Har vi bara lekt idag?

Har ni bara lekt idag?

Det sker inget lärande där, det är bara fri lek.

Från Ann S Pihlgren

Det är ord man får höra ibland av de som inte riktigt förstår vad vi håller på med på fritids.

Sker lärande och undervisning bara i ett klassrum?

Svar nej, lärandet sker överallt.

Läroplanen pratar mycket om relationer och möten i olika former och vad det innebär, det är där vi lägger mycket av vårt fokus. Vi brukar säga att vi tränar förmågor när vi planerar vår verksamhet. Förmågor och värdegrund är det vi vill att eleven ska bära med sig när man går hem för dagen. Att bygga upp ett fritidshem där vi skapar möten mellan elever från olika årskurser är en utmaning , men också rätt utmaning. Enligt läroplanen kapitel fyra så ska fritidshemmet skapa olika möten där det sker undervisning och där varje  elev får utrymme  att träna på sina förmågor. Vi skapar möten där elever träffar andra elever från olika årskurser. Mycket lärande sker när eleverna lär av varandra. Lärandet har  ingen ålder eller etnicitet utan sker hela tiden överallt oavsett ålder.

Vilka styrdokument använder ni er av?

Från Ann S Pihlgren

Ja , det är ju skollagen och läroplanen som gäller.

Vad säger skollagen och läroplanen? Jo, att varje elev har rätt till ett bra lärande. Vi på fritids skapar möten där eleverna tränar på att skapa nya relationer och samtidigt tränar på sina sociala förmågor. Vi försöker inte tänka på att bara producera och ha många aktiviteter bara för görandets skull. Vi försöker lägga vårt fokus  på vilka förmågor och värdegrund eleven ska träna på även under fritidstiden. Vi försöker använda oss av våra fyra K på Glömstaskolan , det är Kommunikation , Kreativitet , Kolaboration och Kritiskt tänkande.

Från Vetenskapsrådets Resultatdialog 2018

Så , har vi bara lekt idag , eller har vi skapat utrymme för olika möten där  lärandet sker , och där  eleven kan träna på  förmågor och samtidigt  skapa relationer till nya människor? Det man ser är inte alltid det vi  tränat på. Utifrån ser man bara skalet av kroppen , men under ytan finns ett skelett som bär hela kroppen. Det är det vi håller på med, skelett och inte skal. Sedan behöver verksamheten ständigt utvecklas, men också förhålla sig till de förutsättningar som ges.

Hållbartihop/värdegrund

På Glömstaskolan har vi bara en regel brukar vi säga. Vi vill varandra väl och vi gör varandra bra.

Men kommer eleverna hålla det bara för att jag säger det?

Självklart inte.Även här måste undervisning ske.

Vad betyder det , hur gör vi det och vilket ansvar bär eleverna och jag som pedagog  i det? Det  måste även skapas utrymme för att eleverna ska kunna träna in det. Det finns de som säger att vi har för få regler, ändå upplever många elver att det är mer styrt än på andra skolor som baserat det mesta på regler (som ibland följs, ofta inte – plus regler som upprätthålls fast de inte sägs). Det gäller inte bara att prata om saker och ting , och slänga upp en regel så fort något inte funkar. Det måste ske undervisning i allt och vi måste ge elverna utrymme att lära sig lyckas i sånt som först inte funkar. Vi vill inte bara prata om värdegrund , vi vill också gestalta det hos eleverna. Det kommer gynna eleverna resten av deras liv och inte bara när de vistas i skolan.


Ang schema och struktur på delvis nya sätt

”På Glömstaskolan får du som förälder i princip fasta start- och sluttider (samt via årskursbloggen reda på vilken dag det är idrott) – men inget traditionellt schema att sätta på kylskåpet hemma – då dessa scheman hursomhelst ofta blir till en chimär. Enligt studie gjord av J Steinberg stämmer de sällan mer än ca 65% pga idrottsdagar, skolfoto, sjukdom, vab, utbildning mm mm.” /faq.glomstaskolanbloggar.se
Vi är en kommunal skola satt att prova nya vägar, vilket vi också gör. Varje val av organisation har sina för- och nackdelar, sällan kan man bara plocka russin och sällan kan vi bara lägga på nytt utan att ta bort något gammalt.Struktur är absolut nödvändig, men inte självklart den struktur som görs framförallt med tradition som argument.
Ibland måste man sluta göra saker som är bra, för att kunna göra saker som är ännu bättre.
Ibland måste vi tänka oss in i ett nytt sätt att arbeta, ibland måste vi arbeta oss in i ett nytt sätt att tänka.
Ett tidigt försök helt utan schema – men med struktur – har vi också gjort, finns en del kloka tankar även där – även om vi senare landat i att ha ett schema på väggen i varje årskurs. En del på whiteboard, andra på skärm. Schemat för praktisk-estetiska halvdagen återfinns digitalt både i hemvist och hos bild/slöjd. Schemat ska som standard ha bildstöd – nödvändigt för vissa elever, bra för samtliga.
Vi tränar och lär elever över tid hållbara förhållningssätt och strategier, den elev som behöver sitt schema över dagen kan enkelt fotografera det direkt på morgonen med sin iPad eller telefon. Det schemat är uppdaterat på morgonen om något har behövt ändras (VAB, sjukdom händer även lärare, inte alltid man får in vikarier med kort varsel).
Förberedelse kan göras på olika sätt, och förbereda utifrån fast schema slår också lite för ofta fel, när det inte blir som man trodde.
Många skolor har ”krysscheman” (utan angivna ämnen på schemat) för lågstadiet och ofta nog även mellanstadiet. Detta sätt att hantera schemat skapar en ökad möjlighet till flexibilitet, samtidigt finns det förstås ett schema i bakgrunden och framförallt beräkning utifrån timplan – där vi kan redovisa hur många timmar de faktiskt haft och inte bara hur schemat var tänkt ge detta.
Nu när Unikum till sist är på plats kommer planeringshorisonten framåt också bli bättre och mer tydlig, så länge har vi på Skolrådets initiativ använt årskursbloggarna för översiktlig planering (det bästa får aldrig bli det godas fiende, och vi har medvetet valt att lägga kraft och resurser på annat än att bygga ett externt system ”så länge” (inte minst utifrån GDPR).
Ytterligare en fördel med vårt val av organisation är att frågan om håltimmar helt försvinner. Det har pratats om att lagstifta bort dessa, då vi vet att de tillför väldigt lite i en skolvardag, men vi tänker det vore långsiktigt smartare att lagstifta bort ensamarbete för lärare! Tillsammans kommer vi längre!

 


Hur är det att vara elev på Glömstaskolan?

Upprinnelsen till denna spontana intervju var när förskoleklass hade kom-och-se-hur-vi-har-det för nya barn och föräldrar i våras. Personalen tillsammans med några av eleverna tog hand om barnen, socialpedagogen och rektor svarade på föräldrafrågor. Efter en stund kommer Wilma ut från klassrummet:

Här är jag! Jag hörde att ni kanske behövde en expert som berättar hur det är att vara elev här på Glömsta?

Och sedan tog hon över och berättade rakt upp och ner om sin upplevelse av att vara elev, svarade på frågor om ditt och datt. Rektor spelade sedan in en spontan intervju någon av de lugna dagarna efter sommaravslutning, vilken nu till sist blivit redigerad. Håll till godo! Kom ihåg att vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Om man sedan vill veta mer om och bakgrunden till de medvetna vägval vi gjort så finns det gott om information:

 


Anpassningar i skolan?


Nedan är saxat från förstelärare Karins blogg här på Pedagoghuddinge:

Ordet anpassningar kan få oss lärare att svettas floder. Ett till papper som ska fyllas i mer uppgifter som ska göras till en redan överfylld attgöralista. Ordet anpassningar åt sidan och istället fokus hur jag lägger upp mina lektionspass så blir anpassningarna några av de verktyg jag under åren lagt i min verktygslåda.

Ständiga finslipningar så att alla pass jag gör anpassas  för att passa de allra flesta. Här är en handfull anpassningar som ständigt följer mig i min undervisning.

  • Något som har högsta prioritet där jag bedriver undervisning är lugnet. Här är det inte den totala knäpptystnaden jag strävar efter utan den arbetsro som gör att studiefokusetkan hållas. För att skapa lugnet så är det oerhört viktigt att sätta ord på det självklara. Var förväntas av dig under genomgången?  Hur begär du ordet?
  • Allt materialsom behövs tillgängligt för mig och eleverna innan passet börjar. Material sombåde kan läsas, tittas, översättas och lyssnas på. Ger jag alla tillgång till material med möjlighet till olika studievariation underlättar jag för både mig och eleverna. Mer om det i nästa veckas inlägg.
  • Få, tydliga och begränsade uppgifter. Eftersom jag undervisar på högstadiet så är allt vi gör indelat i tre olika svårighetsgrader ständigt. Varje uppgift kan växa i tre olika riktningar. Oftast är dessa i sin tur indelade efter vecka och pass. Allt för att begränsa så att det som ska läras inte känns som ett oöverstigligt berg. Känslan av att faktiskt också blir klar och se att det finns ett slut på uppgiften underlättar även.
  • Varje  lektion ska ha ett tydligt mål och syfte. Inte att jag varje gång pratar om läroplanens syfte och mål utan mer att varje lektion har en ram. Idag pratar vi om diskriminerginsgrunderna eller de svenska grundlagarna. Tillsammans ska vi lära oss att förklara tydligt och ge exempel eller se vilken av grundlagarna som har mest betydelse i din vardag. Till det så inleder jag alla arbetsmoment med att lyfta ut ord som är viktiga och samtidigt kan vara nya och eller knepiga att förstå. Här bistår även vår fantastiska specialpedagog med bildstöd för att ytterligare förtydliga för alla.
  • När passet väl är igång är det viktigt att ha tydliga tidsangivelser. Här fick jag senast i veckanfeedback från samma specialpedagog att det här kan förtydligas ytterligare. Efter observation i klassrummet märktes det att när passet gick in på halvtid så var det många i gruppen som fokuserade på när pausen skulle komma för de var inte angett på tavlan som inramning av passet.
  • Slutligen och för mig en återkommande bekräftelse och för eleverna en möjlighet att i begränsad form visa vad de kan. En kunskapskoll eller temperaturmätning. Hur har veckans kunskaper landat? De här är korta och återkommande avstämningarna där eleverna får visa vad de kan. När avstämningarna kommer ofta och är tydliga så ger det många möjlighet att lyckas. Ett extra knep jag tar till är när gruppen är ny så lägger jag nivån på dessa så att även den elev med minst förtroende på sig själv lyckas. Förvånade tittar eleverna på mig när jag förtroligt berättar att det här gick hur bra som helst.

-Va? Klarade jag mig, blir ofta svaret. Javisst, lita på dig själv, det här kan du.

Därefter så märker eleverna att om de gör vad de ska när vi jobbar på lektionerna så fixar de kunskapskollerna utan större bekymmer och kunskapsbasen när det börjar dra ihop sig till slutmoment är precis där den förväntas vara.

Så en handfull anpassningar för allager de allra flesta möjlighet att lyckas.

/Karin Boberg, leg förstelärare i demokrati

 

Anpassningar del 2 – många språk i ett klassrum, men med digitala möjligheter

Jobbar på en skola där många olika språk samsas. Vissa elever har varit här hela sitt liv, andra i tre år, några kom i mars och några kom i augusti. De flesta pratar mer än ett språk hemmavid. Språkbasen är således väldigt varierad.

I samhällskunskap använder jag helst material som samhället själv har producerat.En extra bonus som jag märkt sedan jag började jobba på den här skolan är att majoriteten av de språksom mina elever pratar faktiskt finns som översättningsval på myndighetssidorna. Något som underlättar enormt när eleverna precis anlänt till Sverige och det svenska språket är långtifrån så stort som det behövs för att delta i undervisningen på samma villkor som de andra i gruppen. Till dem kan jag ändå ge uppgifter om den svenska demokratin, diskrimineringsgrundernaoch Sveriges grundlagar. Toppen helt enkelt. Även Om detta må ni berättafinns på de språk som majoriteten av mina elever behärskar.

Att anpassa behöver således inte vara särskilt knepigt. Lärplattan lär sig eleverna behärska på några minuter och sedan så blir de väldigt självständiga på sidorna där deras hemspråk finns.

I veckan så kom dock ett gupp i flytet kring språken. Två elever pratar språk som finns på den europeiska kontinenten men inte i de översättningar som våra myndigheter gör. Att ett av språken dessutom har eget alfabet underlättade inte dilemmat.

-Jag förstår inte det här Karin, sa eleven, vad ska jag göra?

-Oj, jag trodde jag tänkt på allt. Hur gör jag nu?

Materialet fanns inte på ryska. Ryska behärskar jag definitivt inte och alfabetet de använder är helt obegripligt för mig. Vad heter det här på ryska?Kan inte mitt i allvaret låta bli att börja skratta lite.

Hur mycket jag än försöker att anpassa och förbereda så är det så lätt att glömma något.

Ropar till mig kollegan i rummet för att höra hur dennes ryska kunskaper är och även hon ler, nej det går lite utan för min kunskapsram.

En elev tittar ut från en av rummen och säger glatt.

-Jag kan ryska.

-Kom kom sa jag, vad heter det här på ryska?

 

-Inte vet jag svarar eleven. Jag har inte gått i rysktalande skola och kan inte skolorden. Den var svår…

– Ja, jag förstår det, det här är inte enkelt. Hur gör vi nu?

Två andra elever dyker upp med sina lärplattor. Ryktet har gått på hemvisten, Karin har problem.

-Här Karin! Så här skriver man ordet på ryska. Men vi vet inte hur man uttalar det, säger de undrande.

Jag svarat med ett fnissigt leende;

-Nämen vet ni inte det – de var konstigt, sa jag skämtsamt. Men helt fantastiskt att vi kommit en bit på vägen.

Visar för den ryskspråkiga eleven som skiner upp. Lite förvånade över allt som hände runtomkring och skratten som vårt bekymmer gav. Vi skrattade ju inte åt någon utan åt situationen. Karin är helt villrådig och fler elever kommer till hjälp. Samtidigt som ingen av oss egentligen vet hur vi ska hitta informationen på ryska.

Nu har vi kommit ett steg på vägen, nästa fundering. Hur hittar vi tillförlitlig information på ryska om det vi behöver? Fungerar Wikipedia? Mina teknikkunniga elever visar på råd och hittar det ryska wikipedia, den rysk och svensktalande eleven kommer till undsättning.

– Jo, det här blir en bra text.

Puh äntligen i hamn. Vi jobbar med ett otroligt allvarligtoch viktigt ämnemed men mitt i allvaret utbröt en stund av pedagogisk förvirring och glada skratt när alla inte kunde jobba och ansvariga lärare helt enkelt inte visste på råd.

Tillsammans fixade vi det, några med hjälp av sina språkkunskaper, andra med sina teknikkunskaper och de två ansvariga lärarna fnissandes över hur det kan gå när vi i vår iver att göra bra anpassad undervisning missar en viktig detalj som inte kan lösas utan att vi faktiskt kan ryska.

Av eftermiddagen bär jag fortfarande med mig ett stort leende och i eftertanken att en stund som började med en miss av mig ledde till fint samarbete och möjlighet att använda kunskaper hos eleverna som inte alltid får utrymme i vardagen.

/Karin Boberg, leg förstelärare i demokrati

 


Glömstaskolan är invånarnas favoritbyggnad

Nominerad till Huddinges byggnadspris 2018. Glömstaskolan

Ja, vi vann Huddinges byggnadspris i år! Vi är hedrade och stolta över att få förvalta en så viktig byggnad och fylla den med liv och bildning. Glömstaskolan är en byggnad som på många sätt sticker ut, en modig märkesbyggnad byggd på en hästhage. Vi brukar påminna om att ex Matteusskolan vid nuvarande Vanadisplan också byggdes innovativt för sin tid, på en hästhage tänkt att göra motsvarande intryck och avstamp för folkbildningen i ett expansivt område.

– Ett stort grattis till Glömstaskolan och alla som varit en del av att ta fram denna innovativa byggnad. Det är också roligt att så många Huddingebor ville vara med och röst /kommunalråd Malin Danielsson 

Baserat på en gammal lokaltidningsrubrik florerar från tid till annan ett rykte om att Glömstaskolan skulle sakna klassrum – samtidigt som vi har 25 stycken rum för undervisning som alla är exakt 60 kvadratmeter stora… (och några som är större, vilket vi för övrigt gärna skulle vilja se fler av – men samtidigt absolut inte tror på öppen planlösning). Vi har glas där det är ändamålsenligt (ex i grupprum sker ofta fel saker eller inga saker om där saknas insyn), men gott om väggar – varav drygt 1,1km är beklädda med whiteboardväggar. Vi har nu tagit emot 100 studiebesök från hela världens hörn, vilket tillfört en hel del perspektiv och kloka frågor till vår fortsatta utvecklingsresa, samt bidrag till rastleksaker mm. Det har inte varit hundra unika tillfällen, vi samkör ofta flera besök samtidigt för att effektivisera och även skapa goda möten i sig. Vi är nu ganska mätta, men tar fortfarande emot besök om än mer sällan. Vi bidrar också till olika typer av aktuell forskning.

Förutom traditionella klassrum, där eleverna kan välja mellan att sitta på golvet, i saccosäckar eller vid bord, finns små ”amfiteatrar” där eleverna kan plugga själva och få undervisning.

– Amfiteatern är bästa stället att undervisa på. Annars kan elever långt bak bli osynliga, men inte här, säger Magnus Blixt i Mitt i Huddinge.

Läs hela lokaltidningsnotisen som även fått låna ut sin rubrik till detta blogginlägg.

– Det är jättekul, det är ju en väldigt läcker byggnad. Många som kommer hit säger ”wow, värsta Guggenheimmuseet”. Men den är mer än häftig arkitektur, den är funktionell för eleverna./Rektor Magnus, Stockholm Direkt, Vi i Huddinge

Läs lokaltidningsnotisen om ”skolan utan klassrum vinner byggnadspris”

Om Huddinges byggnadspris

Huddinges byggnadspris ska gå till en byggnad eller anläggning som förtjänar uppmärksamhet för sitt bidrag till ett expansivt och vackert Huddinge. De nominerade bidragen utses av rådet för fysisk planering och vinnaren röstas fram av Huddingeborna. Priset delades för första gången ut 2017.


Nya byggnader!

Ny skolbyggnad

Skolbyggnaden är totalt cirka 3 500 kvadratmeter fördelade på 3 våningar. Skolan kommer ha plats för 360 elever i årskurs F-3. Huvudentrén till skolan vetter mot söder, mot dagens skolgård intill Bergavägen.

På plan 1 kommer man finna personalutrymmen samt en miniaula som självklart skall samnyttjas med stora skolan.

Skolan består av totalt fyra hemvister, två på plan 2 och två på plan 3.  På plan två finner man även en ateljé.  Skolstart höstterminen 2020.

Skolgård

Skolgården kommer med den nya byggnaden naturligt sektioneras upp något. Skolgården framför skolorna kommer kompleteras med med mer ytor för bollek, klätter- och lekställningar. Mot Bergavägen kommer ytterligare en bollplan tillkomma (nuvarande idrottstält rymmer en basketplan), denna med bänkrader både vid planen och utanför. Mellan de båda skolorna kommer en amfiteater att byggas som bland annat kan användas för undervisning och anföranden och shower utomhus. Den övre delen av skolgården, vid den nya skolans nordvästra hörn, kommer att anpassas för de lite yngre barnen. Här finner man bland annat sandlåda och utelab med möjlighet till vattenlek.

Bakom stora skolan tas ytterligare naturmark i anspråk av skolan där en ”skogsslinga” skapas med plats för samling utomhus.

Idrottshall

Parallellt med Glömsta F-3 byggs Glömstahallen lite längre ned mot Glömstavägen. Hallen kommer stå färdig till höstterminen 2019 och kommer bland annat nyttjas av skolan. Hallen är en fullstor hall med 4 omklädningsrum samt cafédel. Dessutom kommer en 7-manna konstgräsplan anläggas intill hallen, samt fyra 60 meters sprintbanor och en längdhoppsgrop.

Miljöcertifierade byggnader

Skolan och hallen kommer bli miljöcertifierade, båda för silver. Det betyder att det ställs höga miljökrav vad gäller energiförbrukning, inomhusmiljö, material och hantering av farliga ämnen. Byggnaderna kommer ha vegetationsbeklädda tak och är väl genomtänkta i sin utformning såväl invändigt som utvändigt.


Lärmiljö på vetenskaplig grund?

Suzanne de Laval introducerar dagens gå-tur för elever

Skolor har byggts, byggs och kommer att byggas.

Vad kan vi lära av de erfarenheter som redan är gjorda av huvudmän runt om i Sverige? Hur används skollokaler och byggnader som finns i dag? Vilka forskningsresultat inom t.ex. arkitektur, didaktik och pedagogik kring skolbyggnaden och lärmiljöns betydelse för lärandet finns, och vad saknas? 

Dessa och andra frågor kommer att bearbetas i projektet Ifous fokuserar bygga skola.

Projektet är tänkt dels som en förstudie inför fortsatta studier inom ett område där mycket lite forskning finns, och dels som en praktisk tillämpning av en metod som sedan kan användas i kommunernas kommande planerings- och utvärderingsarbete.

I projektet kommer vi att studera Glömstaskolan.Vi kommer att göra rundvandringar med skolpersonal och skolelever då vi noterar hur skolan används och vad deltagarna tycker om skolmiljön. Detta kommer att göras v 40, 2-5 oktober 2018.

Studien genomförs i samverkan med kommunen och Ifous som är ett fristående forskningsinstitut som verkar för att skapa nytta för svensk skola och förskola. Ifous gör det genom att samordna praktiknära forskning och konkret utvecklingsarbete där lärare och skolledare tar aktiv del i kunskapsbyggandet. Forskare från Högskolan i Gävle medverkar i projektet samt experter från SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten). Projektledare är Suzanne de Laval, Arkitekturanalys sthlm AB.

All medverkan i studien är frivillig, både för personal och elever.

I enlighet med personuppgiftslagen, och GDPR kommer ingen personlig information att lagras i detta projekt. Materialet anonymiseras.

De utsagor deltagarna gör kommer att dokumenteras. Deltagarnas anteckningar under rundvandringen sparas under projektet och anonymiseras. Deltagarnas diskussion och kommentarer spelas in på en ljudspelare och används endast som forskarens anteckningar.

Om barnens målsmän godkänner det vill vi gärna dokumentera utvärderingstillfället med fotografier av deltagarna under rundvandringen och diskussionen. Det går bra att delta även om ni inte tillåter fotografering. Då respekterar vi detta.

Hör gärna av dig med frågor eller funderingar!

Med vänliga hälsningar

Suzanne de Laval

Har du frågor – kontakta gärna:
Anette Jahnke, anette.jahnke@ifous.se, 0730-695695
Karin Hermansson, karin.hermansson@ifous.se, 0760-334810
Suzanne de Laval, suzanne.delaval@arkitekturanalys.se, 0709-708131

 


Huddinges byggnadspris 2018?

Efter en gedigen process har Glömstaskolan nominerats till Huddinges byggnadspris 2018.

Juryns motivering

Den djupa byggnadskroppen får genom ljusgården ett behagligt dagsljus långt in i byggnaden. Den korridorslösa planlösningen ger en trygghet och överblickbarhet. Byggnaden ger ett glatt intryck med ljusa fasader och varierad fönstersättning. Skolgården är spännande och nivåskillnader har tagits tillvara för lek och rörelse. Gården ger möjlighet att delta men även att dra sig undan. Den stimulerar både till aktivitet och lärande. Glömstaskolan visar på en modern skolmiljö som anpassat sig till en nytänkande pedagogik och forskning kring barns behov.

Nominerad till Huddinges byggnadspris 2018. Glömstaskolan


Sjösättningsdax!


När segelbåten tar fart och verkligen skär igenom vattnet, surfar på vågor så att skummet yr och det känns som man flyger fram – då lever livet. Dessa ögonblick uppstår för mig några gånger per år varje sommar, men ger kraft att leva på resten av året. Men de uppstår då verkligen inte bara av sig själv.

  • Det krävs en massa kompetens och gjorda erfarenheter. I synnerhet när man är två, som är beroende av tillit till varandra.
  • Det krävs dessutom en båt, med funktionellt segel, alla linor och tampar på rätt plats och i rimligt gott skick. Självklart även flytväst, gärna även seglarhandskar och i detta fall även våtdräkt (RS Fevan har stora hål i aktern, så att vattnet kan rinna ut).
  • Det krävs även en lagom hård vind. Helst ska den också blåsa någorlunda åt rätt håll, det kan bli väl bra om det blåser ut till havs om något går fullständigt på tok.

De två första punkterna kan vi tvivelsutan påverka. Den första genom övning, övning, övning – att göra misstag men inte fastna vid dem, utan se dem som erfarenhetsunderlag för reflektion och lärande. Det går att ta sig upp ur lärandegropen, och man måste helt enkelt igenom den för att gå vidare. En lärare eller tränare kan ibland hjälpa till, men jobbet måste göras och ansvaret för det är först och främst mitt.

http://www.ulricaelisson.se/tag/larandegrop/

Att skaffa fram en båt är inte lika enkelt, men har man väl tillgång till det gäller det att hålla den i gott skick. Saker slits och behöver bytas ut, olika lösningar prövas. Vid sjösättning är det alltid lika intressant vad man kommer ihåg fel från förra året och vad som blivit slitet.

Det är ju inte så att man bara kastar i båten och ger sig iväg ut på havet. Nej, först kollar man att allt är på plats och både man själv och båten är redo att ta sig an havets nyckfullhet.

På Glömstaskolan tänker vi lite likadant. För att lyckas i skolan krävs det en hel del kompetens, vilket utvecklas genom lärarledd undervisning vilken lägger grund för egna gjorda erfarenheter och resor ner och upp ur lärandegropen. Arbetet måste göras – närvaro är en nödvändig men ej tillräcklig förutsättning. Engagemang och ihärdighet krävs också om det ska bli riktigt bra.

Sjömannen ber inte bara om medvind, han lär sig segla.

Vi inleder dessutom varje läsår och termin med en sjösättningsvecka, där vi gör oss redo för undervisning genom att lägga en grund utifrån den centrala frågan:

Hur ska vi ha det tillsammans?

Trygghet och trivsel är nödvändiga, men ej tillräckliga förutsättningar för kunskap och lärande. Det är förstås något vi behöver arbeta med kontinuerligt över hela läsåret, men just i början lägger vi lite extra fokus i syfte att skapa en god och stabil grund. Vi gör oss helt enkelt redo och undervisningsbara. En del elever har fortsatt träna läsning och annat under sommaren, andra har tyvärr tappat den viktiga rutinen. En del har vuxit och tillägnat sig mer gynnsamma förhållningssätt, andra behöver fås att inse att sommarlovet faktiskt nu är slut nu och för ganska många är det nog så skönt att vardagen återigen rymmer rutin och människor som faktiskt på riktigt bryr sig.

Nu fortsätter vi bygga stadig grund grundtillsamma!


Fortbildning – tid för insikt till min egen vardag

Har precis haft en veckas fortbildning. Att vara på fortbildning ger ju såklart  nya kunskaper i massa olika ämnen. Men det ger också alltid perspektiv på min egna yrkesvardag. Saker jag egentligen vet men i vardagslunken så glöms de lätt bort.  Uppenbara sanningar som behöver en annan betraktares ögon alternativt att bli sedda genom en annan person vardag för att bli verkliga och påtagliga.

När jag hör andras arbetsvardag så tänker jag hur snabbt jag blivit van vid det jag har.

Som strutsen på bilden stoppar jag ibland huvudet i sanden och tänker om min skola ändå kunde vara lite annorlunda.

Visst det är saker som behöver utvecklas på min arbetsplats men när jag hör om andras normer, likt strutsen på bilden som faktiskt tittar upp,  och jämför med mina så märker jag hur mycket jag verkligen uppskattar min egen arbetsvardag och den norm vi satt upp där.

Min vardag och norm på Glömstaskolan är den här. Jag har alltid en team av kollegor att få stöd och hjälp av i olika situationer. Om det händer något oväntat och jag känner att just idag så är jag inte i form att ta det samtalet eller den konflikten då finns det andra. Jag behöver inte känna att jag står själv med det hela ansvaret. Även i undervisningen har jag en mycket kompetent kollega som förstår mina ämnen och som jag kan planera tillsammans med och vet precis vad eleverna ska göra varje pass. Är jag eller kollegan inte på plats så märker knappt eleverna det. Ibland undrar jag om de ens vet vem som heter vad?

Flexibla lokaler. Vi har tre stora klassrum, 6 grupprum, en föreläsningslokal, möbleringsvänliga möbler, djupa fönster och massa möjligheter att anpassa varje rum så det passar just det passet som jag ska hålla just då.

Flexibla grupper. Eftersom vi så gott som alltid är två lärare på en större mängd barn så kan vi styra grupperna som vi vill. Är det projekt och knepigt för vissa elever men de flesta är självgående så kan jag ta 50 elever utan problem. Alla vet ju exakt vad de ska göra. En stöd fråga här och hjälp till fokus där. Mängden elever är inte ett problem. Min kollega kan ta 10 elever och verkligen ge dem exakt det som de behöver.

Pulspass – min skola erbjuder eleverna pulspass innan skoldagen börjar. Det finns ett gym för vissa raster och en motionscykel står alltid redo på hemvisten om någon har extra energi över. Hur bra är inte det här för elevernas inlärning?

En Skolgårdslärare som aktivt arbetar med det som händer mellan lektionerna. Eleverna vet hur det blir på rasten. Det finns aktiviteter att gå på om de önskar. En bänk att häng om det är vad eleven vill. Ett bra sätt att få alla att lyckas även i det som lätt kan bli konfliktfyllt.

Stort mandat i min vardag. Vi arbetar med självledarskap på min skola. Frustrerande som attan ibland men härligt som oftast. Jag har ett enormt stort mandat i min vardag. Sällan eller aldrig behöver jag fråga min rektor om jag får göra det jag tänker. Istället har jag många bollplank som kan hjälpa mig när jag kör fast eller om det blir jobbigt på något sätt. För jobbigt det blir det ibland när jag jobbar med människor. Mycket händer och ofta händer det som jag aldrig trodde skulle kunna hända.

Så fortbildning det ger nya kunskaper definitivt men den här gången så gav det mig även en stor portion insikt i min egna vardag.

// Karin Leg. lärare Glömstaskolan, som just varit en vecka i Bryssel