Hur har du det med reträttplatser?

Att fika med goda vänner är ofta utvecklande och lärorikt. Att gå ut på cafe är trivsamt, då någon annan serverar och fixar i en mer eller mindre mysig miljö.

Fråga: om du får välja, var sitter du då helst på ett cafe?

Svarar någon ”gärna i mitten, med folk bakom ryggen”? Skulle inte tro det. Hörn och väggar är populära hos oss människor.  Sannolikt går det tillbaks till vikten av att skapa (en känsla av) trygghet och säkerhet. Detta är två saker som vi vet är absoluta – men ej tillräckliga – förutsättningar för lärande och utveckling.

Hur många hörn har ett klassrum?

Svaret i de flesta fall torde vara fyra. Varav läraren i allmänhet lagt beslag på minst två. I många klassrum sitter barnen i rader, så att de flesta sitter ”i mitten” med folk bakom ryggen. Och så undrar vi varför många barn är oroliga (i synnerhet de i svårigheter)… Mången elev som erbjuds en reträttplats kan dock prestera goda resultat även inom klassens ram. Om vi nu vill ha en skola som inkluderar varje elev

Om jag bara hade ett klassrum med bättre möjligheter, då …

Självklart kan olika rum ge olika möjligheter och meningserbjudanden (Hipkiss 2014, Lärarfavoritavhandling), men väldigt mycket går faktiskt att göra inom befintliga väggar! Om man nu inte väljer att fylla varje rum med stolar och bord förstås… (om någon har forsknings som visar att just sitta vid stol och bord skulle vara det som ger maximalt lärande får ni gärna dela den med mig! Fokus kan fås på många sätt, och lärplattor vid bord torde vara chiropraktorns våta dröm). Sedan handlar det förstås först och främst om struktur, ledarskap och att bygga en kultur. Visst har vi på Glömstaskolan en unik förmån här i en helt nybyggd skola, men var och en måste göra vad den kan för att skapa den kultur som skolan behöver, i de klassrum vi har.

 

Standardskåp i mången klassrum, har ofta en fast placering...

Standardskåp i mången klassrum, har ofta en fast placering.

... men kan lätt göras om till fungerande läs-, mys- och reträttplats.

… men kan lätt göras om till fungerande läs-, mys- och reträttplats.

Skolporten Magasins senaste nummer hade artikel om mitt förra klassrum – med 21 skapade hörn i en standardpaviljong. Den baserades på samarbetet jag har med Peter Lippman, som är något så ovanligt som en arkitekt som forskar på lärande. Ett av våra seminarier på Skolforum är redan fullbokat, men han kommer även till Huddinge Visarmissa inte det.

 


Medverkan i Lärlabbet – om vad vi kan göra mot mobbning

Rektor Peter och arkitekt Åsa medverkar  i programmet Lärlabbet på Kunskapskanalen söndag kl 16.30. Programmet finns sedan även att se på nätet – inklusive eftersnack som tyvärr inte sänds i TV, men finns att hämta efter sändning. Plus ett blogginlägg från Peter: Välmående är en förutsättning.

Magister Magnus deltog i Lärlabbet tidigare, här länk till det programmet respektive eftersnacket samt blogginlägg: Den viktiga och knepiga samverkan.

Trevlig helg!


Trygghet tillsammans

 

 

IMG_0780

Att trygghet är viktigt tror jag få människor sätter sig emot. En god trygghetsgrund som baseras på att jag vet vad som förväntas av mig, att jag har en god relation med min lärare och att det är ett öppet klimat som ser alla misslyckanden som ny kunskap är några viktiga aspekter för en god lärmiljö.

Under min tid som lärare för lågstadiet har jag märkt att trygghet för yngre elever ofta sammankopplas med rutiner och struktur. Den struktur som oftast hänvisats till är till exempel att alla elever vet exakt vad som ska ske under dagen, att eleverna får ha samma lärare så långt det går, att eleverna vet vilken grupp/klass de tillhör. Att yngre elever på lågstadiet inte kan bli trygga med ämneslärarsystem har varit en vanlig uppfattning jag mött. Kortfattat kan jag säga att det handlat om att saker och ting inte ska förändras så ofta och så mycket för att eleverna är för ´små´.

På Glömstaskolan har vi bestämt oss för att utmana dessa ´sanningar´.

Vi är sammanlagt sex personer som arbetar med våra 32 förskoleklasselever. Varje morgon efter incheckning har vi något vi kallar för cirkelgrupper. Om alla pedagoger är närvarande lottar vi eleverna i fem grupper, olika grupper varje dag, med hjälp av appen Pick Me. När det är dags att köra igång med grupperna så ropar ansvarig pedagog upp eleverna som hamnat i dennes grupp och så väljer de en plats i våra lokaler där de vill vara under detta pass. Olika platser varje dag. I cirkelgrupperna pratar vi sedan om förväntningar på dagen, hur utevistelsen på morgonen varit, fångar upp eventuella saker som eleverna vill prata om och tar vara på lärandet i stunden. På slutet av dagen träffas cirkelgrupperna igen, denna gång i samma konstellation, för att utvärdera dagen. Oftast på en ny plats. Sen är det nya gruppkonstellationer igen nästa dag.

Vi arbetar också med triangelgrupper varje måndag, tisdag och torsdag. I dessa grupper delas barngruppen in i tre delar och så övar vi på olika saker som till exempel läsa, skriva, spela, räkna, Mulle etc. För att alla grupper ska få uppleva allt behålls elevgruppen under veckan men vilken pedagog som håller i lektionen förändras för varje dag. Sedan görs triangelgrupperna om till nästa vecka. Även dessa lottar vi med hjälp av appen Pick Me.

Låter det rörigt? Det är det inte! Alla vet vad som förväntas av dem, vuxna som barn. Vi pedagoger delar grundläggande synsätt på lärande och elever som handlar om att ”alla kan”. Vi får misslyckas och vi kommer att misslyckas, men alla kan lära sig. Det handlar om mycket eget ansvar i ett lärandeklimat med närvarande pedagoger och där vi alla bemöter varandra med respekt. Vi kan själva, vi vågar testa och tillsammans gör vi det hållbart ihop.

Det har knappt gått fyra veckor sedan vi mötte våra 32 elever på Glömstaskolan för första gången. Hittills möter vi nöjda föräldrar, glada och trygga barn samt en lugn och lärande barngrupp. Det är helt accepterat av eleverna att de lottas in i olika grupper och att de inte på förhand vet vilken pedagog eller vilka kompisar de ska följa den stunden. Det är en härlig miljö att arbeta i där eleverna skaffar sig många kontaktytor, bygger många relationer och på det sättet skapar, vad jag vill påstå, betydligt fler trygghetspunkter än de skulle gjort annars.

Jag tror inte att elevers trygghet så generellt går att kopplat till en vuxen person, ett exakt schema över dagen eller grupptillhörighet. Jag tror att det handlar om de vuxnas förhållningssätt samt närvarande vi är för att fånga upp osäkerhet samt tränar eleverna i rutinen ”saker förändras”. Det handlar om hur samspelta vi vuxna är och att vi står enade i en gemensam vision om verksamheten. Och jag tror att det är just de ingredienserna som gör att vi på Glömstaskolan lyckats så här långt.

IMG_0730
SignFrokenAnn