Varför? Varför inte? Spegling utifrån

IMG_2251 (1)IMG_2267För en vecka sedan hade vi besök av rektor Carolyn Marino från Westmere School i Nya Zeeland. Hon hade erhållit ett stipendium att åka världen runt i jakt på intressanta skolor att utbyta idéer och tankar med. Det blev ett väldigt inspirerande besök för oss alla. 

I början av maj hade vi även besök av Studiebesökaren Erik. Han har en Plan att göra studiebesök hos 50 yrken och dela sina tankar och erfarenheter, första besöket blev hos oss. Vi tar ju ofta gärna emot studiebesök och intervjuer utifrån att det ger oss så mycket att reflektera tillsammans med dem som ställer kloka och nyfikna frågor om Varför? Varför inte?

Det som fascinerade mig mest med studiebesöket inom läraryrket för yngre åldrar (och jag vet att det inte gäller alla skolor, men det gällde här) är hur mycket det var anpassat utefter individerna och inte efter några redan satta ramar som säger ”det här går och det här går inte”. Utan då det är en ny skola så är det en stark mentalitet utav: Låt oss testa och se om det fungerar.

Hos oss hålls frågorna Varför? och Varför inte? högst levande i vardagen. Varför ska vi ställa upp på led? (när det behövs, exempelvis in från utevistelse så att alla är med in) Varför inte? (ex innan maten leder det till onödiga konflikter och onödig väntan för mången elev).

Nota bene: frågorna gäller inte enbart för oss, de gäller förstås även våra elever. Även detta var något som Studiebesökaren fångade:

Jag fascinerades också utav lärarnas sätt att prata med eleverna. Det var inga tillsägelser utan det var istället strategiskt genomtänkta frågor som ställdes till dem. ”Är det du eller jag som har fokustid just nu?” Det pratades också om taltid, är det eleven eller läraren som har taltid just nu och detta respekterades väldigt starkt utav eleverna själva också, och med tanke på att de själva fick tänka till och inte bara blev tillsagda att vara tysta så får de också en djupare förståelse varför de ska vara tysta.

Så tänker vi. Hur tänker du?

Varför? 

Varför inte?


Träning och Uppgiftsinlämning

I måndags fick eleverna i förskoleklass träna på att låna hem skolans lärplattor, i syfte att fortsätta lärandet och tränandet hemma och dessutom träna på att vara rädda om och ta ansvar för utrustning. I tisdags utvärderade vi muntligt och med hjälp av våra fingrar hur det gått (tumme upp eller tumme ner eller mittemellan respektive på-en-skala-från-1-till-5 med ena handens fingrar). Eftersom det i stort hade fungerat mycket bra fortsatte försöket.

Idag fick eleverna berätta mer om vad de gjort i appen showbieShowbie, då den har en väldigt smidig multimodal inlämning – eleverna kan lätt lämna in text, bild, ljudinspelning, video. Vi har arbetat med den tidigare i ASL och bokstavsarbete, men nu var det dags för en konkret inlämningsuppgift, innan vi skulle gå på lunch.

När man stöter på problem och av någon anledning inte vet vad man ska göra så har vi tränat eleverna att

  1. lindstrom_ansvarTa ansvar och var aktiv (sitta och bara vänta tyst duger inte)
  2. Fråga en kompis.
  3. Fråga en till kompis om den första inte kunde.
  4. Fråga en tredje kompis.
  5. Fråga läraren.

Den första eleven var klar på mindre än tre minuter. Innan tjugo minuter hade gått hade samtliga elever lämnat in – och nu pratar vi om elever i förskoleklass…

Om vi tror att de kan, får vi ganska ofta rätt.

Om vi tror att de inte kan, får vi alltid rätt.

När de lämnat in uppgiften – vilket ju direkt syns i Showbie – fick de direkt frågan:

Det är nu X minuter kvar till lunch. Vad tänker du att du ska träna på fram tills dess?

Ett tips kan vara att titta i din IUP, om du inte vet vad du kan och bör träna på.

Fungerar det att ställa en sådan fråga i förskoleklass? Tja, om vi tror att det ska gå – och har tränat eleverna i gynnsamma förhållningssätt så går det. Uppenbarligen.

Sedan får varje elev respons i Showbie, vilken jag som lärare kan göra oberoende av tid och rum (så länge där finns internet). Även den kan göras multimodal (liksom uppgiftsutdelningen, vilken även kan bestå av utdelade dokument och länkar). Eleven som var frånvarande har uppgifter i sin lärplatta utan att jag behöver göra något. Uppgiften och responsen blir enkelt ett tillfälle för äkta kommunikation. Alternativet att ställa frågan i klassen eller ställa upp eleverna på led och höra en i taget finns förstås, men vi finner att detta går smidigt med hjälp av digital teknik. Nya möjligheter, nya förutsättningar och nya krav på vår undervisning – härligt!