Kahoot & Digitalwhiteboard kan bidra till lärande

Varför? Varför inte?

är och ska vara ständiga grundfrågor i vårt arbete. Kahoot har en tydlig begriplighet och ett tävlingsmoment som lockar mången elev. Räcker det som argument? Nej, det måste tillföra mer till lärandet än annan alternativ användning av tiden (såväl den gemensamma synkrona tiden, som tiden för lärares planering). Men det kan det också göra!

Sista dagen innan jullovet tränade vi bland annat samarbete och kollaboration över hela skolan. De fyra hemvisterna hade hand om en fjärdedel av alla elever i blandade grupper fram till lunch. En hel del julpyssel, men också en spelifierad Tomtejakt. För de som var med 4-6 var en av tre stationer en gemensam kahoot med blandade frågor om julen. Kahooten hade vi hittat bland alla de miljoner färdiga som användare fritt delar med sig av utifrån en medveten tanke om att #sharingiscaring.

IMG_4207Först delades eleverna in i mindre grupper, var och en under ledning en elev från 4-6 som hade sin iPad redo. Ramarna för övningen tydliggjordes; samarbete i fokus, men också lärande av stoff och sammanhang. Första uppgift: ”Kom överens om ett namn på ert team. Säkerställ att alla är delaktiga” – detta följdes sedan upp löpande. Så gick kahooten igång med sina frågor. Varje fråga har upp till fyra svarsalternativ, vilka presenteras på den gemensamma skärmen. Eleverna väljer ett av dem på sin digitala utrustning (onlineverktyg, så det är plattformsoberoende). Poäng ges utifrån att man svarar rätt och snabbt. Efter varje fråga meddelas rätt svar samt vilka poäng respektive team har.

Efter varje fråga en kort gemensam reflektion eller mikrolektion med syfte att öka förståelse och kunskapstillväxten.

När kahooten var genomgången kommer det moment som jag ser gör stor skillnad:

OK, nu gör vi om kahooten en gång till och ser om vi lärt oss något!

Ställ in så att ordningen på alternativen i kahooten slumpas fram (annars kan det vara så att någon ha lärt sig kahootordning och inte innehållet i sig). Man kan även låta den mata fram automatiskt, så att man som lärare kan ägna än mer fokus åt grupprocesser (eller åt annat, vi hade ex en rullande kahoot när vi hade betygssamtal med en elev i taget strax utanför klassrum).

Att få syn på att man kan och att man kan lära är ofta nog så viktigt. Här kan kahoot, med rätt ledning och inramning, ofta tillföra ett och annat. Jag har även efter tips i det vidgade kollegiet använt onlineverktyget whiteboard.fi i anslutning till detta (inte julkahoot, men motsvarade om abrahamitiska religioner). Jag som lärare skapar ett onlineklassrum, dit eleverna ansluter sig med sina iPads. Jag skriver sedan en fråga på min ”whiteboard” som de ser och svarar på i sin iPad (eller annat digitalt verktyg, även detta är plattformsoberoende). Jag som lärare ser i realtid deras svar och vi kan ha en dialog där alla är delaktiga utan att man nödvändigtvis behöver göra sin röst hörd för alla i rummet. Jag kan se och säkerställa att alla är med på tåget.

Man kan exempelvis börja med frågan ”Hur många rätt på kahooten tror du att du kommer att ha?” (läs gärna upp alla frågor så svaret kan vara bättre grundat).  Sedan genomförs kahooten och eleverna får efteråt direkt återvända till sin ”whiteboard” och skriva en kort reflektion hur det faktiskt gick – hur deras resultat stod sig i förhållande till den egna förväntan och varför. Sedan frågan om hur det skulle gå om vi gjorde om kahooten en gång till… Jag vågar påstå att detta blev nog så lärorikt – på flera sätt.

Repetition och träning är all kunskaps moder.


Lärmiljö i tiden anno 2016

”Om man tänker som man alltid har tänkt,
kommer man att göra som man alltid har gjort
och då kommer det att bli som det alltid har varit.”

  • IMG_3812Tisdagen 25/10 arrangerade vi ett mycket givande möte på skolan för erfarenhets- och kunskapsutbyte. Peter Lippman, forskare från Umeå Universitet och Högskolan i Gävle, arkitekter och byggfolk samt ett större antal lärare och rektorer från hela Storstockholm bjöds in till en givande eftermiddag, pedagogisk pub och nätverksbygge.
  • Fredagen 28/10 hade vi åter Peter Lippman på plats, diskuterandes bland annat reträttplatser, förflyttningar och flow. Han hjälpte även till att göra en del praktiskt i några hemvister och kommer åter i mars.
  • På Sveriges största skolmässa Skolforum hade Magnus Blixt sju olika pass med tema lärmiljö.
  • Huddinge Visar hade Camilla Lewandowski, Ann Hultman-Jakobsson och Magnus Blixt en workshop om vår lärmiljö på Glömstaskolan. Den presenteras i princip nedan:

För oss började allt i princip med att rektor Peter Bragner kom med frågan ”Ska vi starta skola tillsammans?”. Om vi fick chansen att börja från början, vad skulle vi tänka på då? Vad skulle vi framförallt välja för utgångspunkter? Utifrån de erfarenheter vi gjort på andra skolor, i utbildning och i litteraturen.

HuddingeVisar2016.002Om du fick chansen att starta en skola, vilka skulle vara dina viktigaste utgångspunkter, bland allt det viktiga?

Siffrorna är lite om vad Glömstaskolan startade med förra hösten och hur det ser ut nu. 1 gemensam vision är det viktigaste.

 

HuddingeVisar2016.003För oss är wifi lika självklart som värme och vatten. Inget att yvas över, utan självklar infrastruktur. De som arbetar på Gatukontoret behöver knappast dela dator för sitt arbete och det gör inte vi heller. Däremot måste användandet av digitala verktyg alltid alltid starta i pedagogiken och ett medvetet val – aldrig vara för att det går eller bara-för-att.

HuddingeVisar2016.004

När det gäller den fysiska lärmiljön ska den planeras utifrån de två huvudfrågorna:

  • Varför?
  • Varför inte?

Ytorna behöver vara definierade och meningserbjudanden tydliga, både lärare och elever behöver översikt och det måste finnas trygga zoner samtidigt som vi kan och bör utmana en och annan norm: det är inte alls självklart att en egen bänk i längden skapar större trygghet än närvarande vuxna och möjligheter till olika. Ett högt bord kan vara just det, men också ett tak på en koja, eller en bra utsiktspunkt. Stolarna som visade sig vara lite för höga till borden fungerade väldigt bra som solitärer.

HuddingeVisar2016.005

Är man inte beredd att arbeta med den psykosociala miljön ska man nog låta bli att vara i skolan. Trygghet och trivsel är nödvändiga – men ej tillräckliga – förutsättningar för lärande och kunskap. Vi påstår dock bestämt att de kan skapas på andra sätt än man traditionellt ofta tänkt och gjort. Det handlar dock även nu om tydligt lärarledarskap. Vi odlar också en tydlig ansvarskultur, med såväl skyldigheter som rättigheter – där vi kastar offerkoftan till förmån för möjlighetsmanteln. Detta gäller såväl liten som stor kollega!

HuddingeVisar2016.006Organisationen behöver också stödja den lärmiljö som är fysisk och psykosocial. Det handlar om att var och en måste köpa målbilden, teamorganisationen, årskursupplägget och schemastrukturen med utökad timplan. Vi gör försök med en pedagogisk ledningsgrupp, socialpedagog i varje arbetslag och effektivare mötesformer. Ibland gör det ont när knoppar brister, men att backa tillbaks i kända hörnet när det blir jobbigt är ingen option.

Till syvende och sist handlar allt om att bygga en fungerande kultur. Organisatorisk, psykosocial, fysisk och digital. Kultur är något vi odlar och vi gör det gemensamt.

HuddingeVisar2016.007Vi är på en resa tillsammans. En resa där vi tänker oss att skapa en skola för varje unge. Det innebär att vi provar nya saker, och lär oss av såväl framgång som misstag. För att prova nytt måste vi också överge en del av det som tidigare gjorts ”för att man brukar göra så”. Här stöter vi stundtals på patrull hos såväl elever, föräldrar, omgivningen som hos oss själva. Det finns så många för-givet-taganden om hur man gör skola, samtidigt som vi ju vet att det man brukar göra faktiskt inte fungerar så där himla bra (Pisa, ungas välmående mfl indikatorer)

Många önskar se förändring.

Få önskar förändras.

Vi tänker dock:

Hålla i, hålla ut, hålla om.

Vi delar gjorda erfarenheter, utifrån #sharingiscaring. Välkommen fortsätta följa vår resa!

God skolmiljö enligt Anna Törnquist

Från Anna Törnquist, seminariet 25/10-16

 


Utvecklingssamtal via Skype?

Såhär borde fler skolor arbeta, så smidigt att jag direkt får all information och också kan vara med på utvecklingssamtal utan att behöva ägna en halv dag åt att resa.

/God man till nyanländ elev

För det är klart – sannolikheten att ett veckobrev i pappersform hade hittat från elevens väska i Huddinge till den Gode mannen i Uppsala får sägas vara tämligen liten. Nu hade god man koll på att simtest genomförts och simskola var planerad, tillsammans med. Allt står på skolans resp årskursens blogg. Vad vi gör i skolvardag kan man följa via Instagram.

Jag har sedan flera år erbjudit utvecklingssamtal via Skype/FaceTime/Hangout. Skolan jag var på då hade många föräldrar som var ute och reste mycket i världen och jag tänkte det skulle ge dem alla en möjlighet att ändå vara med, om de ville. Det är klart att ett samtal i 3D, där hela kroppsspråket kan utläsas och handslag utväxlas i allmänhet är ännu bättre. Men:

Det bästa får inte bli det godas fiende.

Och för egen del har jag tänkt att det inte alltid varit värt tiden och kraften att ta ledigt en halv dag från jobbet, åka tvärs genom stan för att höra min dotter berätta om det hon ändå berättar om hemma och i veckologg. Den professionella lärarens bekräftelse om att vi fortfarande ligger på spår är viktig, men inget som egentligen kräver ett synkront möte. Kanske skulle de istället kunna lägga mer tid på de möten som faktiskt spelar ännu större roll för individer med större behov? Vilket i sin tur också skulle kunna gynna mina barns utveckling ytterligare. Tiden och kraften är ju båda begränsade resurser.

Denna gång nappade hursomhelst några föräldrar på att ha utvecklingssamtal via någon digital plattform. Det fungerade fint! En gång provade vi att projicera föräldern på skärmen och ha presentation på iPad, en gång gjorde vi tvärtom. Båda fungerade, men nästa gång kommer jag ha presentationen på väggen och oss (elev och lärare) sittande framför den (tittandes på presentation i iPad och på vårdnadshavare på dator. Bra ljud är också viktigt.

Det kräver förstås en fungerande infrastruktur (det var bra att ha en mobil redo när dator bestämde sig för att strejka), men det bör väl skolan hursomhelst ha år 2016? 


Läsning med digital återkoppling och framtidsarkiv

IMG_3626

Läsning pågår – stör ej!

God läsförmåga är grunden för väldigt mycket annat. Vi tränar läsning och läsförståelse i undervisningen på olika sätt, men det krävs dessutom ett läsflyt. Detta får man genom att läsa tillräckligt ofta och tillräckligt mycket. Skoltiden är begränsad och räcker alls inte till om vi ska utveckla den läsförmåga som behövs. När vi är tillsammans tränar vi med stöd i forskning (ex Ewald, Westlund, Frank, Tjernberg mfl) mer av det som bäst tränas genom kommunikation och kollaboration än använder gemensam tid till tyst läsning på egen hand. Här försöker vi vara tydliga gentemot elever och vårdnadshavare: läsning hemma varje dag påbjuds om man vill utvecklas maximalt. Utan att vi från skolan ska behöva arrangera läsläxor med protokoll som ska fyllas i eller liknande. Däremot följer vi upp och uppmuntrar det i undervisningen på andra sätt, samt arbetar dessutom parallellt med synen på sig själv som lärande och läsande individ.

I flera årskurser har vi en pågående läslogg i appen Showbie. Motsvarande funktion finns även i GAFE mfl med olika plugin. Varje vecka en ny uppgift, med lite olika karaktär. Normalt ska en text läsas in och sparas ner i systemet. Olika texter från olika genrer, med olika uppgifter som hör därtill, för ökad förståelse och kunskapstillväxt.

Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter för barn och ungdomar med flyt genom att använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt.

Genom att göra enkla, kronologiska sammanfattningar av olika texters innehåll och kommentera centrala delar med viss koppling till sammanhanget visar eleven grundläggande läsförståelse. Dessutom kan eleven, utifrån egna erfarenheter, tolka och föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om tydligt framträdande budskap i olika verk samt på ett enkelt sätt beskriva sin upp- levelse av läsningen. /Läroplanen Lgr11, kapitel 3, kunskapskrav i ämnet Svenska

När eleven, oberoende av tid och rum om än beroende av fungerande internet, sparat ner sin läsning inkl kringuppgifter kan jag som lärare sedan i lugn och ro lyssna på det inspelade och ge formativ och framåtsyftande återkoppling på det inlämnade. Eleven kan lyssna på och/eller läsa lärarens återkoppling i lugn och ro och flera gånger om det skulle behövas. Allt sparas dessutom för framtiden vilket innebär att jag som lärare, ensam och med kollegor, kan gå tillbaks och lyssna på elevens läsning ”en gång till”, vilket inte låter sig göras i ett klassrum.

Att lyssna på läsning i ett klassrum fullt med elever gör sällan att man kan fokusera så bra som man borde på elevens läsning.

Alternativt inte fokusera så bra som man samtidigt borde på ordning och arbetsro.

Elever (och vårdnadshavare) märker och minns inte alltid utveckling som sker över tid. Även här är systemet en guldgruva. Att inför utvecklingssamtalsperioden ha samma läsuppgift som för ett halvår sedan och sedan veckan efter ha en uppgift där eleven ska lyssna på sina egna två läsningar och kommentera vad som hänt ger ofta ett väldigt gott underlag samt välförtjänt självförtroende på stadig grund. Även på själva utvecklingssamtalet kan stundtals en inspelning av elevens läsning vara nog så användbar för att visa skeptiska föräldrar att eleven faktiskt kan, alternativt inte ännu visat att den kan.

När vi lär oss läsa förändras vår hjärna i grunden. Det blir inte bara lättare att förstå abstrakta bilder, vi får också bättre korttidsminne för olika ljud. /prof Martin Ingvar, ”Läsförmågan förändrar vår hjärna för alltid”, DN


Kreativitet? Vi får det att funka 4

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och försöker gestalta:


IMG_3236Varför kreativitet?

Kreativitet är en förutsättning för fungerande problemlösning. Att samhället är i behov av människors kreativitet i stort och i smått tror jag de flesta inser och anser. Kreativitet bygger på att kombinera sådant man vet och kan på nya sätt, här erbjuder digital teknik ofta stora möjligheter i sin asynkronitet och multimodalitet.

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet…

Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. ” /Lgr11, kap1

23 sep. 2016 06-22-23


Kollaboration? Vi får det att funka 3

Ett till utdrag från Magnus Blixt ur antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag):

Varför kollaborativt arbete?

”Kollaboration innebär att samarbeta med andra för att lösa en gemensam uppgift.”

(Wikipedia 160330). Det kan stundtals ha en negativ konnotation (fiendevän, quisling) men om vi håller oss till dess grundbetydelse handlar det om

  • samarbete med andra
  • lösa en – gemensam – uppgift

Och här finns det förstås mycket att tjäna på gott kollaborativt arbete i skolan. Dels vet vi att vissa saker lärs bäst tillsammans med andra (exempelvis när det kommer till betydelse av begrepp blir de tydligare när de får frotteras med andras tankar), dels är läroplanen tydlig i att eleverna ska tränas i samarbete. Det kan knappast göras på andra sätt än att faktiskt samarbeta med varandra, eller hur? Här ger digitala verktyg nya möjligheter, både till nya kollaborationsytor, där tid och rum inte längre behöver vara lika viktiga och till nya uppföljningsmöjligheter när dessa färdigheter tränas och utvecklas.

”Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där… Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet” /Läroplanen Lgr11, kap1


Äldre Lär Yngre Lär Äldre Elever

hangout2Allt började som så ofta på twitter. Lisa Eriksson, So-lärare i Sollentuna kastade ut en fråga typ

Mina elever som har arbetat med religion, vill gärna redovisa för några andra än klasskompisarna. Någon som vill köra hangout?

hangout6Vi var förstås inte sena att haka på. Mellanstadieelever torde ju kunna nå även till förskoleklass och då tvingas vara tydliga och konkreta. När detta var inplanerat gick vi ut med egen fråga

Någon mer som har äldre elever som vill lära våra elever i förskoleklass något via hangout?

hangout5Sara Bruun från Vinslöv hakade på, några elever i åttan körde en engelsklektion för sexåringarna (och imponerades över hur fokuserade o intresserade di små faktiskt kunde vara).

Daniel Weiland från Skapaskolan hängde också på, där redovisade eleverna en till en eller två till två, bra även för mer blyga elever. Det redovisades allt mellan himmel och jord, egenskriven saga lästes också högt.

hangout3Nu var vi uppvärmda till Lisas elever, även där gjordes redovisningarna i mindre grupp, för mindre grupp av elever. Digital teknik gör det både möjligt och rimligt enkelt.

hangout4Även Jennie Rosén i Malmö hakade på, hennes åttor hade arbetat med normer, vikten av allas lika värde ochatt man får älska vem man vill – även de önskade en riktig publik. En yrkesetisk fundering om ämnet var för svårt eller för kontroversiellt för förskoleklass landade i att det bara var att köra. Vi fick förstås fördjupa eller förklara vidare vid behov.

Att redovisa för yngre elever via digital teknik gör att man måste göra en bra, fokuserad och tydlig presentation. Det blir lärorikt! De yngre eleverna lär sig en hel del, både om att lyssna, om ämnet shangoutom sådant liksom hur man kan arbeta och
redovisa.

En lärdom för oss lärare är vikten av att hålla digital utrustning uppdaterad, laddad, förberedd – liksom att ha bra ljud. Det krävs inte någon större planeringstid, det räcker i princip med att man bokat tid och utbytt mailadresser. Så det är egentligen bara att köra.

Eller? Vad är egentligen det värsta som kan hända?

En sak är att en av lärarna med äldre elever berättat att flera elever i förskoleklass fortsatt höra av sig till eleven i syfte att få lära sig mer…

Vilket lärande tillförs av att lyssna på respektive förklara för någon på distans? Vilka förmågor tränas och utvecklas? Att känna att man har kontakter och kompisar över hela landet – eller världen – kan heller knappast vara fel. Och det behöver verkligen inte göras vare sig komplicerat eller tidskrävande vare sig i planering eller genomförande. Eller?

 


Träning och Uppgiftsinlämning

I måndags fick eleverna i förskoleklass träna på att låna hem skolans lärplattor, i syfte att fortsätta lärandet och tränandet hemma och dessutom träna på att vara rädda om och ta ansvar för utrustning. I tisdags utvärderade vi muntligt och med hjälp av våra fingrar hur det gått (tumme upp eller tumme ner eller mittemellan respektive på-en-skala-från-1-till-5 med ena handens fingrar). Eftersom det i stort hade fungerat mycket bra fortsatte försöket.

Idag fick eleverna berätta mer om vad de gjort i appen showbieShowbie, då den har en väldigt smidig multimodal inlämning – eleverna kan lätt lämna in text, bild, ljudinspelning, video. Vi har arbetat med den tidigare i ASL och bokstavsarbete, men nu var det dags för en konkret inlämningsuppgift, innan vi skulle gå på lunch.

När man stöter på problem och av någon anledning inte vet vad man ska göra så har vi tränat eleverna att

  1. lindstrom_ansvarTa ansvar och var aktiv (sitta och bara vänta tyst duger inte)
  2. Fråga en kompis.
  3. Fråga en till kompis om den första inte kunde.
  4. Fråga en tredje kompis.
  5. Fråga läraren.

Den första eleven var klar på mindre än tre minuter. Innan tjugo minuter hade gått hade samtliga elever lämnat in – och nu pratar vi om elever i förskoleklass…

Om vi tror att de kan, får vi ganska ofta rätt.

Om vi tror att de inte kan, får vi alltid rätt.

När de lämnat in uppgiften – vilket ju direkt syns i Showbie – fick de direkt frågan:

Det är nu X minuter kvar till lunch. Vad tänker du att du ska träna på fram tills dess?

Ett tips kan vara att titta i din IUP, om du inte vet vad du kan och bör träna på.

Fungerar det att ställa en sådan fråga i förskoleklass? Tja, om vi tror att det ska gå – och har tränat eleverna i gynnsamma förhållningssätt så går det. Uppenbarligen.

Sedan får varje elev respons i Showbie, vilken jag som lärare kan göra oberoende av tid och rum (så länge där finns internet). Även den kan göras multimodal (liksom uppgiftsutdelningen, vilken även kan bestå av utdelade dokument och länkar). Eleven som var frånvarande har uppgifter i sin lärplatta utan att jag behöver göra något. Uppgiften och responsen blir enkelt ett tillfälle för äkta kommunikation. Alternativet att ställa frågan i klassen eller ställa upp eleverna på led och höra en i taget finns förstås, men vi finner att detta går smidigt med hjälp av digital teknik. Nya möjligheter, nya förutsättningar och nya krav på vår undervisning – härligt! 


Att sätta upp murar – eller lära utan

”Sätter vi upp murar skapar vi murar att klättra över!”

Citatet kommer från Arja Holmstedt, förändringsledare som var med och drev digitaliseringen i skolorna som förvaltningschef i Falkenbergs kommun. När jag lyssnade till henne i London pratade hon om utvecklings- och förändringsarbete i allmänhet och hennes erfarenheter från arbetet i Falkenbergs kommun i synnerhet. Bland annat pratade hon om vuxnas förhållningssätt när det kommer till barns användning av digitala verktyg. ”Sätter vi upp murar skapar vi murar att klättra över.”

Som jag ser det kan vi tänka på två olika sätt. Antingen sätter vi upp murar och ser till att anställa vakter som vaktar murarna 24/7. När en elev försöker klättra över muren – för det kommer de, det ligger i vår utvecklings natur att testa gränser – så puttar vi ner dem därifrån och höjer muren som bestraffning för att de försökt klättra över den första. Eller så kan vi låta bli att sätta upp murar och skapa ett klimat där vuxna finns runt eleverna, hjälper och guidar. Det kommer att gå på tok, de kommer att hamna på siter de inte ska vara, men eftersom vi har skapat ett förtroendefullt klimat så kommer de till oss för vägledning när det går fel och vi lär tillsammans av våra misstag.

Vad är konsekvensen om vi väljer att jobba med murar, med att begränsa, censurera och förbjuda? En dag kommer murarna och vakterna inte vara där längre. En dag blir barnen vuxna och förväntas klara sig på egen hand i den stora vida världen. Vad händer då, när vi faktiskt inte låtit dem testa och skapa ett filter i huvudet, ett gynnsamt förhållningssätt?

Kanske händer det vi ser idag. De blir vuxna som befolkar kommentarsfälten på nätet med hat, hot och idioti. De blir vuxna som inte har några gränser för vad de publicerar på nätet.

”Learning by doing!”

Det sa den kände pedagogen och didaktikern John Dewey. Det handlade främst om att det måste finnas verklighetsanknytning i det vi lär oss, så att kunskapen blir till nytta, blir viktig på riktigt. Men uttrycket har ett djup; för att lära oss måste vi uppleva verklighetsanknytningen. Och på Glömstaskolan tänker vi att vi pedagoger finns på plats för att undervisa och guida eleverna rätt. Vi sätter inte upp murar att klättra över. Vi stänger generellt inte av funktioner på lärplattorna. Vi tror inte på att vi lär oss att vara goda, demokratiska medborgare genom att förbjuda användning av lärplattorna. Vi tränar och skapar gynnsamma förhållningssätt och lär oss att bli människor som mår bra och gör bra genom att lära av våra misstag. Vi gestaltar det goda.

Som min kollega Magnus Blixt säger:

”Vi ska skydda i världen, inte ifrån den.”

(Ursprungligen citat från Anne-Marie Körling)

 

Läs också:
Läs också Elza Dunkels, pedagogisk forskare med inriktning mot nätkultur, om åldersgräns på sociala medier, här

Unglivsstil.se

”Så kan lärare hantera smygfilmande elever”, Skolvärlden

Inslag i TV4 om appen Periscope, som just nu debatteras friskt med anledning av ungdomars smygfilmande

Magnus Blixt, legitimerad lärare på Glömstaskolan,  om Periscope

Hitta fler bra-att-ha tips på vår klassblogg