Cykelblåmärken och pulkabacke?

Jag cyklade tidigare till affären med mina tre flickor. På vägen såg vi på långt håll en liten kille vingla fram på en cykel med handtag där bak, med en pappa som sprang efter och fanns där att fånga handtaget vid behov. När vi kom närmare gick det inte att ta miste på barnets stolthet och glädje

Jag kan cykla nu! Pappa, jag kan cykla nu!

Riktigt, riktigt härligt att se! Om pappan som sprang efter aldrig släppt taget hade ögonblicket och känslan inte alls varit densamma.

På utvecklingssamtalen har jag ofta talat om det här med att lära sig cykla:

Att lära sig cykla är faktiskt inte så särskilt roligt. Jag minns ännu hur läskigt det var när jag upptäckte att pappa hade släppt pakethållaren. Många blåmärken och skrapsår blev det. Men oj, vad kul det är att kunna cykla. Tyvärr finns det inga mirakelkurer eller cykelpiller att köpa på apoteket, utan man måste igenom det där jobbiga, svåra, läskiga…

På utvecklingssamtalen och i undervisning har jag även återkommande talat om analogin som finns mellan ex lästräning och pulkabacken:

Det är roligt att åka pulka, eller hur? Men att knata uppför backen med pulkan är inte alls lika roligt. Det finns inga liftar och de vuxna kan inte alltid dra er upp. Så ska man åka, måste man först gå uppför – även om det stundtals är jobbigt, svettigt, halkigt… För när det väl går utför är det bara för härligt! Samma sak gäller läsning (och mycket annat).

Skola behöver vara begriplig och meningsfull, om än inte alltid rolig. Målet behöver synas och förstås, vägen kännas möjlig att bestiga. Vuxna i olika rollen finnas som stöd – i lagom omfattning. Eller som en av mina tidiga elever sa:

De bästa lärarna hjälper en bara när man behöver det som mest!

Inlärd hjälplöshet är faktiskt i förlängningen förödande, vi måste hjälpa våra elever (och barn) att utveckla nödvändig grit/tåga/ihärdighet i stort och i smått. Det är ett ansvar och ett uppdrag som kräver en hel del av oss.

Let’s do it!

(texten tidigare publicerad på blixtgordon.se)


Utdrag från SåHärGörVi/FAQ ang regler och säkerhet, Sandvargen är klart läsvärd både för liten och stor:

Alla lekställningar uppfyller förstås de regelverk som finns. På Glömstaskolan får elever klättra i träd, till en viss nivå då  stillasittande och att inte få lära känna sina gränser bjuder långsiktigt värre konsekvenser än blåmärken och en bruten arm. Vi har även en parkourbana som förutom mjuk matta även har nödvändiga inslag av metallräcken och betong, skolgården pryds av en hög och mycket rolig klätterställning för alla barn. Om det fungerar får elever cykla på delar av skolgården, inkl cykelramp. Blåmärken kan även ses som “modighetsmedaljer” (läs gärna Sandvargen).

Vi kan också gå i fackeltåg och fira Lucia med levande ljus.


Kommunikation är inte lätt

Jag vet att du tror

att du förstår

vad du tyckte att jag sa

men jag är inte säker på

att du inser

att vad du hörde

inte var vad jag menade.

Kommunikation är sällan lätt. Vi som är födda på 1900-talet minns burktelefonerna med två konservburkar, ett snöre och två tändstickor. Roliga att leka med, men det var inte alltid det man ville säga som kom fram. Samma med viskleken, ytterst sällan kom det ursprungliga meddelandet fram ens med ganska få personer i ringen. Samma gäller faktiskt för ganska mycket av kommunikation även i dag. Kommunikation handlar alltid om (minst) två parter, som båda äger sitt ansvar för att kommunikation ska uppstå: sändare och mottagare. Ofta kan man turas om i dessa roller, så att dialog uppstår. Dialog bygger på en vilja att förstå den andre, inte alltid tycka och tänka lika.

Om sändaren tar ansvar för vad den kommunicerar, så får mottagaren ta ansvar för hur den väljer att uppfatta det som kommuniceras.

Det är bra om det är tydligt vad som kommuniceras i olika kanaler och att sändaren konsekvent håller sig till fastställda kanaler. Vi människor har olika preferenser och det finns ingen kanal som alla har som favorit, det viktigaste är att det görs tydligt, så att mottagaren lätt kan låta sig informeras. Vi försöker vara tydliga i vår SåHärGörVi/FAQ hur vi ser på kommunikation, så att var och en kan förhålla sig till det.

På Glömstaskolan har vi valt att använda oss av bloggar för den framåtsyftande informationen samt för en växande samling av svar på vanliga frågor i en särskild blogg: FAQ/SåHärGörVi. Följer man skolans och respektive årskurs blogg får man del av all skolans information om vad som är tänkt att hända framgent. Inga lappar att leta efter i barnens väskor! Normalt handlar varje blogginlägg om ett enda ämne, vilket gör det hela lätt sökbart. Man kan prenumerera på varje blogg och får då e-post så fort ett nytt inlägg kommer (se efter i skräp-korgen om du inte nåtts av bekräftelsemejlet från prenumerationen – hör av dig om det inte fungerar!). Om man gillar traditionella veckobrev kan man gå in varje vecka och läsa ikapp det som kommit sedan sist (men riskerar att ha missat något som var lite extra bråttom/akut).

Öppna flöden på Instagram ger en bild av vad som händer i verksamheten, för den som inte har möjlighet att på plats hälsa på och se hur vi har det. Vi är även aktiva i andra sociala media, men ser dem mer som en kanal för envägsinformation på ett mer övergripande plan för nyfikna lärare, föräldrar och elever som ännu inte börjat på skolan.

Tydligt nog? Det blir det aldrig. Men vi fortsätter utvecklardet vidare tillsammans.


Varför fritidsgård i skolan?


Förra veckan hade vi besök av 27 pedagoger från Korea. De var fascinerade av mycket i skolan, både lokaler, organisation och kultur. Fritidsgården var också något som de verkligen var imponerade av och genom deras utomstående blick fick också vi själva en påminnelse vilken viktig resurs som vi lätt tar för given.

Glömsta fritidsgård ligger på bottenplanet i Glömstaskolan, kultur och fritidsförvaltningen driver fritidsgården och står för kostnader för lokal,  fritidsledare och material. Fritidsgården är en öppen, frivillig och gratis verksamhet för alla elever i åk 6-9 oavsett vilken skola man går i eller var man bor.

Det fina med att ha fritidsgård och skola på samma ställe är samarbetet som uppstår, där vi skapar verksamhet för ungdomar hela dagen. Eleverna går först till skolan och när skolan slutar kan de gå direkt ner till fritidsgården för att äta mellanmål, träffa vänner och delta i olika aktiviteter.

Alternativet för lite för många av ungdomarna skulle sannolikt vara att åka hem till ensamhet och många timmar framför en skärm av något slag.

Glömsta fritidsgård skapar en meningsfull fritid för alla ungdomar, där ungdomarnas idéer är i fokus. Här får ungdomarna vara kreativa och prova nya saker, här ska ungdomarna få känna att de är bra på något. Fritidsgården är en frizon med en trygg stämning, alla ska känna sig inkluderade och det ska finnas utrymme för att bara ta det lugnt eller träffa nya och gamla kompisar.

Ett utanförskap beräknas kosta samhället ca 10-15 miljoner kronor. Det är inte svårt att se att en god fritidsgårdsverksamhet lätt kan vara en god investering. Vi gör det #hållbartihop – tillsammans!

Det som också händer på Glömsta är att skola och fritidsgård spiller över i varandras verksamheter. På raster så finns det chans att till exempel yoga eller sjunga karaoke på fritidsgården. Efter skolan så jobbar flera av estetlärarna på fritidsgården, eleverna har då chans att fortsätta sina skolarbeten eller få prova något helt nytt tillsammans med både lärare och fritidledare.

Därför fritidsgård i skolan!


Nolltolerans, lugn och lärande på vägen

Vårt mål är att varje  barn ska känna sig tryggt i skolan och vi behöver arbeta gemensamt för att uppfylla det. Att det är tryggt och trivsamt i skolan är en förutsättning för kunskap och lärande.

På Glömstaskolan har vi precis som alla andra skolor nolltolerans mot kränkningar, trakasserier, hot och/eller mobbing. Dock vet vi också precis som alla andra skolor att vi kommer att ha elever som stundtals gör saker de inte borde – då behöver vi vuxna finnas där för att hjälpa och stötta, såväl kort- som långsiktigt.

Elever i grupp är inte alltid spontandemokratiska och mysiga, hur gärna vi än vill tro det om våra barn.

Att konflikter uppstår är en del i vuxenblivande, men det är viktigt hur vi som är vuxna agerar i och runt dem. Här krävs tydlighet, men också ett lugn. Att rusa åstad utifrån egen känsla hjälper sällan någon.

När vi i personalen får kännedom om att något av ovanstående har inträffat, eller om vi misstänker att det har skett, agerar vi enligt den rutin som finns beskriven i vår uppdaterade likabehandlingsplan.

Dessa rutiner ser i stort sett likadana ut oavsett vilken skola i Huddinge man går på. Incidentrapport kallas den blankett som används gemensamt av samtliga Huddinge kommuns skolor inom det så kallade strukturstödet. Detta material finns för att det ska finnas en likvärdighet över skolorna avseende likabehandlingsarbetet. OM personalen gör en professionell bedömning av att en  incidentrapport ska skrivas kommer ni som vårdnadshavare normalt att bli kontaktade och få information om vad som hänt. Sådana händelser kan till exempel vara när en elev berättar att den vid upprepade tillfällen utsätts för oschysst beteende, hot eller känner sig utfryst. Våldsamma incidenter som upplevs som allvarligare rapporteras också. Hur vi arbetar med andra vårdnadshavare eller deras barn/våra elever är dock inget vi får berätta närmare om, här behöver ni visa tillit till att det görs även om vi inte kan berätta något. Syftet med incidentrapportskrivande är inte minst att bidra till det systematiska kvalitetsarbetet, vilket alltid landar på rektors bord.

Vi skyddar barnen bäst i världen, inte ifrån världen.

I de fall som personalen gör bedömningen att det inte ska skrivas en incidentrapport blir ni som rutin inte kontaktade. Sådana händelser kan till exempel vara ett mindre tjafs på rasten som vuxna reder ut på plats, en knuff i matsalskön som inte var meningen, en krock i korridoren när man springer, nån känner sig utanför i leken som vuxna ser och kliver in i etc. Som förälder vill man förstås att det ska vara bra på alla de sätt runtomkring ens barn, men om man zoomar ut inser man snabbt att personalen inte skulle ha tid att faktiskt arbeta med elevernas förhållningssätt om varje liten incident alltid skulle kommuniceras. Tiden och kraften är begränsad. 

Om ni som vårdnadshavare får information av ert barn att det har hänt något i skolan som ni inte fått information om – berätta gärna eller kom och fråga oss. Men ha också förståelse för att vi har fler elevers behov att ta hänsyn till samtidigt och visa oss tillit att vi uppfyller vårt uppdrag enligt styrdokumenten.

I samhället i stort blir det alltmer vanligt med trakasserier och hot över internet, något som vi ofta hanterar i skolan då det påverkar skoldagen. I dessa fall är ni som föräldrar en väldigt viktig del i arbetet för att både uppmärksamma och få stopp på ogynnsamma beteenden och förhållningssätt.

Som alltid är det viktigt att vi alla agerar förebild, vad vi gör är viktigare än vad vi säger. Men rusa inte heller iväg och tänk att omvärlden kan förbjudas – det är viktigt att barn känner att de kan anförtro sig till vuxna när saker sker som inte bör ske.

Hur vi gemensamt kan stärka era barn/våra elever när det gäller sociala medier har vi bjudit in till ett öppet dialogmöte med detta tema 27/9-17, varmt välkomna! På sidan Bra-att-ha finns ett antal länkar till olika resurser för den som vill fördjupa sig mer – vi tar tacksamt emot tips på fler användbara resurser!

Minnesanteckningar från vårens MotMobbningMöte (föräldraröster)

 


Läxfritt? Nja, vad utgör egentligen en läxa för livet?

Vi läser rykten i olika sociala medier och får frågor från en och annan förälder om huruvida Glömstaskolan skulle vara en läxfri skola. Intressant, då det inte ens finns någon gemensam definition om vad en läxa kan tänkas vara och inte – även om Skolverket har ett bra diskussionsunderlag och många har starka åsikter i frågan.
Ordet läxa nämns inte i vare sig skollag eller läroplan. Däremot nämns samtal över 90 gånger i läroplanen.
I SåHärGörVi/FAQ har vi formulerat hur vi för närvarande ser på läxor och hemuppgifter:
———————–

Eventuella läxor eller hemuppgifter handlar alltid om en professionell bedömning vilken görs av legitimerad lärare utifrån undervisningen som helhetEventuella läxor/hemuppgifter på Glömstaskolan ska dock vara av den karaktär att de inte kräver föräldrars förklaringar för att kunna genomföras. Vi vill också understryka att det man övar på, det blir man bra på. Ofta är det bra och stundtals nödvändigt att repetera och öva extra hemma. Samtidigt som vila och återhämtning är viktigt har Zlatan spelat många timmar boll och varit många timmar på gymmet, innan han ställer sig redo på plan. 

Ibland ”flippar vi klassrummet” vilket betyder att eleverna förbereder sig hemma genom att t ex titta på en film, för att tiden i skolan skall användas mer effektivt till kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande tillsammans. Det kan även förekomma att vi arbetar på beting, och att elever som inte arbetat tillräckligt med det de behöver i skolan behöver ta hem och göra klart hemma. 

Att som förälder sätta sig med sitt barn hemma i lugn och ro och låta barnet få visa vad vi lär och gör i skolan gynnar också lärande.


Vi har också återkommande poängterat vikten av att läsa en god stund hemma varje dag.  För att utvecklas maximalt behöver den som knäckt läskoden läsa hemma minst 25-30 minuter varje dag. Högläsning och ljudböcker är bra för upplevelsen, egen läsning (gärna genom stafettläsning där den vuxna läser en rad/sida och barnet en rad/sida) samt samtal om böcker ger de absolut bästa förutsättningarna för att utveckla läslust och en god läsförmåga (läsflyt + läsförståelse + lässtrategier).

Läs, det gör stor skillnad!

  • Alla elever på Glömstaskolan har genom lärplattan fri tillgång till över 10 000 e-böcker via sitt elevkonto på www.sli.se.
  • Har man inte ett vanligt bibliotekskort är det hög tid skaffa det.
  • Du som förälder är en viktig förebild även för läsning.

Här några tips på vägen, fler finns på skolans blogg, sidan för Bra-att-ha.


Varför ökad fysisk aktivitet?

Varför uppmanar vi eleverna att bli mer fysiskt aktiva? Hur påverkar det inlärningen?

Forskning tyder på att kopplingen mellan fysisk aktivitet och koncentration börjar på en måhända oväntad plats, nämligen i hjärnans belöningssystem. Belöningssystemet är hjärnans motor. Dopamin är ett ämne i kroppen som fungerar som budbärare mellan hjärncellerna och gör så att kroppen upplever en positiv känsla vilket i sig gör att man vill upprepa beteendet. Dessa upplevelser får du bland annat genom att vara fysiskt aktiv. Med ett otillräckligt aktiverat belöningssystem kommer man ständigt att flytta sitt fokus till något nytt som ger en större dopamindos och då väljer man oftast något som ger omedelbar lustupplevelse och struntar i det som är bra på längre sikt. Med en regelbunden fysisk aktivitet ökar antalet kopplingar i hjärnan och koncentrationsförmågan ökar.

”Våra förfäder sprang inte för att det var kul eller för att hålla vikten, utan för att det ökade deras chans att överleva. Därför mår även vi bra av att röra på oss.”

Vid fysisk aktivitet ökar även blodcirkulationen och då ökar också blodtillförseln till hjärnan och på så sätt orkar eleverna hålla koncentration och fokus under en längre tid. Att vara fysisk aktiv ger också en viktiga effekter för vårt minne. Då hjärnan krymper under hela livet är fysisk aktivitet väldigt viktigt då det bromsar upp den processen. Varierad och anpassad motion är en effektiv koncentrationsmedicin helt utan andra biverkningar än att man kan bli svettig och varm – vilket ju ganska enkelt går att göra något åt.

/Sandra Eriksson, hälsopedagog med uppdrag att skapa intresse och struktur för ökad fysisk aktivitet och bättre hälsa #hållbartihop