Fem artiklar och perspektiv på tillvaron

Det händer att Glömstaskolan väcker intresse hos media. Det är inget självändamål och verkligen inget vi direkt jobbar på, men det vi gör ger förstås ibland avtryck och väcker nyfikenhet. Vi tar i allmänhet gärna emot, då en ärligt nyfiken och utbildad journalist ofta ställer viktiga frågor, vilket ger oss själva perspektiv på tillvaron (precis som vi gärna bjuder in forskare). Sedan blir det inte alltid rätt, men det får man också leva med! Har man tur kan det till och med bli bra underlag för god undervisning.

Men varför står det att vi inte har klassrum? Vi sitter ju i ett!

Vilket läraren förstås hade hoppats på, som grund för fortsatt undervisning:

Ska vi stryka under allt som stämmer respektive inte stämmer i artikeln?

Sedan kan vi resonerar över hur det kan tänkas se ut i övriga artiklar i tidningen, där vi inte är lika säkra på hur det faktiskt ter sig om man vore på plats. Undrar om de innehåller lika mycket fel och halvsanningar?

Riktigt intressant blev det förstås när en annan journalist lurade med en professor att tro att detta var sanningen. Eleverna bjöd in till samtal om källkritik, men fick inte ens något svar…

Om inget annat kan man ju titta in på vårt öppna instagram, där ser man ju både klassrum och möbler! /elev i åk 5

Varmt välkommen förbi och se hur vi har det! På riktigt.

 


Lek, lärande och leriga kläder

”Mitt barn har alldeles leriga kläder när jag ska hämta, så här kan vi inte ha det!”

Vårt svar blir:

Skulle du hellre se att ditt barn stod bredvid och inte fick vara med i leken?

När vädret är som det är händer det att delar av skolgården blir tämligen lerig. Många barn tycker att det här med lera, vatten, sand är mycket roligt. Vi vet att undersökande och lek kan utveckla många förmågor hos barn. Vi är gärna med och uppmuntrar och stöttar leken att bli positiv, men vi hindrar normalt inte barn från att göra sig själva blöta, leriga eller svettiga. Även här finns lärande att göra kring orsak-verkan-konsekvens och utvecklande av gynnsamma förhållningssätt.

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra

Samma när det blir halt på skolgården. Åka iskana utvecklar fysisk litteracitet – plus att det tränar samarbete, turtagning mm. När det blivit riktigt halt måste man förstås ha hjälm i de stora backarna. Blåmärken ser vi dock mer som modighetsmedaljer än som något problematiskt. Att kläder slits i en is-kana ser vi också som naturligt och en del i att ha en god barndom, med god omvårdnad från signifikanta vuxna.

”Genom att linda in barnen i bubbelplast hindrar vi dem från att lära sig att fatta beslut. Det är ett riktigt vuxensvek.”/prof Dean Kriellaars

 


Perspektiv utifrån på teamarbete

Vi är tre psykologstudenter från Stockholms Universitet, som har haft den stora äran att göra ett projektarbete på Glömstaskolan, i samband med en kurs i organisationspsykologi.

Det hela började med att vi tog kontakt med rektor Magnus i höstas, efter att vi läst en artikel om Glömstaskolan och genast blivit intresserad av skolan och dess pedagogik. Vi fick i uppdrag av ledningsgruppen att undersöka teamarbetet på skolan. Under hösten har vi intervjuat medarbetare på skolan och det har verkligen varit väldigt spännande att sätta sig in i skolan och dess uppdrag.

Teamarbete ingår som bekant i Glömstaskolans arbetssätt, och har många positiva effekter när det utformas på ett bra sätt.

Att teamarbete kan göra arbetet mer effektivt, att medarbetarna kan lära sig utav varandra och att det uppmuntrar till kreativitet är bara några positiva effekter.

Det har verkligen märkts att det har funnits ett stort engagemang bland skolans medarbetare för pedagogiken och för skolans nytänkande profil. Resultaten från intervjuerna presenterades för medarbetarna och skolans ledning, och intressanta samtal om teamarbetet (där även vi fick chansen att fördjupa vår kunskap) uppstod.

/Johan Midtsian, Åsa Rathsman McLean, Björn Strandell

 


DEMOKRATI, SOLIDARITET


Nyss hände det något stort. Länge har de väntat på den stora dagen. De som varje vecka sen i augusti tagit extra ansvar för vår utlåningsbod. Sorterat, städat och varit oerhört fina förebilder för de yngre.

Dessa 21 stycken förväntansfulla guldkortskandidater åkte iväg på sitt svåraste, största och mest spännande uppdrag hittills under sin skoltid.
Att komma överens om vad alla 460 elever från förskoleklass upp till år 7 vill ha för lekmaterial.

Stor sportaffär.

21 barn, 1000kr i budget.

”Vi delar upp oss i våra bodengrupper, då har vi 200kr var”
”Vill alla göra så?”
”JA!”

Sagt och gjort så drog de igång sökandet efter meningsfullt material.
Efter en stund är alla grupper klara.
Innan utsatt tid.

Då drog jag fram skjortärmsesset.
”Ok, ni klarade uppgiften innan utsatt tid. Det innebär att ni gemensamt får köpa något för 500kr till”

21 stycken gapandes barn.

Snabbt föreslog en av dem det där häftiga pilbågssetet.
”Hur många tycker det är ett bra förslag?”

21 händer i luften.

Efter inköpturen gick vi på ett café. Varje barn hade fått lov att ta med sig 30kr till en glass.

En av dem, lite glömsk till naturen hade såklart glömt.
Här hade jag en plan på att bjuda eleven på en glass.

Jag sträcker mig efter plånboken.

Innan jag ens får upp den händer det.

Jag tittar upp och häpnar.

”Här får du en tjuga och en tia av mig” säger en av eleverna till sin sin kompis. Orden och handlingen kommer från en elev som själv ofta har det svårt i skolan, möter utmaningar.

Någonting starkt inuti mig händer plötsligt.

”Varför gråter du Gustav, vad har hänt?”

”Någonting stort och fint”

När vi väntar på bussen påkallar jag alla 21 elevernas största möjliga uppmärksamhet.
Berättar om min upplevelse.
Varför jag grät.

När jag är klar rodnar en av dem, resten applåderar.

”Guuud jag skäms” säger eleven.

”Du, kära vän, det finns saker i livet man skäms för och det här är raka motsatsen till det. Din handling där inne gör dig just nu bäst i världen. Känn dig stolt, det är dina vänner över dig. De är därför de applåderar”

Tänk att jag får ha det här jobbet ändå, uppleva dessa situationer.

Texten är tidigare publicerad på skolgårdslärarens blogg: https://www.facebook.com/skolgardslararen/posts/297520797413623


Vår utemiljö – skapad effektivt och med bra slutresultat

Vi snubblade över Boverkets rapport 2015:8 ”Gör plats för barn och unga! En vägledning för planering, utformning och förvaltning av skolans och förskolans utemiljö”.

EXEMPEL 6: Glömstaskolan i Huddinge

Glömstaskolan är ett bra exempel på en utformningsprocess som tagit tillvara platsens befintliga förutsättningar.

I området Glömsta i Flemingsberg utanför Stockholm pågår en omfattande planering och utbyggnad av bostäder som kommer att fortsätta succesivt fram mot 2030.

I projektet ingår en grundskola för 700 elever från förskoleklass upp till skolår 9. Skolan ska vara färdig hösten 2016 och har en total tomtyta på 20 000 kvm varav 14 000 kvm planeras för elevernas skolgård.

Planarbetet startade 2010 i samverkan mellan kommunens olika förvaltningar och 2013 förelåg en godkänd detaljplan.

Till sommaren 2014 kunde produktionsarbetet påbörjas (se illustration). Skolan ligger intill en naturskog med fornminnesområde som är en värdefull pedagogisk tillgång för elevernas egen forskning, lärande och lek.

Skolbyggnaden och skolgården har planerats parallellt så att frågor kring transportvägar till byggnaden, markåtgärder med sprängning, dagvattensystem med mera, har blivit samordnade med själva utformningen av skolgården.

Ambitionen från utbildningsförvaltningens och landskapsarkitektens sida har varit att ta till vara tidigare erfarenheter av skolbyggnaders och skolgårdars utformning i kommunen, elevsynpunkter samt resultat av forskning och erfarenheter från projekt i andra kommuner i landet.

Skolgården ska stimulera till utevistelse, rörelse, lek och lärande och tillsammans med naturskogen vara synlig för eleverna när de vistas inne skolbyggnaden.

Fysisk aktivitet och en miljö för spontanlek och planerade idrottsaktiviteter ska möta alla elevers behov oavsett ålder, kön och funktioner.

Man sparar så mycket naturmark och skog som möjligt, men många träd planteras för att skärma av ytor där barnen kan få skugga. För yngre elever finns gungor och snurrlek, rutschkana, klätterställning, bollplan och naturmark.

För de något äldre eleverna planeras en parkouranläggning där eleverna kan klättra och klänga i olika redskap och förflytta sig mellan olika terrasserade nivåer via ramper, murar och rep.

En multisportarena på 20×40 kvm har medvetet valts framför en större traditionell bollplan och där flera och olika aktiviteter kan äga rum som tilltalar både pojkar och flickor.

Anläggningen och skolgården i sin helhet kan bli en arena för samutnyttjande mellan skolan och de närliggande bostadsområdena som i stort saknar platser för spontana aktiviteter utanför skoltid.

Arbetssättet i detta projekt med samverkan mellan alla konsulter och kommunens olika förvaltningar planering och genomförande, med samtidig utformning av byggnad och skolgård, har gjort att man kunnat undvika många problem och frågor som annars lätt uppkommer mot slutet projekt.

Det är effektivt ur ekonomisk synvinkel och skapar förutsättningar för ett bra slutresultat.”gor-plats-for-barn-och-unga

Fortsättning följer!


Skolministeriet om vår lärmiljö – för varje elev

Skolministeriet (UR, P1) har varit på besök hos oss:

Modern skolarkitektur väcker känslor. Och mer så ju mer den utmanar den traditionella bilden av hur en skola kan se ut. En trend just nu är att bygga skolor utan fasta klassrum. Ett exempel är nybyggda Glömstaskolan i Huddinge som orsakade protester redan innan den hade öppnat. Rektor Magnus Nyberg Blixt och arkitekten Åsa Machado visar oss runt och förklarar varför skolan är utformad som den är.

Lyssna här: http://urplay.se/program/201965-skolministeriet-far-en-skola-se-ut-hur-som-helst


En samling stenar

Glömstaskolan hösten 2017 är ett hus utan lång historia. Ett hus utan traditioner i väggarna. Ett hus utan lager av material som sett bättre tider och bättre dagar. Ett hus utan skolböcker med spår av det kalla kriget och normer som för länge sedan borde förvisats till historiens soptipp.

Hur ska det tomma huset fyllas? Vilket material ska köpas? Vilket material behövs egentligen i en skola utan historia och massa måsten i väggarna?

En samling stenar, tänker jag. Hur ska vi annars kunna prata om stormaktstiden och svensk ekonomi? Hur ska vi annars förstå och förklara det kultur- och naturlandskap som finns precis utanför dörren? Med fler år i skolvärlden har jag bestämda åsikter om vilket material jag behöver till min undervisning. En samling stenar är en av de viktigaste.

Tog snabbt upp frågan med min rektor som inte var lika övertygad. Ja, stenar det har funnits på många av mina gamla skolor men har de använts? fick jag till svar.

Vad är en skola utan en samling stenar? Min övertygelse är bortom tvivel. En samling stenar som grund i en diskussion eller första steget i en ny utmaning. Sällan väcks nyfikenhet eller nostalgi som när historien bakom en sten berättas. En ny skolgård som vid första anblicken blir en inspirerande lektion om svensk geografi, det ger Glömstaskolansgård. Vill vi inte ta den inspirationen och möjligheten till kunskap in i klassrummet?

En samling stenar som komplement till skolgården. En samling stenar som start i ett projekt. En samling stenar som väcker en diskussion och skapar eftertanke. Just det är vad ett hus utan lång historia behöver. Stenar är det som ska fylla våra tomma undervisningssalar.

En samling stenar är beställd.

/Karin Boberg, leg lär

 


Årets lärare i fritidshem 2017

Saxat från intervju med Gustav Sundh på PedagogHuddinge, strax efter att han tilldelats utmärkelsen ”Årets lärare i fritidshem 2017”Skolforum.

Hur ser du på fritidsverksamhetens roll?

Vår verksamhet är så viktig, viktigare än vad en del tror därför är det glädjande att fler har upptäckt vikten av det vi gör på fritids. Under utevistelsen möts elever i olika åldrar och då gäller det att vi vuxna/pedagoger är med och har skapat sammanhang där barnen kan mötas och lära på ett bra sätt. Utevistelsen är också en tid då vi ska arbeta proaktivt med norm- och värdegrundsarbete, det vi gör på Glömstaskolan. Vi ska erbjuda inbjudande leksammanhang som bjuder in en bredd av barn oavsett kön, bakgrund eller fysisk förmåga. Jag vurmar särskilt för elever i behov av särskilt stöd. Det finns elever som tycker att utevistelsen är hemsk, de går och gömmer sig eller väljer att inte ha ett endaste möte med en kompis. Det finns också elever som ofta hamnar i bråk på grund av missförstånd i leken. Där måste vi kliva in och se till att skapa möten och lärande. Eleverna i de lägre åldrarna är ute en tredjedel av sin skoltid och då kan vi inte bara ha ett rastvaktsschema och lämna eleverna till sig själva, vi måste erbjuda mer. Läroplanen omfattar även tiden eleverna är ute på skolgården.

Hur jobbar ni på Glömstaskolan?

Vi på Glömstaskolans fritids tror på att vi blir bättre om vi jobbar tillsammans som ett team. För mig som länge jobbat med utvecklingsarbete har det alltid varit viktigt att lyfta fram det som mina kollegor är bra på samtidigt som jag har vågat utmana dem. Det har skapat en uppåtgående spiral av positiv energi. Själv arbetar jag t ex just nu mycket mot eleverna i årskurs 6-7, ett arbete som självklart sker tillsammans med deras socialpedagoger och lärare.   Mitt och mitt teams mål är att skapa trygghet för våra 460 barn som ska mötas på skolgården. Att ta fram aktiviteter i sig är bara ”toppen på isberget”. Vi jobbar för att ha en medveten tanke bakom varje aktivitet.

Vad tror du eleverna kommer att säga om att de har Årets lärare i fritidshem på sin skola?

Jag tror att de kommer att bli stolta och gratulera mig!

Gustav är utbildad fritidspedagog och förstelärare inom området fritidsverksamhet. Du når Gustav på gustav.sundh@huddinge.se

Motivering för juryns val av Årets lärare i fritidshem 2017

Gustav har ett starkt engagemang för det fritidspedagogiska lärandet – med rasten, utevistelsen och skolgården som sina främsta arenor. Han analyserar elevgruppens behov och utmanar genom att testa olika material, redskap och att ständigt förändra lärmiljöer. Genom att arbeta med blandade årskurser skapar han förutsättningar för ett lärande mellan åldrarna som skapar tillit och samarbete.

I sitt samarbete betonar Gustav att alla i arbetslaget ska känna sig delaktiga. Han vill bygga en kultur där man diskuterar skeenden och lärandet, och gemensamt försöker sätta ord på den tysta kunskapen. Han strävar efter en verklig samverkan där fritidshemmets profession är ledande och inte bara följer.

Gustav driver på för att utveckla det fritidspedagogiska lärandet både lokalt på skolan och nationellt via sociala medier. Med förankring i läroplanen har han tillsammans med kollegorna formulerat lokala målsättningar. Som medforskande pedagoger prövar de olika arbetssätt som observeras, analyseras och dokumenteras i ett kontinuerligt utvecklingsarbete. Som föreläsare och inspiratör har Gustav samtidigt lyft fritidspedagogikens betydelse i det publika rummet och stimulerat till professionella diskussioner och en statushöjning för fritidshemmen.

Därför är han årets lärare i fritidshem 2017.

Läs mer om priset här – https://www.lararforbundet.se/artikelsidor/aarets-larare-i-fritidshem


Gustav Sundh utsågs även till Årets lärare i Stockholm år 2016!


Man kan även höra honom tala i Anna o Philips lärarpodcast!

https://podtail.com/podcast/anna-och-philips-lararpodcast/


Postfack och lärmiljö 2017?

I veckan var jag på konferens i Trondheim på tema fysisk lärmiljö, arrangerad av Utdanningsdirektoratet, Norges motsvarighet till Skolverket. Förutom ett antal föreläsningar (varav jag höll en) och seminarier ingick även skolbesök. Det är alltid intressant besöka skolor, låta sig inspireras, utmanas, bekräftas. En av skolorna hade ett upplägg som delvis liknade vårt med team runt årskurser och en rektor som var mycket tydlig:

Med min långa erfarenhet vet jag att det alltid är bättre med fyra lärare på 60 elever, än med en lärare på 15. /Rektor på Brundalen skole, Trondheim

En annan skola hade väldigt intressant utemiljö, förhoppningsvis kan vi lyckas få med oss något av detta till nya skolgården som kommer i samband med att nya lågstadiebyggnaden väl byggs.

I Norge finns det även regler om exakt hur många kvadratmeter varje lärararbetsplats ska vara och innehålla. Intressant som tankespjärn! En rektor hade utmanat genom att ta en del av ytan till en gemensam yta, vilket lärarna verkligen hade lärt sig att uppskatta. Det blev även en yta för kollegial utveckling av lärarkandidater, men även en tydligt barnfri zon. Han visade också stolt upp nya postfack ”som bara fungerar för papper, man kan inte förvara kaffekoppar och annat”. Jag log klart igenkännande. Sedan slog det mig:

Vi har inga postfack alls till personalen på Glömsta.

Vi saknar dem inte, vi bara använder dem inte till post. Ledning och elevhälsa har, för vi måste än så länge hantera en oväntad mängd papper. Personalens få papper hanteras dock antingen direkt från person till person, eller genom en gemensam bänk i personalrummet.

Vi återkommer som så ofta till frågor inspirerade av Peter Lippman:

Varför?

Varför inte?

Lippman kommer till skolan någon eller några gånger per år för att fortsätta inspirera vår fortsatta resa. Här några tidigare inlägg om lärmiljö här på Glömstaresan:

Kom gärna förbi och se hur vi har det! På riktigt. När eleverna är här och verksamhet pågår. För det är ju som arkitekt Anna Törnquist en gång sa:

Alla skolor fungerar fint. Tills det kommer elever.

Och det gäller förstås även mer traditionella skolor. För inte kan vi säga att svenska skolan så som den fungerar idag, fungerar tillräckligt bra? Det var också intressant på konferensen, där Pisa-ledande Finland tydligt inte tänker slå sig till ro med fornstora dar, utan fortsätta sin utveckling framåt.

Från tid till annan har vi sett påståenden om att vi skulle sakna klassrum och stolar. För den som varit här, eller bemödat sig om att kika in på vårt öppna Instagramkonto står det emellertid klart att vi i allra högsta grad har tämligen gott om klassrum, varav de flesta är 60 kvadratmeter, vilket tydligen varit standardstorlek för klassrum sedan mitten av 1800-talet… Stolar och bord har vi också gott om, även om de är färre än i motsvarande storlek på skola – då vi erbjuder så många fler möjligheter för elever. På konferensen i Trondheim ställde jag frågan jag gjort många gånger tidigare:

När du någon gång arbetar hemma, väljer du då den hårda köksstolen och bordet?

Några gör det förstås, men de som inte gör det är långt fler. Och vi verkar trots allt få jobbet gjort. Jag ser inte riktigt varför det skulle vara skillnad bara för man än så länge är barn. Tvärtom ligger och hänger de ofta på sätt som våra stelare kroppar inte alls klarar (jag har många gånger lagt mig bredvid för att verkligen prova på och resonera med eleven om dess val, så jag vet).

Jag säger inte att vi ska ta bort klassrum. Eller alla bord och stolar. Och absolut inte att vi ska ta bort lärarens auktoritet, status och pedagogiska tolkningsföreträde. Men nog borde vi ändå kunna ställa oss en och annan fråga kring våra för-givet-taganden och djupa mentala tatueringar om vi menar allvar med

En skola för alla. Eller ännu hellre: En skola för var och en!


Karlstadmodell i Huddinge?

Jag heter Marie Sundgren och arbetar som specialpedagog på Glömstaskolan i Huddinge med elever i grundskolan som har språksvårigheter. För några år sedan fann jag ytterligare ett arbetssätt som har fått mig att lyckas med det många pedagoger drömmer om: att alla barn, oavsett hinder, får en plats i skolan. Framgångsreceptet i detta fall stavas Karlstadmodellen. Arbetet har även lyfts fram i tidningen Skolvärlden.

Modellen har utvecklats sedan 1970-talet under ledning av Irene Johansson, tidigare professor i fonetik vid Umeå universitet och professor i specialpedagogik vid Karlstad universitet.  Karlstadmodellen är ett sätt att arbeta med språkträning under tydlig struktur och går bland annat ut på att använda bildstöd, tecken som stöd till talet, och skrift men också förmågan att förstå innebörden i ord som beskriver föremål och händelser. Även hur språket är uppbyggt från det lilla till grammatiken. I Karlstadmodellen har alla ordklasser en färg; substantiv-röd, verb-ljusblå, adverb-mörkblå, pronomen-gul, adjektiv-orange, prepositioner-lila, konjuktion-grön, räkneord-vit, frågeord-grå. Då blir det lättare att bygga upp språket/grammatiken samt att “måla” med språket.

– Rätten för alla att få lära, utveckla och använda språk är det centrala i Karlstadmodellen. Visionen är att främja ett gott liv för den enskilde med respekt, delaktighet och lika värde och ett mer humant samhälle för oss alla. Vill du veta mer läs på www.karlstadmodellen.se

Så här kan det  konkret se ut när jag arbetar med en elev?

– Om barnet till exempel har svårigheter att läsa brukar jag alltid börja med att få hen att läsa bilden. I Karlstadmodellen läser man bilder precis som om det vore en bok. Man läser från vänster till höger och när man stöter på något så stannar man upp och frågar sig: ”vad är det här för någonting?”. Vet man då inte vad en skorsten är, då måste man direkt få hjälp med att veta mer om begreppet samt att lära sig det. Bilder säger oftast mer än vad vi tror. I vår läroplan är det så otroligt mycket stoff som man ska hinna med så om du sitter och inte har begrepp för saker – då blir det svårt att hänga med, – Det är så många komponenter som gör att du hänger med i ett klassrum. Du måste få rätt stöd och rätt anpassningar. Har du en språkstörning så behöver du ha begrepp för ALLT och det är då viktigt att använda tecken som stöd, bilder och det skrivna.

Vad har jag sett för resultat genom åren genom att använda mig av Karlstadmodellen?

– Karlstadmodellen har gjort att barn som ingen trodde skulle kunna genomföra ett nationellt prov gjorde det. Jag minns ett tillfälle när jag satte upp en strategi för en elev som skulle lösa uppgifterna med penna och papper. Eftersom konkret material inte fick användas så övade eleven i hur penna och papper kunde bli det konkreta, för att på så sätt få lyckas.

Inom modellen är det även väldigt viktigt att jobba tätt med elevernas föräldrar. Nätverket är en del av Karlstadmodellen och det är familjecentrerat, vilket innebär att det är föräldrarna som är de allra viktigaste och de som inbjuder till nätverk. Nätverket leds av en certifierad handledare i Karlstadmodellen. Det är viktigt att samarbeta med familjen kring eleven för föräldrarna har en historia och en framtid tillsammans med individen.

Om ni vill läsa hela artikeln med mig i Skolvärlden så finns den här!

Vi vill varandra väl vi gör varandra bra

Marie Sundgren speciallärare/pedagog på Glömstaskolan