Karlstadmodell i Huddinge?

Jag heter Marie Sundgren och arbetar som specialpedagog på Glömstaskolan i Huddinge med elever i grundskolan som har språksvårigheter. För några år sedan fann jag ytterligare ett arbetssätt som har fått mig att lyckas med det många pedagoger drömmer om: att alla barn, oavsett hinder, får en plats i skolan. Framgångsreceptet i detta fall stavas Karlstadmodellen. Arbetet har även lyfts fram i tidningen Skolvärlden.

Modellen har utvecklats sedan 1970-talet under ledning av Irene Johansson, tidigare professor i fonetik vid Umeå universitet och professor i specialpedagogik vid Karlstad universitet.  Karlstadmodellen är ett sätt att arbeta med språkträning under tydlig struktur och går bland annat ut på att använda bildstöd, tecken som stöd till talet, och skrift men också förmågan att förstå innebörden i ord som beskriver föremål och händelser. Även hur språket är uppbyggt från det lilla till grammatiken. I Karlstadmodellen har alla ordklasser en färg; substantiv-röd, verb-ljusblå, adverb-mörkblå, pronomen-gul, adjektiv-orange, prepositioner-lila, konjuktion-grön, räkneord-vit, frågeord-grå. Då blir det lättare att bygga upp språket/grammatiken samt att “måla” med språket.

– Rätten för alla att få lära, utveckla och använda språk är det centrala i Karlstadmodellen. Visionen är att främja ett gott liv för den enskilde med respekt, delaktighet och lika värde och ett mer humant samhälle för oss alla. Vill du veta mer läs på www.karlstadmodellen.se

Så här kan det  konkret se ut när jag arbetar med en elev?

– Om barnet till exempel har svårigheter att läsa brukar jag alltid börja med att få hen att läsa bilden. I Karlstadmodellen läser man bilder precis som om det vore en bok. Man läser från vänster till höger och när man stöter på något så stannar man upp och frågar sig: ”vad är det här för någonting?”. Vet man då inte vad en skorsten är, då måste man direkt få hjälp med att veta mer om begreppet samt att lära sig det. Bilder säger oftast mer än vad vi tror. I vår läroplan är det så otroligt mycket stoff som man ska hinna med så om du sitter och inte har begrepp för saker – då blir det svårt att hänga med, – Det är så många komponenter som gör att du hänger med i ett klassrum. Du måste få rätt stöd och rätt anpassningar. Har du en språkstörning så behöver du ha begrepp för ALLT och det är då viktigt att använda tecken som stöd, bilder och det skrivna.

Vad har jag sett för resultat genom åren genom att använda mig av Karlstadmodellen?

– Karlstadmodellen har gjort att barn som ingen trodde skulle kunna genomföra ett nationellt prov gjorde det. Jag minns ett tillfälle när jag satte upp en strategi för en elev som skulle lösa uppgifterna med penna och papper. Eftersom konkret material inte fick användas så övade eleven i hur penna och papper kunde bli det konkreta, för att på så sätt få lyckas.

Inom modellen är det även väldigt viktigt att jobba tätt med elevernas föräldrar. Nätverket är en del av Karlstadmodellen och det är familjecentrerat, vilket innebär att det är föräldrarna som är de allra viktigaste och de som inbjuder till nätverk. Nätverket leds av en certifierad handledare i Karlstadmodellen. Det är viktigt att samarbeta med familjen kring eleven för föräldrarna har en historia och en framtid tillsammans med individen.

Om ni vill läsa hela artikeln med mig i Skolvärlden så finns den här!

Vi vill varandra väl vi gör varandra bra

Marie Sundgren speciallärare/pedagog på Glömstaskolan

 


Cykelblåmärken och pulkabacke?

Jag cyklade tidigare till affären med mina tre flickor. På vägen såg vi på långt håll en liten kille vingla fram på en cykel med handtag där bak, med en pappa som sprang efter och fanns där att fånga handtaget vid behov. När vi kom närmare gick det inte att ta miste på barnets stolthet och glädje

Jag kan cykla nu! Pappa, jag kan cykla nu!

Riktigt, riktigt härligt att se! Om pappan som sprang efter aldrig släppt taget hade ögonblicket och känslan inte alls varit densamma.

På utvecklingssamtalen har jag ofta talat om det här med att lära sig cykla:

Att lära sig cykla är faktiskt inte så särskilt roligt. Jag minns ännu hur läskigt det var när jag upptäckte att pappa hade släppt pakethållaren. Många blåmärken och skrapsår blev det. Men oj, vad kul det är att kunna cykla. Tyvärr finns det inga mirakelkurer eller cykelpiller att köpa på apoteket, utan man måste igenom det där jobbiga, svåra, läskiga…

På utvecklingssamtalen och i undervisning har jag även återkommande talat om analogin som finns mellan ex lästräning och pulkabacken:

Det är roligt att åka pulka, eller hur? Men att knata uppför backen med pulkan är inte alls lika roligt. Det finns inga liftar och de vuxna kan inte alltid dra er upp. Så ska man åka, måste man först gå uppför – även om det stundtals är jobbigt, svettigt, halkigt… För när det väl går utför är det bara för härligt! Samma sak gäller läsning (och mycket annat).

Skola behöver vara begriplig och meningsfull, om än inte alltid rolig. Målet behöver synas och förstås, vägen kännas möjlig att bestiga. Vuxna i olika rollen finnas som stöd – i lagom omfattning. Eller som en av mina tidiga elever sa:

De bästa lärarna hjälper en bara när man behöver det som mest!

Inlärd hjälplöshet är faktiskt i förlängningen förödande, vi måste hjälpa våra elever (och barn) att utveckla nödvändig grit/tåga/ihärdighet i stort och i smått. Det är ett ansvar och ett uppdrag som kräver en hel del av oss.

Let’s do it!

(texten tidigare publicerad på blixtgordon.se)


Utdrag från SåHärGörVi/FAQ ang regler och säkerhet, Sandvargen är klart läsvärd både för liten och stor:

Alla lekställningar uppfyller förstås de regelverk som finns. På Glömstaskolan får elever klättra i träd, till en viss nivå då  stillasittande och att inte få lära känna sina gränser bjuder långsiktigt värre konsekvenser än blåmärken och en bruten arm. Vi har även en parkourbana som förutom mjuk matta även har nödvändiga inslag av metallräcken och betong, skolgården pryds av en hög och mycket rolig klätterställning för alla barn. Om det fungerar får elever cykla på delar av skolgården, inkl cykelramp. Blåmärken kan även ses som “modighetsmedaljer” (läs gärna Sandvargen).

Vi kan också gå i fackeltåg och fira Lucia med levande ljus.


Varför ökad fysisk aktivitet?

Varför uppmanar vi eleverna att bli mer fysiskt aktiva? Hur påverkar det inlärningen?

Forskning tyder på att kopplingen mellan fysisk aktivitet och koncentration börjar på en måhända oväntad plats, nämligen i hjärnans belöningssystem. Belöningssystemet är hjärnans motor. Dopamin är ett ämne i kroppen som fungerar som budbärare mellan hjärncellerna och gör så att kroppen upplever en positiv känsla vilket i sig gör att man vill upprepa beteendet. Dessa upplevelser får du bland annat genom att vara fysiskt aktiv. Med ett otillräckligt aktiverat belöningssystem kommer man ständigt att flytta sitt fokus till något nytt som ger en större dopamindos och då väljer man oftast något som ger omedelbar lustupplevelse och struntar i det som är bra på längre sikt. Med en regelbunden fysisk aktivitet ökar antalet kopplingar i hjärnan och koncentrationsförmågan ökar.

”Våra förfäder sprang inte för att det var kul eller för att hålla vikten, utan för att det ökade deras chans att överleva. Därför mår även vi bra av att röra på oss.”

Vid fysisk aktivitet ökar även blodcirkulationen och då ökar också blodtillförseln till hjärnan och på så sätt orkar eleverna hålla koncentration och fokus under en längre tid. Att vara fysisk aktiv ger också en viktiga effekter för vårt minne. Då hjärnan krymper under hela livet är fysisk aktivitet väldigt viktigt då det bromsar upp den processen. Varierad och anpassad motion är en effektiv koncentrationsmedicin helt utan andra biverkningar än att man kan bli svettig och varm – vilket ju ganska enkelt går att göra något åt.

/Sandra Eriksson, hälsopedagog med uppdrag att skapa intresse och struktur för ökad fysisk aktivitet och bättre hälsa #hållbartihop


Skolgårdslärare?

Hej alla blivande kollegor, elever och föräldrar!

I mitt uppdrag som fritidspedagog samverkar jag med skolan och förskoleklassen kring barnens bästa med mina kollegor under hela skol- och fritidsdagen.

Mitt sätt har varit att under de senaste fem åren fullt ut verka och bygga upp en verksamhet där eleverna spenderar en stor del av sin skoldag, skolgården och rasten. Och nu börjar jag på Glömstaskolan!

Skolgården och rasten är en plats där skolor normalt har väldigt många olika pedagoger som delar på ansvaret och är ute några få tillfällen i veckan. Eller utevistelsen, som man väljer att säga på Glömsta för att vara tydlig med var man förväntas befinna sig.

Att som fritidspedagog fått ha förmånen att ha detta som sitt arbetsfält och huvuduppdrag har varit det mest givande under hela min yrkestid. Känslan av att ibland lyckas ligga steget före, fånga upp det informella lärandet, skapa en känsla av gemenskap och trygghet för alla barn har varit fantastisk.

Många elever älskar utevistelse. Dock kan barn ibland känna en viss oro inför denna stund.

”Kommer jag ha någon att leka med?”

”Hoppas jag inte hamnar i bråk igen”

”Vad ska jag hitta på?”

Genom att alltid finnas där, möta upp hela skolans elever, varje rast/utevistelse året runt har jag genom att utgå ifrån barnens behov av rörelse, trygghet, utmaningar och framförallt intresse skapat en verksamhet där alla kan delta oavsett kön, ålder och intressen. Alltid utifrån elevens egen lust och valfrihet.

Det är för mig oerhört spännande att tillsammans med er få starta om, börja från grunden och över tid utveckla en rastverksamhet på Glömstaskolan!

Jag börjar min första vecka med att för hela den pedagogiska personalen få berätta om hur jag över tid byggt upp denna verksamhet, vilka svårigheter och utmaningar som var utgångspunkten i uppbyggnaden.

  • Jag kommer prata om hur vi genom observation och praktiskt erfarenhet kan utforma aktiviteter som utgår ifrån barnens intressen och samtidigt utmanar dem.
  • Normkritiskt tänkande är en utgångspunkt i arbetet och jag kommer beskriva de positiva effekter det ger till alla barn oavsett intresse, ålder eller kön.
  • Jag kommer även visa exempel på hur vi kan jobba med elevernas delaktighet i att ta ansvar för material och det dagliga lärandet som kan ske genom ett fungerande utlåningssystem.

Eftersom jag är helt ny på skolan är jag i oerhört stort behov av alla pedagoger på skolans kunskap och erfarenheter kring elevernas varande och intressen. Jag kommer samverka med er alla. Vi kommer alla samverka med varandra. Vi gör det utifrån skolans devis:

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Jag ser så mycket fram emot att börja jobba med er alla!

/Gustav Sundh, Huddinges första förstelärare i fritidspedagogik, leg lär och fritidspedagog


Russinplockande Undanbedes

Ska vi ge människor det de säger sig vilja ha, eller göra det som faktiskt behövs för att skapa en skola för varje elev?

Glömstaskolan är vi, med stöd i aktuell forskning och gjorda erfarenheter, övertygade om att en viktig framgångsfaktor för oss i skolan är att:

Vi håller i, vi håller ut, vi håller om.

Att gå nya vägar utmanar. Världen är stadd i evig förändring och utveckling men också samtidigt i viss stabilitet. Vi vet alla vad skola kan vara, utifrån egna erfarenheter och olika mer eller mindre väl underbyggda idealbilder. Människor som tvingas lämna sin komfortzon i trygga hörnet reagerar på olika sätt, inte sällan omedvetet utifrån omedvetna grundantaganden. Ofta omfamnar man det nya – åtminstone verbalt – men man vill också ha det kända och invanda. Ett konkret exempel:

Jätteroligt och bra att ni har ett löpande och öppet verksamhetsflöde på Instagram, men jag vill också ha ett traditionellt veckobrev!

Instagram har en fördel i att det är direkt samtidigt som det är tidseffektivt för lärare. Men om vi också ska göra som vi brukar görs ingen tidsvinst. I stället för mer blir det då mindre lärartid som kan läggas på att vara med elever. Här har vi valt väg och är tydliga med det.

Det står visserligen i Så Här Gör Vi och på bloggen där all info finns att barnen är ute på rast och idrott i alla väder, men nu föll det ju blötsnö och mitt barn blev ledsen över att bli blöt och kall.

Att ”genomföra olika aktiviteter i natur och utemiljö med god anpassning till olika förhålla
den” (saxat ur Läroplanen, idrott o hälsa) lär vi bäst genom att göra det i alla olika sorters väder. Att någon gång bli blöt och att utifrån denna erfarenhet kunna dra lärdomar är långt mindre farligt än att inte få chansen att lära sig ett gynnsamt förhållningssätt. Även här är vi tydliga med hur vi gör och tänker – och varför.

Vad bra att ni har teamlärarskap, det verkar ha väldigt många fördelar. Men jag tycker mitt barn ska ha en liten grupp med en fast lärare. Jag vill också välja bort kamrater till gruppen som jag inte tycker passar just mitt barn.

Om en lärare rycks från teamet så faller snabbt möjligheterna att dra nytta av att man
är ett team
runt eleverna och hela verksamheten blir så mycket mera sårbar. Det blir varken hackat eller malet då resurserna som ges inte räcker till båda varianter (om man inte vill höja skatten i stora steg).

Trygghet är ett kärnvärde, men i en ny miljö vågar vi påstå att den kan skapas på sätt som kanske inte annars låter sig göras. Det handlar om en helhet, där allt hänger ihop. Vi i professionen tar ansvar för gruppindelning över tid som fungerar för varje barn, där såväl likheter som olikheter kompletterar och berikar varandra. Vi anpassar organisation och undervisning utifrån skollag, läroplan och Skolverkets allmänna råd utifrån tanken om att professionellt möta enskilda behov i en skola för var och en mer än efter enskilda önskemål och tyckanden.

Det går inte att plocka russinen ur kakan.IMG_3384

Man kan inte ha både få fördelarna av teamlärarskap, flexibel undervisningsmiljö mm och samtidigt ha ”sin klass, sitt klassrum”. Alltså måste man välja väg. Vi har gjort medvetna val och är övertygade om att vi därigenom kan skapa hållbar trygghet, trivsel, kunskapstillväxt. Vi skapar oss den helhet som behövs:

  • fysiskt
  • psykosocialt
  • organisatoriskt

På nya Glömstaskolan provar vi en del nya grepp redan från start då det inte finns så mycket som sitter i väggarna, men drar också självklart nytta av sådant som tidigare visat sig fungera. Vi följer upp och utvärderar för att se vad som faktiskt fungerar och vad som inte gör det – långsiktigt. Vi ser att vi inom vår idé kommer att ha stora möjligheter anpassa undervisningen enligt skollagens intentioner och krav.

Vi har en fungerande digital infrastruktur. Det är en prioritering av ändliga resurser, komna från föräldrars och andras skattemedel. Vi kommer även att ha en del andra läromedel, men knappast lika mycket böcker som en skola som inte satsat på och saknar de digitala läro/hjälpmedlen. Varje läromedel måste nyttjas medvetet, utifrån professionella pedagogiska överväganden, det är ingen principiell skillnad här på penna, bok, iPad, dator.

IMG_2701Vi försöker vara tydliga vilken typ av organisation och lärmiljö vi erbjuder. Vår ”kaka” kan inte sägas vara dold utan ligger öppen o transparent för allmän beskådan. Har man läst på hemsidan, Så Här Gör vi, Glömstaresan, bloggarna mm så ser man hur vi tänker och vad vi försöker oss på att gestalta, mer än går på ett löst rykte eller en tidningsrubrik. Gillar man det man ser kan man gott välja oss. Gillar man det inte gör man klokt i att välja någon av övriga 30 skolor som erbjuds i Huddinge, istället för att sedan bli besviken över att man inte bara kunde plocka russin ur kakan utan fick ta hela kakan på köpet.

Lärare, fritidspedagoger, socialpedagoger, administratörer och all personal måste även de ta hela kakan och Gilla Läget. Här är vi tydliga i vår rekrytering, liksom även senare när man inser vad en del av våra vägval innebär för en själv i praktik och kanske funderar på att vända om in i trygga hörnet igen. Den ansvarskultur vi försöker bygga är ibland obekväm för oss som människor, men vi ser ingen annan väg framåt. Vi vet att obekvämt kan ofta vara bra, för strax utanför bekvämlighetszonen sker ofta den största utvecklingen.

Och om nu den mer traditionella skolan verkligen fungerade i att leverera kunskapsresultat, trygghet och gynnsamma förhållningssätt så skulle vi väl alla välja den, eller hur?

Att bygga skola på vetenskaplig grund betyder inte att göra som man alltid gjort, utan att systematiskt inhämta och utforska tillvaron. Det gör vi och tänker fortsätta göra. Tillsammans. För en helhet som fungerar för varje unge.

IMG_3459


Lärmiljö i tiden anno 2016

”Om man tänker som man alltid har tänkt,
kommer man att göra som man alltid har gjort
och då kommer det att bli som det alltid har varit.”

  • IMG_3812Tisdagen 25/10 arrangerade vi ett mycket givande möte på skolan för erfarenhets- och kunskapsutbyte. Peter Lippman, forskare från Umeå Universitet och Högskolan i Gävle, arkitekter och byggfolk samt ett större antal lärare och rektorer från hela Storstockholm bjöds in till en givande eftermiddag, pedagogisk pub och nätverksbygge.
  • Fredagen 28/10 hade vi åter Peter Lippman på plats, diskuterandes bland annat reträttplatser, förflyttningar och flow. Han hjälpte även till att göra en del praktiskt i några hemvister och kommer åter i mars.
  • På Sveriges största skolmässa Skolforum hade Magnus Blixt sju olika pass med tema lärmiljö.
  • Huddinge Visar hade Camilla Lewandowski, Ann Hultman-Jakobsson och Magnus Blixt en workshop om vår lärmiljö på Glömstaskolan. Den presenteras i princip nedan:

För oss började allt i princip med att rektor Peter Bragner kom med frågan ”Ska vi starta skola tillsammans?”. Om vi fick chansen att börja från början, vad skulle vi tänka på då? Vad skulle vi framförallt välja för utgångspunkter? Utifrån de erfarenheter vi gjort på andra skolor, i utbildning och i litteraturen.

HuddingeVisar2016.002Om du fick chansen att starta en skola, vilka skulle vara dina viktigaste utgångspunkter, bland allt det viktiga?

Siffrorna är lite om vad Glömstaskolan startade med förra hösten och hur det ser ut nu. 1 gemensam vision är det viktigaste.

 

HuddingeVisar2016.003För oss är wifi lika självklart som värme och vatten. Inget att yvas över, utan självklar infrastruktur. De som arbetar på Gatukontoret behöver knappast dela dator för sitt arbete och det gör inte vi heller. Däremot måste användandet av digitala verktyg alltid alltid starta i pedagogiken och ett medvetet val – aldrig vara för att det går eller bara-för-att.

HuddingeVisar2016.004

När det gäller den fysiska lärmiljön ska den planeras utifrån de två huvudfrågorna:

  • Varför?
  • Varför inte?

Ytorna behöver vara definierade och meningserbjudanden tydliga, både lärare och elever behöver översikt och det måste finnas trygga zoner samtidigt som vi kan och bör utmana en och annan norm: det är inte alls självklart att en egen bänk i längden skapar större trygghet än närvarande vuxna och möjligheter till olika. Ett högt bord kan vara just det, men också ett tak på en koja, eller en bra utsiktspunkt. Stolarna som visade sig vara lite för höga till borden fungerade väldigt bra som solitärer.

HuddingeVisar2016.005

Är man inte beredd att arbeta med den psykosociala miljön ska man nog låta bli att vara i skolan. Trygghet och trivsel är nödvändiga – men ej tillräckliga – förutsättningar för lärande och kunskap. Vi påstår dock bestämt att de kan skapas på andra sätt än man traditionellt ofta tänkt och gjort. Det handlar dock även nu om tydligt lärarledarskap. Vi odlar också en tydlig ansvarskultur, med såväl skyldigheter som rättigheter – där vi kastar offerkoftan till förmån för möjlighetsmanteln. Detta gäller såväl liten som stor kollega!

HuddingeVisar2016.006Organisationen behöver också stödja den lärmiljö som är fysisk och psykosocial. Det handlar om att var och en måste köpa målbilden, teamorganisationen, årskursupplägget och schemastrukturen med utökad timplan. Vi gör försök med en pedagogisk ledningsgrupp, socialpedagog i varje arbetslag och effektivare mötesformer. Ibland gör det ont när knoppar brister, men att backa tillbaks i kända hörnet när det blir jobbigt är ingen option.

Till syvende och sist handlar allt om att bygga en fungerande kultur. Organisatorisk, psykosocial, fysisk och digital. Kultur är något vi odlar och vi gör det gemensamt.

HuddingeVisar2016.007Vi är på en resa tillsammans. En resa där vi tänker oss att skapa en skola för varje unge. Det innebär att vi provar nya saker, och lär oss av såväl framgång som misstag. För att prova nytt måste vi också överge en del av det som tidigare gjorts ”för att man brukar göra så”. Här stöter vi stundtals på patrull hos såväl elever, föräldrar, omgivningen som hos oss själva. Det finns så många för-givet-taganden om hur man gör skola, samtidigt som vi ju vet att det man brukar göra faktiskt inte fungerar så där himla bra (Pisa, ungas välmående mfl indikatorer)

Många önskar se förändring.

Få önskar förändras.

Vi tänker dock:

Hålla i, hålla ut, hålla om.

Vi delar gjorda erfarenheter, utifrån #sharingiscaring. Välkommen fortsätta följa vår resa!

God skolmiljö enligt Anna Törnquist

Från Anna Törnquist, seminariet 25/10-16

 


Läsning med digital återkoppling och framtidsarkiv

IMG_3626

Läsning pågår – stör ej!

God läsförmåga är grunden för väldigt mycket annat. Vi tränar läsning och läsförståelse i undervisningen på olika sätt, men det krävs dessutom ett läsflyt. Detta får man genom att läsa tillräckligt ofta och tillräckligt mycket. Skoltiden är begränsad och räcker alls inte till om vi ska utveckla den läsförmåga som behövs. När vi är tillsammans tränar vi med stöd i forskning (ex Ewald, Westlund, Frank, Tjernberg mfl) mer av det som bäst tränas genom kommunikation och kollaboration än använder gemensam tid till tyst läsning på egen hand. Här försöker vi vara tydliga gentemot elever och vårdnadshavare: läsning hemma varje dag påbjuds om man vill utvecklas maximalt. Utan att vi från skolan ska behöva arrangera läsläxor med protokoll som ska fyllas i eller liknande. Däremot följer vi upp och uppmuntrar det i undervisningen på andra sätt, samt arbetar dessutom parallellt med synen på sig själv som lärande och läsande individ.

I flera årskurser har vi en pågående läslogg i appen Showbie. Motsvarande funktion finns även i GAFE mfl med olika plugin. Varje vecka en ny uppgift, med lite olika karaktär. Normalt ska en text läsas in och sparas ner i systemet. Olika texter från olika genrer, med olika uppgifter som hör därtill, för ökad förståelse och kunskapstillväxt.

Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter för barn och ungdomar med flyt genom att använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt.

Genom att göra enkla, kronologiska sammanfattningar av olika texters innehåll och kommentera centrala delar med viss koppling till sammanhanget visar eleven grundläggande läsförståelse. Dessutom kan eleven, utifrån egna erfarenheter, tolka och föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om tydligt framträdande budskap i olika verk samt på ett enkelt sätt beskriva sin upp- levelse av läsningen. /Läroplanen Lgr11, kapitel 3, kunskapskrav i ämnet Svenska

När eleven, oberoende av tid och rum om än beroende av fungerande internet, sparat ner sin läsning inkl kringuppgifter kan jag som lärare sedan i lugn och ro lyssna på det inspelade och ge formativ och framåtsyftande återkoppling på det inlämnade. Eleven kan lyssna på och/eller läsa lärarens återkoppling i lugn och ro och flera gånger om det skulle behövas. Allt sparas dessutom för framtiden vilket innebär att jag som lärare, ensam och med kollegor, kan gå tillbaks och lyssna på elevens läsning ”en gång till”, vilket inte låter sig göras i ett klassrum.

Att lyssna på läsning i ett klassrum fullt med elever gör sällan att man kan fokusera så bra som man borde på elevens läsning.

Alternativt inte fokusera så bra som man samtidigt borde på ordning och arbetsro.

Elever (och vårdnadshavare) märker och minns inte alltid utveckling som sker över tid. Även här är systemet en guldgruva. Att inför utvecklingssamtalsperioden ha samma läsuppgift som för ett halvår sedan och sedan veckan efter ha en uppgift där eleven ska lyssna på sina egna två läsningar och kommentera vad som hänt ger ofta ett väldigt gott underlag samt välförtjänt självförtroende på stadig grund. Även på själva utvecklingssamtalet kan stundtals en inspelning av elevens läsning vara nog så användbar för att visa skeptiska föräldrar att eleven faktiskt kan, alternativt inte ännu visat att den kan.

När vi lär oss läsa förändras vår hjärna i grunden. Det blir inte bara lättare att förstå abstrakta bilder, vi får också bättre korttidsminne för olika ljud. /prof Martin Ingvar, ”Läsförmågan förändrar vår hjärna för alltid”, DN


Kulturskapande? Vi får det att funka 6

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och försöker gestalta:


HallbartIhop2Varför kulturskapande – hur gör vi det #hållbartihop?

Vi på Glömstaskolan pratar ofta med våra elever om hur vi vill ha det tillsammans, utifrån att vi alla vill ha det hållbart ihop. Detta gäller generellt och är lika applicerbart på IKT som på annat. Innan man introducerar ny teknik, nya moment och kollaborativt skrivande är det klokt att ha en öppen, saklig och allsidig dialog utifrån frågorna:

  • beaty”Hur vill vi ha det tillsammans?
  • Hur gör vi det bra, hur gör vi varandra bra?
  • Vilka risker finns och hur kan vi försöka minimera dem respektive lyfta om de ändå händer?”

När arbetet sedan är igång är det lämpligt att återkommande lyfta frågan, påminna om hur vi ville ha det och vad som nu kan krävas för att få det så.

Utbildning handlar om att skydda i verkligheten inte ifrån den!

/Anne Marie Körling

När vi är i mål vid något ska vi inte heller slarva över utvärderingen; ”vad lärde vi oss egentligen av detta, både konkret och på ett högre plan? Vad tar vi med oss i nästa arbete och vad lämnar vi bakom oss?”

Detta fungerar både på system-, grupp- som på individnivå. Att förmå och inspirera elever att själva välja sådant som bottnar i gynnsamma förhållningssätt slår vilka tekniska filter och spärrar som helst. Jag är personligen helt övertygad om att dessa i förlängningen snarare stjälper än hjälper, de visar brist på förtroende och uppmanar närmast till försöka att hitta vägar runt dem. Samtidigt ska vi inte sväva på målet; närvarande vuxna bestämmer, vilket är såväl ett mandat som ett ansvar som är oss givet i kraft av att vi är vuxna i allmänhet och lärare i synnerhet.

”Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära” /Läroplanen Lgr 11, kap 1

 


Kreativitet? Vi får det att funka 4

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och försöker gestalta:


IMG_3236Varför kreativitet?

Kreativitet är en förutsättning för fungerande problemlösning. Att samhället är i behov av människors kreativitet i stort och i smått tror jag de flesta inser och anser. Kreativitet bygger på att kombinera sådant man vet och kan på nya sätt, här erbjuder digital teknik ofta stora möjligheter i sin asynkronitet och multimodalitet.

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet…

Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. ” /Lgr11, kap1

23 sep. 2016 06-22-23


Kollaboration? Vi får det att funka 3

Ett till utdrag från Magnus Blixt ur antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag):

Varför kollaborativt arbete?

”Kollaboration innebär att samarbeta med andra för att lösa en gemensam uppgift.”

(Wikipedia 160330). Det kan stundtals ha en negativ konnotation (fiendevän, quisling) men om vi håller oss till dess grundbetydelse handlar det om

  • samarbete med andra
  • lösa en – gemensam – uppgift

Och här finns det förstås mycket att tjäna på gott kollaborativt arbete i skolan. Dels vet vi att vissa saker lärs bäst tillsammans med andra (exempelvis när det kommer till betydelse av begrepp blir de tydligare när de får frotteras med andras tankar), dels är läroplanen tydlig i att eleverna ska tränas i samarbete. Det kan knappast göras på andra sätt än att faktiskt samarbeta med varandra, eller hur? Här ger digitala verktyg nya möjligheter, både till nya kollaborationsytor, där tid och rum inte längre behöver vara lika viktiga och till nya uppföljningsmöjligheter när dessa färdigheter tränas och utvecklas.

”Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där… Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet” /Läroplanen Lgr11, kap1