Kritiskt tänkande? Vi får det att funka 5

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och försöker gestalta:


HallbartIhop2Varför kritiskt tänkande?

Att källkritik och kritiskt tänkande blir viktigare desto mer uppkopplad världen blir känns självklart. Flera studier har också visat hur viktigt det är att tidigt träna denna förmåga, då elever annars lätt vaggas in i en auktoritetstro där någon innehar ”det rätta svaret” istället för att på allvar lita till sin egen förmåga att ifrågasätta på saklig grund. Inlärd hjälplöshet är i förlängningen livsfarlig, ett kritiskt tänkande och förståelse för andras och ens egna val och dess konsekvenser är i förlängningen det enda hållbara förhållningssättet.

23 sep. 2016 06-22-23”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig…

Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.” /Lgr11, kap 1


Kreativitet? Vi får det att funka 4

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och försöker gestalta:


IMG_3236Varför kreativitet?

Kreativitet är en förutsättning för fungerande problemlösning. Att samhället är i behov av människors kreativitet i stort och i smått tror jag de flesta inser och anser. Kreativitet bygger på att kombinera sådant man vet och kan på nya sätt, här erbjuder digital teknik ofta stora möjligheter i sin asynkronitet och multimodalitet.

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet…

Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. ” /Lgr11, kap1

23 sep. 2016 06-22-23


Kollaboration? Vi får det att funka 3

Ett till utdrag från Magnus Blixt ur antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag):

Varför kollaborativt arbete?

”Kollaboration innebär att samarbeta med andra för att lösa en gemensam uppgift.”

(Wikipedia 160330). Det kan stundtals ha en negativ konnotation (fiendevän, quisling) men om vi håller oss till dess grundbetydelse handlar det om

  • samarbete med andra
  • lösa en – gemensam – uppgift

Och här finns det förstås mycket att tjäna på gott kollaborativt arbete i skolan. Dels vet vi att vissa saker lärs bäst tillsammans med andra (exempelvis när det kommer till betydelse av begrepp blir de tydligare när de får frotteras med andras tankar), dels är läroplanen tydlig i att eleverna ska tränas i samarbete. Det kan knappast göras på andra sätt än att faktiskt samarbeta med varandra, eller hur? Här ger digitala verktyg nya möjligheter, både till nya kollaborationsytor, där tid och rum inte längre behöver vara lika viktiga och till nya uppföljningsmöjligheter när dessa färdigheter tränas och utvecklas.

”Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där… Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet” /Läroplanen Lgr11, kap1


Kommunikation? Vi får det att funka 2

Här kommer så ett utdrag till ur Magister Magnus bidrag i antologin ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har bäring på det vi tänker och gestaltar:

IMG_3287Varför kommunikation?

För att hjärnan ska minnas något behöver det först tänkas (Anna Tebelius Bodin). Kommunikation är ofta ett bra sätt att få elever att tänka – och därmed att minnas bättre. Kommunikation kan göras på många olika sätt och en fördel med digital teknik är dess multimodala möjligheter bortom tal och skriftspråk. Den ger helt andra möjligheter till såväl spridning som smidig dokumentation. Att det finns en äkta mottagare bortom mig som lärare triggar många elever. Jag minns ännu när min första tvåa redan på 90-talet skulle få sina arbeten om dinosaurier publicerade på det då ganska nya World Wide Web (dvs det som i dagligt tal idag ofta kallas internet). Det gjordes med hjälp av en medieklass i åttan, som därmed fick ett äkta externt producerat material att träna hemsidestillverkning på. Mina elever arbetade så engagerat och stolt utifrån

hela världen kommer att kunna läsa min text”…

När jag undervisade sexåringar såg jag också till att föräldrarna och jag hade mejlat innan vi introducerade dem för hur e-posten fungerade. Oj, vad många som gick igång när de öppnade e-posten och där hittade ett riktigt meddelande! Jag kunde förstås inte springa runt och hjälpa alla att läsa, så de fick motivation att försöka både på egen hand och tillsammans. När de väl läst ville de förstås också svara – äkta kommunikation med äkta mottagare. Plus en påminnelse om den uppenbara kompetensen hos lärare med yngre elever att kunna läsa texter med ljudenlig stavning utan mellanrum mellan orden…

För sexåringarna var det inte heller något konstigt med att de mejlade artisten Laleh och frågade om hon ville komma och sjunga på skolans invigning, då en av hennes låtar blivit ”deras sång”… Även om det på invigningen istället blev energigivande Panetoz som stod för musiken, inkl vår låt. Musik är också ofta en form av kommunikation!

”Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.” /Lgr11 kap 1


Vi får det att funka – del 1

Bokmässan i Göteborg lanserades boken ”Vi får det att funka!” (Ekerlids förlag 2016). Det är en antologi där olika lärare skriver varsitt kapitel om hur de använder sig av IKT i sin undervisning. Ett kapitel är skrivet av undertecknad, här kommer delar av det att presenteras.  Anledningen till att vi publicerar det här är förstås att det har tydlig och direkt bäring på det vi tänker och gestaltar:IMG_3109


För oss är IKT inte någon trend, någon bestämd hårdvara eller särskilda program, vi vägrar fastna i något ”app-träsk” eller tro att det inte längre skulle handla om en medveten balans eller om god undervisning:

”…sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”

Skolans uppdrag enligt Skollagen SFS 2010:800

När vi idag får frågan ”om vi arbetar med IKT” svarar vi allt som oftast

”Ja, Glömstaskolan har dessutom dragit in rinnande vatten och el, belysningen är tillräcklig till varje elev, de behöver inte dela på eller boka glödlampan…”

IKT är som jag ser det inget spännande och nytt, utan idag absolut självklar infrastruktur. Precis som det är i övriga samhället och förvaltningen, inte skulle vi komma på tanken att be tjänstemännen på exempelvis Gatukontoret dela dator med varandra?

IKT möjliggör för asynkront arbete oberoende av tid och rum, för såväl elever som lärare. Dessutom finns det multimodala möjligheter, så att elever som inte har sin styrka i skriftlig kommunikation kan få komma mer till sin rätt. IKT ger mig möjligheter till en annan form av uppföljning, kontroll, styrning samt utveckling av min undervisning utifrån de data som samlas in och synliggörs. Men den ger också delvis nya möjligheter till distraktion hos elever! Allt detta går att lära sig att hantera, med hjälp av nyfikenhet, medvetenhet, träning och engagemang kan man komma långt!

”Den lärare som kan ersättas av en dator, bör ersättas av en dator”/Madeleine von Heland

Lärmiljön är en helhet

För att en lärmiljö ska fungera måste den utgöra en helhet; det fysiska, det psykosociala, det organisatoriska och – i den mån det ännu ska vara en fråga år 2016 – den digitala.

Det handlar mycket mer om förhållningssätt än vilka fysiska lokaler, möbler eller digital utrustning vi har. Utan en stödjande kultur och en vettig organisation påstår jag med stöd i forskning att ett omedvetet utdelande av digitala lärverktyg bland elever snarare kan hindra än stödja lärande. Precis som det i en medveten lärares hand kan få undervisning att stretcha ut längre, för fler elever. Jag tror det är viktigt hur vi talar om verktygen; mer av lärverktyg, träning, lärande och mindre av plattor, spel, kul, appar, görande. En institution som säger sig värna bildning för framtid tar förstås sitt ansvar för att förbereda eleverna i en genomdigitaliserad värld. 

Fem pelare för hållbar kompetens

Vi kan inte säga att vi säkert kan sia om framtiden, samtidigt som vi med historien som backspegel i en alltmer föränderlig värld ändå kan ana att vissa kompetenser, förmågor och färdigheter med största sannolikhet kommer att vara minst lika viktiga som de är redan idag: kommunikation, kollaboration, kreativitet, kritiskt tänkande och kulturskapande kommer alla att krävas för en mer hållbar värld. Såväl på individ- som på grupp- och samhällsninvå.

Fortsättning följer!

För dig som inte kan vänta går boken att köpa i bokhandeln alternativt ladda ner här.


Kommunikationsdax ja, men hur?

Jag har verkligen gillat att skriva veckobrev. Mina veckobrev har alltid varit fina produkter, fyllda med info och fina bilder. Men för det första har de tagit ganska mycket av min begränsade lärartid och för de andra har de inte blivit så lästa som de borde…

På Glömstaskolan provade vi istället att upprätta ett mer tidsenligt kommunikationskontrakt med elevernas vårdnadshavare och föräldrar:

Vi skriver allt ni behöver veta på bloggen. Ni läser där.

Som förälder med barn här behöver du inte leta efter borttappade lappar. Inga upptejpade lappar på dörrar. Inga massmejl. Det finns ett ställe att leta information på. Du kan enkelt prenumerera på nya inlägg så du får dem via e-post direkt när de kommer.

4 sep. 2016 07-25-05Ganska snart insåg vi att det behövs två bloggar: en för info som gäller hela skolan och en som gäller respektive årskurs. Information som gäller fritidshemmet ligger så här långt på hela skolans blogg (rubrik i inlägg ska tala om att den som inte har inskrivna barn inte behöver fortsätta läsa).

Blogginlägg görs på respektive blogg när det finns något som utifrån en professionell bedömning är sådant som elevernas föräldrar behöver veta. Varje inlägg ska i princip handla om ett ämne. Detta gör att det ibland kan dröja länge mellan inlägg, liksom att det ibland kan komma flera inlägg samma dag. Vi håller oss till bloggarna, kontraktet behöver förstås upprätthållas åt båda håll. 

Vi informerar när det finns något som det behöver informeras om, vi använder inte vår eller er tid och kraft bara-för-att.

När det gäller information om vad som händer, sker och lärs i skolan har vi ett flöde på Instagram. Ett för skolan och ett för respektive årskurs (delvis arbetslag nu i början när vi inte har fulla årskurser) . Här är det tänkt att föräldrar och andra intresserade enkelt och utan inloggning eller något särskilt konto ska kunna följa lite av det som sker och händer. Vi söker tillstånd att publicera elevers ansikte utifrån PUL, men publicerar aldrig namn. Framförallt fokuserar vi på att visa verksamheten, det som görs/lärs/tränas. Innan publicering görs alltid en professionell yrkesetiskt grundad bedömning vad bilden tillför och inte.

instagramflodeEn bild säger mer än tusen ord.

Istället för att behöva vänta till fredag för att få veta vad barnet gjorde i måndags (inte alltid mina barn ens kommit ihåg måndag kväll) så kan du som förälder, mor- och farförälder mfl direkt fråga om det som hänt, gjort och lärts med bilder som underlag. Smidigt och funktionellt!

Det bästa med Instagram är att det är så smidigt för mig som lärare. Två klick med mobilen, så är bilden iväg.

Vi använder bloggarna, instagram, twitter och Facebook främst för envängskommunikation.

  • Bloggarna riktas till elevers föräldrar och vårdnadshavare
  • Övriga sociala medier riktas till andra intressenter i första hand

På bloggarna besvarar vi förstås kloka kommentarer, övriga kanaler ser vi inte i första hand som arenor för dialog. När det gäller kommunikation med en enskild elevs vårdnadshavare använder vi förstås mejl, telefon och personliga möten.

Vi har även ett levande dokument ”Så Här Gör Vi” där vi samlat en del om hur vi tänker att vi gör och tänker här på Glömstaskolan. Det är klokt att läsa igenom innan man funderar på att välja skolan (som elev eller medarbetare), vi försöker vara tydliga med vår del av kontraktet.

Så tänker vi för närvarande kring kommunikation, men vi lär oss ständigt. Hur tänker du?

Varför? Varför inte?

 


Gör en bra start?

IMG_2795Jag är far till tre barn: 6, 11 och snart 13 år. I elva års tid har jag alltså lämnat barn på förskolan och/eller skolan. Jag påstår inte att mina lämningar alltid gått så smidigt och bra, men när de gjort det så har vi alla fått en bättre start på dagen än när de inte gjorde det.

Länge tänkte jag att det var barnet som var kinkig, drog benen efter sig, vägrade stänga av TVn, åt frukost extra långsamt… Så småningom insåg jag att det till stor del snarare handlar om mig och mitt ansvar:

– att förbereda
– att börja i tid
– att skapa goda vanor och rutiner

När jag var ute i tid så att vi kunde gå eller cykla lugnt blev det alltid en bättre start på dagen, både fysiskt och mentalt, för oss båda. 
När det var bråttom och vi båda hamnade i affekt – var det sällan bra läge att ta diskussionen, utan bara Gilla Läget där och då. Så måste det få vara – men när adrenalinet sedan lagt sig behöver man ta ett steg tillbaks och fundera över vad jag kan förändra i förberedelser, rutiner och vanor för att det ska fungera bättre nästa gång.

Jag förstår faktiskt inte varför vi ska skynda till förskolan, för mig börjar den ju inte förrän jag kommer dit…

Barn är ju härligt här–och–nu vilket har sin enkla förklaring i hjärnans utveckling. Först efter tjugo års ålder kan man på allvar förväntas kunna planera för framtiden. Vi som skaffat barn och vi som arbetar i skola har var och en ett ansvar för att skapa rutiner och odla fram gynnsamma förhållningssätt som faktiskt hjälper våra barn respektive elever att fungera optimalt – långsiktigt. Samtidigt som vi behöver utgå från individen behöver vi skapa något som också fungerar för kollektivet, vilket kräver sina medvetna val och prioriteringar. Det gäller både föräldrar och pedagoger.
En nyckel för att lyckas är att visa varandra tillit. Föräldrar måste visa pedagoger tillit att fatta de professionella beslut som behövs, att man tröstar det barn som behöver tröstas men också lär barn upptäcka att det är OK att få vara ledsen en stund. Vi behöver visa tillit till att människan alltid gör så gott man kan i varje givet ögonblick utifrån de förutsättningar, behov, kunskap och föreställningsvärld man har, men också förvänta sig att man är öppen för förändring. Som så ofta kan vi få god ledning utifrån frågorna:
Varför?
Varför inte?be happy
En annan nyckel är fungerande rutiner som stöd för verksamheten, som en ryggrad att stödja sig på. Rutiner och struktur ska inte vara huggna i sten eller skal som hindrar utveckling, men utan dem blir det ett ständigt oförutsägbart kaos som inte skapar trygghet.
Rutiner får dock inte vara viktigare än att se människan, men fungerande rutiner kan också bidra till att vi faktiskt ser mer, eftersom de hjälper hjärnan att hushålla med sina resurser.  Hjärnponden bjuder på ett intressant avsnitt om just det: hur vi kan förändra våra vanor och bygga nya rutiner och mer gynnsamma förhållningssätt.

Glömstaskolans blogg för elever och föräldrar finns det en Bra-att-ha-sida, med en och annan länk till fler tips om hållbarhet, familjeliv, hälsa. Botanisera gärna vidare där – och tipsa oss gärna om du har fler liknande tips!

Tillsammans gör vi en bra start och vandrar sedan vägen tillsammans, med olika uppdrag, ansvar och fokus – men med syfte att det ska bli bra för varje individ och för helheten.


#hållbartihop

Göra MED eller ÅT?

För ett antal år sedan köpte jag min första dymo-skrivare. En kul leksak som klart effektivare än tidigare varianter skriver ut allehanda etiketter. Jag satte en ära i att snabbt och snyggt märka elevernas hyllor och lådor.

En av mina döttrar fick av olika anledningar gå i en storklass om 74 elever och den bestämda hyllan i hallen var en viktig del i hennes trygghet (den viktigaste delen stod förstås trygga, tydliga och kompetenta pedagoger för).

När Glömstaskolan startade för ett år sedan hade jag förstås lagt en dymoskrivare till beställningslistan, i syfte att namna elevernas hyllor, i syfte att skapa grund för trygghet.

En hake med en ny skola utan egen adress kan dock vara att leverantörer inte hittar dit, allt vårt material inkl skrivaren kom på avdrift. Vi hade också bara en dag tillsammans innan eleverna kom på öppet hus och inskolningssamtal…

… så istället lät vi eleverna göra sina egna namnskyltar:

”Välj en hylla som blir din, plus en hylla för dina skor. Gör namnskyltar till dem och sätt upp!

Här finns papper, pennor, saxar, tejp. Du kan säkert skriva ditt namn, annars hjälps vi åt – hursomhelst lär du hitta din egen skylt.”

Det blev förstås riktigt bra och en tydlig signal om att man nu börjat skolan och att vi vuxna här förväntar oss att man kan, vill och vågar – och annars får en liten knuff på vägen inkl den stöttning som kan behövas.

Vi bjuder dock bara hjälp i form av trappräcken att stödja sig på under den egna färden uppåt, vi låter inte elever åka hiss i onödan. Process och inte bara Produkt!

Pedagogerna på skolan vi lånade lokaler – och material – av hade gjort väldigt fina skyltar till sina elever. Men känslan blev också en annan: skolans kapprum kändes som just skolans kapprum istället för att vara elevernas, vilket även avspeglades i hur eleverna på respektive skola tog ansvar för sin miljö.

Produktivitet är att göra saker rätt. Effektivitet är att göra rätt saker.

Som lärare gäller det att ständigt försöka nyttja sin tid och kraft där den gör störst nytta. På Glömstaskolan gör vi gärna saker med elever men inte gärna åt dem, om de kan klara det själva (utan hjälp, med hjälp av varandra, med processhjälp av oss). Att få ansvar för att göra saker på egen hand har också fördelen att det ger grund för ett långsiktigt gynnsamt förhållningssätt:

Jag vill. Jag kan. Jag får. Jag vågar. Jag tar ansvar.

Det är förstås inte så att vi gillar barnarbete universellt, men att låta elever vara med också hjälpa till med det de kan skadar verkligen inte – tvärtom!

Bild från Kreativum i Karlshamn, inrymt i f d spinneri

Bild från Kreativum i Karlshamn, inrymt i f d spinneri


Därför teambaserad organisation!

På Glömstaskolan hör du INTEIMG_2777

Min klass…

Mitt klassrum…

eller

Din klass

Ditt klassrum

Vår organisation, vår fysiska lärmiljö och vår psykosociala lärmiljö är en helhet som bland annat bygger på att vi arbetar tillsammans i team. Man måste ha någon utgångspunkt för hur man organiserar och vi har valt årskursen. Det kan diskuteras, men är en rimlig grund utifrån det uppdrag skollag och läroplan ger oss.

Varje årskurs har en tydlig hemvist, där varje elev har sitt egna skåp. Inom årskursen gör vi inte klasser eller fasta grupper, vi arbetar med trygghet och tillit på andra och över tid mer hållbara sätt. Ett antal legitimerade lärare, fritidspedagoger samt socialpedagog har ett huvudansvar för respektive årskurs, även om många lärare undervisar i fler årskurser utifrån sin ämneslegitimation.

Digitala lärverktyg som stöder lärprocessen i mötet lärare-elev-innehåll är en självklarhet, liksom tydligt definierade och varierande lärmiljöer vilka medvetet används till olika typer av undervisning.

Några effekter av teambaserad organisation:

  • Lärare, fritidspedagoger och socialpedagoger  kan bättre utnyttja sina kompetenser och individualisera undervisningen för varje elev.
  • Kollegialt lärande ökar  med tydlighet, transparens och formativa arbetssätt.
  • Yrkesetisk dialog blir en del av vardagen.
  • Negativa effekter av lärares frånvaro (ja, även lärare kan bli sjuka, ha sjuka barn, vara borta på viktig kompetensutveckling) minskar både kortsiktigt och långsiktigt
  • Undervisningen blir mer likvärdig, idag vet vi att kvaliteten ofta skiljer mer mellan olika klassrum än mellan olika skolor.
  • Effektivare utnyttjande av dagen med färre start och stopp möjliggörs vilket ökar tiden i lärande och minskar stress.
  • Fler vuxna och fler kamrater att förhålla sig till möjliggör större urval och bättre matchning. Förskolan har länge arbetat teambaserat, så eleverna är i allmänhet vana vid att förhålla sig till fler vuxna även om vi av tradition i skolan ofta hänvisat till ”min fröken, mitt klassrum”.
IMG_2781

Lägga på telefon & spara blåbär

IMG_2795En bra sommar ihop med en nyfiken och aktiv sexåring kan vara nog så givande om man får och tar chansen att verkligen vara med. Jag tänker att det ofta är viktigt och bra att lyssna på barn och unga i syfte att försöka förstå och dela deras föreställningsvärld. Detta då det ger mig insikter och energi – samt en grund att stå på när jag sedan vill vidga föreställningsvärlden, skapa ny kunskap, tillfredsställa underliggande behov och ge än bättre förutsättningar för framtiden.

Det är väl detta föräldraskap, partnerskap och familjeliv handlar om. Att lära känna varandra så bra som möjligt. Och vi blir nog aldrig klara. /Micke Gunnarsson

Sexåringens mamma var i Stockholm och jobbade en sväng. I stugan fungerar mobilnätet fortfarande sisådär (eller snarare ganska dåligt), så här finns den fasta linan kvar, med sin nostalgiska dialog-telefon. När samtalet var avrundat satt sexåringen med luren i handen och sa:

Pappa, hur lägger jag på den här?

medium_item_96530_26a9b4a1b4– letandes efter knappen med den röda luren, som ju inte fanns. Och ändå säger hon ”lägga på”, vilket ju är precis vad man gör på en klassisk telefon… Lursymbolen på varje mobil torde vara ett mysterium för dagens unga, få har sett en telefonlur som ser ut på det sättet…

diskettSamma sak med spara-symbolens diskett (vi har dock några disketter och mycket annat i Glömstaskolans teknikmuseum). Jag minns ännu hur eleverna i år fem på en tidigare skola var rörande överens om sin syn på tillvaro:

Varför gjorde de telefoner som satt fast med en sladd i väggen, det verkar ju jätteopraktiskt!

Senare var jag och sexåringen ute och plockade blåbär i skogen.

Pappa, någon verkar ha varit här och plockat innan oss. Men det finns ändå blåbär kvar. Jag tror de sparade några om någon skulle komma efter. Jag tycker vi också borde spara några om det kommer någon mer efter oss.

Det kan man kalla solidaritet och medkänsla i praktik! Att den var så spontan och så självklar gör mig både stolt och glad. Ska vi kunna leva #hållbartihop så måste vi börja i det lilla. Varje människa kan göra skillnad där den står och verkar, kultur är något vi bygger tillsammans. Att visa att man bryr sig är en bra början, det får ofta andra att också bry sig (precis som det är tvärtom).

IMG_2701Vi har mycket att vinna på att lyssna på barns tankar om tillvaron. Inte för att allt ska bejakas eller applåderas, men utifrån att vi som vuxna utifrån den föreställningsvärld som faktiskt råder har ett ansvar att fundera över vilka förhållningssätt som på allvar kan tänkas vara långsiktigt gynnsamma och vilka som inte är det. De förra försöker vi odla och uppmuntra, de senare försöker vi få barnet att medvetet välja bort. Inte alltid enkelt och smidigt, men alltid viktigt.

Att vara förälder är ingen popularitetstävling, det är ett jobb. Det är det viktigaste och svåraste jobb vi någonsin tar på oss. /Helena von Schantz

Vilka blåbär sparar du? Hur lägger du på vilka lurar? Vilka gynnsamma förhållningssätt försöker du odla hos dig och hos din omgivning?

Varför?

Varför inte?