Cykelblåmärken och pulkabacke?

Jag cyklade tidigare till affären med mina tre flickor. På vägen såg vi på långt håll en liten kille vingla fram på en cykel med handtag där bak, med en pappa som sprang efter och fanns där att fånga handtaget vid behov. När vi kom närmare gick det inte att ta miste på barnets stolthet och glädje

Jag kan cykla nu! Pappa, jag kan cykla nu!

Riktigt, riktigt härligt att se! Om pappan som sprang efter aldrig släppt taget hade ögonblicket och känslan inte alls varit densamma.

På utvecklingssamtalen har jag ofta talat om det här med att lära sig cykla:

Att lära sig cykla är faktiskt inte så särskilt roligt. Jag minns ännu hur läskigt det var när jag upptäckte att pappa hade släppt pakethållaren. Många blåmärken och skrapsår blev det. Men oj, vad kul det är att kunna cykla. Tyvärr finns det inga mirakelkurer eller cykelpiller att köpa på apoteket, utan man måste igenom det där jobbiga, svåra, läskiga…

På utvecklingssamtalen och i undervisning har jag även återkommande talat om analogin som finns mellan ex lästräning och pulkabacken:

Det är roligt att åka pulka, eller hur? Men att knata uppför backen med pulkan är inte alls lika roligt. Det finns inga liftar och de vuxna kan inte alltid dra er upp. Så ska man åka, måste man först gå uppför – även om det stundtals är jobbigt, svettigt, halkigt… För när det väl går utför är det bara för härligt! Samma sak gäller läsning (och mycket annat).

Skola behöver vara begriplig och meningsfull, om än inte alltid rolig. Målet behöver synas och förstås, vägen kännas möjlig att bestiga. Vuxna i olika rollen finnas som stöd – i lagom omfattning. Eller som en av mina tidiga elever sa:

De bästa lärarna hjälper en bara när man behöver det som mest!

Inlärd hjälplöshet är faktiskt i förlängningen förödande, vi måste hjälpa våra elever (och barn) att utveckla nödvändig grit/tåga/ihärdighet i stort och i smått. Det är ett ansvar och ett uppdrag som kräver en hel del av oss.

Let’s do it!

(texten tidigare publicerad på blixtgordon.se)


Utdrag från SåHärGörVi/FAQ ang regler och säkerhet, Sandvargen är klart läsvärd både för liten och stor:

Alla lekställningar uppfyller förstås de regelverk som finns. På Glömstaskolan får elever klättra i träd, till en viss nivå då  stillasittande och att inte få lära känna sina gränser bjuder långsiktigt värre konsekvenser än blåmärken och en bruten arm. Vi har även en parkourbana som förutom mjuk matta även har nödvändiga inslag av metallräcken och betong, skolgården pryds av en hög och mycket rolig klätterställning för alla barn. Om det fungerar får elever cykla på delar av skolgården, inkl cykelramp. Blåmärken kan även ses som “modighetsmedaljer” (läs gärna Sandvargen).

Vi kan också gå i fackeltåg och fira Lucia med levande ljus.

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*