Förbereda hösten utan att veta vem som blir fröken, går det?

Under junidagarna har vi fått frågan från en och annan förälder vem som är just deras barns pedagog till hösten. Detta är varken en oväntad eller obefogad fråga, dock fortsätter vi på samma sätt här som med allt annat på Glömsta – med att vrida på det traditionella och utmana gamla sanningar.

Trygghet är ett kärnvärde. Trygghet kan dock manifesteras och byggas på många olika sätt. Barn som omges av trygga vuxna blir ofta trygga. Barn som blivit trygga i sig själv blir erfarenhetsvis långsiktigt mer trygga än de som bygger den på yttre strukturer (eller en fast person), i en värld som är högst föränderlig.

Om vi vuxna runt barnen signalerar att vi är trygga med att hösten blir bra och lärorik så ökar chansen ytterligare att den också blir det.

På Glömstaskolan bygger bort det sedvanliga ”frökenlotteriet” genom att bortom ensamarbetet istället organisera i trygga team. Teamen består av legitimerade lärare, fritidspedagog(er, beroende på elevernas ålder) samt socialpedagog, med olika kompetenser vilka komletterar varandra. Skolledningen tar ansvar för likvärdighet och att vi får en skola för var och en. Tjänsteorganisation är ett känsligt pussel och det kan räcka med en olycklig knäskada för att hela pusslet behöver göras om som ett 15-spel. Därför meddelar vi först till hösten vilka som kommer att bemanna vilka team. Vi kan dock konstatera att vi i dessa lärarbristtider lyckats mycket väl i vår rekrytering – uppenbarligen är många lärare intresserade av att lägga sin kraft och energi på detta sätt att arbeta tillsammans på riktigt.

”Förbered ditt barn på att det blir bra det här. Att läsa många sagor, berättelser, tidningar ihop och tala om det man upplever ger också en bra grund.

Matematik kan också tränas bra i vardagen när det är dags att gå till glasskiosken eller räkna bussar på torget. Att umgås tillsammans #hållbartihop är också något som kan tränas på många olika sätt – liksom kreativitet, kommunikation, kollaboration och kritiskt tänkande!”

Fler konkreta tips hittar du på vår bra-att-ha-sida!


Mind The Gap! Nu är vi Gapmindercertifierade!

Världen är stadd i stadig förändring.

För att kunna undervisa hållbart om världen behöver man förstås veta hur världen faktiskt är beskaffad. Många av våra föreställningar har vi ofta nog burit med oss sedan vi själva gick i skolan. Förutsättningarna i världen  har dock ofta nog omkullkastats – men våra föreställningar har sällan hängt med i de förändringar som skett. Här har professor Hans Rosling mfl på Gapminder verkligen varit förebilder i sin tydliggörande pedagogik.

Sedan en tid kan man som lärare certifiera inom Gapminder – och det har vi nu gjort. Därmed blir vi första skola i världen som är Gapmindercertifierade. Viktigt och bra tänker vi.


Avslutning 2017 – med olika yttre i samma värld

Liksom champagne som enligt Churchill bör vara torr, kall och gratis anser vi att skolavslutningar ska vara korta, kärnfulla och elevernas. Denna första på Bergavägen inleddes kl 12.12 den nionde juni 2017 och var klar en knapp halvtimme senare. 

Nota Bene: eleverna som var konferencierer valde det själva och har förstås skrivit sina egna texter. En av dem nådde f ö inte målen för muntlig presentation i nationella provet tidigare, men gör här sin revansch. Det vi gör är viktigt på riktigt. 

Emil Janssons dikt är väl värd att läsa:

Jag bor i en värld där det finns en gud, och jag bor i en värld där det inte finns en gud och det är samma värld, exakt samma värld.Jag bor i en värld full av minareter och full av judiska högtidligheter, kristna trosamfeligheter och shinduistiska vad deras grej nu heter.

Jag bor i en värld full av färdigpackiterade trospacketer och jag bor i en värld som helt drivs av nya nyfikenheter på egna egenheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en nyliberal värld som tror på mammon och tillber tillväxtlighter och överflödigheter och matrialiteter.

Jag bor i en värld full av pasceter, asketer utan religionstillhörighter som blivit asketer för att dom är lågavlönade esteter som tror på sina egna konstnärlighter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en ”new-age” och flummig värld med vattensängar och sjögrästapeter, folk som kan prata med alger och spå i maneter och dansa med valar och jamma med änglatrumpeter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en fredlig värld där alla levande entiteter är allt annat än isolerade enheter, där alla identiteter och personligheter egentligen är samma världs-ande som det då heter.

Jag bor i en värld där vi har ihjäl andra människor för att dom tillhör andra nationaliteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där dessa vanligheter stelnat till normaliteter och där dom raraste av rariteter mobbas ut som avvikande abnormiteter och konstighter, och jag bor i en värld där vi älskar olikheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där såna som jag är minoriteter och jag bor i en värld där sånna som jag är majoriteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där det som vissa kallar friheter för andra bara ensamheter och det som för vissa är tryggheter för andra är tristress och tråkighter i samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld där tekninken gjort att vi kan nå varann med enorma hastigheter och jag bor i en värld där de glider ifrån varandra meter för meter.

Och jag bor i en värld där vi dras till varandra som magneter och frossar i trevliga tetateter och slukar varandras kroppsligheter och härligheter och olika former av kärligheter.

Och jag bor i en värld där vi hatar, hyter, hotar och allt vad det heter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld som styrs av ryggradslösa slemmigheter och icke några namngivna brännmaneter som delar upp folk efter kön, ras och sexualiteter och skyller kriminaliteter på etniciteter och vill utvisa alla dom som inte kan uttala vad dom heter.

Och jag bor i en värld som blomstrar i solidariteter, öppenheter och generösiteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld av maniska skov och deppresiviteter, gråa sörjor och mediokra smeter. Och jag bor i en värld där rika män som heter peter heter piter wallenberg och äger marker och fastigheter och egna fotbollslag och atleter och oljefyndigheter.

Och jag bor i en värld där en stor familj trängs på tolv kvadratmeter utan rent vatten, mat eller saniteter och utan minsta möjligheter till mänskliga rättigheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld av sprakande solar, strålande stjärnor och frodiga planeter, supernovor, svarta hål och vilda kometer. Forsande floder, öppna hav och mysterier och hemligheter som fyller oss med ödmjukheter och tacksamheter och visioner om hållbarheter, för vi vet att den här världen har begränsade kapaciteter. Ändå bor vi i en värld där vi varje minut skövlar, plundrar och bränner flera kvadratkilometer av samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld då när det regnar då himlen gråter det heter och när det pissar ner då är det någon som tömmer guds kateter. För jag bor i en värld där det är okej att skymfa alla heligheter. Och jag bor i en värld helt utan yttrandefriheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld som där det finns en gud och jag bor i en värld som det inte finns en gud och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld som är det värsta helvetet av alla helveter och jag bor i en värld som är paradisplaneten av planeter och det är samma värld, exakt samma värld och det är världen den heter.

Emil Jensen


Skola som sticker ut (om än med klassrum)?

Grundskoletidningen skriver om Glömstaskolan ”Skolan som sticker ut”.

– Vi har ingen ny pedagogisk modell. Däremot har vi en effektivare organisation och får ut 20 procent mer av samma resurser.

– Under lång tid har fängelser, sjukhus och skolor byggts på samma sätt, med rum på varje sida om långa korridorer. Planlösningen har hjälpt sjukhus att minska smittspridning och fängelser att skilja interner åt. Men i skolorna vill vi ju att möten mellan elever, lärare och innehåll ska vara i fokus

– Trappan är bara ett rörelseutrymme, det är inte meningen att eleverna ska hänga här. Plåten bidrar till att göra ljudmiljön mindre trevlig. Vi vill inte ha några undanskymda korridorer. Det handlar om trygghet, säger Peter Bragner.

Vinsterna är enorma, tycker Anna Sterlinger Ahlring.– Jag skulle aldrig kunna jobba på en annan skola igen. Förr hade jag alltid ont i magen om jag var tvungen att vara borta. Nu märker eleverna knappt om jag inte är där, eftersom vi hela tiden är flera vuxna runt eleverna. Det är inte ”mina” elever, utan våra.

”Hindren sitter inte i rummen utan i våra mentala tatueringar.”

Du kan läsa hela artikeln här.


Ståbord i matsal? Tyst matsal?

Vi har ett uppdrag att utifrån skollag och läroplan prova nya vägar och det gör vi. På en lunchrestaurang inne i stan erbjöds ståbord och vi ställde återigen viktiga frågor inspirerade av Peter Lippman mfl:

  • Varför?
  • Varför inte?

– och bestämde oss sedan för att prova. Två ståbord bars ner i matsal, elever uppmuntrades att prova och sedan berätta om sina erfarenheter. Försök är i gång, snart vet vi mer!

Tro har sin funktion i ett samhälle, men att veta är något annat. Vi vill veta hur det faktiskt är eller blir, bortom de för-givet-taganden och mentala tatueringar vi alla bär med oss. 

Vi har arbetat hårt med kulturen och har därmed lyckats med fri placering i matsal. Elever som vill prova ståbord kan göra så, de som vill ”prova” stol och bord gör så. Vi har även en del väggfasta bänkar och pallar.

Vi provar, vi erfar, vi delar erfarenheter, vi lär, vi utvecklar.

I matsalen/restaurangen ska det förstås vara matro – ro att äta. Det handlar inte bara om möbler och möblering, utan kanske ännu mer om ledarskap, struktur, rutin och träning – samt förstås näringsrik och god mat. Vi erbjuder dessutom även en TYST matsal. Helt tyst, förutom bestick mot porslinstallrikar (så mycket trevligare att äta på än plast). Inget prat, inget viskande. Som ett möjligt erbjudande för de elever och personal som behöver en stunds paus från buller och muntlig interaktion. För några gör det stor skillnad.

En skola för alla eller En skola för var och en?


MotMobbningMöte i maj

En kväll i maj bjöd vi (skola, förälder, fritidsgård) in till ett öppet tvåtimmars dialogmöte om hur vi kan arbeta mot kränkningar och mobbning. Inte för att behovet är akut, utan just för att vi behöver prata innan det kan bli det. Initiativet kom upp i föräldrasamrådet och det bjöds in till ett planeringsmöte i april. Vi bestämde att bjuda in till ett möte i vår, för att sedan utvärdera och sedan fortsätta ytterligare klokare i höst – arbetet mot kränkningar och mobbning är ett arbete som aldrig någonsin kommer att ta slut. Vi förberedde mötet genom olika enkäter på skolans blogg och i undervisningen. Syftet med mötet sattes till:

Ökad gemensam förståelse för begrepp, mekanismer och perspektiv.

Det förväntade resultatet var ”att 90% anser att mötet var värt tiden”.

Efter mötet fick deltagarna lämna en ”exit ticket” med svaret Ja/Nej samt en kommentar.
Målet 90% nåddes med råge! Nedan finns de oredigerade och ocensurerade kommentarerna från deltagarnas exit tickets.
Mötets keynote hittar ni här. Ordmolnet var insamlat via ett öppet inlägg på bloggen och av ord från samtliga som anmält sig till mötet.
Enkäterna om vilka som påverkar var insamlade på skolan (103 elever åk 1-6) samt på bloggen (43 svarande). De följer förstås ingen som helst vetenskaplig metodik, men kontrasten mellan dem kan i alla fall vara ett underlag för en nog så intressant dialog.
Det blev ingen gemensam padlet, men vi hade en fruktbar gemensam diskussion. Diskussionen kretsade mycket kring mångas upplevelse av skolans positiva kultur och hur vi kan bygga vidare på den tillsammans – med såväl förhållningssätt som konkreta åtgärder.
Vi skapade även en gemensam Trello med konkreta idéer att ta vidare:
Deltagande föräldrars kommentar, inlämnade via anonym post-it på slutet:
  • Öppet samtalsklimat.
  • Fortsätt som ni gör.
  • Bra att ha målet att skapa gemensam förståelse och hitta förhållningssätt.
  • önskar mer fokus på konkreta åtgärder
  • dela upp årskursvis
  • Bra diskussioner och lärorikt
  • Många kloka tankar
  • Alltid bra att samtala, diskutera o reflektera!
  • Känns positivt!
  • Bra med diskussion.
  • Mycket viktiga frågor som behöver följas upp.
  • Resultat: alla vill ha högt i tak!
  • Viktigt att göra detta ofta/flera gånger.
  • Det var bra.
  • Fortsatt kommunikation.
  • Viktigt fortsätta med samtal, arbete tillsammans.
  • Lyxigt med socialpedagog på skolan.
  • Intressant om ni samlar eleverna tillsammans med föräldrarna och talar om detta.
  • För mycket högröstade samma människor som körde sitt egorace, mer fakta och mindre diskussion.

Tack alla som var med och på olika sätt bidrog! Vi lär som sagt återkomma till frågan på många olika sätt. Tillsammans kommer vi längre.

Det krävs en by för att fostra ett barn.


Ansvar för gynnsamma förhållningssätt

En människas

Förhållningssätt

påverkar dess

Beteende

vilket i sin tur påverkar dess

Resultat

Det är faktiskt varken svårare eller enklare än så. Som tur är kan ogynnsamma förhållningssätt förändras och utvecklas mot mer gynnsamma förhållningssätt. Inte minst hos barn om de får hjälp av signifikanta vuxna.

It takes av village to raise a child.

/Afrikanskt ordspråk

Här nedan en bild eller modell som vi gärna lyfter på utvecklingssamtal i detta syfte. Eleverna får ofta själva göra en skattning var de befinner sig, som underlag för dialog för hur vi uppfattar nuvarande läge och varthän vi bör sträva. Efter den dialogen blir det lättare att prata om vad som faktiskt krävs för att komma dit.

Ibland behöver vi arbeta oss in i nya sätt att tänka, ibland behöver vi tänka oss in i nya sätt att arbeta.

Härligt nog har varje vaken stund har lärandepotential! Det handlar inte främst om att göra rätt eller fel, utan att göra  vad man kan för att utveckla gynnsamma förhållningssätt som är hållbara över tid. #hållbartihop

 


Alla dessa möten? Fokus på kärnuppdrag?

Vi har ett något tveeggat förhållande till möten. Vissa av dem är en förutsättning för verksamheten, andra är det inte. Vi tänker satsa mer på de förstnämnda och hålla Fokus på kärnuppdraget!

Riksdagen definition av undervisning och utbildning i skollagen:

Utbildning: den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål.

Undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden. /SFS 2010:800

Mötet mellan elev, lärare och innehåll är och ska vara skolans kärna, utifrån att det såväl vetenskap som beprövad erfarenhet visar att det är en synnerligen effektiv målstyrd process för kunskapstillväxt, utveckling och lärande av såväl kunskaper som värden.  Här är goda samtal och fungerande undervisningsrelation en essentiell del. Precis som en planerad och strukturerad undervisning där lärare  – ensamma och tillsammans  – tar sig tid och kraft till uppföljning (inkl formativ återkoppling till elev), utvärdering, utveckling.

Tiden och kraften är begränsad.

På Glömstaskolan har vi valt att gå in i försök med läraravtalet 40 + 5. Dvs 40 h reglerad tid per vecka, där alla lärare är på plats i princip 07.45-16.15 (lite längre onsdagar, lite kortare fredagar) och i övrigt har 5 timmars förtroendearbetstid per vecka som de utifrån sin professionella bedömning förlägger i tid och rum samt fyller med innehåll. Självklart har lärare ferietjänst och är på plats när eleverna är det, fritidspedagoger och socialpedagoger har vanlig semestertjänst. Timplanen är ett minimum och vi har valt att något längre skoldagar för att möjliggöra fler möten i undervisning. Då socialpedagogerna tar hand om ex närvaro och möten som handlar mer om rastkonflikter frigörs tid för lärare att  istället undervisa samma elever något mer – i team. Fokus på kärnuppdraget!

Skolledningen lägger normalt bara ut två möten:

  • APT varje fredag kl 14.20-15.20. Förutom sedvanliga punkter för arbetsplatsträff (arbetsmiljö, personal, facklig info, verksamhetsfrågor) så är det ett möte för att gemensamt summera veckans lärdomar och lägga gemensam grund för kommande.
  • Utvecklingsmöte i princip två onsdagar av tre kl 15.30-17.00.

I övrigt äger de professionella lärarna, fritidspedagogerna och socialpedagogerna tiden, till det arbete som behövs för att fullgöra uppdraget utifrån skollag och läroplan. En halv dag med praktisk-estetisk undervisning för varje årskurs medger tid för planering och möten i årskursteamet. En annan halvdag med idrott möjliggör möten i andra konstellationer. Allas gemensamma arbetstid ger ännu flera möjligheter.

Vi tror på många olika berikande möten mellan professionella! Med fokus på kärnuppdraget.

Utvecklingssamtal anser vi utifrån Skolverkets allmänna råd ska vara ett möte mellan legitimerad lärare, elev och vårdnadshavare. Detta erbjuds en gång per termin och självklart på dagtid, precis som barn erbjuds läkar- och tandläkartider. Dock med möjlighet till medverkan via FaceTime/Skype/Hangout om vårdnadshavare så önskar. Utvecklingssamtalet är ett viktigt möte för gemensam planering framåt, mer än en resultatredovisning. Det är självklart elevlett. Vi har inte trad mentorskap, utan lärarteamet avgör för varje samtal vilken lärare som ska vara med i vilka samtal, utifrån en professionell bedömning.

Traditionella föräldramöten har vi när vi känner att syfte och förväntat resultat står i paritet till kostnad i tid och kraft. Så här långt har vi haft ett möte innan upprop, plus ett informationsmöte för kommande förskoleklass.

Hur länge kan en grupp lärare egentligen diskutera ett luciatåg?

Hur mycket kostar det skattebetalarna? Eleverna? Kärnuppdraget?

På några möten har vi haft en mötesräknare som tickar fram skattekronorna utifrån hur många som är där och vad de kostar per timme. En viktig tankeställare:

Vilka möten behöver vi verkligen mötas alla tillsammans och vilka kan och ska tas i andra forum?

Vilka möten behöver vara synkrona och vilka kan med fördel göras asynkrona, med hjälp av tidsenlig digital teknik?

Ja, vi provar nya vägar tillsammans. För en del känns det ovant i början. Men vi är övertygade om att rätt möten i förlängningen verkligen kommer att komma eleverna till godo.

Fullt fokus på kärnuppdraget!


Samverkan i en ny tid

När hem och skola verkar tillsammans kommer vi längre.

Vi har samma mål: att det ska gå bra för varje barn.

Vi har dock olika uppdrag och ansvar i detta.

Vi lever i en föränderlig värld där det som var relevant kunskap i går inte nödvändigtvis är det i dag.

För tio år sedan hade telefoner knappar och användes mest till att ringa med. För tjugo år sedan var TV-apparaterna tjocka och nästan alla bilar drog mer än 1 liter bensin per mil. För trettio år sedan löste man in checkar efter att ha stått i kö på postkontor. För sjuttio år sedan hade få kylskåp hemma. För hundra år sedan hade endast män rösträtt…

Att samhället förändras leder till en skola i behov av utveckling. Vi har ett uppdrag i att prova nya vägar i syfte att nå det som styrdokument stadgar – vilket vi gör allvar av. Det betyder att elever får en del som kanske inte ges överallt annars. Men det sker på bekostnad av annat som kanske ”brukar göras” – vilket är ett tämligen klent argument för att något ska prioriteras över något annat. Skolans interna arbete och organisation kvalitetsgranskas av förvaltning och Skolinspektion. Glömstaskolan är ingen vinstdrivande friskola utan har förstås hela Huddinge kommun i ryggen, när vi strävar efter att utveckla den skola varje barn förtjänar. Det kan ni lita på.

Skolans ansvar regleras framförallt genom skollag, läroplan, Skolverkets allmänna råd samt Huddinges pedagogiska plattform. Framförallt handlar det om ”målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden” (Skollagen SFS 2010:800). Skolans interna organisation tar vi ansvar för.

Tiden och kraften är begränsad.

Vi väljer att rikta vårt fokus mot det som vi anser gynnar elevers kunskapstillväxt mest. Vi informerar inte om allt, utan om sådant vi anser att man som vårdnadshavare faktiskt behöver veta – på så sätt minskar vi informationsstress hos såväl sändare som mottagare och kan fokusera mer resurser till mötet elev-lärare-innehåll.

Vi har ett ansvar för såväl helhet som individ, där vi valt att organisera oss i team runt årskurser. Fördelarna med det överväger nackdelarna, även om det stundtals kan kännas ovant.

Likvärdigheten är ett stort problem i svensk skola idag. Det är ofta större skillnad mellan klassrum än mellan skolor.

Dessa skillnader tänker vi minska på, vilket långsiktigt är gynnsamt och hållbart för var och en. Över tid händer det att team omfördelas, för kortare och mer akuta situationer liksom mer långsiktigt. Detta är inget vi självklart kommunicerar, då vi tänker att trygghet långsiktigt byggs stadigare och bättre bortom ”min klass och min fröken”.

Information från skolan ges när vi gör en professionell bedömning att den verkligen behövs:

  • på skolans blogg: sådant som kommer att hända (hela skolan, fler årskurser eller fritids)
  • på årskursens blogg: sådant som kommer att hända (för enbart den årskursen)
  • på instagram (skolan respektive årskurs): bilder från verksamhet o lärande
  • via e-post eller telefon: vi hör av oss när vi känner oro gällande enskild elev (kunskaper eller kring det sociala)

Till hösten kommer hela Huddinge implementera Unikum som plattform för IUP, kunskapsrapportering mm. Vi arbetar för att bli tydligare och mer transparenta i de pedagogiska planeringarna, men har nu i uppbyggnadsskedet prioriterat det faktiska mötet lärare-elev-innehåll. En del årskurser och ämnen har också kommit igång ordentligt med Showbie, andra är så smått på gång. Be ditt barn visa, om du inte fått föräldraåtkomst än!

Du som är vårdnadshavare och undrar vad som händer på dagarna: var gärna med och delta! Hör av dig till respektive socialpedagog för att samordna ditt besök, så det passar i verksamheten.

Vill föräldrar mötas för att lära känna varandra får man förstås mycket gärna låna skolans lokaler för det. Från skolans sida arrangerar vi dock inga klassiska föräldramöten om vi inte känner oss säkra på att det förväntade resultatet står i proportion till insats*.

Föräldrars ansvar stadgas bland annat i Föräldrabalken och handlar om god omvårdnad, uppfostran, trygghet, mat på bordet och säng att sova i, att komma till skolan och hämtas i tid mm. Hur föräldrar väljer att organisera sin vardag och tillvaro är upp till föräldrar, så länge det verkar fungera.

Vi lär oss ständigt på vägen. Vi längtar sällan tillbaks till 1900-talet. Var gärna med på vår gemensamma resa – men vänligen ha tilltro och förståelse för att vi gör välgrundade prioriteringar och beslut kring resursutnyttjande i uppdrag och organisation. Tillsammans har vi en möjlighet att skapa en fantastisk skola – mer än bara några fantastiska klasser.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen
främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till
aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer
och medborgare. /Skollagen SFS 2010:800

*ett föräldramöte per årskurs skulle sammantaget ta ca två veckors arbetstid i anspråk.


Russinplockande Undanbedes

Ska vi ge människor det de säger sig vilja ha, eller göra det som faktiskt behövs för att skapa en skola för varje elev?

Glömstaskolan är vi, med stöd i aktuell forskning och gjorda erfarenheter, övertygade om att en viktig framgångsfaktor för oss i skolan är att:

Vi håller i, vi håller ut, vi håller om.

Att gå nya vägar utmanar. Världen är stadd i evig förändring och utveckling men också samtidigt i viss stabilitet. Vi vet alla vad skola kan vara, utifrån egna erfarenheter och olika mer eller mindre väl underbyggda idealbilder. Människor som tvingas lämna sin komfortzon i trygga hörnet reagerar på olika sätt, inte sällan omedvetet utifrån omedvetna grundantaganden. Ofta omfamnar man det nya – åtminstone verbalt – men man vill också ha det kända och invanda. Ett konkret exempel:

Jätteroligt och bra att ni har ett löpande och öppet verksamhetsflöde på Instagram, men jag vill också ha ett traditionellt veckobrev!

Instagram har en fördel i att det är direkt samtidigt som det är tidseffektivt för lärare. Men om vi också ska göra som vi brukar görs ingen tidsvinst. I stället för mer blir det då mindre lärartid som kan läggas på att vara med elever. Här har vi valt väg och är tydliga med det.

Det står visserligen i Så Här Gör Vi och på bloggen där all info finns att barnen är ute på rast och idrott i alla väder, men nu föll det ju blötsnö och mitt barn blev ledsen över att bli blöt och kall.

Att ”genomföra olika aktiviteter i natur och utemiljö med god anpassning till olika förhålla
den” (saxat ur Läroplanen, idrott o hälsa) lär vi bäst genom att göra det i alla olika sorters väder. Att någon gång bli blöt och att utifrån denna erfarenhet kunna dra lärdomar är långt mindre farligt än att inte få chansen att lära sig ett gynnsamt förhållningssätt. Även här är vi tydliga med hur vi gör och tänker – och varför.

Vad bra att ni har teamlärarskap, det verkar ha väldigt många fördelar. Men jag tycker mitt barn ska ha en liten grupp med en fast lärare. Jag vill också välja bort kamrater till gruppen som jag inte tycker passar just mitt barn.

Om en lärare rycks från teamet så faller snabbt möjligheterna att dra nytta av att man
är ett team
runt eleverna och hela verksamheten blir så mycket mera sårbar. Det blir varken hackat eller malet då resurserna som ges inte räcker till båda varianter (om man inte vill höja skatten i stora steg).

Trygghet är ett kärnvärde, men i en ny miljö vågar vi påstå att den kan skapas på sätt som kanske inte annars låter sig göras. Det handlar om en helhet, där allt hänger ihop. Vi i professionen tar ansvar för gruppindelning över tid som fungerar för varje barn, där såväl likheter som olikheter kompletterar och berikar varandra. Vi anpassar organisation och undervisning utifrån skollag, läroplan och Skolverkets allmänna råd utifrån tanken om att professionellt möta enskilda behov i en skola för var och en mer än efter enskilda önskemål och tyckanden.

Det går inte att plocka russinen ur kakan.IMG_3384

Man kan inte ha både få fördelarna av teamlärarskap, flexibel undervisningsmiljö mm och samtidigt ha ”sin klass, sitt klassrum”. Alltså måste man välja väg. Vi har gjort medvetna val och är övertygade om att vi därigenom kan skapa hållbar trygghet, trivsel, kunskapstillväxt. Vi skapar oss den helhet som behövs:

  • fysiskt
  • psykosocialt
  • organisatoriskt

På nya Glömstaskolan provar vi en del nya grepp redan från start då det inte finns så mycket som sitter i väggarna, men drar också självklart nytta av sådant som tidigare visat sig fungera. Vi följer upp och utvärderar för att se vad som faktiskt fungerar och vad som inte gör det – långsiktigt. Vi ser att vi inom vår idé kommer att ha stora möjligheter anpassa undervisningen enligt skollagens intentioner och krav.

Vi har en fungerande digital infrastruktur. Det är en prioritering av ändliga resurser, komna från föräldrars och andras skattemedel. Vi kommer även att ha en del andra läromedel, men knappast lika mycket böcker som en skola som inte satsat på och saknar de digitala läro/hjälpmedlen. Varje läromedel måste nyttjas medvetet, utifrån professionella pedagogiska överväganden, det är ingen principiell skillnad här på penna, bok, iPad, dator.

IMG_2701Vi försöker vara tydliga vilken typ av organisation och lärmiljö vi erbjuder. Vår ”kaka” kan inte sägas vara dold utan ligger öppen o transparent för allmän beskådan. Har man läst på hemsidan, Så Här Gör vi, Glömstaresan, bloggarna mm så ser man hur vi tänker och vad vi försöker oss på att gestalta, mer än går på ett löst rykte eller en tidningsrubrik. Gillar man det man ser kan man gott välja oss. Gillar man det inte gör man klokt i att välja någon av övriga 30 skolor som erbjuds i Huddinge, istället för att sedan bli besviken över att man inte bara kunde plocka russin ur kakan utan fick ta hela kakan på köpet.

Lärare, fritidspedagoger, socialpedagoger, administratörer och all personal måste även de ta hela kakan och Gilla Läget. Här är vi tydliga i vår rekrytering, liksom även senare när man inser vad en del av våra vägval innebär för en själv i praktik och kanske funderar på att vända om in i trygga hörnet igen. Den ansvarskultur vi försöker bygga är ibland obekväm för oss som människor, men vi ser ingen annan väg framåt. Vi vet att obekvämt kan ofta vara bra, för strax utanför bekvämlighetszonen sker ofta den största utvecklingen.

Och om nu den mer traditionella skolan verkligen fungerade i att leverera kunskapsresultat, trygghet och gynnsamma förhållningssätt så skulle vi väl alla välja den, eller hur?

Att bygga skola på vetenskaplig grund betyder inte att göra som man alltid gjort, utan att systematiskt inhämta och utforska tillvaron. Det gör vi och tänker fortsätta göra. Tillsammans. För en helhet som fungerar för varje unge.

IMG_3459