Sjösättningsdax!


När segelbåten tar fart och verkligen skär igenom vattnet, surfar på vågor så att skummet yr och det känns som man flyger fram – då lever livet. Dessa ögonblick uppstår för mig några gånger per år varje sommar, men ger kraft att leva på resten av året. Men de uppstår då verkligen inte bara av sig själv.

  • Det krävs en massa kompetens och gjorda erfarenheter. I synnerhet när man är två, som är beroende av tillit till varandra.
  • Det krävs dessutom en båt, med funktionellt segel, alla linor och tampar på rätt plats och i rimligt gott skick. Självklart även flytväst, gärna även seglarhandskar och i detta fall även våtdräkt (RS Fevan har stora hål i aktern, så att vattnet kan rinna ut).
  • Det krävs även en lagom hård vind. Helst ska den också blåsa någorlunda åt rätt håll, det kan bli väl bra om det blåser ut till havs om något går fullständigt på tok.

De två första punkterna kan vi tvivelsutan påverka. Den första genom övning, övning, övning – att göra misstag men inte fastna vid dem, utan se dem som erfarenhetsunderlag för reflektion och lärande. Det går att ta sig upp ur lärandegropen, och man måste helt enkelt igenom den för att gå vidare. En lärare eller tränare kan ibland hjälpa till, men jobbet måste göras och ansvaret för det är först och främst mitt.

http://www.ulricaelisson.se/tag/larandegrop/

Att skaffa fram en båt är inte lika enkelt, men har man väl tillgång till det gäller det att hålla den i gott skick. Saker slits och behöver bytas ut, olika lösningar prövas. Vid sjösättning är det alltid lika intressant vad man kommer ihåg fel från förra året och vad som blivit slitet.

Det är ju inte så att man bara kastar i båten och ger sig iväg ut på havet. Nej, först kollar man att allt är på plats och både man själv och båten är redo att ta sig an havets nyckfullhet.

På Glömstaskolan tänker vi lite likadant. För att lyckas i skolan krävs det en hel del kompetens, vilket utvecklas genom lärarledd undervisning vilken lägger grund för egna gjorda erfarenheter och resor ner och upp ur lärandegropen. Arbetet måste göras – närvaro är en nödvändig men ej tillräcklig förutsättning. Engagemang och ihärdighet krävs också om det ska bli riktigt bra.

Sjömannen ber inte bara om medvind, han lär sig segla.

Vi inleder dessutom varje läsår och termin med en sjösättningsvecka, där vi gör oss redo för undervisning genom att lägga en grund utifrån den centrala frågan:

Hur ska vi ha det tillsammans?

Trygghet och trivsel är nödvändiga, men ej tillräckliga förutsättningar för kunskap och lärande. Det är förstås något vi behöver arbeta med kontinuerligt över hela läsåret, men just i början lägger vi lite extra fokus i syfte att skapa en god och stabil grund. Vi gör oss helt enkelt redo och undervisningsbara. En del elever har fortsatt träna läsning och annat under sommaren, andra har tyvärr tappat den viktiga rutinen. En del har vuxit och tillägnat sig mer gynnsamma förhållningssätt, andra behöver fås att inse att sommarlovet faktiskt nu är slut nu och för ganska många är det nog så skönt att vardagen återigen rymmer rutin och människor som faktiskt på riktigt bryr sig.

Nu fortsätter vi bygga stadig grund grundtillsamma!


Fortbildning – tid för insikt till min egen vardag

Har precis haft en veckas fortbildning. Att vara på fortbildning ger ju såklart  nya kunskaper i massa olika ämnen. Men det ger också alltid perspektiv på min egna yrkesvardag. Saker jag egentligen vet men i vardagslunken så glöms de lätt bort.  Uppenbara sanningar som behöver en annan betraktares ögon alternativt att bli sedda genom en annan person vardag för att bli verkliga och påtagliga.

När jag hör andras arbetsvardag så tänker jag hur snabbt jag blivit van vid det jag har.

Som strutsen på bilden stoppar jag ibland huvudet i sanden och tänker om min skola ändå kunde vara lite annorlunda.

Visst det är saker som behöver utvecklas på min arbetsplats men när jag hör om andras normer, likt strutsen på bilden som faktiskt tittar upp,  och jämför med mina så märker jag hur mycket jag verkligen uppskattar min egen arbetsvardag och den norm vi satt upp där.

Min vardag och norm på Glömstaskolan är den här. Jag har alltid en team av kollegor att få stöd och hjälp av i olika situationer. Om det händer något oväntat och jag känner att just idag så är jag inte i form att ta det samtalet eller den konflikten då finns det andra. Jag behöver inte känna att jag står själv med det hela ansvaret. Även i undervisningen har jag en mycket kompetent kollega som förstår mina ämnen och som jag kan planera tillsammans med och vet precis vad eleverna ska göra varje pass. Är jag eller kollegan inte på plats så märker knappt eleverna det. Ibland undrar jag om de ens vet vem som heter vad?

Flexibla lokaler. Vi har tre stora klassrum, 6 grupprum, en föreläsningslokal, möbleringsvänliga möbler, djupa fönster och massa möjligheter att anpassa varje rum så det passar just det passet som jag ska hålla just då.

Flexibla grupper. Eftersom vi så gott som alltid är två lärare på en större mängd barn så kan vi styra grupperna som vi vill. Är det projekt och knepigt för vissa elever men de flesta är självgående så kan jag ta 50 elever utan problem. Alla vet ju exakt vad de ska göra. En stöd fråga här och hjälp till fokus där. Mängden elever är inte ett problem. Min kollega kan ta 10 elever och verkligen ge dem exakt det som de behöver.

Pulspass – min skola erbjuder eleverna pulspass innan skoldagen börjar. Det finns ett gym för vissa raster och en motionscykel står alltid redo på hemvisten om någon har extra energi över. Hur bra är inte det här för elevernas inlärning?

En Skolgårdslärare som aktivt arbetar med det som händer mellan lektionerna. Eleverna vet hur det blir på rasten. Det finns aktiviteter att gå på om de önskar. En bänk att häng om det är vad eleven vill. Ett bra sätt att få alla att lyckas även i det som lätt kan bli konfliktfyllt.

Stort mandat i min vardag. Vi arbetar med självledarskap på min skola. Frustrerande som attan ibland men härligt som oftast. Jag har ett enormt stort mandat i min vardag. Sällan eller aldrig behöver jag fråga min rektor om jag får göra det jag tänker. Istället har jag många bollplank som kan hjälpa mig när jag kör fast eller om det blir jobbigt på något sätt. För jobbigt det blir det ibland när jag jobbar med människor. Mycket händer och ofta händer det som jag aldrig trodde skulle kunna hända.

Så fortbildning det ger nya kunskaper definitivt men den här gången så gav det mig även en stor portion insikt i min egna vardag.

// Karin Leg. lärare Glömstaskolan, som just varit en vecka i Bryssel


Tankar kring vårt gemensamma arbete mot mobbning utifrån #motmobbningmöte

Genom att tillsammans träffas där vi kan lyfta våra tankar, funderingar och oro kring det svåra ämnet mobbing som berör oss alla på olika sätt, så förebygger vi och kan försöka att stoppa/förhindra.

Förra veckan blev vi påminda hur svårt och hur jobbigt det kan vara att växa upp och hur komplicerat det kan vara med relationer. Det är ju inget som är självklart för ett barn. Varje dag ställs de inför nya utmaningar, hinder och dom behöver att ta olika val i olika situationer.

Alla är vi olika och kommer med en ryggsäck med olika egenskaper och erfarenheter i. Det är vi vuxna som tillsammans skapar de bästa förutsättningarna för våra barn och lär barnen samhällets värderingar, normer och regler.

I mitt yrke som socialpedagog är ett av mina huvudsakliga uppdrag att förebygga psykisk ohälsa. För mig handlar det om att vara en närvarande och lyhörd pedagog. Genom att skapa goda relationer till eleven, där de känner sig trygga och sedda på ett positivt sätt så kan jag förhoppningsvis nå fram. Där skapas tillit till oss vuxna och vi kan på ett positivt sätt stötta och vägleda eleverna framåt.
Jag ser verkligen en skillnad när jag tillsammans med er vårdnadshavare får samarbetar kring era barn. Vi lär av varandra.

/Vibeke Hansen, tankar utifrån senaste #motmobbningmöte


Skolan börjar redan med resan till skolan

Allt hänger ihop i en helhet vi skapar tillsammans #hållbartihop. Gynnsamma förhållningssätt behöver tränas och läras på olika sätt och i olika sammanhang. En del ansvarar skolan för, annat är vårdnadshavares ansvar. En del gör vi gemensamt, en del görs med hjälp av andra: kamrater, media, föreningsliv, samhälle…

Det krävs en by för att fostra ett barn. /afrikanskt talesätt

Nedan saxar vi lite från aktuell forskning som har bäring på transporten till och från skolan:

Barn som själva tar sig till skolan är mer nöjda och presterar bättre.

– Barn som inte reser självständigt, det vill säga utan föräldrars översikt, förlorar naturliga möjligheter att utforska sin närmiljö och att interagera med kompisar på egen hand. Det leder till att de blir mindre självständiga och trygga i sin närmiljö. Studierna om ökat bilresande kopplar även till den ökning av psykisk ohälsa bland barn och unga som vi ser idag, säger Jessica Westman, forskare Karlstad Universitet.

Jessica Westmans färska avhandling visar att barn mår och presterar bättre när de får gå, cykla eller åka buss till skolan. Trots detta väljer allt fler föräldrar att skjutsa sina barn med bil – oavsett om avståndet till skolan är kort eller långt. Ofta handlar det nog om praktiska skäl, eller så är man orolig att andra föräldrar inte visar trafikvett. Vilket då blir en negativ spiral då fler bilar minskar tillgänglighet och ökar stress.

– Vi behöver omvärdera barns skolresor. En skolresa är en möjlighet för barn och ungdomar att ägna sig åt aktiviteter som gör att de blir pigga och glada vilket kan lägga grunden för hur man mår resten av dagen. Det bästa är att resa tillsammans med kamrater – gärna gå eller cykla. Måste man ändå åka bil – se till att ha roligt med ditt barn och gör resan till en trevlig stund för umgänge. Det är nog mitt bästa tips för bilburna föräldrar, säger Jessica Westman.

Huddinge har ett projekt med Säkra Skolvägar, som bland annat uppmuntrar Gående skolbuss, fler trottoarer och cykelvägar, tydligare avlämningsplatser. Vi ser fram emot att det gemensamma arbetet runt Glömstaskolan kommer intensifieras i och med nya bygget.

Bilar är hårda. Barn är mjuka.

Vi lär och tränar i världen, inte ifrån världen.

 


Apropå Betyg: Studera och gör ditt bästa men inte på bekostnad av ditt mående

Betyget är ett hett ämne särskilt så här på vårkanten och det skapar tyvärr ofta stor ängslan, ångest och missnöje bland våra elever. Vi vuxna måste hjälpas åt att lugna de elever som dras med i hetsen och hjälpa dem att vara nöjda med sina prestationer när de verkligen har kämpat trots att det inte står ett ”A ”eller ”B” på slutresultatet. E är godkänt, E är bra. E kan till och med vara jättebra.

Vi måste såklart även uppmuntra och motivera de elever som inte använder sin fulla potential så att de kan få ett betyg som motsvarar kunskaperna de besitter och/eller har möjlighet att skaffa sig.

Om eleven har A i alla ämnen (17 st) så har eleven 340 poäng. Vem behöver 340 poäng? Ytterst få.

Här kan du se hur antagningspoängen såg ut ht- 17 för de kommunala gymnasieskolorna i Huddinge: antagningspoängen ht- 17  Du ser, inte särskilt många som har över 300 poäng. Eleverna kommer långt på betydligt lägre betyg. Här kan du räkna ut ditt meritvärde.

Det är i nian betygen, på riktigt, kan ha betydelse. Betygen fram tills dess är en fingervisning om var eleverna ligger kunskapsmässigt och vad som krävs framåt.

Betygen kommer att variera. I regel får eleverna ett terminsbetyg till jul och sommaren på vad de åstadkommit under terminen. Det kommer alltså se lite olika ut mellan terminerna. Här kan man passa på att tillägga att eftersom eleverna och lärarna på Glömstaskolan just nu är mer eller mindre nya för varandra så kan betygen variera ytterligare. Över tid kommer det antagligen att stabiliseras då vi kommer att ha ett större underlag, nationella prov och skolverkets bedömningsstöd som vi använder för att mäta elevernas kunskaper och stämma av våra bedömningar mot. Sen får vi inte glömma att eleverna faktiskt presterar lite olika genom skolåren.

Vi höjer eller sänker inte betyg. Vi ger nya betyg varje termin, utifrån uppvisade resultat i förhållande till Skolverkets kunskapskrav.

Vi måste, den här tiden fram till nian, lära eleverna att göra kloka val. Frågor som de under högstadietiden behöver fundera på är:

  • Vilket program vill jag gå?
  • Vilka ämnen behöver jag få godkänt i för mitt gymnasieval?
  • Och faktiskt….Vilka ämnen kan jag få bra betyg i utan att slita ihjäl mig?  

Att studera är superkul och superjobbigt. Det är roligt att studera, man träffar aldrig så många kompisar och knyter kontakter som under studietiden. Än så länge har inte livets krav satt klorna i en. Men det är riktigt jobbigt också. Att hålla igång flera ämnen samtidigt. Inlämningsuppgifter som ska göras, prov som ska skrivas och känslan att hela tiden känna sig bedömd, det tar på krafterna. Det måste vi vuxna komma ihåg. Kommer ni ihåg? Det var inte helt lätt att vara tonåring heller.

Alla vägar kan bära till Rom. Alla elever som vill gå på gymnasiet kommer att få gå på gymnasiet. Kanske inte på sitt förstahandsval men det behöver inte vara dåligt för det. Hur många av oss vuxna har gått raka spåret, valt ”rätt” gymnasieprogram och fortsatt spikrakt till den arbetsplats som vi befinner oss på nu? Inte särskilt många gissar jag. Inte vi i alla fall. Många av oss har valt om, bytt och riktat om vår kompass både en, två. och tre gånger. Det kommer våra barn och elever antagligen också att göra. Inte ens betyget i nian var livsavgörande för de allra flesta av oss.

Föräldraskap är ingen popularitetstävling, det är ett livslångt, livsviktigt uppdrag. /Helena von Schantz

Det vi vill ha sagt är, visst ska vi hjälpa våra elever och barn att utveckla gynnsamma förhållningssätt, nå framgångar och vara och visa sitt allra bästa jag så ofta det bara går.

Men främst ska vi stötta, uppmuntra och hjälpa dem att bli trygga ungdomar som tror på sin egen förmåga och känner stolthet över sin arbetsinsats när de gör så gott de kan och samtidigt mår bra, oavsett vad det står i betyget. För de är inte sina betyg, de är så mycket mer.

 


Dians dröm – konkret exempel på #hållbartihop

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra – här ett exempel på hur en sjuåring kan tolka det hela, i konkret aktion, saxat från MittiHuddinge 11/4-18:


Vi gör bra morgon tillsammans!

Vi har nu under sju månader gett möjligheten till alla elever på Glömstaskolan att påbörja dagen på bästa sätt genom rörelse varje morgon. För mig som skolans hälsopedagog är det tydligt och häftigt att se hur eleverna utvecklats dag för dag med att ta ansvar och samverka på en yta med många olika utbud och många olika behov.

Till en början var jag alltid den som dukade upp stationer av olika aktiviteter ca 20 min innan eleverna släpptes in i tältet och fick ta del av det som erbjöds. Med en tydlig struktur och med ett tydligt förhållningssätt lärde sig eleverna snabbt vad som gällde och efter en tid kunde jag därför släppa på de strikta ramarna och bjuda in eleverna till att göra med istället för att jag hela tiden skulle göra åt. Sagt och gjort.

Numera när jag kommer till jobbet vid 07.15 står det vanligtvis redan elever och väntar på att få komma med in och hjälpa till att förbereda och duka fram olika stationer. Tillsammans bestämmer vi vad som ska erbjudas ”idag” och eleverna plockar fram och dukar själva upp för kommande aktiviteter. Idag är parkour och gymnastiska stationer, bollsporter i form av innebandy, fotboll, spökboll, Harry Potter samt pingis väldigt populärt och man blir lika imponerad som inspirerad av elevernas kreativa tänkande i form av byggkonstruktioner till utförande av olika rörelsemoment.

Att också se hur de yngre modigt apar efter de äldre genom att prova sig fram på sina egna sätt och i att lära sig nya saker och utveckla sina egna förmågor är verkligen givande och rörande.

Jag ser hur elever utför och testar nytt och med ett leende eller en gest stolt vänder tillbaka för att göra om igen. Vi gör andrafjäril och tredjefjäril och fler än så! 

När klockan slår 08.10 är det dags för alla att tillsammans hjälpas åt att plocka undan och ställa tillbaka allt material på respektive plats innan vi tillsammans lämnar hallen för att infinna oss på vardera hemvisten senast klockan 08.30 då skolan börjar. 

/Sandra Eriksson, Hälsopedagog


Hur är det att arbeta på Glömstaskolan?

Nu är det ett år sedan jag slutade arbeta som lärare – jag som aldrig skulle bli skolledare, men ändå föll till föga efter nästan 20 år som lärare och facklig företrädare. Jag är f ö väldigt glad över att jag har den grunden i alla de små och stora mer eller mindre omöjliga beslut som behöver fattas som rektor. Jag kan förstås inte berätta hur det är att vara lärare, fritidspedagog, socialpedagog, resurs, it-samordnare, köksbiträde, kökschef, skolsköterska, kurator mm på Glömstaskolan – men ger mig ändå på ett försök, utifrån mitt nya rektorsperspektiv. Ta det för vad det är – eller hör direkt med medarbetarna!

Det händer att föräldrar och pedagoger nyfikna på skolan frågar om jag trivs. Mitt svar är enkelt:

Jag bor i Sollentuna och tillbringar alltså nära två timmar varje dag på pendeltåg respektive cykel till/från stationerna. Som legitimerad lärare samt skolledare med stort nätverk har jag lätt hitta jobb och jag har återkommande skrivit om att man behöver ta ansvar om man inte trivs. Är det svar på frågan?

I höstas hade skolan 60% ny personal, så skolan växte med 50% under förra läsåret och sedan 50% till under sommaren. Inget problem, men en spännande utmaning! Vi hade en vecka på oss innan eleverna kom. Av dessa ägnade vi tre dagar åt att prata och göra kultur – pillandet i klassrum sparade vi till eleverna kom, då vi här arbetar med och inte åt. Torsdag eftermiddag var jag tydlig:

Nu vet ni mer vad ni har gett er in på och hur vi arbetar. Om du nu känner att det inte känns bra är det helt OK att kliva av här och nu. Som legitimerad lärare hittar du ett nytt jobb imorgon och vi håller just nu inte på en månads uppsägningstid.

Alla var kvar. Detta upprepades sedan vecka 44. Det känns viktigt att de som är här är de som vill vara här. I november hade vi behov av en legitimerad högstadielärare i MaNo, vilket vi alla vet är en bristvara. Döm om vår förvåning när vi hade 14 legitimerade lärare som sökt tjänsten! Jag tror verkligen inte det handlade om hur vi utformat annonsen, utan något helt annat. Precis som intervjuerna i våras kom frågan även denna gång:

Ska inte ni ställa några frågor?

Men nej, vi berättar mer hur vi vill ha det – sedan får man välja om man är med eller inte. Referenser har vi förstås tagit (att någon känner någon som känner någon är högst sannolikt i en uppkopplad värld, att göra en google-sökning är också självklart idag). Så tänker och gör vi, vilket inte säger att andra ska göra likadant. Vi har en idé och enligt aktuell forskning gäller det nu att hålla i och hålla ut. När omgivningen blir oroliga försöker vi håller vi om, men backar inte självklart tillbaks till kända hörn. Förra förvaltningschefen la även till den viktiga hålla bort. Vilket f ö är en stående punkt på APT: Vad har vi slutat göra? Inte alltid det kommer fram något, men signalvärdet från ledningen tänker jag är tydligt.

På Glömstaskolan arbetar vi i äkta team. Som all organisation har det sina för- och sina nackdelar, vilket vi även fått utomstående perspektiv på. Här är det dock ett val som organisationsryggrad och inget man som enskild kan välja bort. Vi tränar och lär!

Inte bara lätt. Mentala tatueringar lärorikt

Den lärare som säger sig vara färdig är just det. Vänligen lämna byggnaden!

Vi har en modell på Glömstaskolan där vi, inspirerade av Bättre Skolor, börjar varje möte med en styrkerunda, för att börja i den energi som kommer av vad som faktiskt fungerar. Den gör skillnad. Vi arbetar även med Röda Sockor / Tuffledarskap

Innan jag samlar ihop vita lakan för tvätt kollar jag att det inte smyger med några röda sockor som missfärgar hela tvätten – och det går att tänka samma sak med våra möten.

Det innebär att varje möte, efter styrkerunda, inventerar om det finns något grus mellan de som är där. Om så är fallet behöver det först lyftas för att mötet ska bli produktivt. Inga surdegar välkomna! Vi har val, vi har mandat, vi tar ansvar för att uttrycka våra behov, vi är raka och tydliga, tillåtande och visar varandra tillit. 

Varje fredag har vi APT. En timme, kl 14.20-15.20. Arbetstiden för lärare slutar 15.30, så det är bara att resa sig upp och gå om vi inte lyckats hålla mötet fokuserat. Agenda blir protokoll, skrivs i realtid i GSuite, var och en har tillgång att skriva in det man önskar ta upp. Är man inte där kan man delta på distans eller så läser man efterhand och vet allt – ingen information alla behöver veta finns någon annanstans, förutom en grupp på Insidan (Huddinges Fb) med viktig info, som var och en måste läsa varje dag. Vi har inga postfack och massmejlar inte. Mejl läser och besvarar vi vardagar.

”APT fredag eftermiddag, när man vill gå hem?” tänkte jag innan jag började. Nu älskar jag det – man får lämna veckan bakom sig och har en tydlig plan framåt, så helgen verkligen kan bli helg! /erfaren lärare

På föräldramötet för de intresserade av förskoleklass (vi har inga andra traditionella föräldramöten) var jag tydlig:

På en ny skola får man väldigt mycket engagemang och inspiration. En hel del rutiner och traditioner är dock ännu inte på plats. Om det är viktigt att lång tid i förväg veta exakt hur Luciafirande går till, är detta inte rätt ställe.

Vi har också ett stadigt inflöde av elever och personal, vilket påverkar grupprocesser och kräver sitt engagemang. Men också ger stora möjligheter att göra skillnad på riktigt! Som personal på Glömsta får man också stort mandat i att professionellt vara med och skapa de rutiner och traditioner som man önskar se.

Jag tyckte jag hade mandat på förra skolan. Nu när jag upplevt mandat på riktigt, vet jag att jag knappt hade det. Här känns det verkligen att vi har skolledningen i ryggen. /lärare på medarbetarsamtal

Sedan kom så den årliga medarbetarundersökningen (jan/feb 2018). Man kan tänka att den naturligt höga stressnivån i en ny organisation som på allvar prövar nya vägar skulle kunna tänkas slå igenom. Alla är nya för varandra, ledarskapet har gott om skolerfarenhet men inte så mycket chefserfarenhet. Den är ett nedslag i januari och säger förstås inte allt, men något. Den visar att det förstås finns en del att arbeta vidare med, såväl bygga på styrkor som täppa till sådant som är mer problematiskt. Vi kompletterar den även med ett system där vi individuellt följer upp varje vecka, men några korta frågor på samma sätt som säkerhetskontrollen på flygplatsen följs upp löpande. Arbetet kommer inte ta slut, vi tar oss an det tillsammans!

Såhär ser i alla fall årets medarbetarundersökning ut i urval:

Nota Bene att alla staplar bör vara höga utom nummer två (”Arbetsrelaterad utmattning”). Den svarta romben markerar ett riktvärde baserad på forskning bakom systemet.  Vi är förstås verkligen inte nöjda med att arbetsrelaterade utmattningen är högre än riktvärde, men samtidigt förundrade över att den är lägre än övriga skolor med tanke på att vi är en ny skola som provar nya vägar, där många rutiner inte ännu sitter och i princip alla är nya för varandra.




Lek, lärande och leriga kläder

”Mitt barn har alldeles leriga kläder när jag ska hämta, så här kan vi inte ha det!”

Vårt svar blir:

Skulle du hellre se att ditt barn stod bredvid och inte fick vara med i leken?

När vädret är som det är händer det att delar av skolgården blir tämligen lerig. Många barn tycker att det här med lera, vatten, sand är mycket roligt. Vi vet att undersökande och lek kan utveckla många förmågor hos barn. Vi är gärna med och uppmuntrar och stöttar leken att bli positiv, men vi hindrar normalt inte barn från att göra sig själva blöta, leriga eller svettiga. Även här finns lärande att göra kring orsak-verkan-konsekvens och utvecklande av gynnsamma förhållningssätt.

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra

Samma när det blir halt på skolgården. Åka iskana utvecklar fysisk litteracitet – plus att det tränar samarbete, turtagning mm. När det blivit riktigt halt måste man förstås ha hjälm i de stora backarna. Blåmärken ser vi dock mer som modighetsmedaljer än som något problematiskt. Att kläder slits i en is-kana ser vi också som naturligt och en del i att ha en god barndom, med god omvårdnad från signifikanta vuxna.

”Genom att linda in barnen i bubbelplast hindrar vi dem från att lära sig att fatta beslut. Det är ett riktigt vuxensvek.”/prof Dean Kriellaars

 


#hållbartihop – även dela med sig av fotbolls(skor)?

”Jag har en dröm, jag vill kunna hjälpa andra, jag har så mycket men det FINNS barn som inte har något” /Diyan Ramos, 7 år.

”Jag skriver nu som en förälder, då jag känner att det är viktigt att uppmuntra sina barn till goda gärningar. Min son brinner för fotboll, det är hans passion, men han vet att det är fler barn i världen som gör det men som kanske inte har samma möjlighet  till det. Nu när VM närmare sig tänkte han att det skulle vara kul att samla inte fotbolls prylar till barn i ett fattiga länder , saker som skor, shorts, t-shirts, strumpor mm.”

Vill Du anta utmaningen och vara hjälten i Diyans dröm ?

Fram med de där träningsskola / fotbollsskorna som du inte längre använder-  ett annat barn kommer snart glädjas åt dem!!

Skriv din autograf på skorna.

Vi kan göra detta tillsammans.

Insamling sker i skolans ljushall med start i februari 2018.