Sapiens & Kulturen

Ibland händer det att böcker får ligga till sig i väntan på rätt ögonblick och rätt sammanhang. Så var det med boken Sapiens (Yuval Noah Harari, NoK 2014). Den bjuder så mycket mer än en kort historik över mänskligheten – och ger verkligen perspektiv på tillvaron. Den sätter även fingret på vikten av en fungerande kultur för samarbete om man ska komma vidare:

”Myter och fiktioner gjorde människor nästan från födseln vana vid att tänka på vissa sätt, bete sig i enlighet med vissa normer och följa vissa regler.

De skapade därigenom artificiella instinkter som gjorde det möjligt för miljontals främlingar att samarbeta effektivt. Detta närverk av artificiella instinkter kallas ’kultur’” /Yuval Noah Harari, boken Sapiens (2014).

Glömstaskolan talar vi återkommande om vikten av att skapa en gynnsam och hållbar kultur #hållbartihop. Under våra första år har vi bland annat utifrån exemplet  Netflix framgångssaga och deras:

We trust people, not policy.

provat till vilken del långa listor med regler och nedskrivna handlingsplaner och rutiner kan ersättas med stadig dialog över ord från legendariska Pia Sundhage:

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Så här långt har det fungerat mycket bra, både när det gäller umgänget med och mellan elever. Men det kräver förstås att man har sitt ledarskap på plats och är beredd att göra jobbet med dialogen – liksom att hålla i, hålla ut, hålla om när frågan dyker upp om vi inte ska backa tillbaks in i känt hörn/tidigare kultur. Därför extra gott att få ta del av utomstående reflektioner efter studiebesök:

”Varje kultur har sina typiska trosföreställningar, normer och värderingar.

En kultur kan omvandlas som svar på förändringar i miljön eller genom utbyte med grannkulturer. Men kulturer omvandlas också på grund av sin inre dynamik.” /Yuval Noah Harari, boken Sapiens (2014).

Vi fortsätter bygga och utveckla vår kultur och vårt gemensamma klimat. Vi gör det utifrån vår fasta övertygelse om något större i #hållbartihop, samt självklart utifrån såväl impulser utifrån som gjorda erfarenheter. Kom gärna med i bygget framåt!

Kultur äter strategi till frukost. /Peter Drucker


Lugn föder lugn

Sitter på tåget mot Kastrup för att möta upp dotter som varit på folkdansläger på Färöarna. Jag råkar hamna i hundkupé. På kliver en hundägare med två mindre hundar, varav den ena tydligen åker tåg för första gången. Man behöver inte vara Ceasar-mannen-som-talar-med-hundar för att förstå hundens gnäll och kroppsspråk:

Jag vill inte vara här! Det här känns läskigt!

Hundarnas matte är dock lika tydlig i sitt kroppsspråk vilket ingjuter lugn.

Lugn föder lugn.

Både i ord och handling visar hon att det är här de ska vara, att det inte finns något annat alternativ och att läget är lugnt. Långtifrån mutor eller hot, men tydligt. Efter en stund lugnar båda hundarna ner sig och ser sig omkring med mer nyfikenhet än rädsla.

Pratar med medresenär om det här med att tågresor förstås inte är något ”naturligt” för hundar och lätt kan kännas ovant och skrämmande– samtidigt som tågresan möjliggör sådant som annars inte skulle kunna vara möjligt. Som en resa till kenneln där man föddes, eller helt nya spännande miljöer vid havet.

Som vanligt kan jag inte låta bli att dra paralleller till skolan. Inte heller den självklart något ”naturligt” för oss. För mången elev är mötet med skolan något man ser fram emot, där förskola o föräldrar förberett resan med positiva förväntningar och gynnsamma förhållningssätt. För andra blir det dock ett skrämmande första möte, då sammanhanget är större, kraven högre, strukturer för trygghet annorlunda. Även i dessa situationer gäller dock:

Lugn föder lugn.

Tydlighet om vad som gäller – vad som är förhandlingsbart och inte – gör tillvaron enklare. Barn och unga har ett uppdrag i livet: att testa gränser (annars hade vi ännu levt på stenåldern). Vi vuxna runt barnen har flera uppdrag: ensamma och tillsammans fundera över var gränser ska gå, fastställa dessa, kommunicera dem – samt hålla dem när de utmanas. Inte om, utan när. Därför behöver förstås uppsatta gränser bottna i rim och reson och frågorna Varför? och Varför inte? behöver i allmänhet ha ett svar.

”Föräldraskap är ingen popularitetstävling. Det är ett livslångt, livsviktigt uppdrag.” /Helena von Schantz

Ja, det går att sätta gränser med respekt. Att som signifikant vuxen låta bli att sätta gränser är verkligen respektlöst och gör tillvaron tuff för den gränslöse som förr eller senare träffar på en oomkullrunkelig gräns (lite för ofta i form av utanförskap, fängelse eller t o m för tidig död). Som tur är finns där stöd och hjälp att få, i andra vuxna och en och annan artikel samt material med vägar vidare och tips som kan vara bra. Vi tar tacksamt emot fler!

PS. Om vi har synpunkter på skola och samhälle bör vi ta det med andra vuxna som berörs, inte med våra barn respektive elever. De gynnas inte av att behöva hitta vägen mellan sina dubbla lojaliteter.


Förbereda hösten utan att veta vem som blir fröken, går det?

Under junidagarna har vi fått frågan från en och annan förälder vem som är just deras barns pedagog till hösten. Detta är varken en oväntad eller obefogad fråga, dock fortsätter vi på samma sätt här som med allt annat på Glömsta – med att vrida på det traditionella och utmana gamla sanningar.

Trygghet är ett kärnvärde. Trygghet kan dock manifesteras och byggas på många olika sätt. Barn som omges av trygga vuxna blir ofta trygga. Barn som blivit trygga i sig själv blir erfarenhetsvis långsiktigt mer trygga än de som bygger den på yttre strukturer (eller en fast person), i en värld som är högst föränderlig.

Om vi vuxna runt barnen signalerar att vi är trygga med att hösten blir bra och lärorik så ökar chansen ytterligare att den också blir det.

På Glömstaskolan bygger bort det sedvanliga ”frökenlotteriet” genom att bortom ensamarbetet istället organisera i trygga team. Teamen består av legitimerade lärare, fritidspedagog(er, beroende på elevernas ålder) samt socialpedagog, med olika kompetenser vilka komletterar varandra. Skolledningen tar ansvar för likvärdighet och att vi får en skola för var och en. Tjänsteorganisation är ett känsligt pussel och det kan räcka med en olycklig knäskada för att hela pusslet behöver göras om som ett 15-spel. Därför meddelar vi först till hösten vilka som kommer att bemanna vilka team. Vi kan dock konstatera att vi i dessa lärarbristtider lyckats mycket väl i vår rekrytering – uppenbarligen är många lärare intresserade av att lägga sin kraft och energi på detta sätt att arbeta tillsammans på riktigt.

”Förbered ditt barn på att det blir bra det här. Att läsa många sagor, berättelser, tidningar ihop och tala om det man upplever ger också en bra grund.

Matematik kan också tränas bra i vardagen när det är dags att gå till glasskiosken eller räkna bussar på torget. Att umgås tillsammans #hållbartihop är också något som kan tränas på många olika sätt – liksom kreativitet, kommunikation, kollaboration och kritiskt tänkande!”

Fler konkreta tips hittar du på vår bra-att-ha-sida!


Mind The Gap! Nu är vi Gapmindercertifierade!

Världen är stadd i stadig förändring.

För att kunna undervisa hållbart om världen behöver man förstås veta hur världen faktiskt är beskaffad. Många av våra föreställningar har vi ofta nog burit med oss sedan vi själva gick i skolan. Förutsättningarna i världen  har dock ofta nog omkullkastats – men våra föreställningar har sällan hängt med i de förändringar som skett. Här har professor Hans Rosling mfl på Gapminder verkligen varit förebilder i sin tydliggörande pedagogik.

Sedan en tid kan man som lärare certifiera inom Gapminder – och det har vi nu gjort. Därmed blir vi första skola i världen som är Gapmindercertifierade. Viktigt och bra tänker vi.


Avslutning 2017 – med olika yttre i samma värld

Liksom champagne som enligt Churchill bör vara torr, kall och gratis anser vi att skolavslutningar ska vara korta, kärnfulla och elevernas. Denna första på Bergavägen inleddes kl 12.12 den nionde juni 2017 och var klar en knapp halvtimme senare. 

Nota Bene: eleverna som var konferencierer valde det själva och har förstås skrivit sina egna texter. En av dem nådde f ö inte målen för muntlig presentation i nationella provet tidigare, men gör här sin revansch. Det vi gör är viktigt på riktigt. 

Emil Janssons dikt är väl värd att läsa:

Jag bor i en värld där det finns en gud, och jag bor i en värld där det inte finns en gud och det är samma värld, exakt samma värld.Jag bor i en värld full av minareter och full av judiska högtidligheter, kristna trosamfeligheter och shinduistiska vad deras grej nu heter.

Jag bor i en värld full av färdigpackiterade trospacketer och jag bor i en värld som helt drivs av nya nyfikenheter på egna egenheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en nyliberal värld som tror på mammon och tillber tillväxtlighter och överflödigheter och matrialiteter.

Jag bor i en värld full av pasceter, asketer utan religionstillhörighter som blivit asketer för att dom är lågavlönade esteter som tror på sina egna konstnärlighter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en ”new-age” och flummig värld med vattensängar och sjögrästapeter, folk som kan prata med alger och spå i maneter och dansa med valar och jamma med änglatrumpeter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en fredlig värld där alla levande entiteter är allt annat än isolerade enheter, där alla identiteter och personligheter egentligen är samma världs-ande som det då heter.

Jag bor i en värld där vi har ihjäl andra människor för att dom tillhör andra nationaliteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där dessa vanligheter stelnat till normaliteter och där dom raraste av rariteter mobbas ut som avvikande abnormiteter och konstighter, och jag bor i en värld där vi älskar olikheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där såna som jag är minoriteter och jag bor i en värld där sånna som jag är majoriteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där det som vissa kallar friheter för andra bara ensamheter och det som för vissa är tryggheter för andra är tristress och tråkighter i samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld där tekninken gjort att vi kan nå varann med enorma hastigheter och jag bor i en värld där de glider ifrån varandra meter för meter.

Och jag bor i en värld där vi dras till varandra som magneter och frossar i trevliga tetateter och slukar varandras kroppsligheter och härligheter och olika former av kärligheter.

Och jag bor i en värld där vi hatar, hyter, hotar och allt vad det heter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld som styrs av ryggradslösa slemmigheter och icke några namngivna brännmaneter som delar upp folk efter kön, ras och sexualiteter och skyller kriminaliteter på etniciteter och vill utvisa alla dom som inte kan uttala vad dom heter.

Och jag bor i en värld som blomstrar i solidariteter, öppenheter och generösiteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld av maniska skov och deppresiviteter, gråa sörjor och mediokra smeter. Och jag bor i en värld där rika män som heter peter heter piter wallenberg och äger marker och fastigheter och egna fotbollslag och atleter och oljefyndigheter.

Och jag bor i en värld där en stor familj trängs på tolv kvadratmeter utan rent vatten, mat eller saniteter och utan minsta möjligheter till mänskliga rättigheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld av sprakande solar, strålande stjärnor och frodiga planeter, supernovor, svarta hål och vilda kometer. Forsande floder, öppna hav och mysterier och hemligheter som fyller oss med ödmjukheter och tacksamheter och visioner om hållbarheter, för vi vet att den här världen har begränsade kapaciteter. Ändå bor vi i en värld där vi varje minut skövlar, plundrar och bränner flera kvadratkilometer av samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld då när det regnar då himlen gråter det heter och när det pissar ner då är det någon som tömmer guds kateter. För jag bor i en värld där det är okej att skymfa alla heligheter. Och jag bor i en värld helt utan yttrandefriheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld som där det finns en gud och jag bor i en värld som det inte finns en gud och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld som är det värsta helvetet av alla helveter och jag bor i en värld som är paradisplaneten av planeter och det är samma värld, exakt samma värld och det är världen den heter.

Emil Jensen


Skola som sticker ut (om än med klassrum)?

Grundskoletidningen skriver om Glömstaskolan ”Skolan som sticker ut”.

– Vi har ingen ny pedagogisk modell. Däremot har vi en effektivare organisation och får ut 20 procent mer av samma resurser.

– Under lång tid har fängelser, sjukhus och skolor byggts på samma sätt, med rum på varje sida om långa korridorer. Planlösningen har hjälpt sjukhus att minska smittspridning och fängelser att skilja interner åt. Men i skolorna vill vi ju att möten mellan elever, lärare och innehåll ska vara i fokus

– Trappan är bara ett rörelseutrymme, det är inte meningen att eleverna ska hänga här. Plåten bidrar till att göra ljudmiljön mindre trevlig. Vi vill inte ha några undanskymda korridorer. Det handlar om trygghet, säger Peter Bragner.

Vinsterna är enorma, tycker Anna Sterlinger Ahlring.– Jag skulle aldrig kunna jobba på en annan skola igen. Förr hade jag alltid ont i magen om jag var tvungen att vara borta. Nu märker eleverna knappt om jag inte är där, eftersom vi hela tiden är flera vuxna runt eleverna. Det är inte ”mina” elever, utan våra.

”Hindren sitter inte i rummen utan i våra mentala tatueringar.”

Du kan läsa hela artikeln här.


Ståbord i matsal? Tyst matsal?

Vi har ett uppdrag att utifrån skollag och läroplan prova nya vägar och det gör vi. På en lunchrestaurang inne i stan erbjöds ståbord och vi ställde återigen viktiga frågor inspirerade av Peter Lippman mfl:

  • Varför?
  • Varför inte?

– och bestämde oss sedan för att prova. Två ståbord bars ner i matsal, elever uppmuntrades att prova och sedan berätta om sina erfarenheter. Försök är i gång, snart vet vi mer!

Tro har sin funktion i ett samhälle, men att veta är något annat. Vi vill veta hur det faktiskt är eller blir, bortom de för-givet-taganden och mentala tatueringar vi alla bär med oss. 

Vi har arbetat hårt med kulturen och har därmed lyckats med fri placering i matsal. Elever som vill prova ståbord kan göra så, de som vill ”prova” stol och bord gör så. Vi har även en del väggfasta bänkar och pallar.

Vi provar, vi erfar, vi delar erfarenheter, vi lär, vi utvecklar.

I matsalen/restaurangen ska det förstås vara matro – ro att äta. Det handlar inte bara om möbler och möblering, utan kanske ännu mer om ledarskap, struktur, rutin och träning – samt förstås näringsrik och god mat. Vi erbjuder dessutom även en TYST matsal. Helt tyst, förutom bestick mot porslinstallrikar (så mycket trevligare att äta på än plast). Inget prat, inget viskande. Som ett möjligt erbjudande för de elever och personal som behöver en stunds paus från buller och muntlig interaktion. För några gör det stor skillnad.

En skola för alla eller En skola för var och en?


MotMobbningMöte i maj

En kväll i maj bjöd vi (skola, förälder, fritidsgård) in till ett öppet tvåtimmars dialogmöte om hur vi kan arbeta mot kränkningar och mobbning. Inte för att behovet är akut, utan just för att vi behöver prata innan det kan bli det. Initiativet kom upp i föräldrasamrådet och det bjöds in till ett planeringsmöte i april. Vi bestämde att bjuda in till ett möte i vår, för att sedan utvärdera och sedan fortsätta ytterligare klokare i höst – arbetet mot kränkningar och mobbning är ett arbete som aldrig någonsin kommer att ta slut. Vi förberedde mötet genom olika enkäter på skolans blogg och i undervisningen. Syftet med mötet sattes till:

Ökad gemensam förståelse för begrepp, mekanismer och perspektiv.

Det förväntade resultatet var ”att 90% anser att mötet var värt tiden”.

Efter mötet fick deltagarna lämna en ”exit ticket” med svaret Ja/Nej samt en kommentar.
Målet 90% nåddes med råge! Nedan finns de oredigerade och ocensurerade kommentarerna från deltagarnas exit tickets.
Mötets keynote hittar ni här. Ordmolnet var insamlat via ett öppet inlägg på bloggen och av ord från samtliga som anmält sig till mötet.
Enkäterna om vilka som påverkar var insamlade på skolan (103 elever åk 1-6) samt på bloggen (43 svarande). De följer förstås ingen som helst vetenskaplig metodik, men kontrasten mellan dem kan i alla fall vara ett underlag för en nog så intressant dialog.
Det blev ingen gemensam padlet, men vi hade en fruktbar gemensam diskussion. Diskussionen kretsade mycket kring mångas upplevelse av skolans positiva kultur och hur vi kan bygga vidare på den tillsammans – med såväl förhållningssätt som konkreta åtgärder.
Vi skapade även en gemensam Trello med konkreta idéer att ta vidare:
Deltagande föräldrars kommentar, inlämnade via anonym post-it på slutet:
  • Öppet samtalsklimat.
  • Fortsätt som ni gör.
  • Bra att ha målet att skapa gemensam förståelse och hitta förhållningssätt.
  • önskar mer fokus på konkreta åtgärder
  • dela upp årskursvis
  • Bra diskussioner och lärorikt
  • Många kloka tankar
  • Alltid bra att samtala, diskutera o reflektera!
  • Känns positivt!
  • Bra med diskussion.
  • Mycket viktiga frågor som behöver följas upp.
  • Resultat: alla vill ha högt i tak!
  • Viktigt att göra detta ofta/flera gånger.
  • Det var bra.
  • Fortsatt kommunikation.
  • Viktigt fortsätta med samtal, arbete tillsammans.
  • Lyxigt med socialpedagog på skolan.
  • Intressant om ni samlar eleverna tillsammans med föräldrarna och talar om detta.
  • För mycket högröstade samma människor som körde sitt egorace, mer fakta och mindre diskussion.

Tack alla som var med och på olika sätt bidrog! Vi lär som sagt återkomma till frågan på många olika sätt. Tillsammans kommer vi längre.

Det krävs en by för att fostra ett barn.


Ansvar för gynnsamma förhållningssätt

En människas

Förhållningssätt

påverkar dess

Beteende

vilket i sin tur påverkar dess

Resultat

Det är faktiskt varken svårare eller enklare än så. Som tur är kan ogynnsamma förhållningssätt förändras och utvecklas mot mer gynnsamma förhållningssätt. Inte minst hos barn om de får hjälp av signifikanta vuxna.

It takes av village to raise a child.

/Afrikanskt ordspråk

Här nedan en bild eller modell som vi gärna lyfter på utvecklingssamtal i detta syfte. Eleverna får ofta själva göra en skattning var de befinner sig, som underlag för dialog för hur vi uppfattar nuvarande läge och varthän vi bör sträva. Efter den dialogen blir det lättare att prata om vad som faktiskt krävs för att komma dit.

Ibland behöver vi arbeta oss in i nya sätt att tänka, ibland behöver vi tänka oss in i nya sätt att arbeta.

Härligt nog har varje vaken stund har lärandepotential! Det handlar inte främst om att göra rätt eller fel, utan att göra  vad man kan för att utveckla gynnsamma förhållningssätt som är hållbara över tid. #hållbartihop

 


Alla dessa möten? Fokus på kärnuppdrag?

Vi har ett något tveeggat förhållande till möten. Vissa av dem är en förutsättning för verksamheten, andra är det inte. Vi tänker satsa mer på de förstnämnda och hålla Fokus på kärnuppdraget!

Riksdagen definition av undervisning och utbildning i skollagen:

Utbildning: den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål.

Undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden. /SFS 2010:800

Mötet mellan elev, lärare och innehåll är och ska vara skolans kärna, utifrån att det såväl vetenskap som beprövad erfarenhet visar att det är en synnerligen effektiv målstyrd process för kunskapstillväxt, utveckling och lärande av såväl kunskaper som värden.  Här är goda samtal och fungerande undervisningsrelation en essentiell del. Precis som en planerad och strukturerad undervisning där lärare  – ensamma och tillsammans  – tar sig tid och kraft till uppföljning (inkl formativ återkoppling till elev), utvärdering, utveckling.

Tiden och kraften är begränsad.

På Glömstaskolan har vi valt att gå in i försök med läraravtalet 40 + 5. Dvs 40 h reglerad tid per vecka, där alla lärare är på plats i princip 07.45-16.15 (lite längre onsdagar, lite kortare fredagar) och i övrigt har 5 timmars förtroendearbetstid per vecka som de utifrån sin professionella bedömning förlägger i tid och rum samt fyller med innehåll. Självklart har lärare ferietjänst och är på plats när eleverna är det, fritidspedagoger och socialpedagoger har vanlig semestertjänst. Timplanen är ett minimum och vi har valt att något längre skoldagar för att möjliggöra fler möten i undervisning. Då socialpedagogerna tar hand om ex närvaro och möten som handlar mer om rastkonflikter frigörs tid för lärare att  istället undervisa samma elever något mer – i team. Fokus på kärnuppdraget!

Skolledningen lägger normalt bara ut två möten:

  • APT varje fredag kl 14.20-15.20. Förutom sedvanliga punkter för arbetsplatsträff (arbetsmiljö, personal, facklig info, verksamhetsfrågor) så är det ett möte för att gemensamt summera veckans lärdomar och lägga gemensam grund för kommande.
  • Utvecklingsmöte i princip två onsdagar av tre kl 15.30-17.00.

I övrigt äger de professionella lärarna, fritidspedagogerna och socialpedagogerna tiden, till det arbete som behövs för att fullgöra uppdraget utifrån skollag och läroplan. En halv dag med praktisk-estetisk undervisning för varje årskurs medger tid för planering och möten i årskursteamet. En annan halvdag med idrott möjliggör möten i andra konstellationer. Allas gemensamma arbetstid ger ännu flera möjligheter.

Vi tror på många olika berikande möten mellan professionella! Med fokus på kärnuppdraget.

Utvecklingssamtal anser vi utifrån Skolverkets allmänna råd ska vara ett möte mellan legitimerad lärare, elev och vårdnadshavare. Detta erbjuds en gång per termin och självklart på dagtid, precis som barn erbjuds läkar- och tandläkartider. Dock med möjlighet till medverkan via FaceTime/Skype/Hangout om vårdnadshavare så önskar. Utvecklingssamtalet är ett viktigt möte för gemensam planering framåt, mer än en resultatredovisning. Det är självklart elevlett. Vi har inte trad mentorskap, utan lärarteamet avgör för varje samtal vilken lärare som ska vara med i vilka samtal, utifrån en professionell bedömning.

Traditionella föräldramöten har vi när vi känner att syfte och förväntat resultat står i paritet till kostnad i tid och kraft. Så här långt har vi haft ett möte innan upprop, plus ett informationsmöte för kommande förskoleklass.

Hur länge kan en grupp lärare egentligen diskutera ett luciatåg?

Hur mycket kostar det skattebetalarna? Eleverna? Kärnuppdraget?

På några möten har vi haft en mötesräknare som tickar fram skattekronorna utifrån hur många som är där och vad de kostar per timme. En viktig tankeställare:

Vilka möten behöver vi verkligen mötas alla tillsammans och vilka kan och ska tas i andra forum?

Vilka möten behöver vara synkrona och vilka kan med fördel göras asynkrona, med hjälp av tidsenlig digital teknik?

Ja, vi provar nya vägar tillsammans. För en del känns det ovant i början. Men vi är övertygade om att rätt möten i förlängningen verkligen kommer att komma eleverna till godo.

Fullt fokus på kärnuppdraget!