BARNEN MED MOBILER

En nagel i ögat när jag är på skolgården har länge varit de stillasittande mellanstadieeleverna och deras mobilspelande.

Är det där verkligen nyttigt? Sitta så där passiva, introverta.

En dag gav jag mig fasen på att förstå.

Jag lunkade fram till den klungan som höll på och spelade med telefonerna.

Frågade vilket spel de körde, laddade hem den appen.

Därefter spelade jag helt oförstående kring hur man skulle göra.

Direkt var fyra elever där, förklarade på min nivå, ville verkligen att jag skulle förstå.

Ganska fort gjorde jag den första stora upptäckten.

De kommunicerar både med varandra och andra spelare, byter varor och tjänster, ger varandra tips och pepp.

Både i spelet och mellan barnen som spelar sker ett enormt kommunikativt samspel och en konstruktiv dialog.

”Man måste ge mycket för då får man tillbaka i klanen, alla ser att man är schysst och delar med sig. Skriv alltid och tacka också glöm inte det!”

Jahopp, det pågår även ett digitalt värdegrundsarbete i spelet.

Föregå med trevligt bemötande och du får samma tillbaka.

Den som gav mig absolut mest hjälp är en elev som kom till

Sverige för knappt ett år sedan.

Att som pedagog få höra honom förklara på ett för honom ganska nytt språk, växla mellan engelska, svenska och sitt modersmål, lyssna in mina frågor och ge målande instruktioner.

”NEJ, NEJ, NEJ, TÄNK SÅHÄR…”

Han var min handledare i flera dagar.

Det var en stor upplevelse.

Tror även att han genom detta  jobbade mot ett antal mål i lgr11’s kursplan för svenska och engelska.

”EY HUR GÅÅR DET PÅ CLAASH?”

Ropar de nu ofta.

”Fick en epic”

kanske jag svarar.

Vi talar nu samma språk, vi delar samma upplevelse.

Vi rör oss i samma värld.

Användningsområdet för mig, ingången till de spelande eleverna är unik.

Sättet de ser på mig har förändrats.

Skulle jag behöva samtala med dem någon gång i framtiden är jag för alltid en godkänd vuxen.

Barn lär sig där man minst anar det.

Väljer vi att förakta det eller bejaka det?

Som pedagog bör man tänka såhär:

Bakom det du mest fruktar och är osäker på väntar en spännande upptäckt.

Sluta aldrig vara nyfiken på elevernas värld.

Vi behöver också erbjuda så pass inbjudande alternativ på skolgården så barnen faktiskt blir så sugna på att delta.

Släppa mobilen för en stund.

Lite det vi som har hand om utevistelsen pysslar jag med.

😉

texten är tidigare publicerad på skolgårdslärarens blogg: https://www.facebook.com/skolgardslararen/posts/206047623227608:0

3 kommentarer

Kommentarrubrik

Anna Skaaden Strannerdahl

Anna Skaaden Strannerdahl

Underbart att läsa! Fantastiskt möte mellan en vuxen och elever! Kul med alla eftermiddagsaktiviteter nu också!

Svara

Kommentarrubrik

Gustav

Gustav

T A C K ! ❤️

Svara

Kommentarrubrik

Ingrid Magnusson

Ingrid Magnusson

Helt underbart vilket pedagogiskt tänk inte många vuxna utmanar som du bra jobbat.

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*