Alla dessa studiebesök…?

Ja, vi har nu enligt uppgift passerat 100 studiebesök på två år. Det låter ju väldigt mycket och som det tar en massa tid och kraft från verksamheten.

Men dels är det inte 100 unika tillfällen, då vi snabbt uppnådde en viss mättnad (majoriteten av studiebesöken var första 18 månaderna) erbjuder vi numera endast några få öppna tillfällen per termin, då vi drar ihop ett antal studiebesök och gör en presentation för femtio istället för att göra det för fem personer.  Ibland är det rektor, ibland någon lärare eller pedagogiska utvecklingsledare, ibland skolans arkitekt, Huddinges skolstrateg eller fastighetsbolaget som presenterar, beroende på studiebesök och möjligheter.

Ibland bistår elever i att visa runt. Detta ett ytterst konkret sätt att öva på viktiga delar av kunskapskrav i svenska, med något som uppenbarligen känns meningsfullt och begripligt genom att faktiskt vara viktigt på riktigt. Vi har flera exempel på elever som blommar ut i och med detta – man kan få kämpa med ett muntligt nationellt prov i svenska, men veckan efter på egen hand guida runt Gävles skolchef och rektorer… 

Ett av flera studiebesök från Sydkorea – ytterst nyfikna och uppenbarligen mycket inspirerade.

Dessutom visar eleverna en stor stolthet över sin skola, många av våra besökare vittnar spontant om våra trevliga, hjälpsamma, nyfikna och framåt elever.

Ibland består studiebesöket av att man som kollega (eller forskare) är med i verksamheten och följer en pedagog (eller rektor, eller skolsköterska…). Detta är ofta väldigt givande för båda parter, att se respektive visa en kollega ”in action” i arbetets alla aspekter och tillsammans få reflektera över det.

En stor anledning till att vi tar emot en del besök är just möjligheten de ger oss att reflektera över vår vardag.

Alla är överens om hur viktig reflektion, vetenskaplig förankring i lärande organisation och kollegialt lärande är i skolans värld, ändå är det så lätt att det åsidosätts av annat ”så länge”. Men tack vare studiebesöken kommer vi inte undan! Kollegor kan ställa nog så viktiga frågor, utbildade journalister och forskare är tränade att ställa genuina frågor vilka ger oss möjligheter att verkligen få perspektiv på det vi gör.

När vi hör oss själva berätta, får vi själva syn på vad vi faktiskt gjort och gör – man blir ju väldigt snabbt hemmablind.

Ibland skriver också studiebesöken någon rapport eller bloggpost, det ger oss möjligheter till ytterligare fördjupning. Vi har också i omgångar sökt medel för följeforskning, men än så länge inte kommit igenom nålsögat hos Skolforskningsinstitutet. Kvibergsskolan har dock lyckats (om än från annat håll), och när de var här hade de även med sig sina följeforskare, vilka bjöd oss på en riktigt givande lärmiljöworkshop som tack för besöket. En till sak som tillför är att de flesta besök också självklart får betala för sig. Skolgårdsläraren och eleverna skulle tyvärr inte ha den mångfald av rastleksaker vi idag har utan besöken, lunchen på studiedagar inte vara fullt så riklig… Apropå rekrytering har vi även fått flera nya medarbetare genom att de antingen kommit med något studiebesök, eller bara hört sina f d skolledare eller kollegor som varit här berätta och sedan sökt sig hit av nyfikenhet.

Så länge studiebesök av olika slag ger oss mer än de kostar kommer de vara en naturlig del av vår vardag. Lärande organisation och kollegialt lärande får inte bara tomma ord utan innehåll, viktig dela-kultur uppstår inte av sig själv. Däremot är vi väldigt noga med att påpeka att vi aldrig någonsin sagt eller säger

Gör som oss, så blir allting bra!

I rätt sammanhang och med rätt utgångspunkt berättar vi gärna om hur vi gör, och varför / varför inte. Men sedan måste var och en utforma sin verksamhet, utifrån sin kontext, sina behov, sina förutsättningar. Men vi kommer trots allt längre tillsammans! #sharingiscaring

 

 

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*