Fri placering i matsal går väl inte, eller?

IMG_1652I de många föreläsningar som följde boken ”Välkommen till verkligheten” (Gothia 2002) har jag ofta varit tydlig:

Fasta platser i matsalen är bra, annars kan det finnas elever som har ont i magen redan på morgonen för att de inte vet om de får sitta med någon…

Drivna elever ihop med klok kollega utmanade dock detta förra året. Jag tänkte det kunde bli ett prov som ganska snart skulle visa att jag hade rätt. Men ack så jag bedrog mig.

Återigen visade det sig att elever ofta klarar mer än vi tror. MEN det sker förstås inte av sig själv och per automatik – elever i grupp är inte alltid sådär spontandemokratiska. Flugornas herre ligger ofta nog och lurar under ytan. Vi inledde med en enkel variant av SWOT-analys med styrkor och svagheter, möjligheter och hot. Framförallt de två senare lyfte vi fram i ljuset, utifrån vår grundfråga:

Hur vill vi ha det tillsammans?IMG_1631

För vi vet ju alla hur det kan bli om vi bara släpper det löst; en arena för potentiell och mer eller mindre diskret mobbning. Vi pratade nu med eleverna om det innan vi gjorde ett försök (med sexåringar!) och lyssnade in deras kloka förslag hur det skulle kunna förhindras och motverkas. Vi gjorde också några enkla dramatiseringar (paxa plats, byta plats, lämna någon utan plats…) inkl prat både om känslor och vad som kan göras både för att förhindra att det uppstår och vad som kan göras om det trots allt händer. Vi tänker att vi behöver sälja in tanken och förhållningssättet hos elever att:

I egenintresse tar jag ansvar även för helhet

Vi är övertygade om att vi alla i förlängning har mycket att vinna på det. Visst tar det lite längre tid att introducera och utveckla som förhållningssätt, men vinsterna på sikt torde kunna vara stora. Samtidigt har vi lärare förstås ett professionellt ansvar att följa upp och ständigt utvärdera hur det faktiskt fungerar. Och om vi märker att det inte gör det, då är det tydligt:

Vuxna bestämmer. Den som är närvarande har både mandat och ansvar för detta. Autentiskt och närvarande ansvar!

Så här långt har det fungerat och jag har åter blivit påmind om hur mycket som handlar om kontext, förhållningssätt och kultur. Det blir spännande att se vilka fler av mina mentala tatueringar som framgent kommer att utmanas, då både stora och små (läs elever) kollegor kommer att återkomma till de viktiga frågorna:

Varför? Varför inte?


Lärande i stunden

Hur kan man träna vokaler, räkna till hundra och annat nyttigt utan att det behöver tragglas och nötas i diverse ramsor? Hur gör man detta på ett meningsfullt sätt i förskoleklass? På Glömstaskolan väljer vi att fånga lärandet i stunden. När vi byter aktivitet eller rum händer det allt som oftast att eleverna får höra:

”alla som har tre olika vokaler i sitt namn går till nästa aktivitet”

Vokaler

 

När vi står på busshållplatsen passar vi på att se om vi hinner räkna till hundra innan bussen kommer. När vi väntar på att gå ut från lunch provar vi att räkna baklänges. Dessa små träningssekvenser som kan uppstå om man tar vara på stunden och gör något viktigt av dem.

”Är det bara när vi sitter i raka rader som vi lär oss? ”