”Vi har ingen personal” – eller tvärtom…

När Glömstaskolan startade – i lånade lokaler på Kästa skola – var vi bara sju.

Hösten 2016 – när vi äntligen fick flytta in i våra egna, fina och än mer ändamålsenliga lokaler – var vi 27.

Nu hösten 2017 passerar vi 60-gränsen:

Första året växte vi med bara en elev under läsåret. Andra året växte vi från 200 till 300 – under pågående läsår. Det var en sann utmaning att ta emot alla nya, introducera dem i delvis nya sätt att arbeta och vara, samt inte minst parallellt hitta behörig och kompetent personal. Men vi fixade det! Inte minst för att vårt sätt att organisera i årskurser och team gör organisationen mer anpassningsbar när omvärlden förändras, vilket den ju ständigt gör. Nu till hösten tillkommer återigen 50% fler elever, som också de ska introduceras i hur vi tänker och gör. 

I skrivande stund eftersöks inte mindre än 1745 grundskollärare och fritidspedagoger på Platsbanken.

Vi har tillsatt alla tjänster. Med ett undantag var det klart innan sommaren. Det svåra var ofta att välja bland de som sökte, uppenbarligen finns där ett sug bland utbildade lärare och fritidspedagoger att arbeta på nya sätt. För det gör vi. Inte så att vi har en särskild pedagogisk modell, men däremot skruvar vi på många ställen i hur man kan välja att organisera elever, personal, tid, möten mm. Det digitala är inget häftigt utanverk, utan självklar infrastruktur. När det gäller samverkan utgår den från våra styrdokument mer än från tradition. Och vi håller i, håller ut, håller om. Flera som varit på intervju har konstaterat:

”Det var en ovanlig intervju här på Glömsta. Ni ställde inte så mycket frågor, utan berättade hur ni gör och tänker. Sedan får man ta ställning om man är med eller inte. ”

För så är det. Vi har en idé och den håller vi fast vid, så länge vi ser att den har bäring på visionen om en skola för varje barn. Vi gör erfarenheter och fortsätter skruva, liksom tar med oss sådant som vi vet och ser fungerar. Vi har haft flera forskare på besök och är med i flera projekt framåt. Och vi gör det för att bättre lyckas med vår viktiga uppgift.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Läroplanen Lgr11, kap 1

Vi känner att vi är något viktigt på spåren. För varför har vi egentligen skola? Varför inte ta och titta på vad lagstiftarna anser?

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

—– undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden,

—– utbildning: den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål.

/SFS 2010:800 Skollagen

Jag ser verkligen fram emot att träffa all personal nu på måndag – för gemensamt kulturbygge, utbildning och planering!

Vi gör detta tillsammans. Nog för att byggnaden vi har till förfogande är både häftig och ändamålsenlig, men det är personalen som gör Glömsta till vad det är – och kan bli.

Nu kör vi!


Skolgårdslärare?

Hej alla blivande kollegor, elever och föräldrar!

I mitt uppdrag som fritidspedagog samverkar jag med skolan och förskoleklassen kring barnens bästa med mina kollegor under hela skol- och fritidsdagen.

Mitt sätt har varit att under de senaste fem åren fullt ut verka och bygga upp en verksamhet där eleverna spenderar en stor del av sin skoldag, skolgården och rasten. Och nu börjar jag på Glömstaskolan!

Skolgården och rasten är en plats där skolor normalt har väldigt många olika pedagoger som delar på ansvaret och är ute några få tillfällen i veckan. Eller utevistelsen, som man väljer att säga på Glömsta för att vara tydlig med var man förväntas befinna sig.

Att som fritidspedagog fått ha förmånen att ha detta som sitt arbetsfält och huvuduppdrag har varit det mest givande under hela min yrkestid. Känslan av att ibland lyckas ligga steget före, fånga upp det informella lärandet, skapa en känsla av gemenskap och trygghet för alla barn har varit fantastisk.

Många elever älskar utevistelse. Dock kan barn ibland känna en viss oro inför denna stund.

”Kommer jag ha någon att leka med?”

”Hoppas jag inte hamnar i bråk igen”

”Vad ska jag hitta på?”

Genom att alltid finnas där, möta upp hela skolans elever, varje rast/utevistelse året runt har jag genom att utgå ifrån barnens behov av rörelse, trygghet, utmaningar och framförallt intresse skapat en verksamhet där alla kan delta oavsett kön, ålder och intressen. Alltid utifrån elevens egen lust och valfrihet.

Det är för mig oerhört spännande att tillsammans med er få starta om, börja från grunden och över tid utveckla en rastverksamhet på Glömstaskolan!

Jag börjar min första vecka med att för hela den pedagogiska personalen få berätta om hur jag över tid byggt upp denna verksamhet, vilka svårigheter och utmaningar som var utgångspunkten i uppbyggnaden.

  • Jag kommer prata om hur vi genom observation och praktiskt erfarenhet kan utforma aktiviteter som utgår ifrån barnens intressen och samtidigt utmanar dem.
  • Normkritiskt tänkande är en utgångspunkt i arbetet och jag kommer beskriva de positiva effekter det ger till alla barn oavsett intresse, ålder eller kön.
  • Jag kommer även visa exempel på hur vi kan jobba med elevernas delaktighet i att ta ansvar för material och det dagliga lärandet som kan ske genom ett fungerande utlåningssystem.

Eftersom jag är helt ny på skolan är jag i oerhört stort behov av alla pedagoger på skolans kunskap och erfarenheter kring elevernas varande och intressen. Jag kommer samverka med er alla. Vi kommer alla samverka med varandra. Vi gör det utifrån skolans devis:

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Jag ser så mycket fram emot att börja jobba med er alla!

/Gustav Sundh, Huddinges första förstelärare i fritidspedagogik, leg lär och fritidspedagog


Sapiens & Kulturen

Ibland händer det att böcker får ligga till sig i väntan på rätt ögonblick och rätt sammanhang. Så var det med boken Sapiens (Yuval Noah Harari, NoK 2014). Den bjuder så mycket mer än en kort historik över mänskligheten – och ger verkligen perspektiv på tillvaron. Den sätter även fingret på vikten av en fungerande kultur för samarbete om man ska komma vidare:

”Myter och fiktioner gjorde människor nästan från födseln vana vid att tänka på vissa sätt, bete sig i enlighet med vissa normer och följa vissa regler.

De skapade därigenom artificiella instinkter som gjorde det möjligt för miljontals främlingar att samarbeta effektivt. Detta närverk av artificiella instinkter kallas ’kultur’” /Yuval Noah Harari, boken Sapiens (2014).

Glömstaskolan talar vi återkommande om vikten av att skapa en gynnsam och hållbar kultur #hållbartihop. Under våra första år har vi bland annat utifrån exemplet  Netflix framgångssaga och deras:

We trust people, not policy.

provat till vilken del långa listor med regler och nedskrivna handlingsplaner och rutiner kan ersättas med stadig dialog över ord från legendariska Pia Sundhage:

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Så här långt har det fungerat mycket bra, både när det gäller umgänget med och mellan elever. Men det kräver förstås att man har sitt ledarskap på plats och är beredd att göra jobbet med dialogen – liksom att hålla i, hålla ut, hålla om när frågan dyker upp om vi inte ska backa tillbaks in i känt hörn/tidigare kultur. Därför extra gott att få ta del av utomstående reflektioner efter studiebesök:

”Varje kultur har sina typiska trosföreställningar, normer och värderingar.

En kultur kan omvandlas som svar på förändringar i miljön eller genom utbyte med grannkulturer. Men kulturer omvandlas också på grund av sin inre dynamik.” /Yuval Noah Harari, boken Sapiens (2014).

Vi fortsätter bygga och utveckla vår kultur och vårt gemensamma klimat. Vi gör det utifrån vår fasta övertygelse om något större i #hållbartihop, samt självklart utifrån såväl impulser utifrån som gjorda erfarenheter. Kom gärna med i bygget framåt!

Kultur äter strategi till frukost. /Peter Drucker


Lugn föder lugn

Sitter på tåget mot Kastrup för att möta upp dotter som varit på folkdansläger på Färöarna. Jag råkar hamna i hundkupé. På kliver en hundägare med två mindre hundar, varav den ena tydligen åker tåg för första gången. Man behöver inte vara Ceasar-mannen-som-talar-med-hundar för att förstå hundens gnäll och kroppsspråk:

Jag vill inte vara här! Det här känns läskigt!

Hundarnas matte är dock lika tydlig i sitt kroppsspråk vilket ingjuter lugn.

Lugn föder lugn.

Både i ord och handling visar hon att det är här de ska vara, att det inte finns något annat alternativ och att läget är lugnt. Långtifrån mutor eller hot, men tydligt. Efter en stund lugnar båda hundarna ner sig och ser sig omkring med mer nyfikenhet än rädsla.

Pratar med medresenär om det här med att tågresor förstås inte är något ”naturligt” för hundar och lätt kan kännas ovant och skrämmande– samtidigt som tågresan möjliggör sådant som annars inte skulle kunna vara möjligt. Som en resa till kenneln där man föddes, eller helt nya spännande miljöer vid havet.

Som vanligt kan jag inte låta bli att dra paralleller till skolan. Inte heller den självklart något ”naturligt” för oss. För mången elev är mötet med skolan något man ser fram emot, där förskola o föräldrar förberett resan med positiva förväntningar och gynnsamma förhållningssätt. För andra blir det dock ett skrämmande första möte, då sammanhanget är större, kraven högre, strukturer för trygghet annorlunda. Även i dessa situationer gäller dock:

Lugn föder lugn.

Tydlighet om vad som gäller – vad som är förhandlingsbart och inte – gör tillvaron enklare. Barn och unga har ett uppdrag i livet: att testa gränser (annars hade vi ännu levt på stenåldern). Vi vuxna runt barnen har flera uppdrag: ensamma och tillsammans fundera över var gränser ska gå, fastställa dessa, kommunicera dem – samt hålla dem när de utmanas. Inte om, utan när. Därför behöver förstås uppsatta gränser bottna i rim och reson och frågorna Varför? och Varför inte? behöver i allmänhet ha ett svar.

”Föräldraskap är ingen popularitetstävling. Det är ett livslångt, livsviktigt uppdrag.” /Helena von Schantz

Ja, det går att sätta gränser med respekt. Att som signifikant vuxen låta bli att sätta gränser är verkligen respektlöst och gör tillvaron tuff för den gränslöse som förr eller senare träffar på en oomkullrunkelig gräns (lite för ofta i form av utanförskap, fängelse eller t o m för tidig död). Som tur är finns där stöd och hjälp att få, i andra vuxna och en och annan artikel samt material med vägar vidare och tips som kan vara bra. Vi tar tacksamt emot fler!

PS. Om vi har synpunkter på skola och samhälle bör vi ta det med andra vuxna som berörs, inte med våra barn respektive elever. De gynnas inte av att behöva hitta vägen mellan sina dubbla lojaliteter.


Förbereda hösten utan att veta vem som blir fröken, går det?

Under junidagarna har vi fått frågan från en och annan förälder vem som är just deras barns pedagog till hösten. Detta är varken en oväntad eller obefogad fråga, dock fortsätter vi på samma sätt här som med allt annat på Glömsta – med att vrida på det traditionella och utmana gamla sanningar.

Trygghet är ett kärnvärde. Trygghet kan dock manifesteras och byggas på många olika sätt. Barn som omges av trygga vuxna blir ofta trygga. Barn som blivit trygga i sig själv blir erfarenhetsvis långsiktigt mer trygga än de som bygger den på yttre strukturer (eller en fast person), i en värld som är högst föränderlig.

Om vi vuxna runt barnen signalerar att vi är trygga med att hösten blir bra och lärorik så ökar chansen ytterligare att den också blir det.

På Glömstaskolan bygger bort det sedvanliga ”frökenlotteriet” genom att bortom ensamarbetet istället organisera i trygga team. Teamen består av legitimerade lärare, fritidspedagog(er, beroende på elevernas ålder) samt socialpedagog, med olika kompetenser vilka komletterar varandra. Skolledningen tar ansvar för likvärdighet och att vi får en skola för var och en. Tjänsteorganisation är ett känsligt pussel och det kan räcka med en olycklig knäskada för att hela pusslet behöver göras om som ett 15-spel. Därför meddelar vi först till hösten vilka som kommer att bemanna vilka team. Vi kan dock konstatera att vi i dessa lärarbristtider lyckats mycket väl i vår rekrytering – uppenbarligen är många lärare intresserade av att lägga sin kraft och energi på detta sätt att arbeta tillsammans på riktigt.

”Förbered ditt barn på att det blir bra det här. Att läsa många sagor, berättelser, tidningar ihop och tala om det man upplever ger också en bra grund.

Matematik kan också tränas bra i vardagen när det är dags att gå till glasskiosken eller räkna bussar på torget. Att umgås tillsammans #hållbartihop är också något som kan tränas på många olika sätt – liksom kreativitet, kommunikation, kollaboration och kritiskt tänkande!”

Fler konkreta tips hittar du på vår bra-att-ha-sida!


Mind The Gap! Nu är vi Gapmindercertifierade!

Världen är stadd i stadig förändring.

För att kunna undervisa hållbart om världen behöver man förstås veta hur världen faktiskt är beskaffad. Många av våra föreställningar har vi ofta nog burit med oss sedan vi själva gick i skolan. Förutsättningarna i världen  har dock ofta nog omkullkastats – men våra föreställningar har sällan hängt med i de förändringar som skett. Här har professor Hans Rosling mfl på Gapminder verkligen varit förebilder i sin tydliggörande pedagogik.

Sedan en tid kan man som lärare certifiera inom Gapminder – och det har vi nu gjort. Därmed blir vi första skola i världen som är Gapmindercertifierade. Viktigt och bra tänker vi.


Avslutning 2017 – med olika yttre i samma värld

Liksom champagne som enligt Churchill bör vara torr, kall och gratis anser vi att skolavslutningar ska vara korta, kärnfulla och elevernas. Denna första på Bergavägen inleddes kl 12.12 den nionde juni 2017 och var klar en knapp halvtimme senare. 

Nota Bene: eleverna som var konferencierer valde det själva och har förstås skrivit sina egna texter. En av dem nådde f ö inte målen för muntlig presentation i nationella provet tidigare, men gör här sin revansch. Det vi gör är viktigt på riktigt. 

Emil Janssons dikt är väl värd att läsa:

Jag bor i en värld där det finns en gud, och jag bor i en värld där det inte finns en gud och det är samma värld, exakt samma värld.Jag bor i en värld full av minareter och full av judiska högtidligheter, kristna trosamfeligheter och shinduistiska vad deras grej nu heter.

Jag bor i en värld full av färdigpackiterade trospacketer och jag bor i en värld som helt drivs av nya nyfikenheter på egna egenheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en nyliberal värld som tror på mammon och tillber tillväxtlighter och överflödigheter och matrialiteter.

Jag bor i en värld full av pasceter, asketer utan religionstillhörighter som blivit asketer för att dom är lågavlönade esteter som tror på sina egna konstnärlighter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en ”new-age” och flummig värld med vattensängar och sjögrästapeter, folk som kan prata med alger och spå i maneter och dansa med valar och jamma med änglatrumpeter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en fredlig värld där alla levande entiteter är allt annat än isolerade enheter, där alla identiteter och personligheter egentligen är samma världs-ande som det då heter.

Jag bor i en värld där vi har ihjäl andra människor för att dom tillhör andra nationaliteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där dessa vanligheter stelnat till normaliteter och där dom raraste av rariteter mobbas ut som avvikande abnormiteter och konstighter, och jag bor i en värld där vi älskar olikheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där såna som jag är minoriteter och jag bor i en värld där sånna som jag är majoriteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där det som vissa kallar friheter för andra bara ensamheter och det som för vissa är tryggheter för andra är tristress och tråkighter i samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld där tekninken gjort att vi kan nå varann med enorma hastigheter och jag bor i en värld där de glider ifrån varandra meter för meter.

Och jag bor i en värld där vi dras till varandra som magneter och frossar i trevliga tetateter och slukar varandras kroppsligheter och härligheter och olika former av kärligheter.

Och jag bor i en värld där vi hatar, hyter, hotar och allt vad det heter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld som styrs av ryggradslösa slemmigheter och icke några namngivna brännmaneter som delar upp folk efter kön, ras och sexualiteter och skyller kriminaliteter på etniciteter och vill utvisa alla dom som inte kan uttala vad dom heter.

Och jag bor i en värld som blomstrar i solidariteter, öppenheter och generösiteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld av maniska skov och deppresiviteter, gråa sörjor och mediokra smeter. Och jag bor i en värld där rika män som heter peter heter piter wallenberg och äger marker och fastigheter och egna fotbollslag och atleter och oljefyndigheter.

Och jag bor i en värld där en stor familj trängs på tolv kvadratmeter utan rent vatten, mat eller saniteter och utan minsta möjligheter till mänskliga rättigheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld av sprakande solar, strålande stjärnor och frodiga planeter, supernovor, svarta hål och vilda kometer. Forsande floder, öppna hav och mysterier och hemligheter som fyller oss med ödmjukheter och tacksamheter och visioner om hållbarheter, för vi vet att den här världen har begränsade kapaciteter. Ändå bor vi i en värld där vi varje minut skövlar, plundrar och bränner flera kvadratkilometer av samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld då när det regnar då himlen gråter det heter och när det pissar ner då är det någon som tömmer guds kateter. För jag bor i en värld där det är okej att skymfa alla heligheter. Och jag bor i en värld helt utan yttrandefriheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld som där det finns en gud och jag bor i en värld som det inte finns en gud och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld som är det värsta helvetet av alla helveter och jag bor i en värld som är paradisplaneten av planeter och det är samma värld, exakt samma värld och det är världen den heter.

Emil Jensen


Skola som sticker ut (om än med klassrum)?

Grundskoletidningen skriver om Glömstaskolan ”Skolan som sticker ut”.

– Vi har ingen ny pedagogisk modell. Däremot har vi en effektivare organisation och får ut 20 procent mer av samma resurser.

– Under lång tid har fängelser, sjukhus och skolor byggts på samma sätt, med rum på varje sida om långa korridorer. Planlösningen har hjälpt sjukhus att minska smittspridning och fängelser att skilja interner åt. Men i skolorna vill vi ju att möten mellan elever, lärare och innehåll ska vara i fokus

– Trappan är bara ett rörelseutrymme, det är inte meningen att eleverna ska hänga här. Plåten bidrar till att göra ljudmiljön mindre trevlig. Vi vill inte ha några undanskymda korridorer. Det handlar om trygghet, säger Peter Bragner.

Vinsterna är enorma, tycker Anna Sterlinger Ahlring.– Jag skulle aldrig kunna jobba på en annan skola igen. Förr hade jag alltid ont i magen om jag var tvungen att vara borta. Nu märker eleverna knappt om jag inte är där, eftersom vi hela tiden är flera vuxna runt eleverna. Det är inte ”mina” elever, utan våra.

”Hindren sitter inte i rummen utan i våra mentala tatueringar.”

Du kan läsa hela artikeln här.


Ståbord i matsal? Tyst matsal?

Vi har ett uppdrag att utifrån skollag och läroplan prova nya vägar och det gör vi. På en lunchrestaurang inne i stan erbjöds ståbord och vi ställde återigen viktiga frågor inspirerade av Peter Lippman mfl:

  • Varför?
  • Varför inte?

– och bestämde oss sedan för att prova. Två ståbord bars ner i matsal, elever uppmuntrades att prova och sedan berätta om sina erfarenheter. Försök är i gång, snart vet vi mer!

Tro har sin funktion i ett samhälle, men att veta är något annat. Vi vill veta hur det faktiskt är eller blir, bortom de för-givet-taganden och mentala tatueringar vi alla bär med oss. 

Vi har arbetat hårt med kulturen och har därmed lyckats med fri placering i matsal. Elever som vill prova ståbord kan göra så, de som vill ”prova” stol och bord gör så. Vi har även en del väggfasta bänkar och pallar.

Vi provar, vi erfar, vi delar erfarenheter, vi lär, vi utvecklar.

I matsalen/restaurangen ska det förstås vara matro – ro att äta. Det handlar inte bara om möbler och möblering, utan kanske ännu mer om ledarskap, struktur, rutin och träning – samt förstås näringsrik och god mat. Vi erbjuder dessutom även en TYST matsal. Helt tyst, förutom bestick mot porslinstallrikar (så mycket trevligare att äta på än plast). Inget prat, inget viskande. Som ett möjligt erbjudande för de elever och personal som behöver en stunds paus från buller och muntlig interaktion. För några gör det stor skillnad.

En skola för alla eller En skola för var och en?


MotMobbningMöte i maj

En kväll i maj bjöd vi (skola, förälder, fritidsgård) in till ett öppet tvåtimmars dialogmöte om hur vi kan arbeta mot kränkningar och mobbning. Inte för att behovet är akut, utan just för att vi behöver prata innan det kan bli det. Initiativet kom upp i föräldrasamrådet och det bjöds in till ett planeringsmöte i april. Vi bestämde att bjuda in till ett möte i vår, för att sedan utvärdera och sedan fortsätta ytterligare klokare i höst – arbetet mot kränkningar och mobbning är ett arbete som aldrig någonsin kommer att ta slut. Vi förberedde mötet genom olika enkäter på skolans blogg och i undervisningen. Syftet med mötet sattes till:

Ökad gemensam förståelse för begrepp, mekanismer och perspektiv.

Det förväntade resultatet var ”att 90% anser att mötet var värt tiden”.

Efter mötet fick deltagarna lämna en ”exit ticket” med svaret Ja/Nej samt en kommentar.
Målet 90% nåddes med råge! Nedan finns de oredigerade och ocensurerade kommentarerna från deltagarnas exit tickets.
Mötets keynote hittar ni här. Ordmolnet var insamlat via ett öppet inlägg på bloggen och av ord från samtliga som anmält sig till mötet.
Enkäterna om vilka som påverkar var insamlade på skolan (103 elever åk 1-6) samt på bloggen (43 svarande). De följer förstås ingen som helst vetenskaplig metodik, men kontrasten mellan dem kan i alla fall vara ett underlag för en nog så intressant dialog.
Det blev ingen gemensam padlet, men vi hade en fruktbar gemensam diskussion. Diskussionen kretsade mycket kring mångas upplevelse av skolans positiva kultur och hur vi kan bygga vidare på den tillsammans – med såväl förhållningssätt som konkreta åtgärder.
Vi skapade även en gemensam Trello med konkreta idéer att ta vidare:
Deltagande föräldrars kommentar, inlämnade via anonym post-it på slutet:
  • Öppet samtalsklimat.
  • Fortsätt som ni gör.
  • Bra att ha målet att skapa gemensam förståelse och hitta förhållningssätt.
  • önskar mer fokus på konkreta åtgärder
  • dela upp årskursvis
  • Bra diskussioner och lärorikt
  • Många kloka tankar
  • Alltid bra att samtala, diskutera o reflektera!
  • Känns positivt!
  • Bra med diskussion.
  • Mycket viktiga frågor som behöver följas upp.
  • Resultat: alla vill ha högt i tak!
  • Viktigt att göra detta ofta/flera gånger.
  • Det var bra.
  • Fortsatt kommunikation.
  • Viktigt fortsätta med samtal, arbete tillsammans.
  • Lyxigt med socialpedagog på skolan.
  • Intressant om ni samlar eleverna tillsammans med föräldrarna och talar om detta.
  • För mycket högröstade samma människor som körde sitt egorace, mer fakta och mindre diskussion.

Tack alla som var med och på olika sätt bidrog! Vi lär som sagt återkomma till frågan på många olika sätt. Tillsammans kommer vi längre.

Det krävs en by för att fostra ett barn.