Lov att vara ledig? Om ev ledighet från skolplikt

Numera går faktiskt majoriteten av världens barn i skolan, något som för bara några decennier sedan var förbehållet en mer välbeställd elit. Ändå är det miljontals barn som inte skulle vilja något hellre än att gå och vara på plats i skolan, i syfte att skaffa sig själva en bättre framtid. Här i Sverige har vi haft allmän folkskola stadgad sedan 1842, skolplikten är en av få pliktlagar vi har kvar. Vi har 178 skoldagar om året, som knappt kostar den enskilde något mer än tid, kraft och energi. Vilket häftigt erbjudande!

”Are you sure that we don’t have to pay anything for the education, the lunch, the material or school visits? Really?!”

/nyanländ vårdnadshavare på besök, van från ett internationellt skolsystem

Saxat från huddinge.se – vanliga frågor och svar om grundskolan:

Eftersom avbrott i barnets skolgång gör det svårare för barnet att nå målen, har skolan en restriktiv inställning till ledighet.

samt

Som vårdnadshavare måste du berätta varför eleven ska vara ledig. Om det finns särskilda skäl, kan rektorn bevilja längre ledighet.

Frågan om ledighet är komplex. Under min tid i Lärarnas yrkesetiska råd ägnade vi tillsammans med kloka forskare den en halv dags tanketid i syfte att få till en handledning eller uttalande utan att lyckas komma i mål. Det finns absolut mycken värdefullt lärande att göra utanför skolans väggar, samtidigt som man också alltid missar viktig undervisning och saker som endast kan erfaras med gruppen på plats.

En vecka på landsbygden i Peru kommer sannolikt lära eleven mer om sydamerika och delar av världen än jag som So-lärare någonsin kan.

Lärandet i att tillsammans med vänner åka till samma typ av inhägnade all-inclusive som förra året är dock mer begränsat, även om det kan vara nog så trivsamt.

I början av ett läsår görs mycket viktigt som lägger en grund för det som ska komma skall. Grupp, kultur, rutiner, vilka blir svårare att komma in i om man inte är på plats.

18 § En elev i en skolform som avses i 17 § får beviljas kortare ledighet för enskilda angelägenheter. Om det finns synnerliga skäl får längre ledighet beviljas. /Skollagen

”Synnerliga skäl” är juridiskt sett en tydlig skärpning mot ”Särskilda skäl”, som var den tidigare skrivningen. Skolåret omfattar 178 dagar, så det återstår alltså 187 andra dagar att vara ledig på. Läsårets tider publiceras i god tid på huddinge.se, så det finns ofta möjlighet att planera. Vi har alla olika förutsättningar för arbete och privatliv, men skolan har sina fasta ramar att förhålla sig till. Och ja, resor är ofta dyrare på loven än under terminstid. Men att missa utbildning kan också stå en nog så dyrt i längden?

”Ett beslut om ledighet ska grundas på en samlad bedömning av elevens situation. Bland de omständigheter som normalt bör beaktas kan särskilt nämnas frånvarons längd, elevens studiesituation, möjligheterna att på olika sätt kompensera den förlorade undervisningen, hur angelägen ledigheten är för eleven samt om eleven fullgör sin skolplikt”/proposition  2009/10:165

Rent praktiskt går det till så att den som trots allt önskar söka ledigt från skolplikt fyller i avsedd blankett, vilken måste undertecknas av samtliga vårdnadshavare. Med fördel kan blanketten lämnas till årskursens socialpedagog, eller lärare. Legitimerad lärare gör sedan en professionell bedömning om ledighet kan tillstyrkas eller avstyrkas, utifrån bland annat måluppfyllelse, uppvisat förhållningssätt och driv, närvaro/frånvaro. Blanketten går sedan till rektor som beviljar eller avslår utifrån en samlad bedömning av det som ligger på bordet. Sedan går blanketten till elevhälsan för arkivering och in i det administrativa systemet Skola24 och till sist åter till elevens vårdnadshavare via socialpedagog och elev. Så om du ska lämna in ledighetsansökan behöver du göra det i god tid!

På blanketten anges tydligt vad som gäller:

”Jag/vi ansvarar för att vårt barn tar reda på vilka kursavsnitt, som kommer att behandlas under ledigheten och jag/vi tar ansvar för att arbetet blir gjort.”

Tanken är inte att lärarna ska göra något extraarbete på grund av att man väljer att ta ledigt från skolplikten. Här har vi på Glömsta en stor fördel i att det mesta av skolarbetet finns, eller kommer att finnas, digitalt samlat. Den lugna starten på morgonen möjliggör också för eleven att fråga om det som är oklart i uppgifter om man av olika anledningar missat genomgångar.

Vi har även skrivit hur vi tänker i SåHärGörVi/FAQ:

Från årskurs ett gäller skolplikt. Vårdnadshavare har ansvar för att eleven är i skolan, förberedd och i rätt tid.  Blankett för ansökan om ledighet från skolplikt hittar du på sidan för blanketter. En förutsättning för beviljad ledighet är att eleven kan förväntas nå målen. Det är elevens och vårdnadshavarens ansvar att informera sig om det arbete och lärande som annars skulle ha skett i skolan och se till att det bli utfört, skolan har inget ansvar för elevens skolarbete under ev ledighet. Något extra stöd på grund av behov som uppstått till följd av ledigheten har skolan inte skyldighet att erbjuda.

Föräldraskap är lika lite som lärarskap eller rektorskap en popularitetstävling. Det är en livsviktigt och ofta livslångt uppdrag. 


My side of the story – som förälder #MotMobbningMöte tema sociala medier

Mitt första möte med Glömstaskolan var ett introduktionsmöte inför skolstart HT 2016.Jag hade bytt skola åt min son med skräckblandad förtjusning och funderade mycket på vad som väntade oss här.

Det tog inte lång tid in på mötet innan man fick höra den alltid lika frihetsingivande frasen ”högt i tak” , som allt för ofta i många andra sammanhang klingar vackert men i verkligheten är få förunnat att få uppleva på riktigt. Trots att mitt sunda förnuft ville att jag skulle vara mer avvaktande så kastade jag mig ut återigen, likt en liten unge som klammrar sig fast vid samma svåruppnåeliga löften från vuxenvärlden , gång på gång efter gång , naivt för att återigen följa en resa där man ville mena på att vilja ha en kultur med ”högt i tak”.

Hoppet är ju på något vis hela tiden starkare än besvikelser …

Kort tid efter terminsstart kom det en öppen inbjudan till föräldrar att vara med i ett föräldrasamråd som skulle bygga på möten med lärare/rektor och föräldrar i samspel. Syftet skulle vara att med gemensam kraft bygga Glömstaskolans kultur.
Även här tvekade jag en stund då jag inte riktigt fått med mig någon särskilt bra ”feeling” från tidigare erfarenheter och tänkte att det kanske är slöseri med tid. Men jag gick dit. Ämnet Mobbning togs upp ganska direkt och innan jag visste ordet av så blev vi, inte bara återigen i öppet forum inbjudna till ett ”Anti-mobbningsmöte”, utan även inbjudna till att få vara delaktiga i hur mötet skulle kunna se ut.
Det var helt klart första gången under min tid som förälder(10år) som en skola eller förskola bjöd in till samtal om Mobbning utan att för den delen behöva göra det pga en underliggande kris, konflikt eller händelse. Så många barns och vuxnas drömmar besannades i denna lilla invit. Tänk att inte behöva strida så orimligt mycket för sitt barns vägnar, bara för att ens få gehör eller bli tagen på allvar av skolan när och om barnet blivit utsatt eller utsätter andra. Vi behöver föräldrar som orkar öppna mailet eller ta samtalet utan att känna sig hjälplösa och nonchalerade. Annars går ju mobbingen fri och når bara högre höjder. Här stod det klart för mig att jag troligtvis står inför det häftigaste mötet i sitt sammanhang någonsin, en skola som faktiskt vill bygga en gemensam kultur med ”Högt i tak”, inte bara för mig, utan för barn och ungdomar i alla åldrar, i alla sammanhang och till och med i ämnet ”Mobbning”!

Vad fick jag med mig från mötet och hur såg mötet ut ?

Att kunna prata öppet om svårigheter, kulturkrockar, normer, utanförskap, mobbing, diskriminering, våld och barns roller och aktivitet i den digitala världen, tar tid och förtroendet för skolan och inför oss själva får växa fram. Det känns tydligt att just detta är en av målbilderna för skolan. Ett långsiktigt projekt.
Trots det fick jag med mig oerhört mycket tack vare alla föräldrars öppenhet.
Vi fick möjlighet att vandra runt till olika bord som hade olika ämnen att diskutera. Tiderna var begränsade och vi fick ge lite snabb input från det vi just diskuterat innan nytt ämne påbörjades.
Föräldrar bjöd enormt mycket på sig själva i både hur dåligt man känner sig hantera vissa saker till väldigt fina tips och verktyg att ta med sig hem. Vuxna som visade appar för varandra och hjälpte varandra att förstå hur vissa spel kan påverka våra barn.
Hur våld smyger sig in i spel och hur det på ett nästan manipulativt sätt driver oss till att börja normalisera delar av våldet då det givetvis kan graderas i hemskt, hemskare och värst och tillslut börjar gränserna suddas ut. Detta ledde oss vidare till chattforum som ligger gömda i underflikar och då även i enklare barnspel och vips hamnade vi ett gränslöst land där vem som helst kan ligga bakom en profil.
Detta väckte i sin tur funderingar på hur vi ska integrera oss i barnens digitala värld, hur frågar man barnet om allt är okej och hur frågar man när det egentligen är försent…

Ska man begränsa , förbjuda eller är allt bara på låtsas?

– ”internet är på riktigt” sa två flickor i en kort filmsnutt (se nedan) som vi fick se och när jag helgen efter står på fotbollsplan och ser hur föräldrar engagerar sig i sina barn så undrar man om vi alla verkligen bemöter våra barn med samma engagemang i nätcoachning och nätfeedback ? För en sak är säker iallafall; fotboll är på riktigt !

Mötet slutade med att vi fick koka ihop det till att vi trodde vi visste men vi visste inte ett smack om nätet!

Läskigt, absolut !
Verkligt, ja i allra högsta grad!
Fanns det ingen ”quick fix”, näpp !!

Men vi var där på mötet och vi kommer vara på nästa möte och så länge vi vet att nätet verkar där parallellt med vårt fysiska liv hela tiden och påverkar våra barn, att profiler i olika chattforum följer med våra barn in i skolsalen och ut på fritidsintressen trots att datorn stängts ner, att våld och glåpord testas i verkligheten så är det värt varenda möte som kommer upp och vårat jobb att vara med att skapa en kultur för just våra barn, långsiktigt, för alltid och för morgondagen.

Bästa citatet att ta med sig och som jag nu praktiserar till min sons stora förundran varje gång:

”Fråga ditt barn hur dagen varit men även hur den varit på nätet”

Tack !

/Förälder till elev i G13


Plåstersyster eller Vad gör egentligen en skolsköterska?

”Plåstersyster” vs specialistutbildad sjuksköterska med det medicinska ansvaret för hälsouppföljningar inom elevhälsan:

  • Jag har skrapat mitt knä – ”gå till skolsyster!”
  • Jag har haft ont i min fot i tre veckor – ”gå till skolsyster!”
  • Jag har ont i halsen och känner mig hängig – ”gå till skolsyster!”

– Det är ofta så elever/personal/föräldrar TROR att det ska vara, men uppdraget är främst ett annat:

Skolhälsovården kallas numera EMI, elevhälsans medicinska insatser, och ingår i den samlade elevhälsan, som omfattar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser i skolan. Vid skolstart tar EMI över ansvaret med att följa barnens hälsoutveckling från barnhälsovården (BVC).

Skolsköterskans uppdrag, enligt skollagen och socialstyrelsens riktlinjer, är att främst arbeta förebyggande och hälsofrämjande genom att följa elevens hälsa, utveckling, skolmiljö och livsstil. Det görs bla genom regelbundna hälsobesök (Förskoleklass, åk 2, 4, 6 och 8), genom uppföljningar utifrån dessa besök, genom att sitta med i skolans elevhälsoteam, genom att erbjuda vaccinationer mm.

Skolsköterskan är den enda personen på skolan som träffar ALLA elever enskilt och regelbundet. Det ger, förutom en personlig kontakt med varje elev, även en överblick av den fysiska och psykiska hälsan på gruppnivå/årskursnivå/skolnivå att bidra med på skolan.

Under ett hälsobesök utförs olika kontroller; tillväxt, syn, hörsel, rygg, som sedan analyseras tillsammans med ev symtom eller besvär och en uppföljning eller åtgärd planeras. Kanske bokas en tid till skolläkare eller så skrivs en remiss till en annan instans. I vissa årskurser hålls även ett omfattande hälsosamtal som inbegriper det mesta som har med fysisk och psykisk hälsa att göra.  Det kan bli långa, ibland tuffa samtal, men att lära känna eleverna, skapa en relation och få deras förtroende, att försöka stärka eleven, hjälpa till att göra bra val för den egna hälsan, att se elever växa från små sexåringar till stora nior är oerhört värdefullt, givande och spännande!

/Sophie, skolsköterska

 


Karlstadmodell i Huddinge?

Jag heter Marie Sundgren och arbetar som specialpedagog på Glömstaskolan i Huddinge med elever i grundskolan som har språksvårigheter. För några år sedan fann jag ytterligare ett arbetssätt som har fått mig att lyckas med det många pedagoger drömmer om: att alla barn, oavsett hinder, får en plats i skolan. Framgångsreceptet i detta fall stavas Karlstadmodellen. Arbetet har även lyfts fram i tidningen Skolvärlden.

Modellen har utvecklats sedan 1970-talet under ledning av Irene Johansson, tidigare professor i fonetik vid Umeå universitet och professor i specialpedagogik vid Karlstad universitet.  Karlstadmodellen är ett sätt att arbeta med språkträning under tydlig struktur och går bland annat ut på att använda bildstöd, tecken som stöd till talet, och skrift men också förmågan att förstå innebörden i ord som beskriver föremål och händelser. Även hur språket är uppbyggt från det lilla till grammatiken. I Karlstadmodellen har alla ordklasser en färg; substantiv-röd, verb-ljusblå, adverb-mörkblå, pronomen-gul, adjektiv-orange, prepositioner-lila, konjuktion-grön, räkneord-vit, frågeord-grå. Då blir det lättare att bygga upp språket/grammatiken samt att “måla” med språket.

– Rätten för alla att få lära, utveckla och använda språk är det centrala i Karlstadmodellen. Visionen är att främja ett gott liv för den enskilde med respekt, delaktighet och lika värde och ett mer humant samhälle för oss alla. Vill du veta mer läs på www.karlstadmodellen.se

Så här kan det  konkret se ut när jag arbetar med en elev?

– Om barnet till exempel har svårigheter att läsa brukar jag alltid börja med att få hen att läsa bilden. I Karlstadmodellen läser man bilder precis som om det vore en bok. Man läser från vänster till höger och när man stöter på något så stannar man upp och frågar sig: ”vad är det här för någonting?”. Vet man då inte vad en skorsten är, då måste man direkt få hjälp med att veta mer om begreppet samt att lära sig det. Bilder säger oftast mer än vad vi tror. I vår läroplan är det så otroligt mycket stoff som man ska hinna med så om du sitter och inte har begrepp för saker – då blir det svårt att hänga med, – Det är så många komponenter som gör att du hänger med i ett klassrum. Du måste få rätt stöd och rätt anpassningar. Har du en språkstörning så behöver du ha begrepp för ALLT och det är då viktigt att använda tecken som stöd, bilder och det skrivna.

Vad har jag sett för resultat genom åren genom att använda mig av Karlstadmodellen?

– Karlstadmodellen har gjort att barn som ingen trodde skulle kunna genomföra ett nationellt prov gjorde det. Jag minns ett tillfälle när jag satte upp en strategi för en elev som skulle lösa uppgifterna med penna och papper. Eftersom konkret material inte fick användas så övade eleven i hur penna och papper kunde bli det konkreta, för att på så sätt få lyckas.

Inom modellen är det även väldigt viktigt att jobba tätt med elevernas föräldrar. Nätverket är en del av Karlstadmodellen och det är familjecentrerat, vilket innebär att det är föräldrarna som är de allra viktigaste och de som inbjuder till nätverk. Nätverket leds av en certifierad handledare i Karlstadmodellen. Det är viktigt att samarbeta med familjen kring eleven för föräldrarna har en historia och en framtid tillsammans med individen.

Om ni vill läsa hela artikeln med mig i Skolvärlden så finns den här!

Vi vill varandra väl vi gör varandra bra

Marie Sundgren speciallärare/pedagog på Glömstaskolan

 


Cykelblåmärken och pulkabacke?

Jag cyklade tidigare till affären med mina tre flickor. På vägen såg vi på långt håll en liten kille vingla fram på en cykel med handtag där bak, med en pappa som sprang efter och fanns där att fånga handtaget vid behov. När vi kom närmare gick det inte att ta miste på barnets stolthet och glädje

Jag kan cykla nu! Pappa, jag kan cykla nu!

Riktigt, riktigt härligt att se! Om pappan som sprang efter aldrig släppt taget hade ögonblicket och känslan inte alls varit densamma.

På utvecklingssamtalen har jag ofta talat om det här med att lära sig cykla:

Att lära sig cykla är faktiskt inte så särskilt roligt. Jag minns ännu hur läskigt det var när jag upptäckte att pappa hade släppt pakethållaren. Många blåmärken och skrapsår blev det. Men oj, vad kul det är att kunna cykla. Tyvärr finns det inga mirakelkurer eller cykelpiller att köpa på apoteket, utan man måste igenom det där jobbiga, svåra, läskiga…

På utvecklingssamtalen och i undervisning har jag även återkommande talat om analogin som finns mellan ex lästräning och pulkabacken:

Det är roligt att åka pulka, eller hur? Men att knata uppför backen med pulkan är inte alls lika roligt. Det finns inga liftar och de vuxna kan inte alltid dra er upp. Så ska man åka, måste man först gå uppför – även om det stundtals är jobbigt, svettigt, halkigt… För när det väl går utför är det bara för härligt! Samma sak gäller läsning (och mycket annat).

Skola behöver vara begriplig och meningsfull, om än inte alltid rolig. Målet behöver synas och förstås, vägen kännas möjlig att bestiga. Vuxna i olika rollen finnas som stöd – i lagom omfattning. Eller som en av mina tidiga elever sa:

De bästa lärarna hjälper en bara när man behöver det som mest!

Inlärd hjälplöshet är faktiskt i förlängningen förödande, vi måste hjälpa våra elever (och barn) att utveckla nödvändig grit/tåga/ihärdighet i stort och i smått. Det är ett ansvar och ett uppdrag som kräver en hel del av oss.

Let’s do it!

(texten tidigare publicerad på blixtgordon.se)


Utdrag från SåHärGörVi/FAQ ang regler och säkerhet, Sandvargen är klart läsvärd både för liten och stor:

Alla lekställningar uppfyller förstås de regelverk som finns. På Glömstaskolan får elever klättra i träd, till en viss nivå då  stillasittande och att inte få lära känna sina gränser bjuder långsiktigt värre konsekvenser än blåmärken och en bruten arm. Vi har även en parkourbana som förutom mjuk matta även har nödvändiga inslag av metallräcken och betong, skolgården pryds av en hög och mycket rolig klätterställning för alla barn. Om det fungerar får elever cykla på delar av skolgården, inkl cykelramp. Blåmärken kan även ses som “modighetsmedaljer” (läs gärna Sandvargen).

Vi kan också gå i fackeltåg och fira Lucia med levande ljus.


Varför fritidsgård i skolan?


Förra veckan hade vi besök av 27 pedagoger från Korea. De var fascinerade av mycket i skolan, både lokaler, organisation och kultur. Fritidsgården var också något som de verkligen var imponerade av och genom deras utomstående blick fick också vi själva en påminnelse vilken viktig resurs som vi lätt tar för given.

Glömsta fritidsgård ligger på bottenplanet i Glömstaskolan, kultur och fritidsförvaltningen driver fritidsgården och står för kostnader för lokal,  fritidsledare och material. Fritidsgården är en öppen, frivillig och gratis verksamhet för alla elever i åk 6-9 oavsett vilken skola man går i eller var man bor.

Det fina med att ha fritidsgård och skola på samma ställe är samarbetet som uppstår, där vi skapar verksamhet för ungdomar hela dagen. Eleverna går först till skolan och när skolan slutar kan de gå direkt ner till fritidsgården för att äta mellanmål, träffa vänner och delta i olika aktiviteter.

Alternativet för lite för många av ungdomarna skulle sannolikt vara att åka hem till ensamhet och många timmar framför en skärm av något slag.

Glömsta fritidsgård skapar en meningsfull fritid för alla ungdomar, där ungdomarnas idéer är i fokus. Här får ungdomarna vara kreativa och prova nya saker, här ska ungdomarna få känna att de är bra på något. Fritidsgården är en frizon med en trygg stämning, alla ska känna sig inkluderade och det ska finnas utrymme för att bara ta det lugnt eller träffa nya och gamla kompisar.

Ett utanförskap beräknas kosta samhället ca 10-15 miljoner kronor. Det är inte svårt att se att en god fritidsgårdsverksamhet lätt kan vara en god investering. Vi gör det #hållbartihop – tillsammans!

Det som också händer på Glömsta är att skola och fritidsgård spiller över i varandras verksamheter. På raster så finns det chans att till exempel yoga eller sjunga karaoke på fritidsgården. Efter skolan så jobbar flera av estetlärarna på fritidsgården, eleverna har då chans att fortsätta sina skolarbeten eller få prova något helt nytt tillsammans med både lärare och fritidledare.

Därför fritidsgård i skolan!


Varför ökad fysisk aktivitet?

Varför uppmanar vi eleverna att bli mer fysiskt aktiva? Hur påverkar det inlärningen?

Forskning tyder på att kopplingen mellan fysisk aktivitet och koncentration börjar på en måhända oväntad plats, nämligen i hjärnans belöningssystem. Belöningssystemet är hjärnans motor. Dopamin är ett ämne i kroppen som fungerar som budbärare mellan hjärncellerna och gör så att kroppen upplever en positiv känsla vilket i sig gör att man vill upprepa beteendet. Dessa upplevelser får du bland annat genom att vara fysiskt aktiv. Med ett otillräckligt aktiverat belöningssystem kommer man ständigt att flytta sitt fokus till något nytt som ger en större dopamindos och då väljer man oftast något som ger omedelbar lustupplevelse och struntar i det som är bra på längre sikt. Med en regelbunden fysisk aktivitet ökar antalet kopplingar i hjärnan och koncentrationsförmågan ökar.

”Våra förfäder sprang inte för att det var kul eller för att hålla vikten, utan för att det ökade deras chans att överleva. Därför mår även vi bra av att röra på oss.”

Vid fysisk aktivitet ökar även blodcirkulationen och då ökar också blodtillförseln till hjärnan och på så sätt orkar eleverna hålla koncentration och fokus under en längre tid. Att vara fysisk aktiv ger också en viktiga effekter för vårt minne. Då hjärnan krymper under hela livet är fysisk aktivitet väldigt viktigt då det bromsar upp den processen. Varierad och anpassad motion är en effektiv koncentrationsmedicin helt utan andra biverkningar än att man kan bli svettig och varm – vilket ju ganska enkelt går att göra något åt.

/Sandra Eriksson, hälsopedagog med uppdrag att skapa intresse och struktur för ökad fysisk aktivitet och bättre hälsa #hållbartihop


Skolgårdslärare?

Hej alla blivande kollegor, elever och föräldrar!

I mitt uppdrag som fritidspedagog samverkar jag med skolan och förskoleklassen kring barnens bästa med mina kollegor under hela skol- och fritidsdagen.

Mitt sätt har varit att under de senaste fem åren fullt ut verka och bygga upp en verksamhet där eleverna spenderar en stor del av sin skoldag, skolgården och rasten. Och nu börjar jag på Glömstaskolan!

Skolgården och rasten är en plats där skolor normalt har väldigt många olika pedagoger som delar på ansvaret och är ute några få tillfällen i veckan. Eller utevistelsen, som man väljer att säga på Glömsta för att vara tydlig med var man förväntas befinna sig.

Att som fritidspedagog fått ha förmånen att ha detta som sitt arbetsfält och huvuduppdrag har varit det mest givande under hela min yrkestid. Känslan av att ibland lyckas ligga steget före, fånga upp det informella lärandet, skapa en känsla av gemenskap och trygghet för alla barn har varit fantastisk.

Många elever älskar utevistelse. Dock kan barn ibland känna en viss oro inför denna stund.

”Kommer jag ha någon att leka med?”

”Hoppas jag inte hamnar i bråk igen”

”Vad ska jag hitta på?”

Genom att alltid finnas där, möta upp hela skolans elever, varje rast/utevistelse året runt har jag genom att utgå ifrån barnens behov av rörelse, trygghet, utmaningar och framförallt intresse skapat en verksamhet där alla kan delta oavsett kön, ålder och intressen. Alltid utifrån elevens egen lust och valfrihet.

Det är för mig oerhört spännande att tillsammans med er få starta om, börja från grunden och över tid utveckla en rastverksamhet på Glömstaskolan!

Jag börjar min första vecka med att för hela den pedagogiska personalen få berätta om hur jag över tid byggt upp denna verksamhet, vilka svårigheter och utmaningar som var utgångspunkten i uppbyggnaden.

  • Jag kommer prata om hur vi genom observation och praktiskt erfarenhet kan utforma aktiviteter som utgår ifrån barnens intressen och samtidigt utmanar dem.
  • Normkritiskt tänkande är en utgångspunkt i arbetet och jag kommer beskriva de positiva effekter det ger till alla barn oavsett intresse, ålder eller kön.
  • Jag kommer även visa exempel på hur vi kan jobba med elevernas delaktighet i att ta ansvar för material och det dagliga lärandet som kan ske genom ett fungerande utlåningssystem.

Eftersom jag är helt ny på skolan är jag i oerhört stort behov av alla pedagoger på skolans kunskap och erfarenheter kring elevernas varande och intressen. Jag kommer samverka med er alla. Vi kommer alla samverka med varandra. Vi gör det utifrån skolans devis:

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Jag ser så mycket fram emot att börja jobba med er alla!

/Gustav Sundh, Huddinges första förstelärare i fritidspedagogik, leg lär och fritidspedagog


Sapiens & Kulturen

Ibland händer det att böcker får ligga till sig i väntan på rätt ögonblick och rätt sammanhang. Så var det med boken Sapiens (Yuval Noah Harari, NoK 2014). Den bjuder så mycket mer än en kort historik över mänskligheten – och ger verkligen perspektiv på tillvaron. Den sätter även fingret på vikten av en fungerande kultur för samarbete om man ska komma vidare:

”Myter och fiktioner gjorde människor nästan från födseln vana vid att tänka på vissa sätt, bete sig i enlighet med vissa normer och följa vissa regler.

De skapade därigenom artificiella instinkter som gjorde det möjligt för miljontals främlingar att samarbeta effektivt. Detta närverk av artificiella instinkter kallas ’kultur’” /Yuval Noah Harari, boken Sapiens (2014).

Glömstaskolan talar vi återkommande om vikten av att skapa en gynnsam och hållbar kultur #hållbartihop. Under våra första år har vi bland annat utifrån exemplet  Netflix framgångssaga och deras:

We trust people, not policy.

provat till vilken del långa listor med regler och nedskrivna handlingsplaner och rutiner kan ersättas med stadig dialog över ord från legendariska Pia Sundhage:

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Så här långt har det fungerat mycket bra, både när det gäller umgänget med och mellan elever. Men det kräver förstås att man har sitt ledarskap på plats och är beredd att göra jobbet med dialogen – liksom att hålla i, hålla ut, hålla om när frågan dyker upp om vi inte ska backa tillbaks in i känt hörn/tidigare kultur. Därför extra gott att få ta del av utomstående reflektioner efter studiebesök:

”Varje kultur har sina typiska trosföreställningar, normer och värderingar.

En kultur kan omvandlas som svar på förändringar i miljön eller genom utbyte med grannkulturer. Men kulturer omvandlas också på grund av sin inre dynamik.” /Yuval Noah Harari, boken Sapiens (2014).

Vi fortsätter bygga och utveckla vår kultur och vårt gemensamma klimat. Vi gör det utifrån vår fasta övertygelse om något större i #hållbartihop, samt självklart utifrån såväl impulser utifrån som gjorda erfarenheter. Kom gärna med i bygget framåt!

Kultur äter strategi till frukost. /Peter Drucker


Lugn föder lugn

Sitter på tåget mot Kastrup för att möta upp dotter som varit på folkdansläger på Färöarna. Jag råkar hamna i hundkupé. På kliver en hundägare med två mindre hundar, varav den ena tydligen åker tåg för första gången. Man behöver inte vara Ceasar-mannen-som-talar-med-hundar för att förstå hundens gnäll och kroppsspråk:

Jag vill inte vara här! Det här känns läskigt!

Hundarnas matte är dock lika tydlig i sitt kroppsspråk vilket ingjuter lugn.

Lugn föder lugn.

Både i ord och handling visar hon att det är här de ska vara, att det inte finns något annat alternativ och att läget är lugnt. Långtifrån mutor eller hot, men tydligt. Efter en stund lugnar båda hundarna ner sig och ser sig omkring med mer nyfikenhet än rädsla.

Pratar med medresenär om det här med att tågresor förstås inte är något ”naturligt” för hundar och lätt kan kännas ovant och skrämmande– samtidigt som tågresan möjliggör sådant som annars inte skulle kunna vara möjligt. Som en resa till kenneln där man föddes, eller helt nya spännande miljöer vid havet.

Som vanligt kan jag inte låta bli att dra paralleller till skolan. Inte heller den självklart något ”naturligt” för oss. För mången elev är mötet med skolan något man ser fram emot, där förskola o föräldrar förberett resan med positiva förväntningar och gynnsamma förhållningssätt. För andra blir det dock ett skrämmande första möte, då sammanhanget är större, kraven högre, strukturer för trygghet annorlunda. Även i dessa situationer gäller dock:

Lugn föder lugn.

Tydlighet om vad som gäller – vad som är förhandlingsbart och inte – gör tillvaron enklare. Barn och unga har ett uppdrag i livet: att testa gränser (annars hade vi ännu levt på stenåldern). Vi vuxna runt barnen har flera uppdrag: ensamma och tillsammans fundera över var gränser ska gå, fastställa dessa, kommunicera dem – samt hålla dem när de utmanas. Inte om, utan när. Därför behöver förstås uppsatta gränser bottna i rim och reson och frågorna Varför? och Varför inte? behöver i allmänhet ha ett svar.

”Föräldraskap är ingen popularitetstävling. Det är ett livslångt, livsviktigt uppdrag.” /Helena von Schantz

Ja, det går att sätta gränser med respekt. Att som signifikant vuxen låta bli att sätta gränser är verkligen respektlöst och gör tillvaron tuff för den gränslöse som förr eller senare träffar på en oomkullrunkelig gräns (lite för ofta i form av utanförskap, fängelse eller t o m för tidig död). Som tur är finns där stöd och hjälp att få, i andra vuxna och en och annan artikel samt material med vägar vidare och tips som kan vara bra. Vi tar tacksamt emot fler!

PS. Om vi har synpunkter på skola och samhälle bör vi ta det med andra vuxna som berörs, inte med våra barn respektive elever. De gynnas inte av att behöva hitta vägen mellan sina dubbla lojaliteter.