Lärmiljö i tiden anno 2016

”Om man tänker som man alltid har tänkt,
kommer man att göra som man alltid har gjort
och då kommer det att bli som det alltid har varit.”

  • IMG_3812Tisdagen 25/10 arrangerade vi ett mycket givande möte på skolan för erfarenhets- och kunskapsutbyte. Peter Lippman, forskare från Umeå Universitet och Högskolan i Gävle, arkitekter och byggfolk samt ett större antal lärare och rektorer från hela Storstockholm bjöds in till en givande eftermiddag, pedagogisk pub och nätverksbygge.
  • Fredagen 28/10 hade vi åter Peter Lippman på plats, diskuterandes bland annat reträttplatser, förflyttningar och flow. Han hjälpte även till att göra en del praktiskt i några hemvister och kommer åter i mars.
  • På Sveriges största skolmässa Skolforum hade Magnus Blixt sju olika pass med tema lärmiljö.
  • Huddinge Visar hade Camilla Lewandowski, Ann Hultman-Jakobsson och Magnus Blixt en workshop om vår lärmiljö på Glömstaskolan. Den presenteras i princip nedan:

För oss började allt i princip med att rektor Peter Bragner kom med frågan ”Ska vi starta skola tillsammans?”. Om vi fick chansen att börja från början, vad skulle vi tänka på då? Vad skulle vi framförallt välja för utgångspunkter? Utifrån de erfarenheter vi gjort på andra skolor, i utbildning och i litteraturen.

HuddingeVisar2016.002Om du fick chansen att starta en skola, vilka skulle vara dina viktigaste utgångspunkter, bland allt det viktiga?

Siffrorna är lite om vad Glömstaskolan startade med förra hösten och hur det ser ut nu. 1 gemensam vision är det viktigaste.

 

HuddingeVisar2016.003För oss är wifi lika självklart som värme och vatten. Inget att yvas över, utan självklar infrastruktur. De som arbetar på Gatukontoret behöver knappast dela dator för sitt arbete och det gör inte vi heller. Däremot måste användandet av digitala verktyg alltid alltid starta i pedagogiken och ett medvetet val – aldrig vara för att det går eller bara-för-att.

HuddingeVisar2016.004

När det gäller den fysiska lärmiljön ska den planeras utifrån de två huvudfrågorna:

  • Varför?
  • Varför inte?

Ytorna behöver vara definierade och meningserbjudanden tydliga, både lärare och elever behöver översikt och det måste finnas trygga zoner samtidigt som vi kan och bör utmana en och annan norm: det är inte alls självklart att en egen bänk i längden skapar större trygghet än närvarande vuxna och möjligheter till olika. Ett högt bord kan vara just det, men också ett tak på en koja, eller en bra utsiktspunkt. Stolarna som visade sig vara lite för höga till borden fungerade väldigt bra som solitärer.

HuddingeVisar2016.005

Är man inte beredd att arbeta med den psykosociala miljön ska man nog låta bli att vara i skolan. Trygghet och trivsel är nödvändiga – men ej tillräckliga – förutsättningar för lärande och kunskap. Vi påstår dock bestämt att de kan skapas på andra sätt än man traditionellt ofta tänkt och gjort. Det handlar dock även nu om tydligt lärarledarskap. Vi odlar också en tydlig ansvarskultur, med såväl skyldigheter som rättigheter – där vi kastar offerkoftan till förmån för möjlighetsmanteln. Detta gäller såväl liten som stor kollega!

HuddingeVisar2016.006Organisationen behöver också stödja den lärmiljö som är fysisk och psykosocial. Det handlar om att var och en måste köpa målbilden, teamorganisationen, årskursupplägget och schemastrukturen med utökad timplan. Vi gör försök med en pedagogisk ledningsgrupp, socialpedagog i varje arbetslag och effektivare mötesformer. Ibland gör det ont när knoppar brister, men att backa tillbaks i kända hörnet när det blir jobbigt är ingen option.

Till syvende och sist handlar allt om att bygga en fungerande kultur. Organisatorisk, psykosocial, fysisk och digital. Kultur är något vi odlar och vi gör det gemensamt.

HuddingeVisar2016.007Vi är på en resa tillsammans. En resa där vi tänker oss att skapa en skola för varje unge. Det innebär att vi provar nya saker, och lär oss av såväl framgång som misstag. För att prova nytt måste vi också överge en del av det som tidigare gjorts ”för att man brukar göra så”. Här stöter vi stundtals på patrull hos såväl elever, föräldrar, omgivningen som hos oss själva. Det finns så många för-givet-taganden om hur man gör skola, samtidigt som vi ju vet att det man brukar göra faktiskt inte fungerar så där himla bra (Pisa, ungas välmående mfl indikatorer)

Många önskar se förändring.

Få önskar förändras.

Vi tänker dock:

Hålla i, hålla ut, hålla om.

Vi delar gjorda erfarenheter, utifrån #sharingiscaring. Välkommen fortsätta följa vår resa!

God skolmiljö enligt Anna Törnquist

Från Anna Törnquist, seminariet 25/10-16

 


Stöd i bågskytte och skola?

En god väns dotter hade önskat prova på bågskytte och fick det som julklapp. Jag och barnen fick förmånen att få följa med, vilket ledde till att jag köpte en egen båge för avkoppling och enkel och tydlig träning av fokus. Med bågen följde ett häfte där det även fanns en uppmaning som jag tänker fler föräldrar och lärare borde läsa, långt bortom bågskyttets ram:

IMG_3553”Om man vill att skytten ska lyckas är det ett gott råd att ligga lågt med prestationsdiskussionerna. Även om man vill väl kan den dolda önskan, lyckan eller stoltheten få en rejäl knäck om det plötsligt börjar gå dåligt. Vi har i flera olika studier sett att omgivningens krav kan ställa till det…

Grunden för att lyckas är att stödja ungdomarna på så sätt att man ser till att de har roligt i föreningen på träningar och tävlingar. Ditt största jobb som förälder är att uppmuntra och ge support…

Många gånger har det hänt att den som haft det litet jobbigt i början istället blivit den som fortsatt och lyckats bra i bågskyttesporten. Den som har haft lättare för sig i början har haft svårare att ta motstånd i ett senare skede. Man lär ju av både framgång och motgång. Tänk noga igenom hur du som förälder eller närstående kan ge bästa stöd för dina ungdomar!

/Svenska bågskytteförbundet, ”Välkommen till Bågskyttesporten”

I USA finns det t o m en organisation NASP för just bågskytte i skolan, som uppmuntrar tåga/ihärdighet/engagemang/grit och tydligen samtidigt sett goda akademiska resultat hos mången elev. För det handlar ju en hel del om att kunna ta och arbeta sig igenom en och annan motgång på vägen, vilket också medvetet kan tränas upp – precis som fokus.

Nu stundar höstlov, eller läslov som det IMG_2922tydligen ska kallas. Vi räknar förstås med att många elever fortsätter läsa även under lovet, för maximal utveckling vidare. Själv tänkte jag äntligen läsa klart Per Kornhalls läsvärda bok Förstelärare och Sara Bruuns rykande färska Klassrummet möter världen. Kanske blir det även en och annan pil satt i måltavlan…

Gör det gott!


Läsning med digital återkoppling och framtidsarkiv

IMG_3626

Läsning pågår – stör ej!

God läsförmåga är grunden för väldigt mycket annat. Vi tränar läsning och läsförståelse i undervisningen på olika sätt, men det krävs dessutom ett läsflyt. Detta får man genom att läsa tillräckligt ofta och tillräckligt mycket. Skoltiden är begränsad och räcker alls inte till om vi ska utveckla den läsförmåga som behövs. När vi är tillsammans tränar vi med stöd i forskning (ex Ewald, Westlund, Frank, Tjernberg mfl) mer av det som bäst tränas genom kommunikation och kollaboration än använder gemensam tid till tyst läsning på egen hand. Här försöker vi vara tydliga gentemot elever och vårdnadshavare: läsning hemma varje dag påbjuds om man vill utvecklas maximalt. Utan att vi från skolan ska behöva arrangera läsläxor med protokoll som ska fyllas i eller liknande. Däremot följer vi upp och uppmuntrar det i undervisningen på andra sätt, samt arbetar dessutom parallellt med synen på sig själv som lärande och läsande individ.

I flera årskurser har vi en pågående läslogg i appen Showbie. Motsvarande funktion finns även i GAFE mfl med olika plugin. Varje vecka en ny uppgift, med lite olika karaktär. Normalt ska en text läsas in och sparas ner i systemet. Olika texter från olika genrer, med olika uppgifter som hör därtill, för ökad förståelse och kunskapstillväxt.

Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter för barn och ungdomar med flyt genom att använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt.

Genom att göra enkla, kronologiska sammanfattningar av olika texters innehåll och kommentera centrala delar med viss koppling till sammanhanget visar eleven grundläggande läsförståelse. Dessutom kan eleven, utifrån egna erfarenheter, tolka och föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om tydligt framträdande budskap i olika verk samt på ett enkelt sätt beskriva sin upp- levelse av läsningen. /Läroplanen Lgr11, kapitel 3, kunskapskrav i ämnet Svenska

När eleven, oberoende av tid och rum om än beroende av fungerande internet, sparat ner sin läsning inkl kringuppgifter kan jag som lärare sedan i lugn och ro lyssna på det inspelade och ge formativ och framåtsyftande återkoppling på det inlämnade. Eleven kan lyssna på och/eller läsa lärarens återkoppling i lugn och ro och flera gånger om det skulle behövas. Allt sparas dessutom för framtiden vilket innebär att jag som lärare, ensam och med kollegor, kan gå tillbaks och lyssna på elevens läsning ”en gång till”, vilket inte låter sig göras i ett klassrum.

Att lyssna på läsning i ett klassrum fullt med elever gör sällan att man kan fokusera så bra som man borde på elevens läsning.

Alternativt inte fokusera så bra som man samtidigt borde på ordning och arbetsro.

Elever (och vårdnadshavare) märker och minns inte alltid utveckling som sker över tid. Även här är systemet en guldgruva. Att inför utvecklingssamtalsperioden ha samma läsuppgift som för ett halvår sedan och sedan veckan efter ha en uppgift där eleven ska lyssna på sina egna två läsningar och kommentera vad som hänt ger ofta ett väldigt gott underlag samt välförtjänt självförtroende på stadig grund. Även på själva utvecklingssamtalet kan stundtals en inspelning av elevens läsning vara nog så användbar för att visa skeptiska föräldrar att eleven faktiskt kan, alternativt inte ännu visat att den kan.

När vi lär oss läsa förändras vår hjärna i grunden. Det blir inte bara lättare att förstå abstrakta bilder, vi får också bättre korttidsminne för olika ljud. /prof Martin Ingvar, ”Läsförmågan förändrar vår hjärna för alltid”, DN


God kultur vs Listor med regler

HallbartIhop2Nyligen en intressant upptäckt i skolans restaurang. En sexåring gjorde som sexåringar stundtals gör när de ännu inte tränat tillräckligt på att bära sin tallrik: Eleven tappade tallriken som gick i bitar (det är godare äta på riktiga tallrikar istället för plast, värt detta intermittenta besvär att sopa upp).

IMG_3627En relativt ny elev nära tonåren gjorde då som den eleven var van vid på förra skolan: applåder! Inte uppskattande applåder, utan lite sådär lagom kymiga och retfulla.

Det intressanta nu var att hens kamrater, som på förra skolan säkerligen skulle ha applåderat med, men som nu varit här hos oss i ett par veckor, tydligt satt med armarna i kors och med kropsspråk visade att detta näppeligen var ett sätt att visa:

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Eleven slutade mycket snart applådera när den upptäckte att kulturen här är en annan. Dessutom var en lärare och en fritidspedagog snabbt på plats med ett tydligt men vänligt ”så gör vi inte, när vi vill varandra väl och gör varandra bra. Hur skulle du själv tänkas vilja ha det om du var sexåringen som lär sig hantera tallrik?”.

Det är så konstigt på den här skolan, det finns bara en regel – ändå får man inte göra nå’t!

– som en elev uppbragt sa en av de första veckorna det väl sjunkit in att det här med att det saknades långa listor med regler verkligen inte innebar att det var fritt fram – tvärtom! Vår enda regel har hittlils räckt som vägvisare i en dialog om det som händer, kan tänkas hända, har hänt. Helt klart tar det i början lite längre tid att ta denna dialog, men i förlängningen så sparar det tid när det satt sig och det egna ansvaret är på plats. Tillsammans med tydligt ledarskap från närvarande vuxna som har mandat och ansvar fatta de beslut som krävs.

Hur ska ansvar kunna tränas om man inte får chans att träna det?

Kultur är ju inget som uppstår eller sitter i skolväggarna. Kultur är något vi bygger. Tillsammans. Precis som med andra byggen är det bra om det görs medvetet och med stadiga material, vänliga för såväl den som bygger som för den som sedan ska verka i byggnaden och även dess omgivning.

Grupptryck är högst mänskligt. I matsalen var det intressant att se hur det även kan fungera positivt, när kulturen är positiv. Nedan ett sevärt klipp om hur svårt det kan vara att motstå grupptryck:


Kritiskt tänkande? Vi får det att funka 5

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och försöker gestalta:


HallbartIhop2Varför kritiskt tänkande?

Att källkritik och kritiskt tänkande blir viktigare desto mer uppkopplad världen blir känns självklart. Flera studier har också visat hur viktigt det är att tidigt träna denna förmåga, då elever annars lätt vaggas in i en auktoritetstro där någon innehar ”det rätta svaret” istället för att på allvar lita till sin egen förmåga att ifrågasätta på saklig grund. Inlärd hjälplöshet är i förlängningen livsfarlig, ett kritiskt tänkande och förståelse för andras och ens egna val och dess konsekvenser är i förlängningen det enda hållbara förhållningssättet.

23 sep. 2016 06-22-23”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig…

Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.” /Lgr11, kap 1


Kommunikation? Vi får det att funka 2

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och gestaltar:

IMG_3287Varför kommunikation?

För att hjärnan ska minnas något behöver det först tänkas (Anna Tebelius Bodin). Kommunikation är ofta ett bra sätt att få elever att tänka – och därmed att minnas bättre. Kommunikation kan göras på många olika sätt och en fördel med digital teknik är dess multimodala möjligheter bortom tal och skriftspråk. Den ger helt andra möjligheter till såväl spridning som smidig dokumentation. Att det finns en äkta mottagare bortom mig som lärare triggar många elever. Jag minns ännu när min första tvåa redan på 90-talet skulle få sina arbeten om dinosaurier publicerade på det då ganska nya World Wide Web (dvs det som i dagligt tal idag ofta kallas internet). Det gjordes med hjälp av en medieklass i åttan, som därmed fick ett äkta externt producerat material att träna hemsidestillverkning på. Mina elever arbetade så engagerat och stolt utifrån

hela världen kommer att kunna läsa min text”…

När jag undervisade sexåringar såg jag också till att föräldrarna och jag hade mejlat innan vi introducerade dem för hur e-posten fungerade. Oj, vad många som gick igång när de öppnade e-posten och där hittade ett riktigt meddelande! Jag kunde förstås inte springa runt och hjälpa alla att läsa, så de fick motivation att försöka både på egen hand och tillsammans. När de väl läst ville de förstås också svara – äkta kommunikation med äkta mottagare. Plus en påminnelse om den uppenbara kompetensen hos lärare med yngre elever att kunna läsa texter med ljudenlig stavning utan mellanrum mellan orden…

För sexåringarna var det inte heller något konstigt med att de mejlade artisten Laleh och frågade om hon ville komma och sjunga på skolans invigning, då en av hennes låtar blivit ”deras sång”… Även om det på invigningen istället blev energigivande Panetoz som stod för musiken, inkl vår låt. Musik är också ofta en form av kommunikation!

”Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.” /Lgr11 kap 1


Vi får det att funka – del 1

Bokmässan i Göteborg lanserades boken ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Det är en antologi där olika lärare skriver varsitt kapitel om hur de använder sig av IKT i sin undervisning. Ett kapitel är skrivet av undertecknad, här kommer delar av det att presenteras.  Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har tydlig och direkt bäring på det vi tänker och gestaltar:IMG_3109


För oss är IKT inte någon trend, någon bestämd hårdvara eller särskilda program, vi vägrar fastna i något ”app-träsk” eller tro att det inte längre skulle handla om en medveten balans eller om god undervisning:

”…sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”

Skolans uppdrag enligt Skollagen SFS 2010:800

När vi idag får frågan ”om vi arbetar med IKT” svarar vi allt som oftast

”Ja, Glömstaskolan har dessutom dragit in rinnande vatten och el, belysningen är tillräcklig till varje elev, de behöver inte dela på eller boka glödlampan…”

IKT är som jag ser det inget spännande och nytt, utan idag absolut självklar infrastruktur. Precis som det är i övriga samhället och förvaltningen, inte skulle vi komma på tanken att be tjänstemännen på exempelvis Gatukontoret dela dator med varandra?

IKT möjliggör för asynkront arbete oberoende av tid och rum, för såväl elever som lärare. Dessutom finns det multimodala möjligheter, så att elever som inte har sin styrka i skriftlig kommunikation kan få komma mer till sin rätt. IKT ger mig möjligheter till en annan form av uppföljning, kontroll, styrning samt utveckling av min undervisning utifrån de data som samlas in och synliggörs. Men den ger också delvis nya möjligheter till distraktion hos elever! Allt detta går att lära sig att hantera, med hjälp av nyfikenhet, medvetenhet, träning och engagemang kan man komma långt!

”Den lärare som kan ersättas av en dator, bör ersättas av en dator”/Madeleine von Heland

Lärmiljön är en helhet

För att en lärmiljö ska fungera måste den utgöra en helhet; det fysiska, det psykosociala, det organisatoriska och – i den mån det ännu ska vara en fråga år 2016 – den digitala.

Det handlar mycket mer om förhållningssätt än vilka fysiska lokaler, möbler eller digital utrustning vi har. Utan en stödjande kultur och en vettig organisation påstår jag med stöd i forskning att ett omedvetet utdelande av digitala lärverktyg bland elever snarare kan hindra än stödja lärande. Precis som det i en medveten lärares hand kan få undervisning att stretcha ut längre, för fler elever. Jag tror det är viktigt hur vi talar om verktygen; mer av lärverktyg, träning, lärande och mindre av plattor, spel, kul, appar, görande. En institution som säger sig värna bildning för framtid tar förstås sitt ansvar för att förbereda eleverna i en genomdigitaliserad värld. 

Fem pelare för hållbar kompetens

Vi kan inte säga att vi säkert kan sia om framtiden, samtidigt som vi med historien som backspegel i en alltmer föränderlig värld ändå kan ana att vissa kompetenser, förmågor och färdigheter med största sannolikhet kommer att vara minst lika viktiga som de är redan idag: kommunikation, kollaboration, kreativitet, kritiskt tänkande och kulturskapande kommer alla att krävas för en mer hållbar värld. Såväl på individ- som på grupp- och samhällsninvå.

Fortsättning följer!

För dig som inte kan vänta går boken att köpa i bokhandeln alternativt ladda ner här.


Gör en bra start?

IMG_2795Jag är far till tre barn: 6, 11 och snart 13 år. I elva års tid har jag alltså lämnat barn på förskolan och/eller skolan. Jag påstår inte att mina lämningar alltid gått så smidigt och bra, men när de gjort det så har vi alla fått en bättre start på dagen än när de inte gjorde det.

Länge tänkte jag att det var barnet som var kinkig, drog benen efter sig, vägrade stänga av TVn, åt frukost extra långsamt… Så småningom insåg jag att det till stor del snarare handlar om mig och mitt ansvar:

– att förbereda
– att börja i tid
– att skapa goda vanor och rutiner

När jag var ute i tid så att vi kunde gå eller cykla lugnt blev det alltid en bättre start på dagen, både fysiskt och mentalt, för oss båda. 
När det var bråttom och vi båda hamnade i affekt – var det sällan bra läge att ta diskussionen, utan bara Gilla Läget där och då. Så måste det få vara – men när adrenalinet sedan lagt sig behöver man ta ett steg tillbaks och fundera över vad jag kan förändra i förberedelser, rutiner och vanor för att det ska fungera bättre nästa gång.

Jag förstår faktiskt inte varför vi ska skynda till förskolan, för mig börjar den ju inte förrän jag kommer dit…

Barn är ju härligt här–och–nu vilket har sin enkla förklaring i hjärnans utveckling. Först efter tjugo års ålder kan man på allvar förväntas kunna planera för framtiden. Vi som skaffat barn och vi som arbetar i skola har var och en ett ansvar för att skapa rutiner och odla fram gynnsamma förhållningssätt som faktiskt hjälper våra barn respektive elever att fungera optimalt – långsiktigt. Samtidigt som vi behöver utgå från individen behöver vi skapa något som också fungerar för kollektivet, vilket kräver sina medvetna val och prioriteringar. Det gäller både föräldrar och pedagoger.
En nyckel för att lyckas är att visa varandra tillit. Föräldrar måste visa pedagoger tillit att fatta de professionella beslut som behövs, att man tröstar det barn som behöver tröstas men också lär barn upptäcka att det är OK att få vara ledsen en stund. Vi behöver visa tillit till att människan alltid gör så gott man kan i varje givet ögonblick utifrån de förutsättningar, behov, kunskap och föreställningsvärld man har, men också förvänta sig att man är öppen för förändring. Som så ofta kan vi få god ledning utifrån frågorna:
Varför?
Varför inte?be happy
En annan nyckel är fungerande rutiner som stöd för verksamheten, som en ryggrad att stödja sig på. Rutiner och struktur ska inte vara huggna i sten eller skal som hindrar utveckling, men utan dem blir det ett ständigt oförutsägbart kaos som inte skapar trygghet.
Rutiner får dock inte vara viktigare än att se människan, men fungerande rutiner kan också bidra till att vi faktiskt ser mer, eftersom de hjälper hjärnan att hushålla med sina resurser.  Hjärnponden bjuder på ett intressant avsnitt om just det: hur vi kan förändra våra vanor och bygga nya rutiner och mer gynnsamma förhållningssätt.

Glömstaskolans blogg för elever och föräldrar finns det en Bra-att-ha-sida, med en och annan länk till fler tips om hållbarhet, familjeliv, hälsa. Botanisera gärna vidare där – och tipsa oss gärna om du har fler liknande tips!

Tillsammans gör vi en bra start och vandrar sedan vägen tillsammans, med olika uppdrag, ansvar och fokus – men med syfte att det ska bli bra för varje individ och för helheten.


#hållbartihop

Göra MED eller ÅT?

För ett antal år sedan köpte jag min första dymo-skrivare. En kul leksak som klart effektivare än tidigare varianter skriver ut allehanda etiketter. Jag satte en ära i att snabbt och snyggt märka elevernas hyllor och lådor.

En av mina döttrar fick av olika anledningar gå i en storklass om 74 elever och den bestämda hyllan i hallen var en viktig del i hennes trygghet (den viktigaste delen stod förstås trygga, tydliga och kompetenta pedagoger för).

När Glömstaskolan startade för ett år sedan hade jag förstås lagt en dymoskrivare till beställningslistan, i syfte att namna elevernas hyllor, i syfte att skapa grund för trygghet.

En hake med en ny skola utan egen adress kan dock vara att leverantörer inte hittar dit, allt vårt material inkl skrivaren kom på avdrift. Vi hade också bara en dag tillsammans innan eleverna kom på öppet hus och inskolningssamtal…

… så istället lät vi eleverna göra sina egna namnskyltar:

”Välj en hylla som blir din, plus en hylla för dina skor. Gör namnskyltar till dem och sätt upp!

Här finns papper, pennor, saxar, tejp. Du kan säkert skriva ditt namn, annars hjälps vi åt – hursomhelst lär du hitta din egen skylt.”

Det blev förstås riktigt bra och en tydlig signal om att man nu börjat skolan och att vi vuxna här förväntar oss att man kan, vill och vågar – och annars får en liten knuff på vägen inkl den stöttning som kan behövas.

Vi bjuder dock bara hjälp i form av trappräcken att stödja sig på under den egna färden uppåt, vi låter inte elever åka hiss i onödan. Process och inte bara Produkt!

Pedagogerna på skolan vi lånade lokaler – och material – av hade gjort väldigt fina skyltar till sina elever. Men känslan blev också en annan: skolans kapprum kändes som just skolans kapprum istället för att vara elevernas, vilket även avspeglades i hur eleverna på respektive skola tog ansvar för sin miljö.

Produktivitet är att göra saker rätt. Effektivitet är att göra rätt saker.

Som lärare gäller det att ständigt försöka nyttja sin tid och kraft där den gör störst nytta. På Glömstaskolan gör vi gärna saker med elever men inte gärna åt dem, om de kan klara det själva (utan hjälp, med hjälp av varandra, med processhjälp av oss). Att få ansvar för att göra saker på egen hand har också fördelen att det ger grund för ett långsiktigt gynnsamt förhållningssätt:

Jag vill. Jag kan. Jag får. Jag vågar. Jag tar ansvar.

Det är förstås inte så att vi gillar barnarbete universellt, men att låta elever vara med också hjälpa till med det de kan skadar verkligen inte – tvärtom!

Bild från Kreativum i Karlshamn, inrymt i f d spinneri

Bild från Kreativum i Karlshamn, inrymt i f d spinneri


Därför teambaserad organisation!

På Glömstaskolan hör du INTEIMG_2777

Min klass…

Mitt klassrum…

eller

Din klass

Ditt klassrum

Vår organisation, vår fysiska lärmiljö och vår psykosociala lärmiljö är en helhet som bland annat bygger på att vi arbetar tillsammans i team. Man måste ha någon utgångspunkt för hur man organiserar och vi har valt årskursen. Det kan diskuteras, men är en rimlig grund utifrån det uppdrag skollag och läroplan ger oss.

Varje årskurs har en tydlig hemvist, där varje elev har sitt egna skåp. Inom årskursen gör vi inte klasser eller fasta grupper, vi arbetar med trygghet och tillit på andra och över tid mer hållbara sätt. Ett antal legitimerade lärare, fritidspedagoger samt socialpedagog har ett huvudansvar för respektive årskurs, även om många lärare undervisar i fler årskurser utifrån sin ämneslegitimation.

Digitala lärverktyg som stöder lärprocessen i mötet lärare-elev-innehåll är en självklarhet, liksom tydligt definierade och varierande lärmiljöer vilka medvetet används till olika typer av undervisning.

Några effekter av teambaserad organisation:

  • Lärare, fritidspedagoger och socialpedagoger  kan bättre utnyttja sina kompetenser och individualisera undervisningen för varje elev.
  • Kollegialt lärande ökar  med tydlighet, transparens och formativa arbetssätt.
  • Yrkesetisk dialog blir en del av vardagen.
  • Negativa effekter av lärares frånvaro (ja, även lärare kan bli sjuka, ha sjuka barn, vara borta på viktig kompetensutveckling) minskar både kortsiktigt och långsiktigt
  • Undervisningen blir mer likvärdig, idag vet vi att kvaliteten ofta skiljer mer mellan olika klassrum än mellan olika skolor.
  • Effektivare utnyttjande av dagen med färre start och stopp möjliggörs vilket ökar tiden i lärande och minskar stress.
  • Fler vuxna och fler kamrater att förhålla sig till möjliggör större urval och bättre matchning. Förskolan har länge arbetat teambaserat, så eleverna är i allmänhet vana vid att förhålla sig till fler vuxna även om vi av tradition i skolan ofta hänvisat till ”min fröken, mitt klassrum”.
IMG_2781