Skola som sticker ut (om än med klassrum)?

Grundskoletidningen skriver om Glömstaskolan ”Skolan som sticker ut”.

– Vi har ingen ny pedagogisk modell. Däremot har vi en effektivare organisation och får ut 20 procent mer av samma resurser.

– Under lång tid har fängelser, sjukhus och skolor byggts på samma sätt, med rum på varje sida om långa korridorer. Planlösningen har hjälpt sjukhus att minska smittspridning och fängelser att skilja interner åt. Men i skolorna vill vi ju att möten mellan elever, lärare och innehåll ska vara i fokus

– Trappan är bara ett rörelseutrymme, det är inte meningen att eleverna ska hänga här. Plåten bidrar till att göra ljudmiljön mindre trevlig. Vi vill inte ha några undanskymda korridorer. Det handlar om trygghet, säger Peter Bragner.

Vinsterna är enorma, tycker Anna Sterlinger Ahlring.– Jag skulle aldrig kunna jobba på en annan skola igen. Förr hade jag alltid ont i magen om jag var tvungen att vara borta. Nu märker eleverna knappt om jag inte är där, eftersom vi hela tiden är flera vuxna runt eleverna. Det är inte ”mina” elever, utan våra.

”Hindren sitter inte i rummen utan i våra mentala tatueringar.”

Du kan läsa hela artikeln här.


Ståbord i matsal? Tyst matsal?

Vi har ett uppdrag att utifrån skollag och läroplan prova nya vägar och det gör vi. På en lunchrestaurang inne i stan erbjöds ståbord och vi ställde återigen viktiga frågor inspirerade av Peter Lippman mfl:

  • Varför?
  • Varför inte?

– och bestämde oss sedan för att prova. Två ståbord bars ner i matsal, elever uppmuntrades att prova och sedan berätta om sina erfarenheter. Försök är i gång, snart vet vi mer!

Tro har sin funktion i ett samhälle, men att veta är något annat. Vi vill veta hur det faktiskt är eller blir, bortom de för-givet-taganden och mentala tatueringar vi alla bär med oss. 

Vi har arbetat hårt med kulturen och har därmed lyckats med fri placering i matsal. Elever som vill prova ståbord kan göra så, de som vill ”prova” stol och bord gör så. Vi har även en del väggfasta bänkar och pallar.

Vi provar, vi erfar, vi delar erfarenheter, vi lär, vi utvecklar.

I matsalen/restaurangen ska det förstås vara matro – ro att äta. Det handlar inte bara om möbler och möblering, utan kanske ännu mer om ledarskap, struktur, rutin och träning – samt förstås näringsrik och god mat. Vi erbjuder dessutom även en TYST matsal. Helt tyst, förutom bestick mot porslinstallrikar (så mycket trevligare att äta på än plast). Inget prat, inget viskande. Som ett möjligt erbjudande för de elever och personal som behöver en stunds paus från buller och muntlig interaktion. För några gör det stor skillnad.

En skola för alla eller En skola för var och en?


MotMobbningMöte i maj

En kväll i maj bjöd vi (skola, förälder, fritidsgård) in till ett öppet tvåtimmars dialogmöte om hur vi kan arbeta mot kränkningar och mobbning. Inte för att behovet är akut, utan just för att vi behöver prata innan det kan bli det. Initiativet kom upp i föräldrasamrådet och det bjöds in till ett planeringsmöte i april. Vi bestämde att bjuda in till ett möte i vår, för att sedan utvärdera och sedan fortsätta ytterligare klokare i höst – arbetet mot kränkningar och mobbning är ett arbete som aldrig någonsin kommer att ta slut. Vi förberedde mötet genom olika enkäter på skolans blogg och i undervisningen. Syftet med mötet sattes till:

Ökad gemensam förståelse för begrepp, mekanismer och perspektiv.

Det förväntade resultatet var ”att 90% anser att mötet var värt tiden”.

Efter mötet fick deltagarna lämna en ”exit ticket” med svaret Ja/Nej samt en kommentar.
Målet 90% nåddes med råge! Nedan finns de oredigerade och ocensurerade kommentarerna från deltagarnas exit tickets.
Mötets keynote hittar ni här. Ordmolnet var insamlat via ett öppet inlägg på bloggen och av ord från samtliga som anmält sig till mötet.
Enkäterna om vilka som påverkar var insamlade på skolan (103 elever åk 1-6) samt på bloggen (43 svarande). De följer förstås ingen som helst vetenskaplig metodik, men kontrasten mellan dem kan i alla fall vara ett underlag för en nog så intressant dialog.
Det blev ingen gemensam padlet, men vi hade en fruktbar gemensam diskussion. Diskussionen kretsade mycket kring mångas upplevelse av skolans positiva kultur och hur vi kan bygga vidare på den tillsammans – med såväl förhållningssätt som konkreta åtgärder.
Vi skapade även en gemensam Trello med konkreta idéer att ta vidare:
Deltagande föräldrars kommentar, inlämnade via anonym post-it på slutet:
  • Öppet samtalsklimat.
  • Fortsätt som ni gör.
  • Bra att ha målet att skapa gemensam förståelse och hitta förhållningssätt.
  • önskar mer fokus på konkreta åtgärder
  • dela upp årskursvis
  • Bra diskussioner och lärorikt
  • Många kloka tankar
  • Alltid bra att samtala, diskutera o reflektera!
  • Känns positivt!
  • Bra med diskussion.
  • Mycket viktiga frågor som behöver följas upp.
  • Resultat: alla vill ha högt i tak!
  • Viktigt att göra detta ofta/flera gånger.
  • Det var bra.
  • Fortsatt kommunikation.
  • Viktigt fortsätta med samtal, arbete tillsammans.
  • Lyxigt med socialpedagog på skolan.
  • Intressant om ni samlar eleverna tillsammans med föräldrarna och talar om detta.
  • För mycket högröstade samma människor som körde sitt egorace, mer fakta och mindre diskussion.

Tack alla som var med och på olika sätt bidrog! Vi lär som sagt återkomma till frågan på många olika sätt. Tillsammans kommer vi längre.

Det krävs en by för att fostra ett barn.