardag. Sällan eller aldrig behöver jag fråga min rektor om jag får göra det jag tänker. Istället har jag många bollplank som kan hjälpa mig när jag kör fast eller om det blir jobbigt på något sätt. För jobbigt det blir det ibland när jag jobbar med människor. Mycket händer och ofta händer det som jag aldrig trodde skulle kunna hända.

Så fortbildning det ger nya kunskaper definitivt men den här gången så gav det mig även en stor portion insikt i min egna vardag.

// Karin Leg. lärare Glömstaskolan, som just varit en vecka i Bryssel


Tankar kring vårt gemensamma arbete mot mobbning utifrån #motmobbningmöte

Genom att tillsammans träffas där vi kan lyfta våra tankar, funderingar och oro kring det svåra ämnet mobbing som berör oss alla på olika sätt, så förebygger vi och kan försöka att stoppa/förhindra.

Förra veckan blev vi påminda hur svårt och hur jobbigt det kan vara att växa upp och hur komplicerat det kan vara med relationer. Det är ju inget som är självklart för ett barn. Varje dag ställs de inför nya utmaningar, hinder och dom behöver att ta olika val i olika situationer.

Alla är vi olika och kommer med en ryggsäck med olika egenskaper och erfarenheter i. Det är vi vuxna som tillsammans skapar de bästa förutsättningarna för våra barn och lär barnen samhällets värderingar, normer och regler.

I mitt yrke som socialpedagog är ett av mina huvudsakliga uppdrag att förebygga psykisk ohälsa. För mig handlar det om att vara en närvarande och lyhörd pedagog. Genom att skapa goda relationer till eleven, där de känner sig trygga och sedda på ett positivt sätt så kan jag förhoppningsvis nå fram. Där skapas tillit till oss vuxna och vi kan på ett positivt sätt stötta och vägleda eleverna framåt.
Jag ser verkligen en skillnad när jag tillsammans med er vårdnadshavare får samarbetar kring era barn. Vi lär av varandra.

/Vibeke Hansen, tankar utifrån senaste #motmobbningmöte


Apropå Betyg: Studera och gör ditt bästa men inte på bekostnad av ditt mående

Betyget är ett hett ämne särskilt så här på vårkanten och det skapar tyvärr ofta stor ängslan, ångest och missnöje bland våra elever. Vi vuxna måste hjälpas åt att lugna de elever som dras med i hetsen och hjälpa dem att vara nöjda med sina prestationer när de verkligen har kämpat trots att det inte står ett ”A ”eller ”B” på slutresultatet. E är godkänt, E är bra. E kan till och med vara jättebra.

Vi måste såklart även uppmuntra och motivera de elever som inte använder sin fulla potential så att de kan få ett betyg som motsvarar kunskaperna de besitter och/eller har möjlighet att skaffa sig.

Om eleven har A i alla ämnen (17 st) så har eleven 340 poäng. Vem behöver 340 poäng? Ytterst få.

Här kan du se hur antagningspoängen såg ut ht- 17 för de kommunala gymnasieskolorna i Huddinge: antagningspoängen ht- 17  Du ser, inte särskilt många som har över 300 poäng. Eleverna kommer långt på betydligt lägre betyg. Här kan du räkna ut ditt meritvärde.

Det är i nian betygen, på riktigt, kan ha betydelse. Betygen fram tills dess är en fingervisning om var eleverna ligger kunskapsmässigt och vad som krävs framåt.

Betygen kommer att variera. I regel får eleverna ett terminsbetyg till jul och sommaren på vad de åstadkommit under terminen. Det kommer alltså se lite olika ut mellan terminerna. Här kan man passa på att tillägga att eftersom eleverna och lärarna på Glömstaskolan just nu är mer eller mindre nya för varandra så kan betygen variera ytterligare. Över tid kommer det antagligen att stabiliseras då vi kommer att ha ett större underlag, nationella prov och skolverkets bedömningsstöd som vi använder för att mäta elevernas kunskaper och stämma av våra bedömningar mot. Sen får vi inte glömma att eleverna faktiskt presterar lite olika genom skolåren.

Vi höjer eller sänker inte betyg. Vi ger nya betyg varje termin, utifrån uppvisade resultat i förhållande till Skolverkets kunskapskrav.

Vi måste, den här tiden fram till nian, lära eleverna att göra kloka val. Frågor som de under högstadietiden behöver fundera på är:

  • Vilket program vill jag gå?
  • Vilka ämnen behöver jag få godkänt i för mitt gymnasieval?
  • Och faktiskt….Vilka ämnen kan jag få bra betyg i utan att slita ihjäl mig?  

Att studera är superkul och superjobbigt. Det är roligt att studera, man träffar aldrig så många kompisar och knyter kontakter som under studietiden. Än så länge har inte livets krav satt klorna i en. Men det är riktigt jobbigt också. Att hålla igång flera ämnen samtidigt. Inlämningsuppgifter som ska göras, prov som ska skrivas och känslan att hela tiden känna sig bedömd, det tar på krafterna. Det måste vi vuxna komma ihåg. Kommer ni ihåg? Det var inte helt lätt att vara tonåring heller.

Alla vägar kan bära till Rom. Alla elever som vill gå på gymnasiet kommer att få gå på gymnasiet. Kanske inte på sitt förstahandsval men det behöver inte vara dåligt för det. Hur många av oss vuxna har gått raka spåret, valt ”rätt” gymnasieprogram och fortsatt spikrakt till den arbetsplats som vi befinner oss på nu? Inte särskilt många gissar jag. Inte vi i alla fall. Många av oss har valt om, bytt och riktat om vår kompass både en, två. och tre gånger. Det kommer våra barn och elever antagligen också att göra. Inte ens betyget i nian var livsavgörande för de allra flesta av oss.

Föräldraskap är ingen popularitetstävling, det är ett livslångt, livsviktigt uppdrag. /Helena von Schantz

Det vi vill ha sagt är, visst ska vi hjälpa våra elever och barn att utveckla gynnsamma förhållningssätt, nå framgångar och vara och visa sitt allra bästa jag så ofta det bara går.

Men främst ska vi stötta, uppmuntra och hjälpa dem att bli trygga ungdomar som tror på sin egen förmåga och känner stolthet över sin arbetsinsats när de gör så gott de kan och samtidigt mår bra, oavsett vad det står i betyget. För de är inte sina betyg, de är så mycket mer.

 


Dians dröm – konkret exempel på #hållbartihop

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra – här ett exempel på hur en sjuåring kan tolka det hela, i konkret aktion, saxat från MittiHuddinge 11/4-18: