Vi lär oss – tillsammans

IMG_1547En förälder förmedlade ett fotbollsspel till skolan. Tidigare erfarenheter av dylika spel är att det lätt kan bli

  • högljutt
  • konfliktfyllt
  • bollar som försvinner
  • spel som går sönder
  • ”den starkes rätt”

– och så vill förstås ingen ha det. Så hur gör vi då för att motverka det? Ett sätt kan absolut vara att ägna tid åt att göra listor och schema för både liten och stor, sätta upp tydliga regler och tider.

Eller så samlar man alla elever (vi tog även med eleverna från Kästa då vi delar utrymme, och blev alltså ca 70 sexåringar) och lägger upp frågorna på bordet:

Hur vill vi ha det tillsammans? Hur skapar vi det? Vilka risker, hot,  potentiella problem och möjligheter ser vi?

Barn är kloka. De känner sig själva och sina kamrater. De ser sin verksamhet. De har konkreta förslag för hur risker kan förebyggas. De kan resonera om dessa och tillsammans hitta lösningar som är ännu bättre än enskilda förslag – i synnerhet ett och annat som kan komma från oss vuxna.

Den stora vinsten med detta är att de nu också förstår vad som krävs för att fotbollsspelet ska vara kvar. De påminner varandra och det är lätt för oss vuxna att följa upp när gränserna utmanas – vilket de förstås gör och vi förstås håller.

Om vi tror att de kan får vi ofta rätt. Om vi tror att de inte kan får vi alltid rätt.


Våga undervisa – även i förskoleklass

Innan jul lämnade Skolverket in en skrivelse till regeringen, ett förslag till tillägg till Lgr11, med syfte att förtydliga förskoleklassens syfte och innehåll.

De nya läroplanstexterna, som är direkt riktade till förskoleklassen och fritidshemmet, ska ge en ökad förståelse för uppdraget att stödja elevers utveckling och lärande och tydligare ange vilket innehåll undervisningen ska ha.

Skolverket

Undervisningens roll skrivs fram och avsnitten delas in i rubrikerna Syfte samt Centralt Innehåll. I syftestexten står bland annat att, förutom att undervisningen ska ta sin utgångspunkt i elevernas behov, intressen, kunnanden och tidigare erfarenheter, ska undervisningen kontinuerligt ska utmana eleverna och inspirera till nya upptäckter och kunskaper. Det står också att eleverna ska förberedas för fortsatt utbildning. Vi stannar upp vid detta en stund och fundera över vad det betyder för arbetet i förskoleklass.

Ofta framhålls att det är viktigt att förskoleklassen inte blir ”för mycket skola”, men menar vi alla samma sak när vi talar om detta? För oss på Glömstaskolan innebär ”inte för mycket skola” att vi inte ska fokusera på saker som vi ska lära oss när vi kliver upp i ettan. Förskoleklasselever behöver inte kunna läsa innan de börjar ettan. Visst är det fint och bra om de kan det, men det är inte det viktigaste. Och det är här uttrycket ”förberedas för fortsatt utbildning” kommer in. Att förberedas för fortsatt utbildning menar vi innebär att vi ska ge eleverna goda grunder att stå på för att minska friktionen på vägen till kunskapskraven i skolan. I förskoleklass innebär det att vi arbetar med språkljud, så att läskoden blir enklare att knäcka. Vi övar för att skapa oss en god taluppfattning, för att det ska bli enklare att lära oss räkna och nå kunskapskraven i matematik. Vi övar också på att åka buss, att samarbeta, att leka tillsammans, att äta bra, på grov- och finmotorik och vi bygger upp ordförrådet. Vi lär oss att vi är i skolan för att öva på det vi inte kan, inte för att visa vad vi kan. Vi jobbar tillsammans för att hitta glädjen i lärandet, även när det är kämpigt. Vi jobbar för att få det #Hållbartihop och för att skapa gynnsamma förhållningssätt tillsammans.

”Barnen får ofta väldigt stort utrymme för egen lek.”

– Ann S. Philgren, forskare i pedagogik och skolutvecklare vid Ignite Research Institute i Skolportens senaste magasin (nr 1, 2016, s. 28).

Philgren kommenterade fritidshemmen i Skolportens senaste nummer, när hon sa detta. Det finns dock samma övertro på fri lek bland förskoleklassens verksamhet. Undervisning är ett nyckelbegrepp i skolan. Plockar vi bort det begreppet så har vi plötsligt utbildade pedagoger som sysslar med barnförvaring. Det finns så mycket lärlust hos de yngre barnen, och den ska vi ta hand om. Men att ta tillvara på det innebär inte att lämna eleverna själva i sitt lärande. Det är inte fri lek vi talar om. Det är oerhört skickliga pedagoger som upptäcker lärtillfällen i elevernas lek och förvandlar det intresset till behovsstyrt lärande genom undervisning i stunden. Som pedagog ska jag finnas med och plocka upp lärtillfällen som erbjuds inom elevernas aktiviteter. Jag ska också stimulera till lärande och erbjuda lärande aktiviteter som vi ser att eleverna är i behov av. Vi pedagoger ska inte vara rädda för att undervisa! Barn i dag är allt för ofta lämnade ensamma i sin utveckling. Jag vill mena att det ställs högre krav på lärarskicklighet för de som arbetar med eleverna i förskoleklass och på fritids, där elevernas intressen ska leda till spontana lärtillfällen. För det krävs mycket tränade ögon och både bredd och djup i ämneskunskaper.

I den nya skrivelsen lyfts det också fram att eleverna kontinuerligt ska utmanas och inspireras till nya upptäckter och kunskaper. För att leda sådant lärande behövs tydliga mål med undervisningen. Allt för ofta läggs fokus på görandet, där roligt skapande av en vacker produkt blir målet. Men målet måste handla om lärandet, inte görandet – vad vill vi att eleverna ska lära sig i den här processen? Hur tar jag tillvara på lärtillfällen som kommer? Kan jag undervisa både med strukturerade lektioner och i mer spontana situationer?

Skolverkets skrivelse till regeringen är riktigt bra och kommer bli ett lyft för förskoleklassen om den blir antagen. Både syftestexten och det centrala innehållet hjälper till att svara på frågor som ”Vet jag vilka kunskapskrav som finns för årskurs tre?”, ”Vet jag vilka grunder som behövs i förskoleklass för att verksamheten faktiskt ska bli förberedande för skolan?”. Och genom dessa svar står det också tydligt att undervisning är grunden, även i förskoleklassen samt att ”inte bli för mycket skola” inte betyder massor med fri lek där eleverna lämnas själva i sitt lärande.

Våga undervisa!

Tips! Läs Lina Lagos avhandling om hur mening skapas om övergången från förskoleklass till årskurs ett av barn och lärare i en skolkontext.


Förhållningssätt GRIT

Tänk så ofta det faktiskt är så, att det inte i första hand handlar om talang, utan om ihärdighet och engagamang. På Bett-mässan hade vi som var där turen att få lyssna på Angela Lee Duckworth och ”Grit: the power of passion and perseverance”. Det hon säger är inte några egentliga nyheter; för att komma långt, måste man orka gå långt. Och för att orka gå långt måste man vara ihärdig, ha tåga, vara trägen, kämpa, ha driv, visa sisu, ha gott gry… Det är ju faktiskt inte så att Zlatan bara går ut på planen och lattjar lite, bakom hans stora framgång ligger många, många timmar både med boll och i bänkpress och löparspår.

Vilken nytta har Zlatan av bänkpressen på plan?

IMG_1405Trots det är det tyvärr gott om svenska barn, ungdomar och vuxna som tror att det först och främst handlar om talangAntingen har man det, eller så har man det inte. Har man det är det räkmacka, har man det inte så kan man lika gärna ge upp. Oavsett vilket, så är risken stor att man inte lägger in den kraft och det engagemang som faktiskt krävs för framgång istället för att träna upp sin förmåga till ihärdighet/tåga/grit/driv.

IMG_1404På Glömstaskolan har vi återkommande visat youtubeklippet med ”Austins butterfly” som ett konkret exempel på vikten av ihärdighet – och tydlig och rak återkoppling. Eftersom vi i år bara har sexåringar har vi fått live-översätta, vilket inte varit något problem (det behövs hursomhelst pausas för gemensam reflektion).  Vi tänker också visa ”Maybe it’s my fault” med Michael Jordan för våra elever. Världens genom tidernas bäste basketspelare blev först inte ens blev uttagen till collagelaget. Men istället för att ge upp bestämde han sig då och där för att träna mer och hårdare än någon annan, och på den vägen är det.  Kanske vi även visar Ola Wallströms Attityd?

Kunskapsvaxtenvt2016Vi är nu i slutfasen av terminens elevledda utvecklingssamtal. Efter att eleven hälsat välkommen, anvisat platser och berättat om agendan får vi se en kort och enkel film med några konkreta exempel på vad eleven lärt och tränat. Efter det pratar vi faktiskt om elevens självskattning av sitt egna förhållningssätt till sitt skolarbete. Det är i form av en trappa som bland annat går från ”arbetar inte alls” via ”arbetar men mest med det som är roligt” och ”arbetar ofta med det jag behöver” till ”tar stort ansvar för mitt lärande och gör alltid mitt bästa”. Utvecklingssamtal ska självklart kretsa kring elevens kunskap och bildning, men elevens förhållningssätt är nyckeln till framgång… Skolans uppdrag är att skapa bästa möjliga betingelser för lärande o utveckling, men eleven måste förstås dra sitt strå till stacken och ta sin del av ansvaret – här är det väl lika bra att vi är raka och tydliga. Eller?

Och ja – förhållningssätt och goda vanor går att medvetandegöra och utveckla, men framförallt – träna, träna, träna. Inte självklart som egenvärde, men utifrån att lärare tar ett långsiktigt och ihärdigt ansvar att för elevernas kunskapstillväxt

stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande /Lärares yrkesetik


Att sätta upp murar – eller lära utan

”Sätter vi upp murar skapar vi murar att klättra över!”

Citatet kommer från Arja Holmstedt, förändringsledare som var med och drev digitaliseringen i skolorna som förvaltningschef i Falkenbergs kommun. När jag lyssnade till henne i London pratade hon om utvecklings- och förändringsarbete i allmänhet och hennes erfarenheter från arbetet i Falkenbergs kommun i synnerhet. Bland annat pratade hon om vuxnas förhållningssätt när det kommer till barns användning av digitala verktyg. ”Sätter vi upp murar skapar vi murar att klättra över.”

Som jag ser det kan vi tänka på två olika sätt. Antingen sätter vi upp murar och ser till att anställa vakter som vaktar murarna 24/7. När en elev försöker klättra över muren – för det kommer de, det ligger i vår utvecklings natur att testa gränser – så puttar vi ner dem därifrån och höjer muren som bestraffning för att de försökt klättra över den första. Eller så kan vi låta bli att sätta upp murar och skapa ett klimat där vuxna finns runt eleverna, hjälper och guidar. Det kommer att gå på tok, de kommer att hamna på siter de inte ska vara, men eftersom vi har skapat ett förtroendefullt klimat så kommer de till oss för vägledning när det går fel och vi lär tillsammans av våra misstag.

Vad är konsekvensen om vi väljer att jobba med murar, med att begränsa, censurera och förbjuda? En dag kommer murarna och vakterna inte vara där längre. En dag blir barnen vuxna och förväntas klara sig på egen hand i den stora vida världen. Vad händer då, när vi faktiskt inte låtit dem testa och skapa ett filter i huvudet, ett gynnsamt förhållningssätt?

Kanske händer det vi ser idag. De blir vuxna som befolkar kommentarsfälten på nätet med hat, hot och idioti. De blir vuxna som inte har några gränser för vad de publicerar på nätet.

”Learning by doing!”

Det sa den kände pedagogen och didaktikern John Dewey. Det handlade främst om att det måste finnas verklighetsanknytning i det vi lär oss, så att kunskapen blir till nytta, blir viktig på riktigt. Men uttrycket har ett djup; för att lära oss måste vi uppleva verklighetsanknytningen. Och på Glömstaskolan tänker vi att vi pedagoger finns på plats för att undervisa och guida eleverna rätt. Vi sätter inte upp murar att klättra över. Vi stänger generellt inte av funktioner på lärplattorna. Vi tror inte på att vi lär oss att vara goda, demokratiska medborgare genom att förbjuda användning av lärplattorna. Vi tränar och skapar gynnsamma förhållningssätt och lär oss att bli människor som mår bra och gör bra genom att lära av våra misstag. Vi gestaltar det goda.

Som min kollega Magnus Blixt säger:

”Vi ska skydda i världen, inte ifrån den.”

(Ursprungligen citat från Anne-Marie Körling)

 

Läs också:
Läs också Elza Dunkels, pedagogisk forskare med inriktning mot nätkultur, om åldersgräns på sociala medier, här

Unglivsstil.se

”Så kan lärare hantera smygfilmande elever”, Skolvärlden

Inslag i TV4 om appen Periscope, som just nu debatteras friskt med anledning av ungdomars smygfilmande

Magnus Blixt, legitimerad lärare på Glömstaskolan,  om Periscope

Hitta fler bra-att-ha tips på vår klassblogg