Dians dröm – konkret exempel på #hållbartihop

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra – här ett exempel på hur en sjuåring kan tolka det hela, i konkret aktion, saxat från MittiHuddinge 11/4-18:


Vi gör bra morgon tillsammans!

Vi har nu under sju månader gett möjligheten till alla elever på Glömstaskolan att påbörja dagen på bästa sätt genom rörelse varje morgon. För mig som skolans hälsopedagog är det tydligt och häftigt att se hur eleverna utvecklats dag för dag med att ta ansvar och samverka på en yta med många olika utbud och många olika behov.

Till en början var jag alltid den som dukade upp stationer av olika aktiviteter ca 20 min innan eleverna släpptes in i tältet och fick ta del av det som erbjöds. Med en tydlig struktur och med ett tydligt förhållningssätt lärde sig eleverna snabbt vad som gällde och efter en tid kunde jag därför släppa på de strikta ramarna och bjuda in eleverna till att göra med istället för att jag hela tiden skulle göra åt. Sagt och gjort.

Numera när jag kommer till jobbet vid 07.15 står det vanligtvis redan elever och väntar på att få komma med in och hjälpa till att förbereda och duka fram olika stationer. Tillsammans bestämmer vi vad som ska erbjudas ”idag” och eleverna plockar fram och dukar själva upp för kommande aktiviteter. Idag är parkour och gymnastiska stationer, bollsporter i form av innebandy, fotboll, spökboll, Harry Potter samt pingis väldigt populärt och man blir lika imponerad som inspirerad av elevernas kreativa tänkande i form av byggkonstruktioner till utförande av olika rörelsemoment.

Att också se hur de yngre modigt apar efter de äldre genom att prova sig fram på sina egna sätt och i att lära sig nya saker och utveckla sina egna förmågor är verkligen givande och rörande.

Jag ser hur elever utför och testar nytt och med ett leende eller en gest stolt vänder tillbaka för att göra om igen. Vi gör andrafjäril och tredjefjäril och fler än så! 

När klockan slår 08.10 är det dags för alla att tillsammans hjälpas åt att plocka undan och ställa tillbaka allt material på respektive plats innan vi tillsammans lämnar hallen för att infinna oss på vardera hemvisten senast klockan 08.30 då skolan börjar. 

/Sandra Eriksson, Hälsopedagog


Hur är det att arbeta på Glömstaskolan?

Nu är det ett år sedan jag slutade arbeta som lärare – jag som aldrig skulle bli skolledare, men ändå föll till föga efter nästan 20 år som lärare och facklig företrädare. Jag är f ö väldigt glad över att jag har den grunden i alla de små och stora mer eller mindre omöjliga beslut som behöver fattas som rektor. Jag kan förstås inte berätta hur det är att vara lärare, fritidspedagog, socialpedagog, resurs, it-samordnare, köksbiträde, kökschef, skolsköterska, kurator mm på Glömstaskolan – men ger mig ändå på ett försök, utifrån mitt nya rektorsperspektiv. Ta det för vad det är – eller hör direkt med medarbetarna!

Det händer att föräldrar och pedagoger nyfikna på skolan frågar om jag trivs. Mitt svar är enkelt:

Jag bor i Sollentuna och tillbringar alltså nära två timmar varje dag på pendeltåg respektive cykel till/från stationerna. Som legitimerad lärare samt skolledare med stort nätverk har jag lätt hitta jobb och jag har återkommande skrivit om att man behöver ta ansvar om man inte trivs. Är det svar på frågan?

I höstas hade skolan 60% ny personal, så skolan växte med 50% under förra läsåret och sedan 50% till under sommaren. Inget problem, men en spännande utmaning! Vi hade en vecka på oss innan eleverna kom. Av dessa ägnade vi tre dagar åt att prata och göra kultur – pillandet i klassrum sparade vi till eleverna kom, då vi här arbetar med och inte åt. Torsdag eftermiddag var jag tydlig:

Nu vet ni mer vad ni har gett er in på och hur vi arbetar. Om du nu känner att det inte känns bra är det helt OK att kliva av här och nu. Som legitimerad lärare hittar du ett nytt jobb imorgon och vi håller just nu inte på en månads uppsägningstid.

Alla var kvar. Detta upprepades sedan vecka 44. Det känns viktigt att de som är här är de som vill vara här. I november hade vi behov av en legitimerad högstadielärare i MaNo, vilket vi alla vet är en bristvara. Döm om vår förvåning när vi hade 14 legitimerade lärare som sökt tjänsten! Jag tror verkligen inte det handlade om hur vi utformat annonsen, utan något helt annat. Precis som intervjuerna i våras kom frågan även denna gång:

Ska inte ni ställa några frågor?

Men nej, vi berättar mer hur vi vill ha det – sedan får man välja om man är med eller inte. Referenser har vi förstås tagit (att någon känner någon som känner någon är högst sannolikt i en uppkopplad värld, att göra en google-sökning är också självklart idag). Så tänker och gör vi, vilket inte säger att andra ska göra likadant. Vi har en idé och enligt aktuell forskning gäller det nu att hålla i och hålla ut. När omgivningen blir oroliga försöker vi håller vi om, men backar inte självklart tillbaks till kända hörn. Förra förvaltningschefen la även till den viktiga hålla bort. Vilket f ö är en stående punkt på APT: Vad har vi slutat göra? Inte alltid det kommer fram något, men signalvärdet från ledningen tänker jag är tydligt.

På Glömstaskolan arbetar vi i äkta team. Som all organisation har det sina för- och sina nackdelar, vilket vi även fått utomstående perspektiv på. Här är det dock ett val som organisationsryggrad och inget man som enskild kan välja bort. Vi tränar och lär!

Inte bara lätt. Mentala tatueringar lärorikt

Den lärare som säger sig vara färdig är just det. Vänligen lämna byggnaden!

Vi har en modell på Glömstaskolan där vi, inspirerade av Bättre Skolor, börjar varje möte med en styrkerunda, för att börja i den energi som kommer av vad som faktiskt fungerar. Den gör skillnad. Vi arbetar även med Röda Sockor / Tuffledarskap

Innan jag samlar ihop vita lakan för tvätt kollar jag att det inte smyger med några röda sockor som missfärgar hela tvätten – och det går att tänka samma sak med våra möten.

Det innebär att varje möte, efter styrkerunda, inventerar om det finns något grus mellan de som är där. Om så är fallet behöver det först lyftas för att mötet ska bli produktivt. Inga surdegar välkomna! Vi har val, vi har mandat, vi tar ansvar för att uttrycka våra behov, vi är raka och tydliga, tillåtande och visar varandra tillit. 

Varje fredag har vi APT. En timme, kl 14.20-15.20. Arbetstiden för lärare slutar 15.30, så det är bara att resa sig upp och gå om vi inte lyckats hålla mötet fokuserat. Agenda blir protokoll, skrivs i realtid i GSuite, var och en har tillgång att skriva in det man önskar ta upp. Är man inte där kan man delta på distans eller så läser man efterhand och vet allt – ingen information alla behöver veta finns någon annanstans, förutom en grupp på Insidan (Huddinges Fb) med viktig info, som var och en måste läsa varje dag. Vi har inga postfack och massmejlar inte. Mejl läser och besvarar vi vardagar.

”APT fredag eftermiddag, när man vill gå hem?” tänkte jag innan jag började. Nu älskar jag det – man får lämna veckan bakom sig och har en tydlig plan framåt, så helgen verkligen kan bli helg! /erfaren lärare

På föräldramötet för de intresserade av förskoleklass (vi har inga andra traditionella föräldramöten) var jag tydlig:

På en ny skola får man väldigt mycket engagemang och inspiration. En hel del rutiner och traditioner är dock ännu inte på plats. Om det är viktigt att lång tid i förväg veta exakt hur Luciafirande går till, är detta inte rätt ställe.

Vi har också ett stadigt inflöde av elever och personal, vilket påverkar grupprocesser och kräver sitt engagemang. Men också ger stora möjligheter att göra skillnad på riktigt! Som personal på Glömsta får man också stort mandat i att professionellt vara med och skapa de rutiner och traditioner som man önskar se.

Jag tyckte jag hade mandat på förra skolan. Nu när jag upplevt mandat på riktigt, vet jag att jag knappt hade det. Här känns det verkligen att vi har skolledningen i ryggen. /lärare på medarbetarsamtal

Sedan kom så den årliga medarbetarundersökningen (jan/feb 2018). Man kan tänka att den naturligt höga stressnivån i en ny organisation som på allvar prövar nya vägar skulle kunna tänkas slå igenom. Alla är nya för varandra, ledarskapet har gott om skolerfarenhet men inte så mycket chefserfarenhet. Den är ett nedslag i januari och säger förstås inte allt, men något. Den visar att det förstås finns en del att arbeta vidare med, såväl bygga på styrkor som täppa till sådant som är mer problematiskt. Vi kompletterar den även med ett system där vi individuellt följer upp varje vecka, men några korta frågor på samma sätt som säkerhetskontrollen på flygplatsen följs upp löpande. Arbetet kommer inte ta slut, vi tar oss an det tillsammans!

Såhär ser i alla fall årets medarbetarundersökning ut i urval:

Nota Bene att alla staplar bör vara höga utom nummer två (”Arbetsrelaterad utmattning”). Den svarta romben markerar ett riktvärde baserad på forskning bakom systemet.  Vi är förstås verkligen inte nöjda med att arbetsrelaterade utmattningen är högre än riktvärde, men samtidigt förundrade över att den är lägre än övriga skolor med tanke på att vi är en ny skola som provar nya vägar, där många rutiner inte ännu sitter och i princip alla är nya för varandra.




Lek, lärande och leriga kläder

”Mitt barn har alldeles leriga kläder när jag ska hämta, så här kan vi inte ha det!”

Vårt svar blir:

Skulle du hellre se att ditt barn stod bredvid och inte fick vara med i leken?

När vädret är som det är händer det att delar av skolgården blir tämligen lerig. Många barn tycker att det här med lera, vatten, sand är mycket roligt. Vi vet att undersökande och lek kan utveckla många förmågor hos barn. Vi är gärna med och uppmuntrar och stöttar leken att bli positiv, men vi hindrar normalt inte barn från att göra sig själva blöta, leriga eller svettiga. Även här finns lärande att göra kring orsak-verkan-konsekvens och utvecklande av gynnsamma förhållningssätt.

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra

Samma när det blir halt på skolgården. Åka iskana utvecklar fysisk litteracitet – plus att det tränar samarbete, turtagning mm. När det blivit riktigt halt måste man förstås ha hjälm i de stora backarna. Blåmärken ser vi dock mer som modighetsmedaljer än som något problematiskt. Att kläder slits i en is-kana ser vi också som naturligt och en del i att ha en god barndom, med god omvårdnad från signifikanta vuxna.

”Genom att linda in barnen i bubbelplast hindrar vi dem från att lära sig att fatta beslut. Det är ett riktigt vuxensvek.”/prof Dean Kriellaars

 


#hållbartihop – även dela med sig av fotbolls(skor)?

”Jag har en dröm, jag vill kunna hjälpa andra, jag har så mycket men det FINNS barn som inte har något” /Diyan Ramos, 7 år.

”Jag skriver nu som en förälder, då jag känner att det är viktigt att uppmuntra sina barn till goda gärningar. Min son brinner för fotboll, det är hans passion, men han vet att det är fler barn i världen som gör det men som kanske inte har samma möjlighet  till det. Nu när VM närmare sig tänkte han att det skulle vara kul att samla inte fotbolls prylar till barn i ett fattiga länder , saker som skor, shorts, t-shirts, strumpor mm.”

Vill Du anta utmaningen och vara hjälten i Diyans dröm ?

Fram med de där träningsskola / fotbollsskorna som du inte längre använder-  ett annat barn kommer snart glädjas åt dem!!

Skriv din autograf på skorna.

Vi kan göra detta tillsammans.

Insamling sker i skolans ljushall med start i februari 2018.


Kränkt? #MotMobbningMöte No3

Onsdag sista januari var det dags för MotMobbningMöte No 3. De är alla fristående, första hade ett undersökande upplägg, förra hade tema ”Sociala medier” och detta ”Vad utgör kränkning?”. Vi var inte så många som trotsat snöslasket, men fick till en god dialog om viktiga ting.

”Det här angår ju oss alla. Så mycket bättre prata om frågor förebyggande innan de uppstår. Som förälder vill jag ju vara förberedd” /förälder i G15

Vi kunde konstatera att en del av det vi pratat om förra mötet angående sociala medier tyvärr hade blivit alltför aktuellt. Sådant som är olagligt ska förstås också polisanmälas så att våld, hot och kränkningar inte normaliseras. Vi vuxna måste arbeta tillsammans för att ge barn och unga de gränser de behöver och mår bra av. Deras roll är att testa gränser, vårt är dels hålla dem, dels ta oss tiden och kraften att förklara varför de är viktiga – meningsfullt och begripligt.

”Att vara förälder är ingen popularitetstävling, det är ett livslångt, livsviktigt uppdrag” /Helena von Schantz

När – inte om – kränkningar händer är det viktigt att barnen vågar prata med oss vuxna. Hur vi tar emot dem när de kommer avgör om de kommer fler gånger.

”att bara bekräfta deras känsla kan man ofta komma långt med” /förälder i G16

När saker som händer kan tänkas påverka skolarbetet är det också bra om skolan får veta. Vi är erkänt dåliga på tankeläsning! I första hand är det socialpedagogen som är tänkt mottagare för dylikt. Vi behöver sedan arbeta med det tillsammans, skolan kan inte lyckas på egen hand.

”Det som händer på fritiden har faktiskt föräldrar ett huvudansvar för”/rektor Magnus

Jag upplevde att vi var eller blev överens om att arbetet måste vara såväl förebyggande, främjande som åtgärdande – var sak har sin tid och kräver sitt fokus men måste ske parallellt. På Glömstaskolan har vi inte en särskilt uttalad trygghetsgrupp, vilket erfarenhetsvis lätt kan göra att frågan hamnar hos ”någon-annan”, utan ett tydligt ansvar för var och en att göra sin bit, från rektor och chef för elevhälsa till socialpedagog, lärare och fritidsledare. På Glömsta bygger vi även på funktion istället för person. Om man som förälder upplever att man inte fått den återkoppling man utlovats hör man i första hand av sig till den som det berör, sedan går man vidare till ledning (som inte heller de är särskilt skickliga i tankeläsning).

Vi planerade även för ett fjärde möte senare i vår. Eventuellt att det kan förekommas av en föreläsning och precis som denna gång med förberedelser gjorda av kloka elever.

”barn har ofta nog kloka förslag på lösningar, om vi tar oss tid att fråga dem” /trebarnsfar, tillika rektor

 


En minnesdag till lärdom

Den 27 januari 1945 befriades fångarna i koncentrationslägret och förintelselägret Auschwitz. Med det öppnades även portarna till en av de grymmaste folkmord som värden skådat. Det fruktansvärda brott mot mänskligheten som begicks där och av krigsförbrytarna i det tredje riket har sedan 1999 uppmärksammats som en minnesdag. Minnesdagen uppmärksammar världen över Förintelsens offer.

Det som händer i världen speglar sig i skolan.

Skolan har ett stort och viktigt uppdrag att undervisa i demokratins rättigheter och skyldigheter. Värdegrunden som följer i ett land som har tryck- och yttrandefrihet behöver läras, upplevas och diskuteras. Det här är ett arbete som görs dagligen och alldeles synnerligen en dag som den 27 januari.

På Glömstaskolan, en ung skola utan långa traditioner, känner vi ett stort ansvar i vårt uppdrag som värdegrundsbärare. Via vårt elevråd och vuxna som stöttar kommer liten som stor elev denna dag att utifrån sina förutsättningar få höra samt prata om vikten av att respektera alla människor.

  • De yngre eleverna kommer att lyssna på Herr Peabodys äpplen. En historia om ordets makt och vad som kan hända när någon sprider osanningar om andra människor.
  • De äldre kommer dels att få se Levande Historias utställning om Förintelsen samt att de kommer läsa boken Sofia Z 4515 för att verkligen skapa förståelse för Förintelsen och dess fasor. Arbete kommer att följa eleverna under hela veckan som förekommer den 27/1.

Arbetet kommer bli en dag att högtidlighålla minnet av offren från Förintelsen men även en stund för lärdom till framtiden.

 

 

 


#metoo genom elevrådet och gyllene regeln

Under hösten har #metoo varit i fokus i nyhetsinslag, artiklar, sociala medier och såklart även på vår arbetsplats – skolan.

Det här var något som elevrådet på vår skola beslutade sig för att arbeta med. Tydligen är det är många där ute i vuxenvärlden som inte vet hur man ska vara mot varandra.

Elevrådet, årskurs 1-7, tog sig an uppdraget att utbilda elever och vuxna på Glömstaskolan om  diskriminering och diskrimineringsgrunderna.

Uppgiften de tog sig an var tredelad:

  • Vad är diskriminering egentligen? Ordet behöver förklaras och diskuteras. Hur kan vi förtydliga ordet så att även de yngsta förstår?
  • Diskriminineringsgrunderna – vad är det egentligen och vilka finns det?
  • Plan mot diskriminering och kränkande behandling – alla arbetsplatser ska ha en. Men vad är det och vad står i den?

Efter ett utbildningspass gick elevrådsrepresentanter ut i sina grupper redo för uppdrag. Äldst som yngst på skolan, här ska upplysas och utbildas. För som en elevrådsrepresentant sa:

Det hela är ju ganska enkelt – tänk efter hur du blir behandlad av andra. Behandla andra precis så.

Det är ju det som vår regel handlar om:

vi vill varandra väl vi gör varandra bra.


DEMOKRATI, SOLIDARITET


Nyss hände det något stort. Länge har de väntat på den stora dagen. De som varje vecka sen i augusti tagit extra ansvar för vår utlåningsbod. Sorterat, städat och varit oerhört fina förebilder för de yngre.

Dessa 21 stycken förväntansfulla guldkortskandidater åkte iväg på sitt svåraste, största och mest spännande uppdrag hittills under sin skoltid.
Att komma överens om vad alla 460 elever från förskoleklass upp till år 7 vill ha för lekmaterial.

Stor sportaffär.

21 barn, 1000kr i budget.

”Vi delar upp oss i våra bodengrupper, då har vi 200kr var”
”Vill alla göra så?”
”JA!”

Sagt och gjort så drog de igång sökandet efter meningsfullt material.
Efter en stund är alla grupper klara.
Innan utsatt tid.

Då drog jag fram skjortärmsesset.
”Ok, ni klarade uppgiften innan utsatt tid. Det innebär att ni gemensamt får köpa något för 500kr till”

21 stycken gapandes barn.

Snabbt föreslog en av dem det där häftiga pilbågssetet.
”Hur många tycker det är ett bra förslag?”

21 händer i luften.

Efter inköpturen gick vi på ett café. Varje barn hade fått lov att ta med sig 30kr till en glass.

En av dem, lite glömsk till naturen hade såklart glömt.
Här hade jag en plan på att bjuda eleven på en glass.

Jag sträcker mig efter plånboken.

Innan jag ens får upp den händer det.

Jag tittar upp och häpnar.

”Här får du en tjuga och en tia av mig” säger en av eleverna till sin sin kompis. Orden och handlingen kommer från en elev som själv ofta har det svårt i skolan, möter utmaningar.

Någonting starkt inuti mig händer plötsligt.

”Varför gråter du Gustav, vad har hänt?”

”Någonting stort och fint”

När vi väntar på bussen påkallar jag alla 21 elevernas största möjliga uppmärksamhet.
Berättar om min upplevelse.
Varför jag grät.

När jag är klar rodnar en av dem, resten applåderar.

”Guuud jag skäms” säger eleven.

”Du, kära vän, det finns saker i livet man skäms för och det här är raka motsatsen till det. Din handling där inne gör dig just nu bäst i världen. Känn dig stolt, det är dina vänner över dig. De är därför de applåderar”

Tänk att jag får ha det här jobbet ändå, uppleva dessa situationer.

Texten är tidigare publicerad på skolgårdslärarens blogg: https://www.facebook.com/skolgardslararen/posts/297520797413623


Skolans regel del i stor demokrati?

Skolans skickliga So-lärare Karin tog förstås även tillfället i akt att nyttja skolans regel till skrivuppgift inom samhällskunskap, ämnesområdet demokrati, kopplat till diskrimineringsgrunder och barnkonventionen mm.

Bra grejer! De är bra kloka ändå, eleverna.

Här ett exempel från Josefin i åk 6:


Skolans regel är en stor möjlighet att lära varandra hur vi ska bete oss mot varandra. Den lär oss att vi ska ta det som en självklarhet att vi ska vara schyssta och trevliga mot varandra utan en massa regler.

Detta är vår enda regel och därför har vi enorm frihet på denna skola. Har man regeln

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra

i huvudet hela tiden gör man förhoppningsvis inget dumt. I denna regel ligger ju också yttrandefrihet och tryckfrihet, precis som ute i samhället får vi tycka och tänka vad vi vill. Detta är en rättighet men också en skyldighet, jag har rätt att bli respekterad för det jag tycker. Men jag är samtidigt skyldig till att respektera andras åsikter även fast jag inte håller med. Detta leder till demokrati, som innebär att vi alla får vara med och bestämma. Vi alla får tycka och rösta på vad vi vill. Men nog om möjligheter med denna regel.

Det finns ju även hinder och dåliga saker. Även fast vi försöker lära varandra att vi tar hand om oss och skolan kan vissa ta detta fel. Eftersom vi inte har några fler regler kan det kanske lätt bli att man glömmer bort själva regeln. Då kan det bli att man t ex inte tar hand om allt material vi har.

Från Hjärnberikad – www.hjarnberikad.se – vad påverkar vilka substansen i hjärnan

När man sedan kommer ut i det stora samhället blir det då lättare att förstå friheten i samhället. Att vi har t ex tryck- och yttrandefrihet, eftersom vi har det på vår skola.

Barnkonventionen finns i vår regel, eftersom att regeln finns för att alla ska känna sig trygga och säkra i samhället. Ingen ska bli särbehandlad tex för var man kommer ifrån. Detta finns i skolans regel, i barnkonventionen och i samhället.

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra