Spegling i Der Spiegel

Der Spiegel – en stor och inflytelserik tidning i Tyskland – har med Glömstaskolan som exempel i bilagan ”Futura”. Tyvärr finns den ännu inte digitalt. Jag läste tyska på högstadiet. Det var inte alltid så roligt, men alltid meningsfullt och begripligt, och jag skickar idag en tacksamhetens tanke till tyskfröken Gun Hernander, för att jag trots allt tror mig kunna tillgodogöra det mesta i artikeln (intervjun fick ske på engelska). Nedan min spontana översättning, vilken Gun säkert skulle sätta en och annan rödpennemarkering i, men det bästa får inte bli det godas fiende – håll till godo, ta det för vad det är.

Glömstaskolan. Den svenska skolan man kan se bildning i en digital tid i. En så cool skola! hör man ofta besökare säga ”här ser ju ut som Guggenheimmuseet”, berättar rektor för Glömstaskolan i Huddinge, nära Stockholm. Den dagsljusbeströdda ljushallen, rundade trappor, sitt-tårta och skulpturen – man kan förstå uttalandet. ”Men det riktiga häftiga är arbetet som görs i lokalerna”, säger Blixt. Skoldagen minner om hur man arbetar i start-up, på stora whiteboards samlar sig skolans team och försöker finna gemensamma lösningar. Klasser har man inte. De över 600 eleverna delas i olika grupper, utifrån vad som ska göras, betjänade av över 40 lärare och socialpedagoger. Lärandet understöds av teknik. Elever löser uppgifter med hjälp av interaktiva läromedel, men man kan alltid ställa frågor och rådgöra med varandra. Naturligtvis har varje elev en egen iPad, även när man är förkyld kan man alltså fortsätta arbetet hemma. Teknikproblem ser man inte, ”barnen känner ju inget annat än en värld full av digitalteknik” utan argumenterar ”om vi som skola inte anpassar oss till världen, blir vi obsoleta”. 

Läroplanen är densamma som i andra skolor. Men här handlar det även om mer än kunskapsstoffet. I centrum står projekt som ger näring till tankar om egen problemlösning. ”Vi måste förmedla vetande och bildning, men också ge barnen självförtroende så de tänker ’jag kan snart klara det’”, förklarar Blixt. Även sexåringar bör tränas att kunna motivera sina handlingar. ”Det ska inte bara vara tyst för att läraren beordrar tystnad, utan för att barnen själva förstår varför det ska vara så.”. Det är viktigt för rektor att eleverna ständigt frågar varför och lär sig ta ansvar. Sammantaget förväntar sig samhället sedan det av dem. ”Hur ska man lära sig fatta beslut, om man aldrig får chansen att öva på att göra just det?”.  Glömstaskolan är sedan den öppnade 2016 snabbt känd som ett flaggskeppsprojekt. Runt 100 delegationer har redan varit på studiebesök. Det svenska exemplet skulle kunna bilda skola.


Skolans val av läromedel

Läroplanen ställer krav på alla skolor att jobba med tidsenliga digitala lärresurser i undervisningen och vi ser dem som självklar infrastruktur. Vi börjar dock inte i tekniken, utan alltid i pedagogiken och styrdokumenten

Vi har för närvarande valt att teckna avtal med  Gleerups läromedelsportal, med konkreta och beprövade läromedel i de flesta ämnen F-9. I några ämnen eller moment använder vi traditionella böcker och material – det handlar alltid om vårt professionella pedagogiska övervägande, där vi som skola har ett pedagogiskt tolkningsföreträde. I en del ämnen och moment används mer eget material eller material från samhället – det handlar såväl om ämnets karaktär som om lärares medvetna val utifrån respektive yrkeslegitimation.

Vi nyttjar multimodala Showbie för att hålla ihop utlämning och insamling av skoluppgifter. Självklart använder eleverna penna och papper, men elever ska normalt inte lämna in papper till lärare, utan fotografera in det i Showbie, vilket gör att lärare direkt har tillgång till det varhelst de befinner sig – frågan om man har lämnat in eller inte blir också en ickefråga.

Vi arbetar oss också in i Unikum, som planeringsverktyg, några använder även ex iTunesU. Vi provar och utvärderar olika vägar i syfte att försöka finna bästa möjliga struktur framåt, i en värld i stadig förändring.

Vi ser många fördelar med digitala verktyg i undervisningen. En fördel är att den inte blir lika platsbunden och inte behöver släpa och komma ihåg tunga böcker, så länge man har tillgång till internet kommer man åt såväl läromedel som Gleerups läromedelsportal och showbie (i skolan, hemma, på bussen…).

En annan är att den inte längre är begränsad till texten, utan har många multimodala möjligheter  – bild, ljud, film, … – både för eleven att lättare tillgodogöra sig och för eleven att nyttja när den ska uttrycka sig och redovisa sina kunskaper.  Inte minst att läsa in och spara det inlästa ger ytterligare möjligheter att verkligen kunna följa sin läsutveckling. Undervisningsmaterial kan via länkar lätt utökas och därmed ge närmast obegränsat med begreppsförklaringar, bakgrundsfakta och möjlighet till olika typer av fördjupningar som kan skapa ökad förståelse. Vi kan få texter automatiskt upplästa vilket förenklar inte minst vid lässvårigheter och dyslexi – i språk kan man t o m ofta få texten uppläst med olika dialekter.

Viktigaste läromedlet är till syvende och sist trots allt mötet mellan läraren, eleven och innehållet. Detta möte skapar vi så ofta och med så hög kvalitet som möjligt, utifrån de förutsättningar, behov och möjligheter som råder.

Digitalt material kan också lätt uppdateras och vi slipper sitta med inaktuella och tråkigt slitna pappersböcker när världen utanför skoldörren så snabbt förändras och skolbudgeten är begränsad. I exempelvis matematik är digitala läromedel delvis självrättande, vilket gör att eleven inte behöver lära om efter att ha lärt in fel innan läraren hunnit rätta. Den digitala hanteringen av undervisningen underlättar också lärarens dokumentation och möjligheter till såväl formativ som summativ bedömning under resans gång – inkl kamratbedömning. Överlämningen mellan lärare kan också göras smidig. Sammantaget finns där stora fördelar, men också utmaningar och vi arbetar medvetet utifrån professionella överväganden med en mängd olika kunskapskällor och läromedel.

Digital kompetens är en viktig kompetens för att klara sig väl på en framtida arbetsmarknad och redan i nuvarande samhälle. Det är också ett skäl till att vi ofta använder iPads, appar och programvaror i undervisningen. Vi ser att eleverna lär sig snabbare, och får en mer effektiv och kreativ skoldag med god undervisning som också tar stöd av digitala lärverktyg. Som en naturlig följd av världens, och därmed också skolans, digitalisering blir källkritik och kritiskt tänkande allt viktigare att jobba med i all undervisning. Digital teknik skapar också stora möjligheter för kommunikation, kollaboration och kreativitet – men de kan även skapa stor distraktion. Vi tränar eleverna i att hantera detta inte i första hand genom att ta bort eller sätta tekniska filter (som hursomhelst sällan fungerar särskilt väl – antingen lyckas eleverna gå runt dem, eller så sorterar de även bort relevant material), utan på att skapa medvetenhet över gynnsamma förhållningssätt och goda vanor. Vi har mandatet, ansvaret och ledarskapet för detta och räknar med ert samarbete även här.

Hej förälder! En film om kunskapssyn och lärande

 


Ang schema och struktur på delvis nya sätt

”På Glömstaskolan får du som förälder i princip fasta start- och sluttider (samt via årskursbloggen reda på vilken dag det är idrott) – men inget traditionellt schema att sätta på kylskåpet hemma – då dessa scheman hursomhelst ofta blir till en chimär. Enligt studie gjord av J Steinberg stämmer de sällan mer än ca 65% pga idrottsdagar, skolfoto, sjukdom, vab, utbildning mm mm.” /faq.glomstaskolanbloggar.se
Vi är en kommunal skola satt att prova nya vägar, vilket vi också gör. Varje val av organisation har sina för- och nackdelar, sällan kan man bara plocka russin och sällan kan vi bara lägga på nytt utan att ta bort något gammalt.Struktur är absolut nödvändig, men inte självklart den struktur som görs framförallt med tradition som argument.
Ibland måste man sluta göra saker som är bra, för att kunna göra saker som är ännu bättre.
Ibland måste vi tänka oss in i ett nytt sätt att arbeta, ibland måste vi arbeta oss in i ett nytt sätt att tänka.
Ett tidigt försök helt utan schema – men med struktur – har vi också gjort, finns en del kloka tankar även där – även om vi senare landat i att ha ett schema på väggen i varje årskurs. En del på whiteboard, andra på skärm. Schemat för praktisk-estetiska halvdagen återfinns digitalt både i hemvist och hos bild/slöjd. Schemat ska som standard ha bildstöd – nödvändigt för vissa elever, bra för samtliga.
Vi tränar och lär elever över tid hållbara förhållningssätt och strategier, den elev som behöver sitt schema över dagen kan enkelt fotografera det direkt på morgonen med sin iPad eller telefon. Det schemat är uppdaterat på morgonen om något har behövt ändras (VAB, sjukdom händer även lärare, inte alltid man får in vikarier med kort varsel).
Förberedelse kan göras på olika sätt, och förbereda utifrån fast schema slår också lite för ofta fel, när det inte blir som man trodde.
Många skolor har ”krysscheman” (utan angivna ämnen på schemat) för lågstadiet och ofta nog även mellanstadiet. Detta sätt att hantera schemat skapar en ökad möjlighet till flexibilitet, samtidigt finns det förstås ett schema i bakgrunden och framförallt beräkning utifrån timplan – där vi kan redovisa hur många timmar de faktiskt haft och inte bara hur schemat var tänkt ge detta.
Nu när Unikum till sist är på plats kommer planeringshorisonten framåt också bli bättre och mer tydlig, så länge har vi på Skolrådets initiativ använt årskursbloggarna för översiktlig planering (det bästa får aldrig bli det godas fiende, och vi har medvetet valt att lägga kraft och resurser på annat än att bygga ett externt system ”så länge” (inte minst utifrån GDPR).
Ytterligare en fördel med vårt val av organisation är att frågan om håltimmar helt försvinner. Det har pratats om att lagstifta bort dessa, då vi vet att de tillför väldigt lite i en skolvardag, men vi tänker det vore långsiktigt smartare att lagstifta bort ensamarbete för lärare! Tillsammans kommer vi längre!

 


Hur är det att vara elev på Glömstaskolan?

Upprinnelsen till denna spontana intervju var när förskoleklass hade kom-och-se-hur-vi-har-det för nya barn och föräldrar i våras. Personalen tillsammans med några av eleverna tog hand om barnen, socialpedagogen och rektor svarade på föräldrafrågor. Efter en stund kommer Wilma ut från klassrummet:

Här är jag! Jag hörde att ni kanske behövde en expert som berättar hur det är att vara elev här på Glömsta?

Och sedan tog hon över och berättade rakt upp och ner om sin upplevelse av att vara elev, svarade på frågor om ditt och datt. Rektor spelade sedan in en spontan intervju någon av de lugna dagarna efter sommaravslutning, vilken nu till sist blivit redigerad. Håll till godo! Kom ihåg att vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Om man sedan vill veta mer om och bakgrunden till de medvetna vägval vi gjort så finns det gott om information:

 


Keps, mobil och jacka – välkommen på lektion!

Under höstlovet hade vi kollegialt besök från ett gäng förstelärare från en närliggande kommun. En av dem ställde frågan:

Men hur gör ni med kepsarna?

Vårt spontana svar löd ungefär:

Hurdå menar du? Om vi har dem vända fram, eller bak eller åt sidan? Vänligen precisera frågan!

Nej, skämt och sido – men vi följer förstås Skollagen. Om en keps stör undervisning och arbetsro, då ska den förstås bort/omhändertas. Självklart! Men såhär långt har vi hittat väldigt få kepsar som stör… Vi lägger istället vår tid och kraft på viktigare frågor.

 

Detta påminde oss om blogginlägg här saxat från förstelärare Karins blogg Karin bygger undervisning:

Under hela min lärarkarriär har kepsen och senare mössans vara eller icke vara varit en mycket närvarande fråga. Diskussionen har funnits kollegor mellan, i tidningar och media i stort samt med de personer som jag privat mött och fått veta att jag är lärare.

Får de verkligen ha mössa och keps i klassrummet?

Har själv alltid flaggat för kepsen på och mössan likaså. Till viss del för att jag nog alltid velat se mig själv som en inkluderande person men även för att jag helt enkelt tänkt, det finns större och viktigare strider att ta.

Nu med mer erfarenhet och förhoppningsvis lite mer klokhet på det så har jag även insett att kepsen, mössan och bubblaren i sammanhanget- luvan- är en trygghetsfaktor inte ens värd att diskutera. Klart eleverna får ha det på sig. Solglasögon är en annan diskussion, om de inte behövs pga synnedsättning eller annan ögonrelateradorsak så ska de av. Dina ögon vill jag se. Märkligt nog ska jag erkänna, på skolan där jag jobbar nu är kepsar, luvor, mössor en intet fråga – ha dem om du vill. Ska sanningen fram så har jag nog aldrig varit på en skola som har så få elever med något på huvudet.  Bland de vuxna däremot där finns alla varianter av huvudbonader ständigt närvarande.

Jackan, ja vad ska jag säga. Inte är det fräscht och det kan inte heller vara bekvämt.

I skolresturangen ska den naturligtvis av, olika miljöer olika villkor. Men i klassrummet, nej inte heller där tar jag diskussionen om jackan. Ibland tar jag helt allmänt upp samtalet kring pubertet, kroppens förändringar och allmän hygien men diskussionen om jackan nej. Faktum är att även här så utan diskussionen så är det förvånansvärt få som faktiskt behåller den på. På vår skola har vi istället både kuddar, sittkuddar, fåtöljer och filtar om någon känner att de fryser eller vill gosa in sig för en stunden.

Mobilen – få ämnen väcker väl så starka känslor i skolvärlden som den privata världen i samtal om skolan som mobilen.

På  min skola har vi också olika lösningar. Vissa årskurser samlar in, vi samlade in en period i våras för att markera att det sociala chattandet ställde till för mycket oro i elevgruppen. I dag har eleverna fri tillgång till sina mobiler om det funkar. Funkar det inte så tar jag definitivt samtalet.

Din mobilstör genomgången, ditt lärande, dina årskurskamrater eller vad det nu må vara.

Jag föreslår att jag kan ta hand om den resten av lektionen alternativt att den läggs undan så att varken elev eller andra störs av den igen. Båda alternativen brukar accepteras lika ofta.

Ibland tar jag mobilen och lägger den längst fram i klassrummet så eleven vet var den är, ibland stoppar eleven den i fickan och ibland stängs den helt enkelt av.

Är relationen med eleven där så blir det aldrig ett större problem. Javisst kan jag se att den stör elevernas lärande och visst kan jag förstå att den är många gånger mer spännande än min genomgång av grundlagarna. Men jag ser hellre att eleven lär för livet än att jag punktmarkerar med förbud. Att ta samtalet om vad kunskaper ska användas till och vilka konsekvenser fel prioritering av tid leder till ger ofta mycket mer. Alla vill lyckas med sina studier och används tiden fel så blir de egna studierna lidande och de argumenten förstår majoriteten av mina elever.

Vissa elever vet jag dessutom tar hjälp av sin telefon vid genomgångar genom att sitta och måla i en app eller spela enformiga spel för att på så sätt faktiskt ta in och lyssna hela genomgången igenom. Skulle jag som lärare i dessa lägen ta bort telefonen så tar jag även bort den elevens möjlighet till inlärning och då är jag väldigt tokigt ute i min förmåga att anpassa och få eleverna att lyckas. På senare tid har introducerandet av stressbollar, kuber och annat pill-material fått eleverna att själva lägga bort sina mobiler och istället haft händerna fullt pysslandes vid genomgångar. Allt utan tjat och övertalande från min och kollegornas sida.

Hörlurar däremot – under genomgång och i samtal ska de alltid av, visa att du är med i samtalet eller genomgången.

När samtalet eller genomgången är slut så använd gärna hörlurar om de hjälper dig i dina studier. Skulle jag däremot märka att valet av musik eller justering av volym upptar hela din tid så tar jag gärna samtalet återigen.

Så är kepsen och jackan på med mobilen i handen, välkommen på lektion!!!

/Karin Boberg, förstelärare i demokrati

 


Anpassningar i skolan?


Nedan är saxat från förstelärare Karins blogg här på Pedagoghuddinge:

Ordet anpassningar kan få oss lärare att svettas floder. Ett till papper som ska fyllas i mer uppgifter som ska göras till en redan överfylld attgöralista. Ordet anpassningar åt sidan och istället fokus hur jag lägger upp mina lektionspass så blir anpassningarna några av de verktyg jag under åren lagt i min verktygslåda.

Ständiga finslipningar så att alla pass jag gör anpassas  för att passa de allra flesta. Här är en handfull anpassningar som ständigt följer mig i min undervisning.

  • Något som har högsta prioritet där jag bedriver undervisning är lugnet. Här är det inte den totala knäpptystnaden jag strävar efter utan den arbetsro som gör att studiefokusetkan hållas. För att skapa lugnet så är det oerhört viktigt att sätta ord på det självklara. Var förväntas av dig under genomgången?  Hur begär du ordet?
  • Allt materialsom behövs tillgängligt för mig och eleverna innan passet börjar. Material sombåde kan läsas, tittas, översättas och lyssnas på. Ger jag alla tillgång till material med möjlighet till olika studievariation underlättar jag för både mig och eleverna. Mer om det i nästa veckas inlägg.
  • Få, tydliga och begränsade uppgifter. Eftersom jag undervisar på högstadiet så är allt vi gör indelat i tre olika svårighetsgrader ständigt. Varje uppgift kan växa i tre olika riktningar. Oftast är dessa i sin tur indelade efter vecka och pass. Allt för att begränsa så att det som ska läras inte känns som ett oöverstigligt berg. Känslan av att faktiskt också blir klar och se att det finns ett slut på uppgiften underlättar även.
  • Varje  lektion ska ha ett tydligt mål och syfte. Inte att jag varje gång pratar om läroplanens syfte och mål utan mer att varje lektion har en ram. Idag pratar vi om diskriminerginsgrunderna eller de svenska grundlagarna. Tillsammans ska vi lära oss att förklara tydligt och ge exempel eller se vilken av grundlagarna som har mest betydelse i din vardag. Till det så inleder jag alla arbetsmoment med att lyfta ut ord som är viktiga och samtidigt kan vara nya och eller knepiga att förstå. Här bistår även vår fantastiska specialpedagog med bildstöd för att ytterligare förtydliga för alla.
  • När passet väl är igång är det viktigt att ha tydliga tidsangivelser. Här fick jag senast i veckanfeedback från samma specialpedagog att det här kan förtydligas ytterligare. Efter observation i klassrummet märktes det att när passet gick in på halvtid så var det många i gruppen som fokuserade på när pausen skulle komma för de var inte angett på tavlan som inramning av passet.
  • Slutligen och för mig en återkommande bekräftelse och för eleverna en möjlighet att i begränsad form visa vad de kan. En kunskapskoll eller temperaturmätning. Hur har veckans kunskaper landat? De här är korta och återkommande avstämningarna där eleverna får visa vad de kan. När avstämningarna kommer ofta och är tydliga så ger det många möjlighet att lyckas. Ett extra knep jag tar till är när gruppen är ny så lägger jag nivån på dessa så att även den elev med minst förtroende på sig själv lyckas. Förvånade tittar eleverna på mig när jag förtroligt berättar att det här gick hur bra som helst.

-Va? Klarade jag mig, blir ofta svaret. Javisst, lita på dig själv, det här kan du.

Därefter så märker eleverna att om de gör vad de ska när vi jobbar på lektionerna så fixar de kunskapskollerna utan större bekymmer och kunskapsbasen när det börjar dra ihop sig till slutmoment är precis där den förväntas vara.

Så en handfull anpassningar för allager de allra flesta möjlighet att lyckas.

/Karin Boberg, leg förstelärare i demokrati

 

Anpassningar del 2 – många språk i ett klassrum, men med digitala möjligheter

Jobbar på en skola där många olika språk samsas. Vissa elever har varit här hela sitt liv, andra i tre år, några kom i mars och några kom i augusti. De flesta pratar mer än ett språk hemmavid. Språkbasen är således väldigt varierad.

I samhällskunskap använder jag helst material som samhället själv har producerat.En extra bonus som jag märkt sedan jag började jobba på den här skolan är att majoriteten av de språksom mina elever pratar faktiskt finns som översättningsval på myndighetssidorna. Något som underlättar enormt när eleverna precis anlänt till Sverige och det svenska språket är långtifrån så stort som det behövs för att delta i undervisningen på samma villkor som de andra i gruppen. Till dem kan jag ändå ge uppgifter om den svenska demokratin, diskrimineringsgrundernaoch Sveriges grundlagar. Toppen helt enkelt. Även Om detta må ni berättafinns på de språk som majoriteten av mina elever behärskar.

Att anpassa behöver således inte vara särskilt knepigt. Lärplattan lär sig eleverna behärska på några minuter och sedan så blir de väldigt självständiga på sidorna där deras hemspråk finns.

I veckan så kom dock ett gupp i flytet kring språken. Två elever pratar språk som finns på den europeiska kontinenten men inte i de översättningar som våra myndigheter gör. Att ett av språken dessutom har eget alfabet underlättade inte dilemmat.

-Jag förstår inte det här Karin, sa eleven, vad ska jag göra?

-Oj, jag trodde jag tänkt på allt. Hur gör jag nu?

Materialet fanns inte på ryska. Ryska behärskar jag definitivt inte och alfabetet de använder är helt obegripligt för mig. Vad heter det här på ryska?Kan inte mitt i allvaret låta bli att börja skratta lite.

Hur mycket jag än försöker att anpassa och förbereda så är det så lätt att glömma något.

Ropar till mig kollegan i rummet för att höra hur dennes ryska kunskaper är och även hon ler, nej det går lite utan för min kunskapsram.

En elev tittar ut från en av rummen och säger glatt.

-Jag kan ryska.

-Kom kom sa jag, vad heter det här på ryska?

 

-Inte vet jag svarar eleven. Jag har inte gått i rysktalande skola och kan inte skolorden. Den var svår…

– Ja, jag förstår det, det här är inte enkelt. Hur gör vi nu?

Två andra elever dyker upp med sina lärplattor. Ryktet har gått på hemvisten, Karin har problem.

-Här Karin! Så här skriver man ordet på ryska. Men vi vet inte hur man uttalar det, säger de undrande.

Jag svarat med ett fnissigt leende;

-Nämen vet ni inte det – de var konstigt, sa jag skämtsamt. Men helt fantastiskt att vi kommit en bit på vägen.

Visar för den ryskspråkiga eleven som skiner upp. Lite förvånade över allt som hände runtomkring och skratten som vårt bekymmer gav. Vi skrattade ju inte åt någon utan åt situationen. Karin är helt villrådig och fler elever kommer till hjälp. Samtidigt som ingen av oss egentligen vet hur vi ska hitta informationen på ryska.

Nu har vi kommit ett steg på vägen, nästa fundering. Hur hittar vi tillförlitlig information på ryska om det vi behöver? Fungerar Wikipedia? Mina teknikkunniga elever visar på råd och hittar det ryska wikipedia, den rysk och svensktalande eleven kommer till undsättning.

– Jo, det här blir en bra text.

Puh äntligen i hamn. Vi jobbar med ett otroligt allvarligtoch viktigt ämnemed men mitt i allvaret utbröt en stund av pedagogisk förvirring och glada skratt när alla inte kunde jobba och ansvariga lärare helt enkelt inte visste på råd.

Tillsammans fixade vi det, några med hjälp av sina språkkunskaper, andra med sina teknikkunskaper och de två ansvariga lärarna fnissandes över hur det kan gå när vi i vår iver att göra bra anpassad undervisning missar en viktig detalj som inte kan lösas utan att vi faktiskt kan ryska.

Av eftermiddagen bär jag fortfarande med mig ett stort leende och i eftertanken att en stund som började med en miss av mig ledde till fint samarbete och möjlighet att använda kunskaper hos eleverna som inte alltid får utrymme i vardagen.

/Karin Boberg, leg förstelärare i demokrati