Lärmiljö för vem och vad? Varför? Varför inte?

Veclippman2ka 44 – viktig tid för kompetensutveckling och inspiration till nya tag. Vi har bland annat haft förmånen att ha och delta i workshop och föreläsning med Peter Lippman, arkitekt som forskar på lärande.

Peter är en stor inspiration för oss, med sina tankar att man – förstås – måste bygga sina rum runt lärandet och inte något annat. Det finns tyvärr gott om för-givet-taganden i skolan (som att varje elev måste ha en egen bänk och en fast plats, vilket kan vara sant i ett rum där bänkar står i rad men inte behöver vara det om man skapar ett annat rum och en annan kultur).

Det handlar väldigt mycket om att ställa sig de två frågorna:

Varför? Varför inte?

– samt dessutom följa upp, följa upp, följa upp:

Var sätter sig eleverna? Varför? Hur rör de sig? Varför? När byter de plats? Varför? När lär de sig? Varför? Hur samarbetar de? Varför? När uppstår konflikter? Varför? Vad tycker eleverna fungerar? Varför?

När det blir knöligt på vägen gäller det att orka hålla i och hålla ut. Det enklaste som finns är tyvärr att backa tillbaks till det som är känt, även om vi inte tror på att det är det bästa. Vi tänker fortsätta vår resa tillsammans, med Peter Lippman och med våra elever. Vill du vara med är du varmt välkommen – om du är villig att på allvar ställa dig frågorna varför? varför inte?


Gynnsamma Förhållningssätt Tränas Tidigt

IMG_0479Det är många förmågor som behöver tränas i och utanför skolan för att man ska kunna skapa sig ett hållbart gott liv i ansvarig frihet, vilket är långt bortom att nå samtliga kunskapskrav (även om det ofta nog kan vara viktigt delmål på vägen). Vi försöker ofta prata med eleverna om det, för att medvetandegöra varför vi gör det vi gör. Ofta nog hör de frågorna:

Vad är det vi tränar nu? Hur vill vi ha det tillsammans?

Denna vecka har vi bland annat tagit halva gruppen till simhallen. Inför senare kunskapskrav måste där läggas en grund. Dessutom la vi tid och energi på att träna gynnsamma förhållningssätt på buss, i trappor, i omklädningsrum, dusch, bassäng och bastu. En del har förstås tränats i detta hemmavid, men långtifrån alla. En likvärdig och hållbar skola behöver fungera kompensatoriskt. Dessutom är det skillnad att åka med sina föräldrar och med en större grupp…

IMG_0430Vi har även i mindre grupper tränat på att åka buss och pendeltåg. En skön sak med förskoleklass är att vi utan problem kunnat lägga dryga två timmar per grupp på att

  • vänta säkert på en buss,
  • gå in och sätta oss lugnt
  • gå av säkert och lugnt, samlas
  • åka rulltrappa
  • gå in genom läskiga pendeltågsspärrar,
  • låta folk kliva av innan man går på
  • sätta oss lugnt och tryggt (överblickbart)
  • kliva av säkert
  • gå ut genom läskiga pendeltågsspärrar
  • gå nerför trappa lugnt
    – och så alltihop tillbaks igen.

Om eleverna tränas i gynnsamma förhållningssätt i vardagen redan från början ger det stora möjligheter att senare lämna skolan för olika givande och lärorika studiebesök. Vilket torde vara nog så viktigt om skolan ska kunna bli begriplig och meningsfull!

IMG_0473Vi har också haft en ”Leksaksdag”. Det är egentligen något som flera av oss är preliminärt skeptiska till, men nu hade eleverna tydligt fört fram frågan på elevråd och vi vill förstås uppmuntra den demokratiska ådran. Vi tänkte också att det skulle kunna bli ett bra tillfälle att träna olika gynnsamma förhållningssätt. För det är klart att leksaker medtagna till skolan potentiellt kan leda till olika typer av konflikter. Konflikter är dock inte farliga i sig, utan kan – rätt hanterade – lära oss ett och annat om livet. Inte minst vad som är ett gynnsamt respektive ett ogynnsamt förhållningssätt. Men då måste vi våga utsätta oss för situationer som kan bli jobbiga och orka ta en dialog när det väl händer. En tydlig utgångspunkt i vårt arbete här är att barn är värda att bli lyssnade på (tycker, tänker, känner, behöver), men att vi vuxna har såväl mandat och ansvar att vara tydliga i att bestämma vilka förhållningssätt som är OK och inte. När det gäller de gynnsamma behöver vi blåsa på lågan och hålla brandkår borta, de ogynnsamma behöver trimmas bort – inte minst för elevens egen skull!

Ett exempel på det förstnämnda är att vi mer och mer istället för att visa irritation gentemot elever som är sena in från utevistelse istället premierar de som är i tid genom att exempelvis visa ett intressant filmklipp. De som är snabba ut när vi ska iväg får en stund i klätterställning…

Vi tränar vidare utifrån #hållbartihop! Detta gäller förstås inte enbart barnen, även vi vuxna behöver träna på gynnsamma förhållningssätt om vi ska kunna leva och leverera hållbart.

Som tur är har varje vaken stund har lärandepotential! Det handlar inte främst om att göra rätt eller fel, utan att göra  vad man kan för att utveckla gynnsamma förhållningssätt som är hållbara över tid.


Smartare schemaupplägg?

Man kan organisera skolan så att man alltid försöker ha exempelvis svenska 40 minuter varje måndag klockan 10, bild 2 x 40 minuter onsdagar efter lunch osv. Eller så har man ”krysschema” där inte ämnen anges, utan endast start- och sluttider. Sedan kan man även ha en blandning; där exempelvis idrott och slöjd har fasta positioner, men övrigt är kryssschema. Man kan organisera utifrån lärares kompetens, eller utifrån att eleverna ska träffa färre vuxna.

Det finns förstås för- och nackdelar med varje organisation. Den ideala organisationen existerar endast i tankevärlden, i den verkliga världen finns där alltid för- och nackdelar, vilka måste vägas mot varandra. Vi har dock valt att detta år prova fram en annorlunda schemastruktur:

8-8.20 är det incheckning. Senast 8.20 ska alla vara på plats. Lugnt eget utforskande, där vi tränar olika förmågor.

8.45: rörelsepass – vi vet att daglig rörelse är bra på många sätt.

utevistelse

9.15: Hållbart ihop: en samling där vi tillsammans resonerar utifrån frågan:

Hur vill vi ha det tillsammans?

Sedan följer ”cirkelgrupp”, vilket är en mindre grupp för reflektion. Cirkelgrupperna lottas fram – ny grupp varje dag! Antalet cirkelgrupper avgörs av hur många pedagoger som är på plats. Detta har fungerat väldigt väl, trygghet kan verkligen skapas på andra sätt än för-givet-tagandet att fasta grupper alltid är trygga (vilket i sig ofta kan skapa otrygghet beroende på olika grupprocesser).

Cirkelgrupperna tar förstås olika tid, men det är inget problem då det är en mjuk övergång till ett pass med ”eget utforskande” (en blandning av att de väljer och vi bestämmer vad de behöver träna på, ger oss också goda möjligheter till samtal i mindre sammanhang).

En språkgrupp innan lunch ger alla träning på sin nivå, utifrån den beprövade Bornholmsmetoden. Även här går respektive pedagog till lunchen med sin grupp, finns ingen anledning till att vänta in varandra här.

Efter lunch utevistelse varje dag. Vi har en skylt i matsalen som visar STOP resp GO så barnen inte behöver undra om de får gå ut eller inte. Efter utevistelse så är det högläsning, en beprövad metod som ännu fungerar. En pedagog läser för alla barn, medan övriga får tid att göra annat.

Sedan dags för triangelgrupper. Namnet kommer sig av att vi delar gruppen i tre lika delar. Vi lärare har för varje vecka kommit överens om vilka tre olika pass som ska genomföras, en lärare är ansvarig för respektive pass. På måndagen kan en grupp exempelvis ha matematik med taluppfattning, en grupp arbeta med flyta/sjunka och en grupp gå ut i skogen med Mulle-kurs. På tisdagen byter vi grupp, så att de som hade matematik nu är i skogen, de som hade Mulle har flyta/sjunka osv. Onsdagen har vi idrott och ingen triangelgrupp, men på torsdagen har alla det tredje pass som de inte haft tidigare.

På en vecka får alltså samtliga elever genomföra alla undervisningspass. Jag som lärare kan dock fokusera på att genomföra en lektion tre gånger, vilken förstås också är något respektive lärare har kompetens, talang och intresse för att arrangera undervisning inom. Så kan man också välja att organisera tillvaron!

Vi har också lagt ut mer tid än timplanen stadgar som miniminivå, vilket gör att vi inte har något problem med att vara ute en kvart längre den dagen solen skiner.

Hur väljer ni att organisera?