Fortbildning – tid för insikt till min egen vardag

Har precis haft en veckas fortbildning. Att vara på fortbildning ger ju såklart  nya kunskaper i massa olika ämnen. Men det ger också alltid perspektiv på min egna yrkesvardag. Saker jag egentligen vet men i vardagslunken så glöms de lätt bort.  Uppenbara sanningar som behöver en annan betraktares ögon alternativt att bli sedda genom en annan person vardag för att bli verkliga och påtagliga.

När jag hör andras arbetsvardag så tänker jag hur snabbt jag blivit van vid det jag har.

Som strutsen på bilden stoppar jag ibland huvudet i sanden och tänker om min skola ändå kunde vara lite annorlunda.

Visst det är saker som behöver utvecklas på min arbetsplats men när jag hör om andras normer, likt strutsen på bilden som faktiskt tittar upp,  och jämför med mina så märker jag hur mycket jag verkligen uppskattar min egen arbetsvardag och den norm vi satt upp där.

Min vardag och norm på Glömstaskolan är den här. Jag har alltid en team av kollegor att få stöd och hjälp av i olika situationer. Om det händer något oväntat och jag känner att just idag så är jag inte i form att ta det samtalet eller den konflikten då finns det andra. Jag behöver inte känna att jag står själv med det hela ansvaret. Även i undervisningen har jag en mycket kompetent kollega som förstår mina ämnen och som jag kan planera tillsammans med och vet precis vad eleverna ska göra varje pass. Är jag eller kollegan inte på plats så märker knappt eleverna det. Ibland undrar jag om de ens vet vem som heter vad?

Flexibla lokaler. Vi har tre stora klassrum, 6 grupprum, en föreläsningslokal, möbleringsvänliga möbler, djupa fönster och massa möjligheter att anpassa varje rum så det passar just det passet som jag ska hålla just då.

Flexibla grupper. Eftersom vi så gott som alltid är två lärare på en större mängd barn så kan vi styra grupperna som vi vill. Är det projekt och knepigt för vissa elever men de flesta är självgående så kan jag ta 50 elever utan problem. Alla vet ju exakt vad de ska göra. En stöd fråga här och hjälp till fokus där. Mängden elever är inte ett problem. Min kollega kan ta 10 elever och verkligen ge dem exakt det som de behöver.

Pulspass – min skola erbjuder eleverna pulspass innan skoldagen börjar. Det finns ett gym för vissa raster och en motionscykel står alltid redo på hemvisten om någon har extra energi över. Hur bra är inte det här för elevernas inlärning?

En Skolgårdslärare som aktivt arbetar med det som händer mellan lektionerna. Eleverna vet hur det blir på rasten. Det finns aktiviteter att gå på om de önskar. En bänk att häng om det är vad eleven vill. Ett bra sätt att få alla att lyckas även i det som lätt kan bli konfliktfyllt.

Stort mandat i min vardag. Vi arbetar med självledarskap på min skola. Frustrerande som attan ibland men härligt som oftast. Jag har ett enormt stort mandat i min vardag. Sällan eller aldrig behöver jag fråga min rektor om jag får göra det jag tänker. Istället har jag många bollplank som kan hjälpa mig när jag kör fast eller om det blir jobbigt på något sätt. För jobbigt det blir det ibland när jag jobbar med människor. Mycket händer och ofta händer det som jag aldrig trodde skulle kunna hända.

Så fortbildning det ger nya kunskaper definitivt men den här gången så gav det mig även en stor portion insikt i min egna vardag.

// Karin Leg. lärare Glömstaskolan, som just varit en vecka i Bryssel


Fem artiklar och perspektiv på tillvaron

Det händer att Glömstaskolan väcker intresse hos media. Det är inget självändamål och verkligen inget vi direkt jobbar på, men det vi gör ger förstås ibland avtryck och väcker nyfikenhet. Vi tar i allmänhet gärna emot, då en ärligt nyfiken och utbildad journalist ofta ställer viktiga frågor, vilket ger oss själva perspektiv på tillvaron (precis som vi gärna bjuder in forskare). Sedan blir det inte alltid rätt, men det får man också leva med! Har man tur kan det till och med bli bra underlag för god undervisning.

Men varför står det att vi inte har klassrum? Vi sitter ju i ett!

Vilket läraren förstås hade hoppats på, som grund för fortsatt undervisning:

Ska vi stryka under allt som stämmer respektive inte stämmer i artikeln?

Sedan kan vi resonerar över hur det kan tänkas se ut i övriga artiklar i tidningen, där vi inte är lika säkra på hur det faktiskt ter sig om man vore på plats. Undrar om de innehåller lika mycket fel och halvsanningar?

Riktigt intressant blev det förstås när en annan journalist lurade med en professor att tro att detta var sanningen. Eleverna bjöd in till samtal om källkritik, men fick inte ens något svar…

Om inget annat kan man ju titta in på vårt öppna instagram, där ser man ju både klassrum och möbler! /elev i åk 5

Varmt välkommen förbi och se hur vi har det! På riktigt.

 


Lek, lärande och leriga kläder

”Mitt barn har alldeles leriga kläder när jag ska hämta, så här kan vi inte ha det!”

Vårt svar blir:

Skulle du hellre se att ditt barn stod bredvid och inte fick vara med i leken?

När vädret är som det är händer det att delar av skolgården blir tämligen lerig. Många barn tycker att det här med lera, vatten, sand är mycket roligt. Vi vet att undersökande och lek kan utveckla många förmågor hos barn. Vi är gärna med och uppmuntrar och stöttar leken att bli positiv, men vi hindrar normalt inte barn från att göra sig själva blöta, leriga eller svettiga. Även här finns lärande att göra kring orsak-verkan-konsekvens och utvecklande av gynnsamma förhållningssätt.

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra

Samma när det blir halt på skolgården. Åka iskana utvecklar fysisk litteracitet – plus att det tränar samarbete, turtagning mm. När det blivit riktigt halt måste man förstås ha hjälm i de stora backarna. Blåmärken ser vi dock mer som modighetsmedaljer än som något problematiskt. Att kläder slits i en is-kana ser vi också som naturligt och en del i att ha en god barndom, med god omvårdnad från signifikanta vuxna.

”Genom att linda in barnen i bubbelplast hindrar vi dem från att lära sig att fatta beslut. Det är ett riktigt vuxensvek.”/prof Dean Kriellaars

 


Perspektiv utifrån på teamarbete

Vi är tre psykologstudenter från Stockholms Universitet, som har haft den stora äran att göra ett projektarbete på Glömstaskolan, i samband med en kurs i organisationspsykologi.

Det hela började med att vi tog kontakt med rektor Magnus i höstas, efter att vi läst en artikel om Glömstaskolan och genast blivit intresserad av skolan och dess pedagogik. Vi fick i uppdrag av ledningsgruppen att undersöka teamarbetet på skolan. Under hösten har vi intervjuat medarbetare på skolan och det har verkligen varit väldigt spännande att sätta sig in i skolan och dess uppdrag.

Teamarbete ingår som bekant i Glömstaskolans arbetssätt, och har många positiva effekter när det utformas på ett bra sätt.

Att teamarbete kan göra arbetet mer effektivt, att medarbetarna kan lära sig utav varandra och att det uppmuntrar till kreativitet är bara några positiva effekter.

Det har verkligen märkts att det har funnits ett stort engagemang bland skolans medarbetare för pedagogiken och för skolans nytänkande profil. Resultaten från intervjuerna presenterades för medarbetarna och skolans ledning, och intressanta samtal om teamarbetet (där även vi fick chansen att fördjupa vår kunskap) uppstod.

/Johan Midtsian, Åsa Rathsman McLean, Björn Strandell

 


DEMOKRATI, SOLIDARITET


Nyss hände det något stort. Länge har de väntat på den stora dagen. De som varje vecka sen i augusti tagit extra ansvar för vår utlåningsbod. Sorterat, städat och varit oerhört fina förebilder för de yngre.

Dessa 21 stycken förväntansfulla guldkortskandidater åkte iväg på sitt svåraste, största och mest spännande uppdrag hittills under sin skoltid.
Att komma överens om vad alla 460 elever från förskoleklass upp till år 7 vill ha för lekmaterial.

Stor sportaffär.

21 barn, 1000kr i budget.

”Vi delar upp oss i våra bodengrupper, då har vi 200kr var”
”Vill alla göra så?”
”JA!”

Sagt och gjort så drog de igång sökandet efter meningsfullt material.
Efter en stund är alla grupper klara.
Innan utsatt tid.

Då drog jag fram skjortärmsesset.
”Ok, ni klarade uppgiften innan utsatt tid. Det innebär att ni gemensamt får köpa något för 500kr till”

21 stycken gapandes barn.

Snabbt föreslog en av dem det där häftiga pilbågssetet.
”Hur många tycker det är ett bra förslag?”

21 händer i luften.

Efter inköpturen gick vi på ett café. Varje barn hade fått lov att ta med sig 30kr till en glass.

En av dem, lite glömsk till naturen hade såklart glömt.
Här hade jag en plan på att bjuda eleven på en glass.

Jag sträcker mig efter plånboken.

Innan jag ens får upp den händer det.

Jag tittar upp och häpnar.

”Här får du en tjuga och en tia av mig” säger en av eleverna till sin sin kompis. Orden och handlingen kommer från en elev som själv ofta har det svårt i skolan, möter utmaningar.

Någonting starkt inuti mig händer plötsligt.

”Varför gråter du Gustav, vad har hänt?”

”Någonting stort och fint”

När vi väntar på bussen påkallar jag alla 21 elevernas största möjliga uppmärksamhet.
Berättar om min upplevelse.
Varför jag grät.

När jag är klar rodnar en av dem, resten applåderar.

”Guuud jag skäms” säger eleven.

”Du, kära vän, det finns saker i livet man skäms för och det här är raka motsatsen till det. Din handling där inne gör dig just nu bäst i världen. Känn dig stolt, det är dina vänner över dig. De är därför de applåderar”

Tänk att jag får ha det här jobbet ändå, uppleva dessa situationer.

Texten är tidigare publicerad på skolgårdslärarens blogg: https://www.facebook.com/skolgardslararen/posts/297520797413623


Vår utemiljö – skapad effektivt och med bra slutresultat

Vi snubblade över Boverkets rapport 2015:8 ”Gör plats för barn och unga! En vägledning för planering, utformning och förvaltning av skolans och förskolans utemiljö”.

EXEMPEL 6: Glömstaskolan i Huddinge

Glömstaskolan är ett bra exempel på en utformningsprocess som tagit tillvara platsens befintliga förutsättningar.

I området Glömsta i Flemingsberg utanför Stockholm pågår en omfattande planering och utbyggnad av bostäder som kommer att fortsätta succesivt fram mot 2030.

I projektet ingår en grundskola för 700 elever från förskoleklass upp till skolår 9. Skolan ska vara färdig hösten 2016 och har en total tomtyta på 20 000 kvm varav 14 000 kvm planeras för elevernas skolgård.

Planarbetet startade 2010 i samverkan mellan kommunens olika förvaltningar och 2013 förelåg en godkänd detaljplan.

Till sommaren 2014 kunde produktionsarbetet påbörjas (se illustration). Skolan ligger intill en naturskog med fornminnesområde som är en värdefull pedagogisk tillgång för elevernas egen forskning, lärande och lek.

Skolbyggnaden och skolgården har planerats parallellt så att frågor kring transportvägar till byggnaden, markåtgärder med sprängning, dagvattensystem med mera, har blivit samordnade med själva utformningen av skolgården.

Ambitionen från utbildningsförvaltningens och landskapsarkitektens sida har varit att ta till vara tidigare erfarenheter av skolbyggnaders och skolgårdars utformning i kommunen, elevsynpunkter samt resultat av forskning och erfarenheter från projekt i andra kommuner i landet.

Skolgården ska stimulera till utevistelse, rörelse, lek och lärande och tillsammans med naturskogen vara synlig för eleverna när de vistas inne skolbyggnaden.

Fysisk aktivitet och en miljö för spontanlek och planerade idrottsaktiviteter ska möta alla elevers behov oavsett ålder, kön och funktioner.

Man sparar så mycket naturmark och skog som möjligt, men många träd planteras för att skärma av ytor där barnen kan få skugga. För yngre elever finns gungor och snurrlek, rutschkana, klätterställning, bollplan och naturmark.

För de något äldre eleverna planeras en parkouranläggning där eleverna kan klättra och klänga i olika redskap och förflytta sig mellan olika terrasserade nivåer via ramper, murar och rep.

En multisportarena på 20×40 kvm har medvetet valts framför en större traditionell bollplan och där flera och olika aktiviteter kan äga rum som tilltalar både pojkar och flickor.

Anläggningen och skolgården i sin helhet kan bli en arena för samutnyttjande mellan skolan och de närliggande bostadsområdena som i stort saknar platser för spontana aktiviteter utanför skoltid.

Arbetssättet i detta projekt med samverkan mellan alla konsulter och kommunens olika förvaltningar planering och genomförande, med samtidig utformning av byggnad och skolgård, har gjort att man kunnat undvika många problem och frågor som annars lätt uppkommer mot slutet projekt.

Det är effektivt ur ekonomisk synvinkel och skapar förutsättningar för ett bra slutresultat.”gor-plats-for-barn-och-unga

Fortsättning följer!


Skolministeriet om vår lärmiljö – för varje elev

Skolministeriet (UR, P1) har varit på besök hos oss:

Modern skolarkitektur väcker känslor. Och mer så ju mer den utmanar den traditionella bilden av hur en skola kan se ut. En trend just nu är att bygga skolor utan fasta klassrum. Ett exempel är nybyggda Glömstaskolan i Huddinge som orsakade protester redan innan den hade öppnat. Rektor Magnus Nyberg Blixt och arkitekten Åsa Machado visar oss runt och förklarar varför skolan är utformad som den är.

Lyssna här: http://urplay.se/program/201965-skolministeriet-far-en-skola-se-ut-hur-som-helst


En samling stenar

Glömstaskolan hösten 2017 är ett hus utan lång historia. Ett hus utan traditioner i väggarna. Ett hus utan lager av material som sett bättre tider och bättre dagar. Ett hus utan skolböcker med spår av det kalla kriget och normer som för länge sedan borde förvisats till historiens soptipp.

Hur ska det tomma huset fyllas? Vilket material ska köpas? Vilket material behövs egentligen i en skola utan historia och massa måsten i väggarna?

En samling stenar, tänker jag. Hur ska vi annars kunna prata om stormaktstiden och svensk ekonomi? Hur ska vi annars förstå och förklara det kultur- och naturlandskap som finns precis utanför dörren? Med fler år i skolvärlden har jag bestämda åsikter om vilket material jag behöver till min undervisning. En samling stenar är en av de viktigaste.

Tog snabbt upp frågan med min rektor som inte var lika övertygad. Ja, stenar det har funnits på många av mina gamla skolor men har de använts? fick jag till svar.

Vad är en skola utan en samling stenar? Min övertygelse är bortom tvivel. En samling stenar som grund i en diskussion eller första steget i en ny utmaning. Sällan väcks nyfikenhet eller nostalgi som när historien bakom en sten berättas. En ny skolgård som vid första anblicken blir en inspirerande lektion om svensk geografi, det ger Glömstaskolansgård. Vill vi inte ta den inspirationen och möjligheten till kunskap in i klassrummet?

En samling stenar som komplement till skolgården. En samling stenar som start i ett projekt. En samling stenar som väcker en diskussion och skapar eftertanke. Just det är vad ett hus utan lång historia behöver. Stenar är det som ska fylla våra tomma undervisningssalar.

En samling stenar är beställd.

/Karin Boberg, leg lär

 


Årets lärare i fritidshem 2017

Saxat från intervju med Gustav Sundh på PedagogHuddinge, strax efter att han tilldelats utmärkelsen ”Årets lärare i fritidshem 2017”Skolforum.

Hur ser du på fritidsverksamhetens roll?

Vår verksamhet är så viktig, viktigare än vad en del tror därför är det glädjande att fler har upptäckt vikten av det vi gör på fritids. Under utevistelsen möts elever i olika åldrar och då gäller det att vi vuxna/pedagoger är med och har skapat sammanhang där barnen kan mötas och lära på ett bra sätt. Utevistelsen är också en tid då vi ska arbeta proaktivt med norm- och värdegrundsarbete, det vi gör på Glömstaskolan. Vi ska erbjuda inbjudande leksammanhang som bjuder in en bredd av barn oavsett kön, bakgrund eller fysisk förmåga. Jag vurmar särskilt för elever i behov av särskilt stöd. Det finns elever som tycker att utevistelsen är hemsk, de går och gömmer sig eller väljer att inte ha ett endaste möte med en kompis. Det finns också elever som ofta hamnar i bråk på grund av missförstånd i leken. Där måste vi kliva in och se till att skapa möten och lärande. Eleverna i de lägre åldrarna är ute en tredjedel av sin skoltid och då kan vi inte bara ha ett rastvaktsschema och lämna eleverna till sig själva, vi måste erbjuda mer. Läroplanen omfattar även tiden eleverna är ute på skolgården.

Hur jobbar ni på Glömstaskolan?

Vi på Glömstaskolans fritids tror på att vi blir bättre om vi jobbar tillsammans som ett team. För mig som länge jobbat med utvecklingsarbete har det alltid varit viktigt att lyfta fram det som mina kollegor är bra på samtidigt som jag har vågat utmana dem. Det har skapat en uppåtgående spiral av positiv energi. Själv arbetar jag t ex just nu mycket mot eleverna i årskurs 6-7, ett arbete som självklart sker tillsammans med deras socialpedagoger och lärare.   Mitt och mitt teams mål är att skapa trygghet för våra 460 barn som ska mötas på skolgården. Att ta fram aktiviteter i sig är bara ”toppen på isberget”. Vi jobbar för att ha en medveten tanke bakom varje aktivitet.

Vad tror du eleverna kommer att säga om att de har Årets lärare i fritidshem på sin skola?

Jag tror att de kommer att bli stolta och gratulera mig!

Gustav är utbildad fritidspedagog och förstelärare inom området fritidsverksamhet. Du når Gustav på gustav.sundh@huddinge.se

Motivering för juryns val av Årets lärare i fritidshem 2017

Gustav har ett starkt engagemang för det fritidspedagogiska lärandet – med rasten, utevistelsen och skolgården som sina främsta arenor. Han analyserar elevgruppens behov och utmanar genom att testa olika material, redskap och att ständigt förändra lärmiljöer. Genom att arbeta med blandade årskurser skapar han förutsättningar för ett lärande mellan åldrarna som skapar tillit och samarbete.

I sitt samarbete betonar Gustav att alla i arbetslaget ska känna sig delaktiga. Han vill bygga en kultur där man diskuterar skeenden och lärandet, och gemensamt försöker sätta ord på den tysta kunskapen. Han strävar efter en verklig samverkan där fritidshemmets profession är ledande och inte bara följer.

Gustav driver på för att utveckla det fritidspedagogiska lärandet både lokalt på skolan och nationellt via sociala medier. Med förankring i läroplanen har han tillsammans med kollegorna formulerat lokala målsättningar. Som medforskande pedagoger prövar de olika arbetssätt som observeras, analyseras och dokumenteras i ett kontinuerligt utvecklingsarbete. Som föreläsare och inspiratör har Gustav samtidigt lyft fritidspedagogikens betydelse i det publika rummet och stimulerat till professionella diskussioner och en statushöjning för fritidshemmen.

Därför är han årets lärare i fritidshem 2017.

Läs mer om priset här – https://www.lararforbundet.se/artikelsidor/aarets-larare-i-fritidshem


Gustav Sundh utsågs även till Årets lärare i Stockholm år 2016!


Man kan även höra honom tala i Anna o Philips lärarpodcast!

https://podtail.com/podcast/anna-och-philips-lararpodcast/


Postfack och lärmiljö 2017?

I veckan var jag på konferens i Trondheim på tema fysisk lärmiljö, arrangerad av Utdanningsdirektoratet, Norges motsvarighet till Skolverket. Förutom ett antal föreläsningar (varav jag höll en) och seminarier ingick även skolbesök. Det är alltid intressant besöka skolor, låta sig inspireras, utmanas, bekräftas. En av skolorna hade ett upplägg som delvis liknade vårt med team runt årskurser och en rektor som var mycket tydlig:

Med min långa erfarenhet vet jag att det alltid är bättre med fyra lärare på 60 elever, än med en lärare på 15. /Rektor på Brundalen skole, Trondheim

En annan skola hade väldigt intressant utemiljö, förhoppningsvis kan vi lyckas få med oss något av detta till nya skolgården som kommer i samband med att nya lågstadiebyggnaden väl byggs.

I Norge finns det även regler om exakt hur många kvadratmeter varje lärararbetsplats ska vara och innehålla. Intressant som tankespjärn! En rektor hade utmanat genom att ta en del av ytan till en gemensam yta, vilket lärarna verkligen hade lärt sig att uppskatta. Det blev även en yta för kollegial utveckling av lärarkandidater, men även en tydligt barnfri zon. Han visade också stolt upp nya postfack ”som bara fungerar för papper, man kan inte förvara kaffekoppar och annat”. Jag log klart igenkännande. Sedan slog det mig:

Vi har inga postfack alls till personalen på Glömsta.

Vi saknar dem inte, vi bara använder dem inte till post. Ledning och elevhälsa har, för vi måste än så länge hantera en oväntad mängd papper. Personalens få papper hanteras dock antingen direkt från person till person, eller genom en gemensam bänk i personalrummet.

Vi återkommer som så ofta till frågor inspirerade av Peter Lippman:

Varför?

Varför inte?

Lippman kommer till skolan någon eller några gånger per år för att fortsätta inspirera vår fortsatta resa. Här några tidigare inlägg om lärmiljö här på Glömstaresan:

Kom gärna förbi och se hur vi har det! På riktigt. När eleverna är här och verksamhet pågår. För det är ju som arkitekt Anna Törnquist en gång sa:

Alla skolor fungerar fint. Tills det kommer elever.

Och det gäller förstås även mer traditionella skolor. För inte kan vi säga att svenska skolan så som den fungerar idag, fungerar tillräckligt bra? Det var också intressant på konferensen, där Pisa-ledande Finland tydligt inte tänker slå sig till ro med fornstora dar, utan fortsätta sin utveckling framåt.

Från tid till annan har vi sett påståenden om att vi skulle sakna klassrum och stolar. För den som varit här, eller bemödat sig om att kika in på vårt öppna Instagramkonto står det emellertid klart att vi i allra högsta grad har tämligen gott om klassrum, varav de flesta är 60 kvadratmeter, vilket tydligen varit standardstorlek för klassrum sedan mitten av 1800-talet… Stolar och bord har vi också gott om, även om de är färre än i motsvarande storlek på skola – då vi erbjuder så många fler möjligheter för elever. På konferensen i Trondheim ställde jag frågan jag gjort många gånger tidigare:

När du någon gång arbetar hemma, väljer du då den hårda köksstolen och bordet?

Några gör det förstås, men de som inte gör det är långt fler. Och vi verkar trots allt få jobbet gjort. Jag ser inte riktigt varför det skulle vara skillnad bara för man än så länge är barn. Tvärtom ligger och hänger de ofta på sätt som våra stelare kroppar inte alls klarar (jag har många gånger lagt mig bredvid för att verkligen prova på och resonera med eleven om dess val, så jag vet).

Jag säger inte att vi ska ta bort klassrum. Eller alla bord och stolar. Och absolut inte att vi ska ta bort lärarens auktoritet, status och pedagogiska tolkningsföreträde. Men nog borde vi ändå kunna ställa oss en och annan fråga kring våra för-givet-taganden och djupa mentala tatueringar om vi menar allvar med

En skola för alla. Eller ännu hellre: En skola för var och en!