Vår regel fungerar?

Hej igen rektorn! Du jag har en fråga till jag funderat över: Hur ser du på att man springer i trappen om man vill varandra väl och gör varandra bra? /elev i åk 1

Elevrådets utsedda representanter redovisar sin utredning av skolans enda regel för rektor.

På morgonen hade representanter från skolans nya elevråd rapporterat till mig som rektor hur de ansåg skolans regel fungerade, med en mängd kloka frågor och funderingar i en givande dialog. Eleven ovan var en av dem – att söka upp rektor för följdfrågor kändes tydligen helt självklart. Känns gott tycker jag.

5 § Ordningsregler ska finnas för varje skolenhet. De ska utarbetas under medverkan av eleverna och följas upp på varje skolenhet. Rektorn beslutar om ordningsregler. /Skollagen

Vi har under två års tid provat att ha en enda regel, vilken vi lånat direkt från legendariskt framgångsrika Pia Sundhage:

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Den kan förstås ses som tämligen abstrakt, men är man beredd att ta sig tiden att föra en stadig och ständig dialog om den, så vågar jag påstå att den uppenbarligen fungerar. Den har förstås sina utmaningar, men det har å andra sidan varje ordningsregel. Eller?

Det är så himla märkligt: här finns bara en regel, ändå får man inte göra nå’t!

Fast det här är den bästa skolan ever! /sa en bullrig sexa i augusti förra året

När eleven gjorde som hen var van från förra skolan var hen tvungen att ständigt ta dialogen med ihärdiga vuxna:

På vilket sätt tänker du att det där visar att du vill henne väl och hur gör det honom bra?

En av eleverna i elevrådsgruppen var också mycket tydlig:

På förra skolan hade vi 30 regler för vad som gällde i klassrummet, 40 regler för vad som gällde i korridoren och 50 regler för vad som gällde på gården. Det var helt omöjligt komma ihåg alla.

Samtidigt är det också så att för typ 98% av eleverna så behövs sällan några regler, det räcker med vanligt sund förnuft. Och för de övriga 2% spelar det inte heller så stor roll, de följer hursomhelst inte de regler som finns…

Här finns det t o m forskning att läsa, en riktig ögonöppnare för mig och min kloka och erfarna lågstadielärarkollega i ett tidigare klassrum, när vi gjorde vår tredje klass tillsammans (vi hade halva veckan var med klassen, möttes en stund på mitten). Istället för att göra regler på väggen, som ändå inte självklart var de som följdes upp, gjorde vi ett spel av det hela:

Istället för regler på väggen har vi ännu så länge hemliga regler och er uppgift är att ta reda på vilka de är. För att göra spelet mer intressant, så har Magnus och Kerstin olika regler…

Hur fungerade det hela? Jo, tack – mycket bra! Efter 2-3 veckor hade eleverna förstått vad som gällde. Efter ytterligare några veckor även föräldrarna. Några kollegor hade svårt långt senare. Jag önskar att Marcus Samuelsson skrivit sin rykande färska – och forskningsbaserade – bok ”Lärandets ordning och reda” tidigare, men nu finns den i alla fall att tillgå för den som önskar fördjupa sig i ämnet.

Jag har påbörjat rektorsprogrammet i Uppsala och läser för närvarande kursen Skoljuridik, där vi ska skriva PM om en aktuell fråga. Jag har valt att skriva om ordningsregler, så snart vet jag ännu mer vad som fungerar – även juridiskt.

En av de viktigaste förutsättningarna för att barn och ungdomar ska kunna inhämta och utveckla kunskaper och värden är en trygg och stimulerande lärandemiljö. En viktig grund för att åstadkomma trygghet och studiero i skolan är en aktiv dialog mellan elever, mellan elever och lärare eller annan personal och även elevens vårdnadshavare om de gemensamma värden som ska gälla. Eleverna ska beredas möjlighet att delta i utformningen av lärandemiljön, t.ex. genom att medverka i utarbetandet av ordningsregler. Även om de flesta skolor redan i dag arbetar aktivt och också har lyckats skapa en god arbetsmiljö finns det många exempel på skolor där så inte är fallet. /skäl till skollag, prop 2009/10:165

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*