Lägga på telefon & spara blåbär

IMG_2795En bra sommar ihop med en nyfiken och aktiv sexåring kan vara nog så givande om man får och tar chansen att verkligen vara med. Jag tänker att det ofta är viktigt och bra att lyssna på barn och unga i syfte att försöka förstå och dela deras föreställningsvärld. Detta då det ger mig insikter och energi – samt en grund att stå på när jag sedan vill vidga föreställningsvärlden, skapa ny kunskap, tillfredsställa underliggande behov och ge än bättre förutsättningar för framtiden.

Det är väl detta föräldraskap, partnerskap och familjeliv handlar om. Att lära känna varandra så bra som möjligt. Och vi blir nog aldrig klara. /Micke Gunnarsson

Sexåringens mamma var i Stockholm och jobbade en sväng. I stugan fungerar mobilnätet fortfarande sisådär (eller snarare ganska dåligt), så här finns den fasta linan kvar, med sin nostalgiska dialog-telefon. När samtalet var avrundat satt sexåringen med luren i handen och sa:

Pappa, hur lägger jag på den här?

medium_item_96530_26a9b4a1b4– letandes efter knappen med den röda luren, som ju inte fanns. Och ändå säger hon ”lägga på”, vilket ju är precis vad man gör på en klassisk telefon… Lursymbolen på varje mobil torde vara ett mysterium för dagens unga, få har sett en telefonlur som ser ut på det sättet…

diskettSamma sak med spara-symbolens diskett (vi har dock några disketter och mycket annat i Glömstaskolans teknikmuseum). Jag minns ännu hur eleverna i år fem på en tidigare skola var rörande överens om sin syn på tillvaro:

Varför gjorde de telefoner som satt fast med en sladd i väggen, det verkar ju jätteopraktiskt!

Senare var jag och sexåringen ute och plockade blåbär i skogen.

Pappa, någon verkar ha varit här och plockat innan oss. Men det finns ändå blåbär kvar. Jag tror de sparade några om någon skulle komma efter. Jag tycker vi också borde spara några om det kommer någon mer efter oss.

Det kan man kalla solidaritet och medkänsla i praktik! Att den var så spontan och så självklar gör mig både stolt och glad. Ska vi kunna leva #hållbartihop så måste vi börja i det lilla. Varje människa kan göra skillnad där den står och verkar, kultur är något vi bygger tillsammans. Att visa att man bryr sig är en bra början, det får ofta andra att också bry sig (precis som det är tvärtom).

IMG_2701Vi har mycket att vinna på att lyssna på barns tankar om tillvaron. Inte för att allt ska bejakas eller applåderas, men utifrån att vi som vuxna utifrån den föreställningsvärld som faktiskt råder har ett ansvar att fundera över vilka förhållningssätt som på allvar kan tänkas vara långsiktigt gynnsamma och vilka som inte är det. De förra försöker vi odla och uppmuntra, de senare försöker vi få barnet att medvetet välja bort. Inte alltid enkelt och smidigt, men alltid viktigt.

Att vara förälder är ingen popularitetstävling, det är ett jobb. Det är det viktigaste och svåraste jobb vi någonsin tar på oss. /Helena von Schantz

Vilka blåbär sparar du? Hur lägger du på vilka lurar? Vilka gynnsamma förhållningssätt försöker du odla hos dig och hos din omgivning?

Varför?

Varför inte?